Och så var det sådär trevligt igen!

Ni som läser min blogg, tror väl att jag sitter och blåljuger emellanåt, eftersom det låter så jädrans skojigt och puttrigt mest hela tiden. Nu är så inte fallet - däremot väljer jag att blogga just när det är sådär trivsamt. Tanken med bloggen är ju att dela med mig av det positiva i livet (det negativa får man liksom vare sig man vill eller inte) och, förhoppningsvis, bjuda på ett och annat leende. Man kan ju ändå välja lite - fokusera på det som är bra alternativt grotta ner sig i det som är mindre bra...
 
Efter två dagars gå-i-sömnen-känsla (som alltid när jag kommer hit), vaknade jag imorse - pigg som en lärka. Fixade lite frulle, packade träningsprylarna och pep iväg mot Rättvik för spårträning. Passade på att stanna till hos Carolin på jobbet, vilket jag nästan inte skulle ha gjort! Att ha förmånen att jobba på ett fritids i en friliggande villa, med en bråkdel av barn i jämförelse med storstan, skär i ett pedagoghjärta (av avundsjuka dock).
 

Kolla in sportlovsschemat!!!!! Heeeelt otroligt!
 
 
 
Bara som exempel - mysrum för dom äldre barnen och ett koj/dockrum. Fantastiskt!
 
 
Och kolla in detta! Vilken pedagog vill inte jobba på ett ställe, där ungarna tar skidorna, alt spark eller skoter, till plugget?! Jag är förförd, bedårad.....
 
Nåväl, sen var det ju hundträning det skulle handla om. Spåra skulle vi göra och spår lade vi minsann! Det mysiga med spår är, att man hinner fika en stund i väntan på....
 
 

Dagens deltagare - Linda med kompis Martina och så kära Gunilla. Älskade Martinas hårfärg, men fick aldrig tillfälle att säga det. Hoppas att Linda kan hälsa....
 
Jag pulsade ut ett hyfsat långt och lite småpillrigt spår till Släkten-är-värst (ja, dom fick gå samma), med två apporter plus slut plus slut (snusdosa med godis). Jag kände mig så nöjd och glad, där jag trampade omkring och måtte totalt ha glömt Krutens senaste status. Han är ju bäst, min Krut, eller hur var det egentligen?!
 
 
Jaha, här kommer ekipaget seglande. Tycker att jag ser matt ut redan här, och inte har Krut fokus på något spår inte...
 
 
 
Vi kom iväg jättebra och jag blev lite stursk, minsann. Lördagens förvirring måtte ha varit en engångsföreteelse, eller...
 
 
Nämen, en fotograf! Hur f-n han nu kunde upptäcka det i sin koncentrerade hjärna?! Svar: Han var inte ett smack koncentrerad!
 
 
Okej, vi kom iväg igen - väldigt bra dessutom - men sen började åbäket aka tävlingshunden aka mattes gull aka Krut vinda istället för att spåra. Då brann det i min hjärna och vi sa tack och hej leverpastej och återgick till bilen. Avslutade dock dagen med ytterligare ett kort motivationsspår som gick helt galant, så han blev lite förlåten - trots allt, gullet!
 
 
Tog sen ut proffset, Drakmoster, och hon räddade såklart upp hela situationen. Inga problem med Krutens förvirrade vimsande i spåret! Hon spårade ganska precis där jag hade gått, snurrade runt granar, klättrade över stubbar osv och plockade in apporterna som man liksom räknade med. Hon är något att lita på, när systersonen drabbas av hormoner!
 
Mina favoriter, Linda och Jersey, jobbade på som tusan och det gick tydligen jättebra! Jag hann inte titta, men det finns ju foton som talar sitt tydliga språk.
 

Alltså, hur söta är dom inte?!
 
Hörde ryktesvägen att även Elton gjorde ett bra jobb, så då var väl alla nöjda!
 
På hemvägen kände jag så starkt, att jag verkligen inte kan åka hem imorgon. Pratade med bästa chefen och fick ledigt även på onsdag. Underbart! Morgondagen ska ägnas åt den där långprommisen som var ogörlig pga av is samt lite umgänge med grannarna. Får se om jag åker hem någongång eller inte....
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Camilla & Yoda:

skriven

Vilken härlig dag ni verkar haft.

2 Jessica Rönnberg:

skriven

Härligt med fritids på landet sååå fint.
Bra där att fokusera på det posiitiva, men du är ju ALLTID så positiv.
Själv tycker jag ibland att man är en riktigt " BitterFitta" ursäkta språkvalet😜 Förstår att du inte vill åka hem. ❤️ KRAAM

Kommentera här: