Sköna söndag!

Kroppen och knoppen måtte banne mig, veta om att det är långledigt, för att redan idag känner jag mig mer utvilad och tillfreds - utan att ha varit ledig mer än en alldeles vanlig helg. Sambon och Drakis skulle iväg på långtur, ni vet, dom där turerna när dom går iväg och nästan aldrig kommer hem igen! Idag släppte jag av dom vid Höjden runt 10-snåret och dom återvände till hemmet ca 16.00. Alltså, en lagom och nätt liten tur på sisådär 6 timmar bara.... Det finns fler friskusar än Björn, så dom fick dessutom sällskap av en kompis och hans tik. Kan bara gissa hur mycket Drama uppskattade just det tillskottet!
 
 
Snacka om BFF (ni vet, Best Friends Forever)....
 
Därefter inträffade ju rena lyxtiden, då jag rasslade omkring med endast en ynka rottis, dvs lille Krut. Men det är alltid roligt att hänga med Kruten och vi tog oss en mysrunda innan vi fräste vidare mot ridhusträningen i Sorunda. Idag var käre figgen på vildsvinsjakt och lydnad stod på schemat, vilket passade mig alldeles, alldeles utmärkt. Fick en massa bra "råd och rön" på senaste privatlektionen och var sugen på att prova med ett gäng andra som störning.
 
Startade med en platsliggning, som gick alldeles utmärkt! Körde sen fotgående (bestämd tid innan belöning) med externbelöning, vilket fungerade hyfsat bra. Han pendlade något i position men behöll fint fokus. Gjorde ytterligare en platsliggning, samtidigt som resten av gänget tränade runtomkring, och han låg superstabilt = mycket nöjd matte.
 
Avslutade med hopp - apport - hopp, och då kände jag verkligen att krafterna tog slut - mina alltså! Krut´s krafter tar aldrig slut.... I vår omedelbara närhet befann sig både Helen och Micke, och både såg sådär glada ut, som dom flesta gör, som slipper träna med Kruten! Han for över detta hinder, som om det vore hans sista stund i livet och jag erkänner villigt, att jag inte riktigt orkar med denna fullblodsdåre alla minuter under en dag... Till slut blev det i alla fall rätt och tävlingshunden kunde dra sig tillbaka till bilen och sova sin skönhetssömn.
 
 
En klassiker, men den säger verkligen allt!
 
Efter detta, övergick jag till att agera nanny åt liten Sander, så Helen hann träna lite hund också. Vi tog oss en tur på grusvägen, iförda en vagn av citymodell (?!), och jag kan konstatera att det var ren och skär tur att gossebarnet låg kvar i densamma när vi kom tillbaka till ridhuset. Hursomhaver så somnade han gott till mina toner av "Bjällerklang, bjällerklang..." och det höll i sig resten av tiden. Jag menar, nå´t ska man väl vara bra på!
 
Nu har vi julafton i sikte och därefter blir det älskade huset i Furudal. Har dessutom en inbokad träning i Körhallen i Rättvik, den 2:a januari. Looooove it! <3
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: