Så var julafton avklarad för den här gången...

Detta med julen, tycker jag är en lätt komplicerad historia att förhålla sig till. Förr var den förknippad, i alla fall för mig, med fullständigt tokgalen stress, men det har jag lyckats ta mig ifrån hyfsat bra numera. Vi håller det på en relativt diskret nivå, med god mat och lagom med julklappar - för visst vill man ha en liten klapp från tomten, allt?! Men ändock, på något sätt.... I år passade dessutom Drakmoster på att "slå till" med ett höglöp och en gnisslande och flåsande Krut, har tillbringat natten i köket (= lite småtaskig nattsömn för matten). Å andra sidan, vaknade jag tidigt pga detta, och hann ta en härlig prommis med den missförstådda unge mannen, innan egentligen någon alls hade vaknat.
 
 

 

Det jag gillar mest, är nästan det där mysiga runtomkring. När det är liksom är lite fixat och juligt och puttrigt och fint - på något sätt innan allt "drar igång".
 
Nåväl, sen kommer ju den kära familjen och man kapitulerar naturligtvis fullständigt - vem vill inte tillbringa julafton med sina älskade ungar?! Inte jag, i alla fall, och jag är sannolikt i mycket gott sällskap!
 
 
Mamsen anlände lagom till käket, och det var så mysigt att hon kunde komma till oss - efter alla turer under sommaren ju....
 
 
 
Ingen jul utan Kalle, om ni frågar mig!
 
 
Humöret på topp, hos sambon!
 
 
Anton goes wild!
 
 
 
Och så den här.....
 
 
Den kvinnan har aldrig öppnat paket med stil! Hahaha! Fort ska det gå!
 
 
Sambon gillar inte julklappar - vilket syns klart och tydligt på minen... OBS! Notera rottweilertassarna! <3
 
 
Lite energitillskott - för att orka!
 
 
Raraste dotter och svärson!
 
 
Sonen agerade tomte, och var då tvungen att "uppföra sig".
 
Eftersom jag är, typ, sämst i världen på sån´t här, så tog kraft och ork slut efter julklapparna och det satt fint med en fika och lite vanliga, stillsamma samtal. Tänk, att vi är så jädrans stökiga av oss - vi var ju bara fem personer (och fyra hundar, varav en i höglöp)! Hahaha! Dottern säger, att det aldrig är såhär hos fästmannens familj, och det är alldeles säkert, helt sant!
 
Nåväl, igår var det i alla fall juldag, och den passerade otroligt lugnt och stilla (bortsett från Krutens flåsande och flämtande förstås). Framåt kvällskvisten, tog vi oss i alla fall iväg till Sickla och såg den sista (?) The Hobbit-filmen - iförda 3D-brillor och allt. Jag är ju ett stort fan av dessa filmer, men den här kändes nästan en liten anings too much. Fantastisk på alla sätt och vis, men ändock fanns en viss känsla av mättnad där....
 
Natten tillbringades i sonens gamla rum, tillsammans med en utmattad rottisgrabb. Jag menar, det kostar på att gå runt och tjusa damer (läs: en jäkligt svårflörtad Drakmoster), och när jag vaknade imorse, hade han smugit upp i min säng och sov som en stock - på rygg och allt.
 
Nu har vi klarat av den årliga julmiddagen hos svärföräldrarna också, och det bjöds på god mat och puttrigt småprat i mången timme, innan vi återvände hem. Då fick KK sig några rejäla avhyvlingar av sin allra sötaste moster, och jag hyser stora förhoppningar att han inte är så kärvänlig imorgon. Skulle det vara så, så kan man bara konstatera att hans IQ är betydligt lägre än vad jag har trott!
 
God fortsättning, allihop!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Jessica Rönnberg:

skriven

underbar läsning Puss och kram

Svar: Tack, Jessica! :)Kramar
Lena Törnqvist

2 Anette:

skriven

God fortsättning på julen kära Lena och Gott Nytt År <3
Kram Anette

Svar: Tack detsamma till dig och familjen, Anette!Kramar
Lena Törnqvist

Kommentera här: