I vilken ände ska man börja, tro....
Det börjar närma sig hemfärd, efter en upp-och nedsommar i vårt paradis. Jag tror minsann att jag har accepterats som nästan-dalkulla på vissa håll och kanter (vilket värmer mitt hjärta, eftersom det är viktigt för mig), tillbringat underbart roliga dagar på Vidablick, fördjupat umgänget med härliga träningsgänget, varit nerlusad med besök av fina människor och saknat några, varit hemma i stan några vändor till en mamma som har piggat på sig över all förväntan, hängt lite (med betoning på just lite) med sambon, svettats och badat i lika fördelning (kanske svettats mer förresten) och blivit ytterligare lite klokare i mina funderingar kring just livet.
Det är också några saker som jag inte har gjort, och det är: Träffat sonen, som är kvar i stan, och tränat hund! Båda delarna känns sisådär, men det är som det är. Sonen är nästan-vuxen och myndig och gör naturligtvis precis som han vill - dock har vi babblat i telefon en hel del, och det känns mysigt! Ang hundträningen, så har hettan ställt till en del för mina tänkta mål inför 2014 (LPll och appellstart), men det är som det är med det också.
Att bada har känts ungefär 1000 gånger viktigare än att träna lydnad och spår, den här sommaren och jag hoppas och tror att Kruten hinner komma ikapp under behagligare temperatur (för att inte tala om mig själv)!
Hursomhaver, så var det ett litet miniläger inplanerat i Furudal i början på augusti - deltagare: Den förvirrade träningsgruppen plus minus några andra som hade semester och kunde/ville haka på. Det var extremt många turer, men i måndags så sammanstrålade vi verkligen vid ICA Näcken - Linda, Carolin, Bitte, Jessica och jag - för, just hundträning, i värmen, f ö årets varmaste dag.
Vi tyckte att sök kändes lämpligt, drog iväg mot Bruket, vallade ruta och drog igång. Drakmoster och jag var först ut - och jag vill speciellt tacka Bitte, som skötte all fotografering under dagen!
Ja, alla ser ju att detta inte är Drakmoster och jag... Det här är minsann världens gulligaste Frank, kelpie, men sin lika gulliga matte, Linda, människa.
Men, vänta nu.... Där är hon definitivt, älskade Drakis!!!!
Där är vi jäkligt samlade och fokuserade!
Vi kör lite cigarr-stajl!
Söket passar min runda lekamen som en smäck!
Körde sisådär en fyra skick, och Drama jobbade alldeles utmärkt. Ville dock inte köra henne så hårt, eftersom hon var påverkad av värmen.
Ja, sen blev det såklart dags för Kruten....
Än så länge har vi kontroll.
Detta foto säger allt om hans "problem" med detta att avväga sin energi....
Han startade faktiskt väldigt bra, men sen kommer just faktumet med "lagom" in och han tog liksom slut...
Men eftersom Carolin är fylld av goda idéer, så hjälpte vi lille Krut ut på sista påviset, genom att springa med ut till figgen. Tack och lov för mina tre joggingturer under sommaren. Hahahha!
Chilli är jäkligt snabb, bara så att ni vet!
Spajken jobbade jättefint.
Jessica hade en jättebra plan kring Elvis och han jobbade super! Inget klättrande på några figgar inte!
Och så inte ett endaste foto på BB = Bästa Bitte, och Frazer, men det gick bra i alla fall.
Efter härlig lunch hos oss här på Tappudden, under en massa bubbel och skratt, bestämde vi oss för en sista uppletandeövning, innan vi alla tuppade av, av värmeslag. Sagt och gjort - iväg till nästa tallskog, där ytterligare ruta vallades, som dock sen användes av samma, gamla gäng.
Kändes tryggt att vara i närheten av något som norrmännen hade "bygget"...
Spajk var först ut och hämtade, med stolthet, in Lindas termosmugg!
Sen vidtog viss fostring av valpen i sällskapet, dvs Frankie Boy!
Det här är anledningen till att Carolin inte är med på så många foton... Hahaha!
Frågan är vem eller vilka som letar...
Är det den här ni letar efter?!
Efter det var dags för liten moster....
Drama var duktig, som vanligt, men kändes återigen väldigt påverkad av värmen. Det är man inte van vid minsann - att behöva begränsa liten Drakmoster....
Elvis jobbade, överlag, jättebra hela dagen. Kul, Jessica!
Sist ut för dagen, var mannen i mitt liv - dvs lille Krut! Som vanligt hade han fullständigt fel upplägg!
Wohoooo, en fotograf! Smile!!!!
Ja, jösses, vad ska man säga... Han började superfint och fokuserat, sen körde han typ "kommunsök" sitt allra snabbaste ett antal varv, och då tar man liksom slut. Väldigt naturligt i höggradig sommarvärme.
Efter detta, var vi döende i kraftigt förhöjd kroppstemperatur, och gav upp för dagen. Bitte hade redan pipit iväg och Carolin skulle på middag, så kvar blev Linda, Jessica och jag. Vi käkade en god middag och tog ett par glas vin på nya veranden, innan vi kunde lägga oss med gott samvete - jäkligt nöjda efter en rolig dag.
Så blev det då tisdag, varpå Linda och jag fräste ner till klubben och mötte upp Carolin, igen, för lite lydnad. Drakmoster blev helt kryllig av lycka och dubbelstudsade och skuttade som en yster fölunge. Hon är så jäkla kul att träna med, pluttan!
Krut har ju inte åstadkommit ett smack lydnad sen skyddslägret, men då fick vi i alla fall beröm för vår fina densamma. Idag bestämde jag mig för att träna kontakt i kombination med att belöna med ärmen (tips från Jonas och Frida). Nu fanns ju varken Jimmy eller Jonas i närheten av Nedansiljans BK, men det gjorde turligt nog Linda! Hon blev utvald som "figge" och skötte det med bravur, under smånervöst fnitter.
Inleder med detta foto. Måtte ha drabbats av någon högfärdsbacill - roligt är det i alla fall!
Vem vill inte lattja med den här bruttan?!
Summa summarum, så gjorde Krut bra ifrån sig och jag är jättenöjd - både med kontakten (trots att han var lite ringrostig) och bitarbetet. För att inte tala om Linda!!!!
PS. Ingen behöver nu få spader och tro att jag/vi har blivit galna, för så är icke fallet. Jag tror inte att jag kan sköta en ipo-/skyddsträning för egen maskin, men nog fasen kan jag styra upp lite lek med min egen hund! DS.
Jaha, det var det om detta.... Tisdagseftermiddagen tillbringades med svärföräldrarna, under puttrigt samspråk, onsdagen regnade bort ( = skönt) och torsdagen blev den stora hemresardagen, med allt vad det innebär. Hursomhaver så var det jättemysigt att komma hem, eftersom käre sambon hade fixat gott att äta och vi satt i timtal och hade härliga samtal.
Nu är det vardag, börjar nya jobbet imorgon och känner mig både liten på jorden och nervös. Hoppas, dock, och tror att det blir bra!
skriven
Men 1000 tack Lena för "peptalken" Det VÄRMER 😜 i dubbel bemärkelse.😃❤️💖🌞 Kram