Dagens skämt - tävlingsdebut!
Ja, jag säger då det! Nu har Krut och jag debuterad i lydnadsklass I, och kan konstatera en massa saker.
Nr 1 - man överlever, trots att det inte känns så från början.
Nr 2 - underskatta aldrig miljöträning i olika former.
Nr 3 - ta ingenting för givet.
Nr 4 - ha gärna skor med dobbar.
Nr 5 - se det som något stort, när man kan roa domaren och hans stab.
Nr 6 - var glad för att din humoristiska sida är intakt.
Nr 7 - var storsint och gläds med andra.
Men viktigaste av allt - uppskatta goda och stöttande uppfödare och vänner! Det är guld värt!
Underbara Annika hängde med som stöttepelare till Nynäshamns BK, vilket kändes oerhört skönt. En stund där, efter jobbet, började en förnimbar svimningskänsla infinna sig och det var skönt att kunna bryta av med alldeles vanligt vardagssnack i bilen till avrättningsplatsen. Oj, förlåt, menade såklart tävlingsplatsen! Väl framme anslöt sig Lasse till sällskapet och när vi närmar oss klubbstugan, kliver självaste uppfödare Anders ut ur sin bil med ett stort paket från honom och uppfödare Dorthe. Då blev jag så rörd att tårarna var nära för ett ögonblick - vilket dock gick över då paketet visade sig innehålla en hoinkande rosa gummigris!!! Vem kan gråta i ett sån´t sällskap?! Tack, tack, tack till er!!!
Vi drog startnr 4 (av 5 möjliga) och det var liksom bara att lasta ur åbäket ur bilen. Just det - åbäket - för det var precis vad min gulliga, lydiga, exemplariska (!?) Krut hade förvandlats till. Jag hoppas att ni förstår ironi...
Vadå kontakt?! Den var svajig redan från början, och utvecklades tyvärr inte till det bättre.
Jag var nervös och Krut var fullkomligt ofukserad, men då levde jag fortfarande på hoppet, så att säga.
Fick en 10:a på platsen (vilket kanske egentligen är det som känns absolut viktigast såhär första gången)....
....och en 9:a på tandvisningen, eftersom han ville hångla upp domaren.
Sen följde en kort stunds väntan, som jag knappt minns något av, mer än att tävlingsobjektet var så strulig att jag hade fullt sjå att hålla ordning på honom. Inte blev det bättre av att en närstående hund skulle belönas med en boll, som for iväg och landade så lämpligt att liten Krut trodde att det var hans.
Detta var innan bollen. Ni ser ju att stämningen var hög redan då! Asgarv!
Efter bollen. Anders ser så bekymrad ut, att jag nästan tycker synd om honom - och Kruten, han har ju ett tydlligt fokus på sin förare. Eller?! Det var någonstans här, som det var vår tur. Say no more...
Nu syns det ju inte så bra, men hursomhaver, så hade Krut inte den blekaste jävla aning om hur man går fot, och typ släpade mig runt där på planen, i något som starkt påminde om IPO-spår. Blev sjävklart en stor fet 0:a, med glada funktionärer, då jag bad dom att skjuta mig på fläcken. Fördelen var att all min nervositet försvann just där och då!
Därefter får jag ändock säga, till min glädje, att det gick bättre. Den lille gjorde det han skulle, lite fort och lite fel, men huvudsakligen var det mina misstag. Med mer erfarenhet hade jag kunnat rädda upp några situationer betydligt bättre, men man lär så länge man lever.
Ett av dom få tillfällen som vi hade kontakt - överhuvudtaget.... Fniss!
Jotack, det var jäkligt bråttom av planen - beroende på att Krut fortfarande hade fokus på den där eländiga bollen.
Här är vi glada och lättade, både kennelpappsen och jag. Vi tog oss igenom - inte särskilt snyggt, men inte alldeles galet. Framförallt gjorde vi det, SpindelTarzan och jag, och det är jag stolt över!
Vid prisutdelningen var mitt härliga sällskap snabba med att undra om dom skulle hjälpa till att bära priserna. Jättebussigt, men nu kunde ju jag bära pappret själv!!!! 124 poäng, vilket ändå räckte till ett tredje pris och inte en totalförnedrande 0-placering. Det komiska är att just fotgåendet, var ungefär det enda som jag inte bekymrade mig för och se, det klarade vi inte överhuvudtaget... Så är det när man har med levande "ting" att göra!
Känner mig nöjd över att ha vågat, och att Krut utförde samtliga moment utan knot (förutom linförigheten), låg kvar på platsen, att ha fått ännu fler goda råd, att ha givit Annika, Anders och Lasse ett gott skratt samt att ha blivit ägare till en rosa gris! We´ll be back!!!
Tro inte att det hjälper att se söt ut - den gubben funkar inte längre! <3<3<3
skriven
Grattis till tävlingsdebuten och en 10:a på platsliggningen, måste kännas jätte bra! Det momentet som verkligen behöver "sitta" innan man ger sig ut och tävlar :-)Resterande vet jag ju inte hur det såg ut, men det går att "slipa" på! Så på´t igen bara! Du är modigare än mig, som inte våga sätta min fot på en tävlingsplan ens :/
Ha det så bra och hoppas att vi ses något framöver! Vet inte när du börjar ditt "sommarjobb" men vi är i Dalom helgen 15-16 juni.
Hälsningar
Eva-Lotta