Det är egentligen NU som det bästa med julen börjar!
Så är det i alla fall för mig - när det allra "värsta" är över om ni förstår vad jag menar. När maten är lagad och man har smakat på julskinkan första varvet, när julklapparna utdelade, när alla julhälsningar är hälsade och.... Ja, ni vet ju! Det är nu som man kan njuta av sin vackra, vackra julgran, klämma och känna på sina presenter, öppna kylen och titta lite - kanske ta en skinkmacka eller så - slöa i soffan och titta på alla underbara Astrid Lindgren-filmer och liksom bara vara! Till och med hundarna är lite "dagen efter" och ligger utspillda både här och där och provar sovställningar i parti och minut.
År ut och år in, så hävdar jag med bestämdhet att jag inte är någon direkt julmänniska - och så är det nog. Men allt är ju relativt, Jag gillar ju, som sagt, det som kommer efter, och jag gillar ändock själva känslan som sprider sig i juletider. Det väcker alltid lite tid för reflektion hos mig, och jag "ser över" livet lite mer i lugn och ro. Jag tilltalas av det där, att man borde vara "lite extra snäll" - särskilt mot dom som är viktiga i ens liv - men även rent generellt.
Det här med att bry sig om (på riktigt), börjar bli en sällsynt "vara" numera. Det är viktigare att ha nya mobiler, iPads, tv-spel, bli bekräftad för sitt utseende istället för sin person osv, osv, osv och det är verkligen en utveckling som skrämmer mig! Ligger inte alls i linje med min syn på människor och livet.....
Jag är stolt över min egen, lite tilltufsade familj, där jag nuförtiden har två vuxna ungar som har jäkligt schyssta värderingar och bemöter varenda individ med respekt! Ja, ni hör ju själva hur tankarna går - det är nästan så jag blir lite gråtmild också.
Hursomhaver, så hade vi dotter och svärson här i söndags för lite julklappsutdelning och det var såklart hur trevligt som helst. Har lagt ut lite bilder på Fejjan redan, men kan väl bjussa på en här också.
Två underbara människor som har ett fantastiskt liv - hörselskada och dövhet till trots!
Det var ett sån´t där tillfälle, när man plötsligt inser att ens barn har blivit vuxna - när nu det inträffade!? I julklapp av ovanstående två samt sonen, fick nämligen Björn och jag en middag de luxe i kombination med valfri stand-up!!! Vad hände med dom hemmavirkade vantarna, den sneda och vinda hyllan som gjordes i slöjden eller alla teckningarna!?
Och igår så var det då julaftonsdags! Vi väljer oftast att fira så lugnt det bara går, så det var bara sambon, sonen, mamsen och så jag. Urskönt! Vi åt gott, babblade, drack glögg, babblade, skrattade, rastade många hundar (eftersom vi hade Xtra och Ralph på besök över natten), babblade lite till och sen öppnade vi julklappar!
Det var väl ett evigt kacklande! När ska vi köra julklappsracet????
Liten mamma är en grym julklappsöppnare! Med fart och fläkt rev hon, hämningslöst, upp paketen! Svårt att tro att hon är 89 år och gravt synskadad numera....
Sonen låg inte långt efter! Här granskar han tröjan han fick.....
....och den var ju jättebra! Passar f ö utmärkt till mössan som han envisades med att ha på sig hela julafton!
Med tanke på att sambon inte vill ha några paket, så har han en förvånansvärt bra teknik i själva öppningsfasen!
Några tröjor, fina ljusstakar, presentkort, en x-box, en jacka och x antal pengar senare, så kunde vi andas ut lite!
Något som dom fyrbenta hade förstått vikten av för länge, länge sen....
Ralph är en riktig goding - om än lite liten! <3
Polarna Xtra och Drama snarkar i takt! <3
Efter en nattlig, klassiskt skinkmacka så småningom, hoppade vi isäng runt halv 3-snåret - trötta och nöjda efter ytterligare en julafton. Kan konstatera att jag numera är ganska "god vän" med julen, och tycker att det är riktigt mysigt. Det känns bra!
Nu väntar några dagar på landet och det ska bli såååå skönt.
På återseende, alla nära och kära!
skriven
Tänk att jag faktiskt känner igen din mamma trots att det väl var sisådär 100 år sedan jag såg henne senast. Hon måtte vara sig ganska lik. Låter som ni haft en mysig jul, skönt!
Kram Carina