Lunginflammation i all ära...
Vi hann åtminstone med några riktigt mysiga stunder i skogarna, innan Björn försvann till Den stora staden igen.
Nåja, denna något ovalda ensamhet såhär mitt i svartaste oktober medför definitivt ett utmärkt tilfälle för mig att prova-på-bo i Furudal, när det inte är sommar, sol, bad, ljusa nätter mm - och det är faktiskt inte alldeles tokigt. Det är lite spännande att känna på vardagslivet - hänga med grannen och hjälpa till med hundvalpen, ta en fika, köra kvällsträning på Nedansiljans BK, komma hem i mörkret på kvällen och se det gulliga huset lysa från sina vackra fönster...
Grannens lilla söta Sluggo och Xtra röjer loss.
Det är så glädjande och varmt i hjärtat att komma ner till klubben och bli emottagen av kramar och "vad roligt att se dig igen"! Idag fick jag tillfälle att gå med på ett MH och det är verkligen nyttigt att se hur det fungerar på andra ställen - i synnerhet när jag nu hamnat i ordföranderollen i Östra LO/Afr och ofta upplever att vi har en hård press på oss i olika sammanhang. En sak är i alla fall helt säker, och det är den att skulle jag bli bofast i Furudal, så skulle jag absolut engagera mig i brukshundklubben. Dom är helt fantastiska häruppe!
När vi kom upp förra veckan, lyckades vi tjata oss till att få låna liten Xtra några dagar. Det föregicks av en stenhård förhandling med dottern, men till sist fick vi vår vilja igenom. Tyckte minsann att hon hade vuxit sig lite "stor" sen sist vi sågs, och några dagars umgänge med två bastanta rottisdamer är bara danande för karaktären. På fredagen kom även själva dottern och det var nog det bästa av allt! Jobbigt med en "unge" som alltid ska envisas med att bo på alla möjlliga ställen - utom i Stockholm...
Hon är en hård nöt att knäcka, den däringa Sofia... <3
Drama myser på med storasyrran. Elsa har dock redan bäddat ner sig i sängen...
Vi har njutit av älggryta, tända ljus och gott vin dessa dagar, läst och lyssnat på ljudböcker, lekt med hundarna och verkligen unnat oss en höstledighet.
Idag hade dessutom Östra LO sitt sista MT för hösten, och allt var förberett upptill tänderna. Inget kunde liksom gå snett... Men jodå, såklart kunde det göra det! Dels hade vi fått helt fel protokoll, vilket löstes med bästa Robban Axelssons hjälp ( i kombo med Ammie Hultin). Dessutom valde exteriörbeskrivaren att avvika vid "lämpligt tillfälle" och där klev Anna Gewalt in och räddade upp situationen. Ja, herregud, vad ska man säga? Tack och lov att styrelsen består av rådiga tjejer och schyssta funktionärer!!!!!
Imorgon ska jag försöka ta mig ut på ett par spår och därefter blir det kvällsträning på Rättviks BK. Vi hörs när vi ses!
skriven
Fel fel av mig...Anna Gewalt! Sa fel i trötthetens skimmer...Sorry!