Lydnadsträning mitt i all röra.

Utan att egentligen ha riktigt klart för mig vad som har hänt, så har - på något sätt - hela livet blivit rörigt. Det är allt ifrån familjelivet till jobbet till hunderiet. Jag känner mig fullständigt förvirrad och hyperstressad, vilket förstås inte är bra. Men jag har "varit med förr" och vet att det lugnar ner sig i slutänden....

Mitt i denna röra har det, helt oväntat, dykt upp något otroligt oväntat. En granne har förälskat sig i Elsa och Drama, visserligen sen långt tillbaka men ändå, och har ägnat större delen av dagarna åt att vara ute och traska med dessa två bestämda damer, vilket förstås har genererat att kvällarna härhemma har varit mycket lugna!

Efter det första tillfället, frågade grannen hur vi bär oss åt att få Drama trött. Vi tränar henne trött, sa vi, för så är det ju huvudsakligen. Nästa dag fick jag ett MMS där fröken Fis ligger utsträckt på golvet, och ett stort "haha" i texten. Stackars grannen hade skenat 7 km på microkort tid och då blev t o m Drama trött! =)

Häromdagen lyckades jag i alla fall sammanstråla med dotter och Xtra, för att träna lydnad. Vi hittade en utmärkt plan, bortåt Länna till, där vi stannade. Ut med hela hundgänget, rusa runt och bete sig och sen uppstyrning. Måste börja med att berömma Sofia och Xtra, som är helt otroligt sammansvetsade och duktiga. Hur denna lilla valp och denna, f ö också väldigt lilla, dotter har lyckats komma så långt på så kort tid är för mig en gåta!

Vi började med platsliggning, vilket gick utmärkt. Även liten D har blivit vuxen och ligger som en sten, jämfört med tidigare. Sen körde jag lite inkallning, fotgående, budföring, ställande, apportering  mm med båda brudarna.
Efter skendräktighet och jobbigt våteksem var Elsa vild och vacker och skitrolig att jobba med. Jag lägger inte ner så mycket krut längre på noggrannhet och vi har bara roligt.

Drama är i sitt livs form - supermusklad och lätt i kroppen, frisk och sund. Hon var laddad till tusen och gjorde sin bästa lydnad på länge. Fotgåendet satt som en smäck, så även budföring, inkallning och apportering.Jag kan nästan sätta mitt huvud på att hon skrattade till och från... ;)

Under tiden vi tränade, fick vi sällskap av en man som visade sig bo just där. Han hade nog haft det ganska tufft i livet, men var hundkunnig och oerhört intresserad. Han deltog i hela träningen och blev ett utmärkt störningsmoment, samtidigt som han passade på att fotografera. Något suspekt men Stockholm i ett nötskal.

Alldeles strax väntar ett mysigt läger tillsammans med mycket goda vänner och då hoppas jag får lite lugn och ro. Det ska bli såååååå himla roligt!

Vi ses!

Kommentera här: