Mycket sorgliga nyheter....
Den gångna veckan har naturligtvis varit för jävlig, rent ut sagt, med tårar, tvivel, hopp, ett evigt stirrande på den stackars valpen osv, osv. Vissa dagar har jag känt mig som en idiot som ens funderat över det hela, och andra dagar har jag varit helt övertygad om att det är så eländigt som jag trott. Jag mycket tacksam för alla lugna, sansade samtal med Anna, där jag verkligen har fått möjligheten att "stöta och blöta" och så småningom landa i ett beslut.
Beslut, ja - vilket har jag då fattat?! Jo, just det att jag i nuläget kommer att fortsätta precis som vanligt och se framtiden an. Jag lever med denna underbara hund, och det fungerar alldeles utmärkt. Vi tränar och roar oss på alla möjliga sätt och i dagsläget är det inga problem.
När man gör ett hörseltest på en hund, testar man två frekvenser. Dessa frekvenser hörde hon inte och då är den kliniska termen "döv". Vi som har henne hos oss hela tiden, ser att hon visst hör en del, som då ligger utanför just dessa frekvenser. Jag tränar t ex henne med klicker, vilket hon hör. Om jag busvisslar när vi är ute, hör hon det.... Jag tror att ni förstår andemeningen i det hela.
Sen är jag väl medveten om att det kanske blir alldeles tokigt i förlängningen och att jag måste ändra uppfattning, och då kan jag garantera att jag kommer att fatta alldeles rätt beslut.
Jag anar att det kommer att pratas, spekuleras och gissas på många håll och kanter nu - det är ju tyvärr så i hundvärlden - men jag vill verkligen poängtera en sak. Jag hoppas innerligt att alla kan respektera mitt beslut! Det finns många skäl till att man gör dom val man gör, utan att man, för den skull, behöver blottlägga hela sitt liv. Det ligger en stor, stor sorg i detta - inte bara för mig och familjen - utan även för Anna som fött upp en fantastisk kull.
Däremot tar jag gärna emot både stöttning och tips på träningsmetoder! Det måste ju bli nytänk nu....
Då vet ni, alla, hur det ligger till och jag har fortfarande en fantastisk hund - om än med lite taskig hörsel... OBS! Jag har inte blivit tokig - det här är mitt sätt att tackla livets prövningar!
Trött, trött valp efter dagens vedermödor. Tänk, jag undrar om hon inte kommer att dra vissa fördelar av detta handikapp.... :)))
skriven
Mycket tråkigt att höra! har följt din älskade valp och förstått att hon var mycket efterlängtad.
Bara du vet vad som fungerar för er och jag är helt övertygad om att du fattar de besluten som är rätt.
Har en "bekant" som hade en dalmatiner som var döv. Den har hon tränat med handtecken och tävlades flitigt i lydnad på den tiden. Man kunde inte tro hunden var döv.
så ge inte upp och ta en dag i taget
hälsningar
Annelie