Om han är i onåd, han Kruten?
Aldrig i livet!!!!! Dock kan man tycka att det hade varit jäkligt enkelt att stå kvar i den förbaskade rutan, när han nu skenade in i racerfart - så snyggt och stiligt (som han normalt sett brukar)..... Det hade liksom räckt till ett LP och vi hade kunnat lagt lydnadsklass II bakom oss, men så jobbar inte vi!
Jag vet att jag får många år sen, med min första rottis Berta, tränade för en instruktör som använde sig av uttrycket "10 - 0-hundar". Då var jag så oerfaren och ny och tänkte inte så värst mycket på vad han egentligen menade, eftersom jag inte ens var i närheten av meningen i orden.
Idag förstår jag exakt vad han menade - eftersom Krut är en så´n hund (för all del även moster, men hon slipper ju tävlingsbiten)! Dvs, när han går bra, är det 9:or och 10:or som gäller, samtidigt som 0:orna ligger där och lurar bakom varendaste grässtrå. Det går jäkligt fort tillsammans med lille Krut och det är som att hålla i en hal, vilt sprattlande ål när han är på det humöret.
Tyvärr var han på just det humöret i torsdags, när vi tävlade på vår turklubb - Sala BK. Samma domare var det, som när vi smackade till med typ 186 p och klassvinst i ettan, och hon var lika överförtjust i min skojfriska pojk då som nu. Han kändes så jädrans bra på uppvärmningen, jag hade lite utvecklingssamtal med honom kring fokus och position och fjärr och..... Ja, ni förstår säkert!
Platsen gick bra, trots att jag fortfarande önskar mycket mer stabilitet. Sen började eländet. Jag tappade honom så fort vi gick in på planen för det fria följet och sen fortsatte vi i ungefär samma stil (har inte protokollet tillgängligt men jag kan nog beskriva eländet utan siffror).
Generellt var han fladdrig, ofokuserad och både vindade och nosade, till och från. Transporterna mellan momenten, som brukar vara en styrka hos oss, gick uselt och han låste sig redan vid start, på en kon som markerade utgångsplats. Vi tog oss runt fria följet på typ 8,5 p, läggandet såg ungefär likadant ut. Han nosade och kunde plötsligt inte sätta sig upp, då jag gick tillbaka till honom. Inkallning och apportering gick utmärkt, rutan fullkomligt skenade han ut till, började sen nosa och valde sen att galoppera tillbaka till mig (dubbelsuck, han brukar ju vara så snuskigt duktig på det momentet). Hoppet kändes hjälpligt stabilt, men då passade han på att slå i lite = nya avdrag. Avslutade med vårt nya problemmoment: Fjärren. Han tvekade att sätta sig, sen lade han sig inte och sen satte han sig inte...... Totalt 143 p.
Helhet: 7,5 p (väldigt alert och livlig, ofokuserad, mycket hund)
Fick även ett eget utvecklingssamtal med domaren, som hade mungiporna, typ vid öronen. Hon hade bara lovord att säga om min vilda och vackra rottis, vilket i och för sig var trösterikt. Han är ung, han är väldigt livlig, han har ett underbart driv, vi kommer till eliten utan problem (hahaha, hon känner inte mig - det hörs ju tydligt) och det var så roligt att se en så trevlig rottis!!!!
Nu är ju jag inte den som sätter mig på så värst höga hästar, eftersom jag sällan litar på att jag kan det jag eventuellt kan, men om jag hade gjort det, så rättade käre sambon till det när vi klev av plan.... Fy fasen, vad dåligt det gick, tjoade han högt och tydligt, och just då, precis där, försvann det rosa skimret någon anings lite kring vår, annars fullständigt problemfria (nu ljuger jag som en häst travar) och konstant välfungerande relation! Hahaha!!!!
Jaja, shit happens och ärligt talat så tycker jag att Krut känns lite träningstrött och ofokuserad, rent allmänt. Inget konstigt med det, han har ju egentligen legat i träning konstant (mer eller mindre) sen han flyttade sitt söta nylle till oss. Nu ska vi tagga ner och han ska få vara alldeles, alldeles olydig hela sommaren (nästan i alla fall), med undantag för lite spårträning och ett skyddsläger. Det är han sannerligen värd - och jag med!
Rondik Dear Pytte aka Krut! <3
skriven
Han ska ju på träningsläger till Dalarna också, å det lägret är lika långt som din semester :)