Alltså, dessa fantastiska dagar som gör att själen mår så bra!
Det är bästa helgen på året, dvs påsk, och det innebär som oftast att vi befinner oss på landet. Ingen skillnad i år heller! Det brukar ju även medföra någon form av samkväm med dom bästa häruppe, och idag stod spårträning i Furudal på schemat. Vi måste befinna oss under en synnerligen lycklig stjärna just denna långfredag, eftersom stora delar av landet har fått snö - dock inte vi! Tack för det, Televerket!
Vi pep iväg till skjutbanan och efter viss förvirring, som vanligt, lyckades alla enas om vem som skulle gå var och till vem och varför....
Hahaha! Först gäller det att uppdatera Fejjan eller kanske sätta fart på gps:en...
....eller rigga Murikkan för den delen!
Nåja, alla fick i alla fall ordning på sina spår och därefter tog uppletandet vid. Drama stod först på tur och jag har väl skådat ett sämre letande!
Ungefär här börjar det brinna i mina hårrötter, men med gott stöd (om nu gapskratt räknas som stöd) från mina träningskamrater, så höll vi oss lugna och fina - läs jag!
Men det var naturligtvis mycket glädjande att dom andra hundarna jobbade bra! Blink, blink!
Om någon undrar vad Kruten gjorde, eller rent av prospecten, så fick den förstnämnda avstå pga sin oklara konvalescens, medan den sistnämnda tittade på och uppvisade stort intresse för uppgiften. Eller?!
Sen tog spåren vid och jag kan bara ta ansvar för Krutens 700 m, vilket gick alldeles, alldeles utmärkt! Han kändes mycket piggare och jobbade jättebra! Då blir mattehjärtat alldeles varmt och något lugnare än det varit under en period...
Ev hamnar nu denna bild lite snett och vint, men då får det vara så.
Bästa belöningen för Krut, var myset med Linda efter spåret! Stackars Linda var f ö totalt justerad pga en värkande rygg, och borde ha tappeterhetsmedalj för att hon överhuvudtaget kunde ta sig till Furudal och dessutom hjälpa till att fota! <3
Jo, just det - jag kan ju ansvara för prospectens spår också - tveksamt men ändå....
Fort går det - åtminstone när han kommer ihåg att han höll på att just spåra! Haha!
Men det är jäkligt roligt när man tagit sig fram till slutet! Han är så himla lycklig, den där lilla skrutten!
Nice passade på att prova livet som malleägare, medan Camilla lade spår åt fina Uffe.
Sen blev det återgång till det härliga beprövade rottisägandet igen! Spårupptag med Luva...
Fina Yoda och Fara <3
Camillas lilla gäng!
Efter att sambon spårat med Drakmoster, vilket hon behagade utföra enligt önskemål, tog han på sig kockmössan och fixade lunch åt oss allihop. Han är allt bra han, sambon!
Det ser ju inte ut som om vi har jätteroligt tillsammans precis. Tur att skenet bedrar!
Som avslutning skulle jag fota Cliff, när han inte bara "såg söt ut", vilket visade sig vara näst intill omöjligt...
Jag har ju förvisso aldrig utgett mig för att vara någon som helst mästerfotograf, men detta elände tog nog priset. Förlååååt Maria, vi gör ett nytt försök nästa gång!
Jersey, däremot, blev en supermodell! Fast det är klart - det är ju hennes yrke, typ....
Tusen timmar senare, var vi nöjda och faktiskt ganska stelfrusna, så det var tajm att skiljas åt för den här gången. Sambon hamnade hos granne Bettan ett tag, inhyrd som teknisk expert, medan Släkten-är-värst, prospecten och jag fräste direkt hem. Efter lite käk, tuggben och det och sånt, har nu alla fyrbenta sagt upp sig, och det är precis vad sambon och jag också gör snart. Ytterligare en härlig dag är till ända! <3
skriven
❤