Våren.....
Kära dagbok, eller blogg eller inte kära alls kanske, när jag tänker efter, utan mera: Hej på er - det var jäkligt länge sen jag hade nåt att skriva om!
Den här våren har faktiskt inte varit särskilt rolig, ärligt talat, utan mest ganska ångestframkallande och bökig och sorglig och så. Faktum är den enda händelse som jag bär med mig i hjärtat som en fantastisk, underbar, varm och glädjefylld dag, är dotterns och svärsonens vackra bröllop med efterföljande fest! Det var en outstanding dag och jag blir alldeles krullig i hjärtat är jag tänker på det! <3
Sen är det förstås det där alldeles vardagliga, som fina vänner, härliga stunder mer sambo och hundar,nån middag med "ungarna", bra dagar med eleverna och det och sån´t, men annars..... Näe, inget vidare.
Först blev plötsligt älskade Krut oklart dålig, och var alldeles trött och ledsen och öm i både kropp och själ, och mitt hjärta dog av sorg och oro. Vi sprang hos veterinär, vi tog blodprover, han stod på smärtlindring, vi var hos kiropraktorn osv osv, men inget hjälpte egentligen något vidare. Tills sist insåg jag att detta kommer nog att bli långvarigt alt väldigt allvarligt och jag googlade (jag vet, det ska man inte) på sjukdomar och avlivade honom i tankarna om och om och om igen - och grät! Jag har gråtit så mycket den här våren, att jag är helt slut, men det har också hjälpt till med lite bearbetning av eländet.
Nu är i alla fall ryggen röntgad och den ser fin ut, bortsett ifrån lite trångt mellan två diskar i ländryggen. I samråd med sjukgymnast är det nu bestämt att sommaren ska användas till rehab och försöka chilla lite. Apropå det där med chill, blir jag nästan full i skratt - jag hoppas att Krut lyssnade ordentligt på vad hon sa! Vi får dock spåra och lite så, tack och lov, annars vet jag inte hur vi skulle överleva....
Det känns nturligtvis inte tjolahopproligt, men just nu är jag bara glad över att han mår bättre och är vid liv! Hur det blir sen, tar vi då.
Nybadad <3
Den första maj fick jag två sorgliga samtal efter varandra - runt halv 8 på morgonen. Dels hade en nära vän mist sin hund och samtal nummer två meddelade att min svåger avlidit kvällen innan, alldeles oväntat. Det var som ett slag i magen och kändes oerhört märkligt då vi varit tillsammans på bröllop bara ett dygn tidigare. Jag vill inte fördjupa mig mer i det, det är för privat, men det blev tungt att bära för oss alla, som dessutom mist både hans fru (min syster) och svärmor (min mamma) inom bara några år.
Ni vet alla vad ett dödsfall innebär, så vi har även hunnit med en begravning (till) den här våren.
Det har varit lite annat småskit också, men det behåller jag för mig själv. Nu hoppas jag verkligen att vi kan få njuta av sommaren i Furudal och återhämta lite mentalt - det skulle vara så skönt...
skriven
Usch vad du skräms och vilken jävla vår 😰
Fina människa! Ta hand om dog och de dina! ❤❤❤