Sorgen efter Drama

Sorg ja, det är precis vad 2017 har bjudit på, precis som dom senaste 3-4 åren. Det sätter sina spår - man blir liksom helt dränerad i hjärta och själ och orkar ungefär det som måstes och inte så värst mycket mer. Sen är ju jag mästare på att le och skratta och vara allmänt flåshurtig, så det är ju näst intill omöjligt för omgivningen att ens gissa hur man egentligen mår....
 
Ni vet ju alla, att jag har förlorat både syster och mamma inom en relativt kort period, vilket kändes alldeles tillräckligt att hantera. Sen kom 2017 med lite till... Till en början blev Krut dålig, som ni oxå vet, och då brast hjärtat betänkligt och jag grät floder. I april avled min svåger, vilket innebar mer tårar och ännu mer tomrum i familjen. När sen Drama gick bort - alldeles oväntat - i slutet på augusti, kändes det som hela mitt hjärta dog.
 
Det var som att öppna en fördämning av sorg och saknad och det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna sluta gråta. Det kunde jag nästan inte heller, utan fick lova att traska till psykolog och prata och gråta lite till om livet, förluster, styrka och om att gå vidare. Jag har varit med om en hel del svårigheter i livet, vilka jag oftast har haft förmågan att "omvandla" till erfarenheter, men det här året har jag mest känt mig förtvivlat ledsen, sorgsen och skör.
 
 
Vi har alltid vetat att Drama skulle lämna ett otroligt stort tomrum, men det var ännu värre! Jag är rädd att jag aldrig mer får uppleva en likadan hund som hon - galen, vild, vacker, orädd och rolig. Och ingen ordning är det i flocken heller längre. Krut och Bingo är som två förvirrade purjon utan styrning när du inte finns där, älskade Drakmoster, och sambon och jag oxå för den delen. Du fattas mig och oss något så oerhört! <3
 
Nu hoppas och önskar jag, att 2018 blir ett bättre, vänligare och mer lättsamt år, där jag kan få landa och hämta lite kraft - det skulle vara väldigt skönt!
 
 
 
 
 
 
1 Maria :

skriven

Livet är fan inte rättvis alla gånger. Känns taskigt att i denna stund säga att var sak händer av en mening. Ibland är det bara konstigt och fel, vad vi utsätts för. Du är en fantastisk människa Lena! Och är så glad att våra vägar korsats! Önskar dig och de dina ett 2018 inlindat i värm e!! 💕

2 Carina:

skriven

Kära du. Varje gång en ny sorg drabbar en så drar det ju igång de "gamla" sorgerna så till sist sitter man där med sorg ända upp till hakan. Tungt, Lena men nu kan det väl ändå bara bli bättre, eller?
Jag tror det finns en fara med att alltid vara glad utåt och försöka att se allt negativt som "nyttiga erfarenheter". Man börjar prata mer och mer om att allt detta positiva tänkande egentligen är alldeles förkastligt. Jag tror att det är lite vår generation att vara så. Man ska inte belasta andra med sin "skit", man ska hålla masken och vara duktig.
Jag fick en hjärtinfarkt i november, det fick mig att tänka till riktigt rejält kring duktigheten. Jag pratade med personalen på HIA en hel del och de sa just att det är vår generation och den innan som är så där "duktiga" och inte vill ligga någon till last. Senare generationer är betydligt bättre på att kräva och signalera när de inte mår bra.
Kära Lena, vi får lära oss och bli duktigare på att tjuta, deppa och sura även så att andra ser det och så hoppas vi på ett riktigt ljust och härligt 2018!
Varm kram från Carina

Kommentera här: