Tittat till knotten i Noppikoski!
Det årliga besöket i Noppikoski är härmed avklarat och det var tveklöst det mest lyckade hittills! Vi inledde med ett fantastiskt dygn vid Abborrsjön för flera år sedan, på hösten, provade därefter samma koncept fast sommartid och det var bra, men alldeles för mycket knott. Året efter "tvingade" vi med oss Sofia och Adam till Risulampi och det var fiasko från början till slut. Ungarna trodde att det var ett skämt när vi kom fram till den lilla friggeboden, det var en miljon knott så vi kunde inte vara ute, ingen fisk och till råga på eländet så blev typ alla osams! Hahaha! Ja jäklar, det är kul med minnen!
Nåväl, i år hittade jag ett litet torp som såg så himmelens gulligt ut, och lyckades övertala sambon att det var det rätta stället. Nu var ju inte det jättesvårt i och för sig, då det låg så idylliskt vid Vassjön och dessutom lockade med roddbåt..... Som gjort för oss!
Glada i hågen fräste vi iväg, ganska trygga med uppläget vid det här laget och allt gick enligt plan ända till vi inte hittade huset! Det är ju inte så att man kör så många mil, men vägarna lämnar ju en del i övrigt att önska, så det tar sin rundliga tid att ta sig fram. Dessutom är ju inte Blomgren någon jeep med hög markfrigång, så det både skrapades och bankades och bånkades här och var.
Första vägen var ingen större fara, det var först när vi gav oss in på nästa som det inte var lika roligt. Faktum är att det kändes som om den, typ, inte användes, men sambon var övertygad om att det var rätt, så då körde vi vidare.... Till sambons försvar, så måste jag ändå säga att det var rätt väg - det var bara det att den numer var avstängd, så man kom liksom inte fram till själva huset. Just där och då, svajade humöret en smula hos herr Friberg, men sen var det bara att vända och köra tillbaka en knapp mil, över stock och sten i 20 km/tim, medan vi funderade över varför vi inte bara hade lyssnat på den där herren som vi pratat med redan på väg ett, som sa att "Dammtorpet nog låg uppför branta backen efter rakan".......
Och det gjorde det ju! Alldeles ensamt, långt ut i vildmarken och precis vid en sjö, låg ett jättefint litet torp med en härlig veranda mot vattnet, gott om utrymme och ett båthus med egen eka! Ibland har man liksom tur!
Släkten-är-värst och prospecten älskade stället och inledde med lite godisuppletande medan vi packade in. Hur i hel-e kan man ha så mycket prylar för att vara borta i två dygn, är en fullkomlig gåta - helt bortsett från allt annat?!
Såsmåningom blev det sillunch på verandan!
Framåt kvällen så sällskapet ut såhär.......
......och det passade ju bra, eftersom vi skulle ut och fiska en stund!
Kan väl erkänna att sambon först försökte stjäla en båt som låg en liten bit bort. Nu passade ju inte nyckeln, så uppdraget fick avbrytas. Men vem kunde tro att man liksom hade eget båthus med tillhörande båt?! Det jag skrev ovan, var ju när vi redan visste....
Glädjande nog kom vår elmotor väl till pass!
Krävs full koncentration när man förbereder lilla hjärtats (jag alltså) spö.
Fiska är inte min grej men ingen kan säga annat än att Sverige är helt fantastiskt!
Nånstans efter det här, typ svimmade vi till knastret från kaminen och sov som stockar, hela gänget! <3
Sambon och jag är ju inte vänner av total sysslolöshet, så efter frukosten bar det iväg på en liten utflykt. Vi började med att stanna till vid Tallsjöns fiskecamp.
Alldeles bortsett ifrån att Drama prompt skulle släpa runt på en jättestor sten som hon "fångat" i sjön, så var det lugnt. Jag förundras verkligen över det faktum att det finns så många fina, väl anordade ställen uppåt landet, som står så tomma. Naturligtvis styrs fiske och jakt av säsong, det fattar jag också, men ändå. Vi kajkar runt ganska mycket, och vi är i princip alltid ensamma. Det är underbart såklart, men man missar mycket om man inte utnyttjar vår härliga natur!
Därefter blev det lite andlig spis vid en ljuvlig, liten kyrkogård mitt ute i ingenstans. Som jag sagt tidigare, så är jag ju inte troende och inte mycket för gravar, då jag tror att det ev blir en börda för ens efterkommande, men om sambon kan smuggla in mig på ett sånt här litet, bedårande ställe, så vore det ändå helt okej,
Avrundade sen trippen med en mumsig lunch på Trollet, medan vi laddade lite mobiler och så, innan vi återvände till vårt paradis i skogen. Jag tog en prommis med hundarna och plockade lite blommor, dom fyrbenta badade i ån och sambon stod på bryggan och fiskade.
Dom enda som inte var nöjda, var fåglarna som hade sitt bo på verandan! Hela vistelsen är det en fågel som härjat och flugit och vi har inte förstått varför - tills vi såg boet.... Dom är nog jättenöjda med att vi har försvunnit nu!
Slagna hjältar vid Vassjödammen <3
Hit kommer vi definitivt att återvända! Underbart ställe, fint hus (och lite rymligare än friggebodarna), tillgång till båt och en sjö där till och med sambon fick fisk! Bara en sån sak.... Och jodå, knotten mådde utmärkt och hade uppbådat en imponerande armé - men den här gången hade vi med vår Thermacell och då gick dom bet! Åtminstone på verandan! Hahhaa!
skriven
Urmysigt hade vi