Koma - eller vad?

Jag har inte dött, inte sålt hundarna, inte gått i kloster eller fött barn! Det är faktiskt bara livet som har krävt sitt av mig och min aktiva närvaro. Irriterande kan man tycka, men svårt att påverka.

Sen sist har Östra LO hunnit genomföra ett väldigt lyckat MH på Stockholmsavdelningen, med nöjda funktionärer och deltagare. Numera känner jag inte samma fullständiga skräck inför dessa mentaltester, som jag gjorde i början av min ordförandepost. Jag har hunnit bygga upp ett hyfsat kontaktnät och bemöts nuförtiden med både vänlighet och respekt av dom funtionärer jag kontaktar. Det känns trösterikt kan jag säga!

Huvudsakligen har jag dessvärre jobbat väldigt mycket! Det är visserligen alltid roligt, eftersom jag gillar att jobba, men det kräver ju sitt tribut i hundträningen, som hamnar lite i träda. Bortsett från "det vanliga", har jag varit på Fjärdlång, långt ute i havsbandet, på en tredagarskurs tillsammans med elevstödjarna i nian. Så sjukt trevligt och roligt, coh som vanligt, fantastiskt att få delta i tonåringarnas värld under några dagar.



Lite storsamling över det hela, förutom en kille som har hittat en orm bland stenarna.



Fjärdlångs by, som enbart består av några små bodar och en lada.



Fantastisk utsikt över havet, med ett rejält regnväder i bakgrunden.



Regnbågen sprider sig över ön.



Bankir Ernest Thiels sommarkåk från 30-talet är numera vandrarhem.



Stockholms södra skärgård.



Det gamla tullhuset på Dalarö.

När jag väl kom hem från den resan, var jag väldigt nöjd och väldigt trött - men roligt hade vi haft! Jag var dock väldigt tacksam att sambon fanns till hands och kunde ta god hand om dom fyrbenta lite mer påtagligt än vad jag kunde.

I övrigt har barnbarnen varit här på en liten visit, som inleddes av en skitförbannad liten Elton, som då rakt inte tänkte sova hos någon jädrans plastfarmor. Stackarns pappan såg lätt blek ut när han vacklade iväg till bilen efter avlämning, men se - barn är icke pålitliga! Ca 30 sek efter att dörren stängdes, blev Elton det allra gladaste bland små barn och dygnet passerade fullständigt smärtfritt! Dessutom hade vi grymt mysigt! :)

Den gångna helgen har Elsa tillbringat hos sin extrafamilj och jag har kunnat ägna Drama lite kvalitetstid. Det är verkligen snuskigt mysigt!!!! Satte på henne en 10 m lång lina, laddade med godis och leksak och trampade iväg. Utan att överdriva kan jag säga - inga problem! Drama har uppenbarligen uppnått en klokhet som innebär att hon hela tiden tittar tillbaka på mig och kontrollerar att saker och ting går rätt till. Bl a dök det upp en hund runt ett hörn, varpå min ettriga lilla rottis stannar upp, tittar på matte och undrar vad som ska hända nu...!? Alltså tog jag tag i linan, som låg på marken, kommenderade fot och sen gick vi förbi. Inget märkvärdigt för andra, kanske, men för oss är det faktiskt lite märkvärdigt!

Efter den promenaden, åkte vi till Årstadal och hämtade paschan Elsa. Hon befann sig, för stunden, i sin säng - lagom nära balkongen- där hon både kunde njuta och ha koll över gatan nedanför. När kaffet serverades, behagade hon infinna sig nedanför Mejas stol, där det vankades lite "spill" från vaniljhjärtan. Snacka om älskad och bortskämd! <3

Imorgon ser jag äntligen fram emot en förmiddag i skogen tillsammans med E och D!!!!