Det är inget drag i dagens ungdomar - jag menar - hundar!

Igår hade vi ju en liten vilodag, eftersom vi kuskade till Rättvik och lite så. Sambon och jag käkade lite påskmat, hade en mysig kväll och somnade lydigt och präktig strax efter 22.30. Är det något vi har gjort dessa dagar, så är det just sovit! Den här friska luften knockar ju vem som helst - i alla fall sådär till en början.
 
     
 
Lite gott att stoppa i magarna, och sen drabbas Drama, som så ofta, av fullständig, hämningslös kärlek till sin husse.
 
Idag kunde man tycka att det borde vara dags för lite utevistelse igen, vilket det såklart också blev. När det är vackert väder, är det inte mycket som får mig att kasta in handduken. Särskilt inte då man har den fantastiska möjligheten att vandra, helt fritt, över dom stora sjöarna häromkring, njuta av att det är relativt folktomt och låta rottorna härja så mycket dom bara orkar. För en stockholmare med min frihetslängtan, är en sån här dag, paradiset på jorden!
 
 
Ser ni Ore Kyrka långt där borta?
 
 
Här snackar vi ytor!
 
 
Krut tar sig "en sväng" med husse.
 
 
Och så skulle vi förstås rasta och ännu mer förstås, så hade sambon med sig något gott att tugga på, till våra bortskämda fyrbenta. Men visst, nöjdare hundar får man ju leta efter också. Fick faktiskt en väldigt fin komplimang av Orebodens ägare, som värmer gott, gott i hjärtat just ang hundägande. Tack!
 
Vi blev sittande i flera, flera timmar i solen och snö eller inte, men nu är våren banne mig här!
 
 
Drama in my heart!
 
 
Och så min härliga, lyckliga Krut!
 
Medan jag låg på Rocken och solade, passade sambon på att motionera Släkten-är-värst lite extra. Det var då det fortfarande var lite spänst i dom... Hundarna, alltså!
 
 
Som en dirigent ungefär...
 
 
Och där är dom iväg!
 
 
Och tillbaka igen - vilket går alldeles för fort om ni frågar mig...
 
Nåväl, så småningom kom vi i alla fall hem (men bara efter en sisådär 4-5 timmar), och då ville hundarna gå in! Sur blev jag då, eftersom jag fick spatsera själv på "ägorna" i solen. Det är det jag säger - det är inget drag i dagens hundar!!!! Fniss!
 
 
 
Jag menar bara - vad är detta för tröttmössor?! <3
 
1 Anna:

skriven

ja, det är verkligen ytor och att vara ifred man saknar när man bor i stan! Det liksom spritter i benen när jag ser såna där bilder :)

Svar: Stockholm är för litet för två rottisar - helt klart! Och faktum är att det spritter lite i mina ben också! ;)
Lena Törnqvist

2 Kerstin Olsson:

skriven

Visst är det härligt att kunna ha hundarna lösa och inte behöva hålla koll varje steg de tar. Att ha sådana fria ytor!

Svar: Det är helt underbart! Särskilt för Drama som ofta är tvungen att gå kopplad. I Furudal är det en perfekt kombination av stora ytor och lite folk! :D
Lena Törnqvist

Kommentera här: