Favoritbarnen på besök....
.....eller ja, dom enda barnen faktiskt. Det är ju så med familjen, liksom, världens bästa mamma eller inte - det är ju typ den enda man har att välja på. Men nu råkar jag ha tur, eftersom mina barn är världens bästa barn, så jag känner mig nöjd och belåten!
Hämtade hydet vid tåget i måndags eftermiddag, dvs Sofia, Adam, Anton, barnbarnen Xtra och Ralph samt packning. Så himmelens roligt att träffas, efter nästan en hel sommar!!! Jag är ju en person som njuter av att ha vuxna barn, men fy sjutton vad surt, när det går tusen veckor utan ett endaste litet ses...
Väl hemma startade vi omgående med att fira sonen, som ju har passat på att fylla 18, såhär mitt i högsommaren. Det blir ju ingen som helst ordning med vare sig presenter eller firande, rent allmänt, när man fyller mitt i juli, så det tog vi igen nu.
Krut var överlycklig att brorsan plötsligt dök upp, och följde honom vart han än gick.
Sambon håller på att plocka fram lite smått och gott.
Efter ett glas skumpa med tillbehör, packade hela sällskapet ner badgrejer och gick till stranden - överhettade som vi var i den galna värmen. Som passus kan jag säga, att jag föredrar lite svalare och behagligare temperaturer - 28-30 grader är inget för mig! Man blir begränsad i vad som kan göras, och det är bland det värsta bångstyriga Lena vet.
Fjantarna har titta på hur Släkten-är-värst gör när dom badar, och gör nu likadant!
Dottern har liksom lämpat över alla extrakilon på sin stackars mamma, och är själv smal som en vidja och spänstig som få....
Men vänta nu - plötsligt var där en hund för mycket! Just det, det var ju grannens Sluggo, som hade smitit iväg och passade på att ta ett dopp med oss andra!
Sofia med bästis Xtra. <3
När blev han så stor?!
Myspys med urgulliga Ralph!
Nämen, här har vi ju lille Krut!
Och dom badar på - som vanligt!
Väl hemma igen, stod grillning, som sig bör såhär en sommarkväll, på schemat. För att inte tala om färskpotatis!!! Vi har ju inte ätit så värst mycket kolhydrater på sistone, Björn och jag, så det kändes som rena lyxen med dessa små runda rackare...
Son och sambo i skön sommar- och grillförening!
Och så kära dottern tillsammans med pojkvännen, Anton! Apropå Anton, så tyckte jag att jag gjorde lite framsteg på teckenspråksfronten, under veckan. Det är inte så lätt, men vi gör så gott vi kan. Det är en evinnerlig tur att Anton är en vänlig och förstående person. Jag tycker väldigt mycket om svärsonen, jag! <3
Tisdagskvällen tillbringades, delvis i bil tillsammans med Jessica och Uffe, på Hamra Vildmarkscamp - igen! Var ju där i söndags också (med grannarna) - en enkel resa på sisådär 18 mil t/r. Om ni frågar mig, så är det värt varendaste mil, då det är ett helt fantastiskt ställe!
Ytterligt exotiskt för en stockholmare som jag, med sin vildmarksinredning.
Just på tisdagar, under sommaren, serveras skogshuggarrätten motti med fläsk, som vi alla - förutom Adam och Anton - högg in på. En enkel rätt, gjord på vatten, mjöl och salt tillsammans med stekt fläsk, som smakade lite speciellt men roligt att ha smakat. Dottern sopade f ö i sig två portioner!
Vi fick oss också en gedigen föreläsning kring björnar i ren allmänhet och kring björnen Tony i synnerhet. I vintras hade Hamra 60 björniden enbart runt byn, och i år har dom tillstånd att skjuta hela 37 björnar. I mina öron låter det som ganska många nallar, men vad vet jag....
Hursomhelst så har Tony gäckat jägarna i många år, trots att han alltid står på deras "lista" (gör mig lite glad, trots att jag förstår problemet - i alla fall i viss mån)! I väntan på att nedlägga denna 250 kg björnhane, säljer man gömslen till hågade turister, där man sitta och kura mellan 19.00 och 07.00, i väntan på att Tony traskar förbi - vilket han allt som oftast faktiskt gör. Känns oerhört långt ifrån Stockholm med omnejd, tycker jag!
I onsdags besökte vi Ärteråsens fäbod, där vi hittade Tobbe, från Oreboden i Furudal. Det var ju hur puttrigt som helst, och besöket slutade med att jag ska anmäla mig för en veckas ideell tjänstgöring bland tuttul och fjällkor, nästa sommar!
Framåt fredagen vinkade vi farväl till dessa älskade personer och ser framemot att ses igen, om några veckor. Håll nu alla tummar för att sonen överlever resan till Rhodos hjälpligt. Känner ju både honom och kompisarna och har svårt att se och förstå, hur dom ska lyckas få ihop det med bussar, flyg, hotell, väskor, pass osv, osv, men det löser sig säkert!
Har man fyllt 18, så har man!