Abisko!
Efter Kiruna, tyckte jag nog att takten ökades ytterligare och spänningen steg hos både mig och sambon. Vi har ju längtat så, efter denna resa och nu var vi nära. Och plötsligt - utan förvarning - så hade vi fantastiska Torneträsk framför oss!!! Så magiskt, att man nästan fick ont i magen!
Ser ju nästan ut som om man har "meckat" med färgerna, så blå som sjön är, men precis såhär vackert och klart är det!
Och så var vi då framme i Abisko!!!!
Vid det här laget hade vi börjat tjoa om den omtalade Lapporten och var fanns den, var fanns den?! Vi tittade åt alla håll och kanter, men ingen Lapport i sikte. Kuskade vidare mot Björkliden, där vi skulle kampa - och fortfarande ingen Lapport..... Hade den månne försvunnit????
Men så vred jag faktiskt huvudet åt ett annat håll och där var den ju!!!!!!
Så makalös, att jag aldrig har sett något liknande!
Efter denna upptäckt, blev det lite komiskt, för plötsligt följde den oss vart vi än gick. Hur vi än förflyttade oss, så hade vi Lapporten som sällskap i bakgrunden - som en stor och mäktig beskyddare.
Fullmånen gjorde inte utsikten sämre, precis....
Dag 5 - tisdag:
Nu skulle här vandras - jädrar i min lilla låda! Frukost och lunch fixades på det medhavda Triangaköket, och vi kände oss som ena riktiga trappers. Något som sen fick sig en liten törn, då följande bil brände in på campingen. Ut klev två tyskar med en tax i falukorvsformat. Dom hade allt som önskas kunde i sin Jeep Defender och när natten så småningom föll, tog dom taxen under armen och klättrade uppför stegen till sitt tält. Då höll sambon och jag ganska låg profil, kan man säga.
Men tillbaka till vårt kök...
Alltså, hur proffsigt ser inte detta ut, va?! Lyckades sno ihop på stekta köttbullar och gulashsoppa på detta vis. Säger som Sara brukar säga - jag = utmärkt kock (men det var sambon som fixade soppan)!
På vägen till startpunkten, passerade vi denna skitroliga skylt! Snacka om att ha olika typer av levnadsvillkor att förhålla sig till...
Ja, naturligtvis är det inte varningen gällande lavinfara som är rolig - det är påpekandet om lägsta rekommenderade hastighet såklart! Har aldrig tidigare sett en skylt som uppmanat till att köra fortare!
Vid starten av vår vandring för denna dag, fick sig självförtroende ytterligare en lätt törn. Vi tyckte att vi var ganska bra, både rustade och förberedda, men det kom på skam ungefär omedelbart. Nästan samtliga som passerade, medan vi skulle fota och ha oss, vägde ca 20 kilo, var riggade till tänderna med ryggsäckar, tält, liggunderlag, kåsor, kikare, osv, osv, osv och spänstade med lätta steg uppför allehanda branter utan att knoga ett endaste dugg. Vi insåg att vi nog ligger inom någon form av turistvandrargenre, sambon och jag.
Men det var ingen som baxade runt på två überspänstiga rottweilers, heller!
Iväg kom vi i alla fall och det kändes bra - trots den akut påkomna värmeböljan. Vi pustade och stånkade, svettades och hinkade vatten som galningar, men framförallt så njöt vi av miljön!!
Mysigt?! Näe, faktiskt inte alls.....
På kvällskvisten hamnade vi i en stuga tillsammans med en kollega till Björn, och hans sambo. Visst är det märkligt att vi, alla fyra, råkade sammanstråla i just Björkliden vid exakt samma tidpunkt!? Inte blev det länge och inte var vi jättespirituella, men puttrigt var det - hursomhelst!
God natt, Lapporten!
Dag 6 - onsdag:
Ny dag - nya möjligheter. Krut och jag vaknade med tuppen och tog oss en liten klättertur uppför "kullen", för att landa på hotellet. Efter att ha kollat lite leder, rasslade vi ner igen och blåste liv i detta raska par!
Vi är kompisar vi.... Drama och husse är ett riktigt radarpar!
Lyxade till det med frukostbuffé på hotellet och därefter inleddes dagens tur - denna gång på fjället!!! Det var ju liksom själva fjället, som vi traktade efter, men vi var kanske inte rustade för en flera mils-tur för att ta oss dit. Tänk då, så smidigt att liksom hamna där typ på direkten!
Ursäkta, men visst ser ni väl Lapporten?!
Där framme har vi Badsjön.....
......där alla, utom jag, svalkade sig lite i det 15-gradiga vattnet. Med tanke på hur varmt det var (sisådär 28 grader), så hade jag gott kunnat tagit mig ett dopp, jag med.
Vi njuter!
Björklidens golfbana lär ha en av dom vackraste lägen, som en bana kan ha!
Leden vindlar sig fram genom snår och buskar, över kullar och ner i svackor.
Tro nu inte att sambon har ett onaturligt behov av att visa upp sig lättklädd - men är det varmt, så är det! Hade gärna gått klädd ungefär likadant om det inte vore för att jag inte hade känt mig helt bekväm.
Häftigt att kunna ta dricksvatten direkt från ett litet vattenfall!
Kanske inte direkt Kebnekajse, men tillräckligt högt från mitt grodperspektiv.
Och där borta har vi ju målet för vår vandring! Vem f-n hade kunnat gissa hur långt det var kvar!
Nåväl, till sist kom vi fram till Kratersjön och det var väl värt all svett och möda!
Återigen stod bad på schemat, för dom tre tappra, medan jag fixade fram lite lunch.
Efter ganska många timmars uteaktivitet, landade vi slutligen i vårt kära tält och det vore en underdrift att säga att vi var lite trötta. Släkten-är-värst hördes inte av något mer den kvällen och knappt inte sambon och jag heller! Vi hade verkligen haft en underbar dag i vår vackra fjällvärld!
Nästa morgon, skuttade vi upp tidigt som sjutton och packade ihop för att styra kosan hemåt igen. Vid det laget var vi rätt så mätta på upplevelser, och ville egentligen bara komma hem så fort som möjligt, utan att jaga livet ur oss. Vi satte Sorsele som övernattningsmål - endast 65 mil - och där bokade vi en liten campingstuga.
På vägen passade vi i alla fall på att stanna på ett urgulligt fik, mitt ute i ingenstans, där vi avnjöt världens godaste hjortronkaka.
Passerade även.....
......en och annan ren samt Lappstaden i Arvidsjaur!
Vid slutdestinationen för dagen, blev vi supernöjda. Stugan var hur mysig som helst, campingen liten och gullig och antalet översvämningsmyggor brutal. Så länge vi höll oss i närheten av vår superdupermyggavlivningsmaskin, så var allt frid och fröjd, men jäklar om man kom utanför den zonen!!!! Nåja, bortsett från myggen, så var det verkligen precis så bra som det låter och jag ägnade huvudsakligen kvällen åt en god bok och en lika god whiskey.
God natt, jord!
Det allra sista vi gjorde på vår roadtrip, var att kuska ytterligare några mil i urskogen, för att hälsa på en gammal släkting till Björn och hans familj. Dom hade aldrig träffats förut men det blev ett härligt möte. Två riktiga krutmänniskor på 74 år, som ägnade sig åt urhyrning av fiskestugor, var ordförande i hembygdsföreningen mm, mm. Ture hade jobbat i skogen hela sitt liv, men ledsnat när man inte fällde träden för hand längre, utan började använda skogsmaskiner! Säger bara: Respect!!!!! Skulle vara dagens människor det, som stod och fällde granar och tallar mer en handjagad såg.....
Sent, sent på kvällen landade vi äntligen i vårt älskade hus i Furudal - trötta men så otroligt nöjda med vår resa. Jag hoppas innerligt att jag kommer dit igen - jag kommer att bära med mig Lapporten i mitt hjärta resten av mitt liv!
skriven
Vilken underbar resa ni verkar ha gjort:-)