Idag är vi inne på vår sista gemensamma lediga dag, kära dottern och jag. Det har varit en härlig vecka och jag är faktiskt riktigt glad åt att hon har varit lite småkrasslig och hemma från skolan, så jag har fått rå om henne ordentligt! Det blir inte så mycket av den varan när hon envisas med att flytta runt i Sverige, och när hon väl är hemma, så får man nästan boka in mötestid!

Nåväl, nu skulle det hursomhelst läggas spår till jyckarna och vi fräste iväg bortåt Bruket, en sträcka på sisådär 3-4 km. På vägen möter vi en liten, liten gumma som stretade på i blåsten med sin "Dra-maten-vagn" - uppenbarligen på väg mot metropolen Furudal för att handla eller så. Efter att ha vimsat runt en stund, utan att riktigt kunna bestämma oss för var vi skulle hålla hus, sa dottern: Näe, jag tycker så synd om den där lilla tanten, det är ju långt att gå! Eftersom jag hade exakt samma tanke, vände vi raskt bilen, åkte ikapp tantaluran och frågade om hon ville ha skjuts till byn - vilket hon mer än gärna ville! Dessutom passade allt så bra med vårt eget "schema", så vi kunde även skjutsa henne tillbaka efter shoppingrundan.

Vet ni, att jag är så glad att vi gjorde just så! Det var den mest sprudlande, livsglada lilla gumma jag har träffat på mången dag! Kom på mig att sitta och storle under hela samtalet (och när jag tittade på Sofia, så såg hon precis likadan ut)! Hon hade verkligen levt sitt liv, denna lilla, ursöta Karin. Hon berättade om sitt yrkesliv, om hur hon hade börjat på universitetet 4 gånger, men slutat varje gång pga av annat som inträffat - men hon var nöjd ändå, för hon hade ju ändock lärt sig så mycket dessa 4 gånger! Hon hade ett gäng med egna barn, barnbarn och fosterbarn som hon varit flitigt engagerad i. För några år sedan började hon engagera sig i miljöfrågor, läste en bok om Barack Obama, tyckte att han kändes som en själsfrände, skrev ett brev till Vita Huset och har, sedan 2,5 år, regelbunden brevkontakt! Och just nu håller hon på att planerar för utställning av sina konstverk!!!!

Hon fick mig att känna mig glad i hela hjärtat och att känna känslan av att en av dom viktigaste sakerna som finns, faktiskt är att vara öppen för livet som pågår! Tänk om fler kunde möta livet med Karins synsätt - med öppenhet, ödmjukhet och en stor portion humor (och då menar jag naturligtvis inte precis när man drabbas av det allra mest "svarta", men i vardagen rent allmänt). Jag tror att vi alla skulle tjäna på att inte ta oss själva på så fruktansvärt stort allvar hela tiden - livet blir nog både lite lättare och lite roligare på så sätt! <3

Efter detta underbara möte, kändes spår väldigt realistiskt - i synnerhet om det hade börjat storma så smått och ramla små, små, små snöflingor från den alldeles igengråa himlen. Men humor var det väl jag sa! Alltså spatserade vi ut i skogen, dottern och jag, med Elsa som start. Hon var jätteduktig men missade tyvärr slutet (som bestod av en snusburk med godis - alltså alla pinnar in först). Nu var ju inte det jordens undergång, då det förstås kompenserades med annat. Bra jobbat i alla fall av både Sofia och Elsa!

Till Drama och Xtra hade jag lagt ett långt konkurrensspår. Det var något helt nytt för både dotra och X och vi följdes av Sofias svordomar under hela arbetet (trots att allt gick alldeles utmärkt). Hon är väldigt avvägd, min älskade dotter. <3

Nu har vi städat huset, packat ihop oss inför morgondagens hemresa och avslutar kvällen med en räkgryta och Let´s Dance! Kvalitet eller inte, men det är i alla fall jäkligt skönt!