Inte kan det väl vara vår nu?!

Idag har sambon, Släkten-är-värst och jag hängt i skogen och tänk, att det var en sån omisskänlig känsla av vår i antågande - trots att det bara är den 21 januari! Det var samma känsla igår, efter ridhusträningen, när vi kunde stå utanför och babbla ända till halv fem-snåret, i lite härligt blöt, lerig mark, innan mörkret började falla. Såklart är det inte vår än, men det ger en skön föraning av vad som komma skall, det är i alla fall en sak som är säker!
 
När vi ändå "råkade" befinna oss i en skog, passade vi förstås på att lägga lite spår och köra uppletande. Jag har hört talas om, att det finns människor som liksom bara är i skogen, promenerar, plockar svampar och bär och lite så, men det är inget för oss, inte! Ser man ett bra ämne för en uppletanderuta, så är det uppletande det får bli - helt enkelt! Hahaha!
 
 
 
Dagens uppletandeprylar till odågorna.
 
Lilla fröken Drakmoster gjorde ett väldigt bra arbete ute i rutan......
 
 
.... och så även i spåret, just denna dag! Ibland är hon lite dryg och kör förbi pinnarna, med ålderns rätt, känns det som hon tycker, men idag satt allt som en smäck! Tänk, hon blir nio år i maj - det gör ju att man både får hjärtflimmer samt undrar var alla dessa år tog vägen. Vad man dock inte behöver undra över, är hur hon mår i sinnet, för maken till spänstig och busig brutta, får man leta efter! Alldeles oavsett när det är "dags", så är Drama en hund som kommer att lämna ett mycket, mycket stort tomrum efter sig...... <3
 
Ja, så har vi ju dåren.... Ja, alltså,, han Kruten - som för övrigt inte heller är riktigt klok. Efter lydnadsträningen för nån vecka sen, kände jag mig, snudd på, både gråtfärdig och uppgiven. Det föregicks av en träning med en Krut som ljudade som en tok, gjorde alla moment samtidigt och rent allmänt upförde sig som om han aldrig ens får gå ut. Känslan av att definitivt vara fel person att lotsa denna fullblodsgalning fram i livet, var ytterst påtaglig!
 
Men, som jag sagt tidigare, Krut är alltid Krut och igår levererade han en grym lydnadsträning och idag gick skogsarbetet enligt plan - på det hela taget. Uppletande är hans specialare för stunden, så inga konstigheter där. Så var det ju det däringa spåret också.... Han gick ut fint i upptagsrutan, bakspårade dock en bit, innan han vände åt rätt håll och kom iväg.
 
 
Lite hög näsa och galopp efter varje hittad apport (som om nu det skulle behövas - han är tillräcklig tung ändå, tack), men alla pinnar in och bra fokus, så då får man väl vara nöjd.
 
Vid det här laget hade vi befunnit oss i den däringa skogen ett par timmar och hundarna (läs: våra ägare) var nöjda, varpå sambon och jag kunde dra igång lite lunchsoppa, ta en fika och chilla en stund innan hemfärd.
 
 
Alltså, jag kan ju förstå att det kan bli tjatigt med allt detta snack om hundar och träning och skog och gasolkök och det och sån´t, men faktum är att det är mitt liv när det är som allra bäst! Alla blir saliga på sin tro, och jag har verkligen hittat det som får mig att må bra - där jag kan vila, samla kraft och energi, göra det roligaste jag vet och umgås med människor som gör mig glad. Dessutom är det få saker som förmedlar en sån härlig känsla av harmoni, som när man kommer hem efter många timmar ute, och kan hoppa i sockorna och krypa upp i fåtöljen medan hundarna sover som stockar. Tur för mig, att sambon tycker detsamma! <3

Liknande inlägg

Kommentera här: