Söndagsfika på café är klart underskattat!

Detta med sambons tillfälliga frånvaro, har definitivt medfört åtminstone en mycket trevlig sak. Nämligen det ökade umgänget med tjejkompisarna! Jag antar och tror, att det är lätt för ett flertal av oss som lever samboliv, att liksom "fastna" i hemmet - för det är ju faktiskt så himla mysigt. Men det innebär också, åtminstone för min del, att det blir lite sämre med det där improviserade "hänget", som är så jäkla puttrigt! Nåväl, det har i alla fall putsats av en smula, och det blir både luncher, middagar och, som idag, fikastunder på lokal, tillsammans med härliga vänner.
 
Idag var det dags för semmelfika, minsann, tillsammans med Sofia och Nenette. Det hela har sin upprinnelse i en bild på en beryktad semla från ett kondis i Nynäshamn, som vi blev så sjukligt sugna på. Men under tidens gång, upptäckte Sofia att café Rosenhill serverar semlor med Nutella, varpå färden ställdes dit idag, istället för sköna Nynäs.
 
Jag gick inte helt igång på det där med Nutellan, men vad gjorde det - dom hade ju även fantastiska räksmörgåsar att trösta sig med, och därmed var jag så nöjd, go och glad, så!
 
Alltså, att sitta där, i värmen och allt mys, efter ett par timmars bra hundträning med ytterligare en god vän, bästa Liselott, är sannerligen en lisa för själen. Så härligt avspänt, tjejigt, babbligt och fnittrigt och ett alldeles utmärkt sätt att runda av en dag på.
 
 
Mer av den varan, säger jag bara, och mer av spontantluncher/middagar också, för den delen!
 
Innan detta, hade, som sagt, Liselott och jag tränat lite brukslydnad i ridhus. Jäkla lyxigt, detta med att kunna hyra ridhus för en billig peng, lite nu och då. Jag har fått börja om lite med Krutens träning, då han plötsligt kommit på att han kan ljuda vid olika moment. Inte alls bra, och det har givit mig lite huvudbry. Han är ju en alldeles fantastisk liten rottis, han Kruten, men han ligger högt i energi och förväntan, och är inte alldeles lättstyrd alla gånger...
 
 
Ja, ni ser ju själva.... Hahaha!
 
Nåväl, nu har jag minimerat typ allt i belöningsform, och jobbar stenhårt med stadga och lugn och eftertanke (dvs tänk gärna innan du skenar iväg). Vid ljud, blir det ingen träning, utan ljud = beröm. Det funkar ganska bra, så jag hyser gott hopp om att vi hittar en bra medelväg, lille Krut och jag, men just nu tar vi ett steg i taget.
 
 
Gladare skit än Krut, är det nog svårt att hitta i alla fall! <3
 
Till Drakmoster lade jag ett småklurigt spår, ute på ett av fälten, och idag jobbade hon jättefint. Det har varit väl mycket intresse för andra spår, om man så säger, än det spår som gäller, under senare tid, så det har också legat uppe för diskussion....
 
 
Men som den läraktiga, milda och fromma individ hon är, så går hon naturligtvis sin matte till mötes. Eller?!
 
Som ni hör, så har vi haft en underbart, härlig söndag i goda vänners lag! Hoppas ni har haft det lika bra! <3
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Carolin:

skriven

Jag blir så glad av dina inlägg!! Saknar dig, o såklart Kruten och Dramaqueen :)
Kram!

Kommentera här: