Två veckor....

Nu har det gått två veckor sen liten mamma gick bort, och faktum är ju att jag faktiskt både står och går. Det har varit två konstiga veckor, med en märklig känsla av att "ingenting har hänt", samtidigt som hela livet har förändrats. Jag som bara väntar på när insikten ska komma - som en skräll - samtidigt som jag hela tiden tänker och tänker och tänker - på livet liksom....
 
Jag pendlar mellan saknad och sorg samtidigt som jag inte kan komma ifrån en känsla av tacksamhet och glädje. Hur många får så många, långa år tillsammans med sin mamma (eller pappa) och hur många har förmånen att lära känna varandra så innerligt väl? Hur många känner sig så fullständigt trygga i sin relation, att man är bombis på hur liten mamma ville ha det "vidare i livet"?
 
Igår var jag och min svåger i lägenheten för första gången sen den 8 mars, och gick igenom både det ena och det andra. Inget roligt "göra", men nödvändigt, och definitivt ett nödvändigt "måste" i sorgearbetet. Det kändes skönt att tassa runt där hemma, bland mamsens alla grejer, varmt och hemtamt och fint. Och plötsligt, när vi satt där, bland papper och gamla fotografier, slog mig känslan att jag faktiskt var redo för det här steget i livet. Tack vare min trygga uppväxt och allt stöd jag har omkring mig, insåg jag att jag klarar det här! En otrolig känsla! Jag kommer att bära pappa, mamma och syrran närmast mitt hjärta för alltid, men jag liksom vet att dom inte ville att jag skulle sluta leva!
 
Vår starkaste röda tråd inom familjen, är nog våran humor, och den ligger.där och lurar hela tiden. Livet är fullt av märkliga och roliga händelser, och jag vill ta vara på dom. Det är dom som "boostar" upp oss människor, när det är tungt, och det är viktigt att kunna gå tillbaka och minnas, för att sen gå vidare framåt. Och när vi tittade på alla foton, svågern och jag, så såg vi ett långt, härligt liv - fyllt av kärlek, familj, vänner och upplevelser!
 
 
Igår fick vi dessutom besök av världens finaste Felicia, som var nerlusad med både blommor och present, och då kände jag så starkt att det finns så mycket att glädjas åt! <3

Liknande inlägg

Kommentera här: