Det gick ju helt osannolikt bra!

Idag var det dags för årets sista utsatta mål för lille Krut och mig. Ja, det är ju inget som just Kruten känner till - men jag desto mer! Alltså spårappell, och den skulle ske i Skutskär, så 04.15 gick reveljen, jag skakade liv i tävlingshunden, varvade igång Blomgren (bilen) och drog till vägs.
 
Under resans gång, förde jag ett djupsinnigt samtal med mig själv kring detta med tävling kontra träning, vägde in alla parametrar av goda råd och erfarenhet som jag har fått mig till livs under all träning och landade till sist i en behaglig beslutsamhet, att detta skulle ske exakt på samma vis som när vi tränar och inget annat - så det så!
 
Nu höll detta beslut på att komma på skam på direkten, eftersom vi skulle börja dagen med platsliggning (vilket jag var helt oförberedd på) och jag kände direkt hur det knöt sig i magen. Men nu hade jag tänkt igenom det hela, och lyckades faktiskt hitta tillbaka till den känslan. Gjorde precis som på träning och med det kände jag mig relativt avspänd, ställde mig sen något snett så jag slapp titta på hundskrället hela tiden och vi tog oss igenom momentet utan några palaver. Underbart!
 
Fräste därefter vi vidare till spårskogen, eller tja, fräste är väl lite felaktigt..... Vi skumpade oss fram på allehanda små märkliga och mysiga skogsvägar, och kom så småningom om fram till "brottsplatsen". Jag gick ut sist, så det tog en stund, men när vi väl satte fart, så gick det som tåget. Jag höll mig strikt till planen, gjorde som vanligt och med det kändes Krut trygg och stabil. Alla pinnar in och sen vidare för budföring!
 
Ännu fler skogsvägar senare, landade vi på en åker, där det skulle budföras å det grövsta. Eftersom just budföring är Krutens paradgren, så kände jag mig lugn - vilket några andra inte gjorde. Det är så konstigt hur man funkar, för först tänkte jag lite som att, hur kan man vara nervös för en budföring, men det är ju för att det är något som just vi är säkra på. Andra tänker säkert så om t ex platsen, vilket jag då sannerligen inte gör....... Nåväl, det gick i alla fall som jag trodde, och det var ju skönt!
 
På något märkligt sätt, så var nu alltså bara lydnaden kvar och jag hade inte svimmat en endaste gång under hela dagen. Eftersom vi bara var sju ekipage, så gick det som ett huj, och sen var tävlingen klar. Krut och jag hamnade som tvåa på pallen, trots att jag avstod framförgåendet, och jag är naturligtvis stolt som en tupp (höna passar kanske bättre, men det låter så fånigt)!
 
 
Lydnad:
 
Platsen:  9 poäng   9 poäng   (han var glad och viftade på svansen dom första 30 sek - avd tur att jag inte såg)
Linförighet:  8,5 poäng    8 poäng    (tränger ngt, tappar i språng)
Framförgående:  avstår
Platsläggande:  10 poäng    10 poäng
Inkallning:  10 poäng    10 poäng
Apportering:  10 poäng    10 poäng
Hopp:  10 poäng    9,5 poäng
 
Specialen:
 
Spår:  10 poäng    10 poäng
Budföring:   10 poäng    10 poäng
 
Totalt: 287 poäng och uppflyttning lägre spår
 
 
Jag behöver såklart inte säga hur jäkla glad jag är, men jag vill ändå betona att det beror på flera saker. Jag är så galet nöjd med Krut, som alltid levererar efter bästa förmåga, och jag är även nöjd med mig själv - som för en gångs skull faktiskt höll mig lugn, var genomtänkt och hade en plan. Jag är även stolt över att ännu en gång, ha fått möjlighet att visa upp min härliga grabbhalva, som är en utmärkt reklampelare för rasen. Han har, som vanligt, charmat skjortan av allehanda personer och det sista jag hörde när jag gick mot bilen, var domaren, som tjoade: Pussa på plutten från mig!
 

Här springer Plutten ur bild - som så ofta! Hahaha!!!
 
Eftersom jag var lätt överhettad, då jag åkt ifrån min t-shirt, och följaktligen kört i huvtröja hela dagen (samt väst periodvis) och tävlingshunden ifråga faktiskt jobbat en del, så stannade jag till vid någon liten idyllisk sjö i närheten av Marma, för ett litet dopp. Tänkte då närmast på Krut, men då han hoppat på/dränkt den kastade bollen, så fick jag vackert lov att klä av mig och därefter vada ut och leta, iförd underkläder, och gräva upp bollen från botten - alltmedan den fyrbenta stod bredvid där i vattnet och uppvisade stort intresse för övningen!
 
Nu är vi i alla fall hemma igen och mycket nöjda med dagen! Lär bli en tidig kväll ikväll, "um ma så säää".....
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Maria Hurtig Sparr :

skriven

Heja heja!

Kommentera här: