Sikta mot tvåan!

Visst är det så att det finns en hundbok som heter något i stil med Sikta mot tian?! Jag har nu bestämt mig för att skriva en uppföljare till den - arbetsnamnet är, i nuläget, alltså: Sikta mot tvåan! Anledningen till detta beslut, är dagens tävlingsresultat - där vi återigen lyckades nolla oss bort från ett förstapris och följaktligen fortfarande står och stampar i lydnadsklass ll...
 
Mycket visare och mycket klokare och en väldig massa mer förberedd än senast, anlände tävlingshunden och jag i ytterligt god tid till Apollogruppens lydnadstävling. Faktum är, att vi var så tidiga att det fortfarande var relativt mörkt, men så fick det bli. Enligt konstens alla regler, samlade jag ihop lille Krut och faktum är att det kändes riktigt, riktigt bra. Men se på fan.....
 
Jag hade såklart gruvat mig lite för platsliggningen, men efter senaste tidens träning på just det, så var känslan ändock att det skulle funka. Har ju dessutom landat i, att inte starta överhuvudtaget om han känns det minsta ofokuserad och den känslan fanns inte där alls - alltså bara att köra!
 
Nåväl, platsen var det, ja! Det började med att Krut lade sig innan kommandot, så jag satte upp honom och gjorde om och gjorde rätt. Sen låg han så prydligt att mattehjärtat nästan rann över av förnöjsamhet - men varför inte skoja till det hela en anings smula!? Rätt som det är börjar den där j-a svansen gå i 390 och han är precis på väg upp, när jag svalde all stolthet och röt till med ett både rejält och tydligt ligg, varpå lydnadshunden omedelbart återgick till sitt milda och välartade jag. F ö låg dom andra också som ljus, efter min korrigering, och det var ju roligt - för dom.... Men Krut är inte den som låter sig påverkas någon längre stund, så han provade att vifta lite på svanseländet en gång till, varpå jag dessutom var tvungen att ta till en harkling modell kraftigare. Ungefär då var momentet över och det blev såklart en stor och extrafet nolla. Fick dock hejarop av både medtävlare och domare, för att jag gjorde som jag gjorde, och det kändes i alla fall lite trösterikt. Känner mig dessutom nöjd med att jag fick ett tillfälle att "trycka till" den lille.....
 
Eftersom jag var så väl förberedd, så tog jag eländet med jämnmod och körde vidare resten av programmet också. Nu gjorde vi inte sådär jättelysande ifrån oss, men det kändes inte så viktigt längre - huvudsaken blev plötsligt att vi faktiskt genomförde rubbet.
 
Plats  0 p (ligger innan kommando, påverkar på avstånd, ljudar)
Fritt följ  6 p (tappar i starten, hunden ej parallell, luftar, felaktig hö/vä halt, dk, släpper vid helt om)
Läggande  9 p (luftar i transporten)
Inkallande  10 p (trampar vid lämnandet)
Sändande med ställande  9 p (nosar på konen)
Apportering  8 p (tveksamt upptag - läs: gräver typ ner apporten, slår i föraren vid ingång)
Hopp  7,5 p (lätt islag på föraren, sitter snett)
Fjärren  8 p (dk)
Helhet  8 (föraren jobbar bra, lite ostyrig hund)
 
Summa: 129 p
 
Efter prisutdelningen tog sig domaren tid att prata en god stund med mig, vilket var glädjande. Han berättade att han hade sett mig värma upp och tänkt, att nu kör hon slut på sin rottweiler redan innan tävlingen. När han hade, mer som upplevt Krut, förstod han precis varför jag gjorde som jag gjorde! Hahaha, vet väl vilken galenpanna till hund jag har! I övrigt fick jag mycket beröm för mitt arbete och han tyckte inte att det hängde på mig, utan snarare på viss omognad hos tävlingshunden (det är du det, Kruten). Han gillade också samarbetsviljan och arbetsglädjen. Fina ord, tycker jag, och känner mig - på något märkligt sätt - ändå nöjd med dagen.
 
Lite extra roligt att vi tävlade mot Weine, som dömde när vi var så rysligt duktiga på KM:et i Nynäs. Undrar om han var lika imponerad idag?! Hihi!
 
 
Nöjd är även lille Krut, som hann rulla sig i rävbajs, ta en mysig promenad på golfbanan i närheten och dessutom vann en tuggsko att festa loss på!
 
Nu har ju målen för 2014 skitit sig, så att säga, så nu tar vi en veckas vila. Det komiska är att jag sällan sätter upp några mål på det sättet, och det kommer jag nog fortsätta med framledes....
 

Liknande inlägg

1 Jessica Rönnberg:

skriven

hahahaha Åååååå vad jag känner igen och ser framför mig . Propeller svansen. 😂❤️ Ni är snart i 3:an.

Kommentera här: