Hammersta Borgruin!
Kan eventuellt vara så att några av er, tycker att jag är en riktigt rejäl nörd och så kan det ju vara. Men vet ni, jag bryr mig inte ett skvatt - jag älskar historia och jag, snudd på, älskar Hammersta Borgruin, så det så! Ja, antar att ni redan har gissat det, men idag var vi alltså där igen, sambon, Släkten-är-värst och jag.
Det var årets första besök och jag blir liksom prillig i hela kroppen när jag kommer dit. Den ligger så fantastiskt vackert, ute på fälten, omgiven av blommor (lite klent av den varan på vintern visserligen, men ändå...) och gamla ekar - alldeles ensam och majestätisk.
Det blir inte sämre av att hela ruinen är helt nedlusad med just gullvivor - som är min favoritblomma framför alla andra blommor!
Ytterligare ett stort plus med stället, är att det inte är någon direkt rusning av andra besökare och man har goda möjligheter att få tillbringa en alldeles egen stund i sällskap med historiens vingslag. Eller egentligen faktiskt inte alls, eftersom Släkten-är-värst är med på besöket....
Det är ett utmärkt ställe att släppa den vilda och vackra Drama lös - vilket jag har en stark känsla av att hon liksom redan har på känn när vi kommer dit. Den mostern går inte av för hackor, så enkelt är det! Efter att ha stretchat ut Krut´s alla fyra ben på längden och tvären och gjort hans halsskinn ca två storlekar större, kände sambon och jag ett behov av rädda stackars Krut undan vidare vedermödor.
Först flängde vi runt som tokar på alla gamla stenmurar, med dårarna som ihärdigt sällskap. Drama är ju som en liten bergsget, men för Krut var det första gången (förra året var han lite för liten, grabbhalvan) att vingla runt på murarna. Efter visst grubblande, kom han i alla fall på tekniken och sen skenade båda två runt - kändes sådär tryggt, men i alla fall....
Efter denna lilla akrobatikövning, lekte vi kurragömma i ruinen - alla fyra. Låter förmodligen inte riktigt klokt, men jäklar vad roligt vi hade!!!
Såsmåningom var sambon och jag ganska nöjda och då avslutade Släkten-är-värst med att gräva sork en stund och liksom förstöra det vackra helhetsintrycket fullständigt, och sen pep vi vidare till stallet för en Guldtvätt (ni vet, som på Statoil, med underspol, vax och hela köret). Utan vidare kommentarer, kan jag bara konstatera att det behövdes - vi snackar hundar alltså!
Nu doftar Släkten-är-värst som gullvivorna från Hammersta och alla är nöjda och glada!
skriven
Åh så fint med gullvivor, de luktar så fantastiskt. Jag plockade alltid en stooor bukett till mamma på mors dag när jag var liten :)
Är Krut bra i benet nu?
Carina