Så var den starten avklarad!
Idag var dagen då Kruten och jag skulle starta lydnadstvåan - efter ganska intensivt tränande en längre tid. Vill inte på något som helst vis låta påskina att jag kände mig vare sig redo eller avspänd, men det var ju liksom inte så mycket att välja på. Bara bita i det sura äpplet - dock i sällskap av min "nervsvaga och blodfattiga" kompis Annika, vilket kändes betryggande.
Allt var så puttrigt och trivsamt och stämningen var på topp, dvs allt kändes riktigt bra - bortsett ifrån att jag inte kunde andas förstås. Faktum är att jag genomled exakt samma "nära-döden-upplevelse" som vid vår första tävling på Nynäshamns BK i våras. Men vem bryr sig om det - inte tävlingsarrangören i alla fall!
Det var bara att infinna sig till platsliggning och, vad Anders än säger, så var det uppstyrt och rejält.... Hahaha! Hade turen (som det först kändes) att ligga bredvid en lydig och redig riesenflicka, och jag lyckönskade mig själv till min osannolika tur. Hann även tänka tanken att, det var väldigt vad bra och stabilt han låg, han Kruten! I exakt det ögonblicket, såg jag hur hundskrället började vinda, tanken att han vindade in Annika/Basse for genom huvudet och då ställde han sig upp! Gaaahhhhh!!!! Jag väste "ligg" och han lade sig ner igen, liksom på direkten, som om inget hade hänt, den jäkeln (minus 40 poäng bort då ra´).... Stor suck och ut - med skammen som följeslagare. Nu tyngdes inte just tävlingshunden av detta, då han omedelbart hittade några fan utanför ridhuset, som han raskt hånglade upp - innan jag hann hålla ett tal om det där med herrans tukt och förmaning!
In igen, som startnr 4, lätt stukad och inte sådär jättestyv i korken. Naturligtvis var platsen nollad, och jag tänkte egentligen att nu kan det liksom bara bli ännu värre. Men Krut är Krut, tog sig i kragen och gav sig raskt på det fria följet - med mig i släptåg. Faktum är att det nästan var så till en början, jag blev så jädra stressad av tävlingsledarens militäriska kommendering, att jag gick alldeles för fort, vilket resulterade i slarviga sättanden (vilket jag är väl medveten om till vardags). Räddade väl upp det hela något mot slutet, men då var det redan för sent liksom.
Men efter detta, så valde Krut att visa var skåpet ska stå! Han gick som det lilla urverk (har ni hört det förr) han är och det samlades både 9:or och 10:or efter varandra! Underbart! Det visar ändå att vi faktiskt har kapaciteten - ska bara sy ihop hela lapptäcket först!
Platsen 0 p - ställer sig upp
Fritt följ 6,5 p - växlar position, plogar, håller ej avståndet, sätter sig dåligt
Läggande 9 p - ligger oroligt (läs svanmodellen)
Inkallning 10 p
Rutan 10 p
Apportering 10 p
Hopp 10 p
Fjärren 9 p - dubbelkommando
Helhet 8,5 p - bra och lugnt samarbete med svårstyrd hund
Summa: 145 p
Kan låta helt idiotiskt, men jag är jättenöjd! Har aldrig haft problem med platsen tidigare och det fria följet brukar vi hantera ganska bra, men nu vet jag var jag ska lägga fokus inför nästa tävling. Känner mig glad för kommentaren kring helheten och tar det som en komplimang. Krut är livlig, ung och väldigt glad - det är roligt att det syns att jag försöker "hålla ihop" honom efter bästa förmåga!
Haft en härlig helg och får väl lov att gå till jobbet imorgon - vare sig jag vill eller inte. Ha det bäst!
Tack och god natt sa tävlingshunden och tvärslockande i bilen! Det är förbaskat jobbigt att vara lydig, det är en sak som är säker!
skriven
Vilka superpoäng!!!! Så himla roligt! Synd på platsliggningen, men så är det ju att tävla. Nästa gång går det vägen :-)