E´re Krut eller Dacke eller Drama eller Dalia eller Krut eller....
Igår fick vi äntligen besök av käre uppfödare Anders och Släkten-är-värst, del 2. Känns som om det var hundra år sen sist, men det var det nog inte - det är nog bara jag som känner mig som hundra år den här helgen. Har nämligen hastigt och, inte särskilt, lustigt drabbats av någon typ herpes (eller vad det nu är) i pannan (lägligt ställe) samt svullna lymfar och känner mig allmänt i jäkligt risigt skick. Trist, så lite besök och rolig hundträning piggade såklart upp lördagen!
Krut blev alldeles kryllig av Krut-kärlek och hängde i Anders knä mest hela tiden. Drakmoster blev visserligen också kryllig - men mest av hopp och studs - så hon blev förpassad till vardagsrummet, där hon låg och surade medan vi käkade lunch.
Såsmåningom fräste vi iväg till Hundhallen i Haninge, som är sådär alldeles extra roligt, eftersom det är en vän och fd kollega till mig som äger stället. Hoppas verkligen att det kommer att fortsätta i samma positiva utveckling som hittills, Lena! Toppenfint ställe!
Där anslöt sig även Annika och här skulle väl finslipas på lydnaden! Ärligt talat så var jag lätt orolig, då Anders är både duktig och ifrågasättande - det är ju just det som är så bra - och jag var helt beredd på en del frågor om hur jag hade tänkt både här och där. Och det brukar ju vara just sån´t som min förvirrade hjärna kan ha problem med att förklara.... Hihi!
OBS! Ha förtröstan med dom relativt usla bilderna! Det är ingens fel - ljuset var nog inte ordentligt inställt i kombo med ett antal hundar som rör sig i raketfart....
Stundens allvar! Här diskuteras taktik och det är verkligen ingenting att skratta åt! Sen tar ju alltid min humor överhanden och jag får stora skrattbubblor i magen när jag ser Anders tassa runt i strumplästen och mig själv i foppatofflor - men jädrar vad allvarliga vi ser ut!
Alltså, det är något med Krutens attityd......
Tror att det kallas galet lycklig, eller nå´t sån´t!
Blev mycket prat om att ta det lugnt - han varvar upp så snabbt mm. Förstår inte alls vad Anders menar med det, men det känns som det är något att ta fasta på. Fniss!
Jag fick en del supertips kring position i fotgåendet samt rutan och fjärren, och dessutom lite beröm, tror jag. Anders påstod att det mest handlar om finlir och då kan man bara buga och bocka! Men jag tar det lugnt - Krut är ung, han är vild, han är känslig och inte helt lätt att kontrollera alla gånger (pga drivet alltså) och jag är inte särskilt erfaren av den här typen av träning. Det blir säkert bra i slutänden!
För Annikas del, så gällde detsamma som för mig ungefär.... Bazzen har ju också ganska bråttom periodvis!
Älskar den här bilden på Annika - tror aldrig att jag har sett henne så mild och gullig, som när hon tittar på mannen i sitt liv - Whems Bravad tillika Bazze!
Han är dessutom överdjävlig på rutan - oroväckande nog.... Hihihi!
Under tiden hade Anders hämtat Dacke, eller Krut, eller hur var det nu?! Så löjligt lika i rörelser och framtoning och spänst, att jag höll på att skratta ihjäl mig. Likheten gäller, helt uppenbart, även Anders och mig - jag såg klart och tydligt samma matthet i Anders blick och hållning, som jag ser/känner hos mig själv under träningarna med lille Krut. Så fruktansvärt roligt!!!!
Ser ni några likheter?
Dacke sitter, precis som Krut, som ett litet ljus och väntar på kommandot....
Sen köööööör dom liksom!!!!!
Här håller Anders räfs och rättarting för odågan, inför kommande apportering.
Hahaha! Absolut inget fel på farten, behöver eventuellt träna lite på det där med tassarna och apporten. Vill dock poängtera att i övrigt gick momentet alldeles utmärkt!
Sist ut för dagen var kära mamma/syster Dalia, eftersom Drama inte hade tid att delta. Hon körde MTB med husse och tog en lördagsöl i någon närliggande skog.
BFF = Husse och Drama!
Återigen uppstod det där bubblet i magen, eftersom fröknarna D också är rent löjligt lika i allt. Dom utstrålar båda någon slags energi och kaxighet (i meningen att dom minsann klarar allt, vilket dom ju också gör), trots att dom är så fånigt små i sin rottiskostym.
Dalia tränar kryp - kan ev vara någon elitsatsning på G...
Tungapporten....
Drakmoster med Ingelas jätteapport.....
Dalia, Krut och Dacke tränar hopp. Visst ser dom både fokuserade och lagom sansade ut?! Faktum är att jag tycker att både Anders och jag förtjänar en helg på något lyxigt spa, när jag liksom får svart på vitt, vilka galningar vi hänger med. Angående just spa-vistelsen, är både Björn och Eila hjärtligt välkomna att hänga med!
Man kan förstås tro att jag är lite färgad i mina åsikter, men både Annika och Eila påpekade också den enorma likheten mellan Släkten-är-värst del 1 och 2, så det var inget "hitte på". Likheten mellan oss förare behövde, som sagt, inte påpekas, eftersom jag såg den tydligt själv! Det var nästan lite trösterikt att se urpappsens uppgivna anletsdrag, då han tittade på grabbhalvan, men såg också att modet steg när han plockade fram esset ur rockärmen, dvs Dalia. Det är exakt så det känns för mig med Drama, nämligen - något att förlita sig på när systersonen har gjort sitt, så att säga....
Hur som helst, så vill jag säga stort tack till Anders, för din hjälp - igen - och för att ni tyckte att det var helt ok att åka Örebro t/r för 45 minuters hundträning! Jäkligt schysst!!!! Ses snart igen, hoppas jag.
Säga vad man vill om hundträning, men det ger garanterat nöjda hundar och lugna hemmakvällar!
skriven
Roligt att läsa och titta på bilderna. Fart och fläkt och lyckliga hundar. Önskar att alla arbetade lika ambitiöst som ni med sina hundar. Det syns ju på Kruten att han formligen älskar att jobba. Snacka om att vara fokuserad på föraren. Kul! Tack!
Kram Carina