Här kastar vi oss mellan ytterligheter, men ett bad är aldrig fel!

Körde hem till storstan igår, eftersom liten mamma skulle inhysas på korttidsboende i väntan på läkning av benbrott. Det har ju varit lite trassligt den här sommaren, samtidigt som allt har löst sig relativt smidigt, på något konstigt sätt. Jag har naturligtvis varit hemma mer än jag brukar, men även kunnat tillbringa tid på landet - utan att ha hjärtat i halsgropen hela tiden. Detta enbart tack vare Sofia, Adam, Mona, Berta, Rita, Jonas, Noa och Björn, som har sett till att mamsen ändå har blivit ordentligt välbesökt. Utan er hade detta inte varit möjligt - ni är fantastiska!!!
 
Detta med att ens förälder lever och har hälsan, mer eller mindre, till den aktningsvärda åldern av 91 år, är häftigt och dessutom en alldeles ny erfarenhet i livet. Det blev än mer påtagligt idag, då liten mamma alltså skulle installeras på ett korttidsboende (det är ju för tusan ungefär sån´t jag jobbar extra med - fast med ungdomar) - vilket är beläget i Älvsjö. Liten avdelning med trevlig personal, hemlagad mat, ett glas vin på lördagen (om man nu vill ha), uteplats och man kan gå och komma ungefär som man vill. Det låter så bra och det känns helt ok - bara så märkligt att lämna sin mamma där... Vi planerar dock att, redan imorgon, smita iväg en stund - får väl se om vi kommer tillbaka!
 
Efter denna nya känsloupplevelse (vem har sagt att livet är händelselöst), fräste jag hem, fixade picknick och susade vidare till Gålö, där jag/vi (ja, ni vet säkert vilka) mötte upp den cyklande sambon, för lite mys i kvällssolen.
 
 
 

Underbart att gå genom den stilla skogen, ner mot havet!
 
 
 
 
 
 
 

Sambon och Drama är bästisar, och så fort sambons ben har tappat känselns i det iskalla havet, simmar dom tillsammans mot solnedgången.....
 
Under tiden passade lille Krut på att undersöka stranden - say no more!
 
 
Här var det någon som hade lagt ned tid och tålamod, på att balansera upp ett antal stenar på ett vackert och finurligt sätt, sen kom Krut!
 
 
Det är jag, Rondik Dear Pytte, och så är det Christoffer Columbus....
 
 
Shit, vad högt!
 
 
 
 

Men vad fan, pinnen ska hämtas - bära eller brista!
 
Efter detta lilla "äventyr", avnjöt vi lite mat och dryck och konstaterade att det är fantastiskt vackert vid havet, precis som det är fantastiskt vackert vid Oresjön - dock varmare i vattnet i sjöarna runt Ore socken.
 
 
 
Så lika, men ändå så olika - men allt har sin charm!
 
Nu drar vi oss tillbaka, till härligt smattrande av sommarregn. Sov gott!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: