Fokus och värsta lekandet!

Idag var det time för lite lydnadsträning igen - alldeles extra nödvändigt efter måndagens bedrövliga historia, kan tilläggas! För ett tag sen drabbades jag av en pytteliten släng av högmod, alternativt blev lite djärv, och anmälde Kruten och mig till en tvåa (fick dessutom med mig Annika och Basse på "tåget"). Efter det kan man säga att träningen faktiskt har gått rent dåligt, för oss båda ska tilläggas! Ja, det gäller inte om man frågar vare sig Krut eller Basse, men vi tvåbenta börjar känna ett visst sting av oro (tror att jag pratar för både Ankan och mig)...
 
Nu skulle i alla fall detta rättas till och det skulle ske i det kära, gamla garaget vid Älvsjömässan, vilket f ö är ett jäkligt bra ställe att träna på - i synnerhet dom gånger man kommer in i detsamma. I måndags stod vi på utsidan och skakade galler och tittade, suktande, in...
 
Jag hade med mig liten Drakmoster, som är fullkomligt prillig av sin ofrivilliga konvalescens, och hon slog nästan knut på sig själv av lycka, när hon fick träna hjärncellerna litegrann och var följsam som en liten skugga. En riktig liten goding, är vad hon är!
 
 
Hon ser ut som en liten, smäcker galoppör, Drama!
 
Krut fick fokusera på följsamhet och att ta det lite, jädra lugnt - som omväxling! Körde mycket fritt följ, med korta sträckor, många halter och svängar och helt om. Fokus, fokus, fokus! I rutan, har jag "landat" i att köra med target - skicka, stanna och belöna i rutan. Efter några skick kändes det som om lille Krut började förstå och det funkade riktigt bra. Fjärren gick lugnare (notera "lugnare" - inte jättelugnt) och det kanske börjar väckas något, litet "aha" långt därinne i hans förvirrade tonårshjärna...
 
 
Så var det systersonen då - visst finns det en röd tråd på något vis?!
 
Inkallningen gick galant, han tjuvade på apporteringen (vilket rättades till efter några "göra om") och läggandet var helt ok. Hoppet hade gått kanoners redan från början, om inte jag hade problem med koordinationen, men det rättades också till såsmåningom. Sammantaget alltså ganska bra och tveklöst bättre än i måndags! Tack för det, Televerket!
 
Efter den obligatoriska fikastunden, avslutade vi hela rubbet med att köra überbusig budföring mellan pelarna i garaget. Hundarna tyckte att det var superkul när vi gömde oss och smög omkring och var allmänt hemliga! Och, om sanningen ska fram, så hade vi också jäkligt skoj! Det är ju så himla kul att leka tillsammans med sina hundar och inte vara så uppstyrd hela tiden.
 
Att det uppskattades av Släkten-är-värst, var det ingen tvekan om, och nu dras det timmerstockar här hemma, så vi knappt hör TV:n. Tack för en jättebra träning, Annika, Lasse och Ingela!
1 Carolin:

skriven

Jag tycker minsann du kan komma och tävla på hemmaplan snart :-)
Kramkram

Svar: Carolin, håll ut! Jag kommer att vara närmare än du tror...Kram på re´
Lena Törnqvist

Kommentera här: