Detta med att våga gå vidare....
.....är oftast något som är svårt, jobbigt, lite skrämmande och en rejäl kraftprestation. Men om man vågar, så genererar det en känsla av mod, enorm positiv energi, spänning och en rejäl nytändning för dig som person! Det gäller liksom "bara" att ta det där berömda steget och inte nöja sig med att stanna kvar "bara för att"....
Ja, jag ironiserar lite, precis som jag brukar, men i grunden så menar jag varenda ord. Jag är själv expert på att vara den som stannar kvar, den som liksom är kittet medan andra väljer att gå vidare, den som, nu och då, brottas med känslan av att "vad är det för fel på att vara nöjd med det man har" osv. Dock är jag också begåvad, tack och lov, med en stark självkänsla, som gör att jag inte har några problem att fatta avgörande beslut, när jag väl har bestämt mig!
Den självkänslan har nu lett till att jag har "gjort slut" med gamla jobbet, efter 14 år, och börjat om på nytt ställe. Dom senaste åren har inte varit särskilt bra, med dålig stämning bland kollegor, mycket skitprat osv, men funkar man som jag, så kör man liksom på, fokuserar på barnen, gör det som måste göras och går sen hem och svär ve och förbannelse över situationen.
Men så, i början på sommaren, i samma veva som mamma var som sämst, fick jag plötsligt ett samtal där jag blev erbjuden ett nytt jobb. Jag funderade ungefär 30 sekunder och svarade sen ja, lade på luren och undrade vad fasen jag just hade gjort. Vilket sjukt adrenalinpåslag mitt i all tråkig skit!
Nåja, många turer senare, en jättejobbig uppsägning, frågor från barnen mm, mm, dribbel med liten mamma hit och dit, kom jag i alla fall iväg till landet och hann liksom tänka några extra varv i lugn och ro - inte bara på arbetslivet, utan även i övrigt, och bestämde mig för att verkligen försöka fokusera på det som är bra i livet. Åren går och jag har inte längre någon lust att lägga en massa energi på sån´t som ändå inte funkar, jag vill ägna mig åt saker som gör mig glad, umgås med människor som uppskattar mig och allt det där andra - jag tror ni vet precis vad jag menar.
Nu har jag avverkat fyra dagar på nya jobbet och inser redan att livet liksom har en tendens att rulla på - oavsett så att säga.... Visst, det är inte mina "gamla", kära elever, men det är nya, nyfikna ungar som tjoar "hej" när man möts i centrum, det är ett antal otroligt glada och engagerade kollegor, som uppskattar mig för min erfarenhet och kunskap, det är ett förtroende och en tro på att man vet man vill och kan. Det känns underbart - trots att jag är medvetslös av trötthet och hjärnan snurrar 90.000 varv/minut ungefär! Då känner man att man har gjort ett bra val!
Kom just på att bloggen ska handla om hundar, och kring det ämnet kan jag säga att jag har lite nya tankar även där. Men det kommer ni antagligen att märka undan för undan.... Och förvänta er nu inga världsomvälvande händelser, för guds skull!
Ha det gott, alla - måste hoppa i säng. Klockan är redan 20.15.... Hihi! Och jo tack, liten mamma är förvånansvärt pigg förresten!
skriven
Så underbart att höra, du är värd det bästa!!!
Kramar i massor!