LPI Rondik Dear Pytte aka Krut!
Jajaja, jag vet att det inte är en superdupermegastor prestation att klara denna titel, men för mig är det faktiskt ganska stort. Att jag, som inte har några tävlingsnerver överhuvudtaget, har lyckats lotsa denna sjövilda, skuttande och överenergiska 1,5 år gamla rottweilerkalv såhär långt på "bara" sex tävlingar, är en bedrift i Lena-land.
Nu är ju sanningen visserligen den, att det inte hade varit aktuellt alls, om inte Krut vore exakt den Krut är! Maken till lycklig och samarbetsvillig jycke får man ju leta efter! Allt vi hittar på, är typ det allra roligaste han vet, och han tar sig an nya saker med samma glödande (näst intill brinnande faktiskt) energi och positiva inställning. Det gör ju att den mest tröga hundmänniska, ofrånkomligen smittas och liksom dras med av bara farten.
Vem kan motstå denna förväntansfulla blick? Inte jag, i alla fall!
Nåväl, igår var det dags för Krut´s livs första ridhustävling. Kändes som om det skulle kunna gå ungefär precis hursomhelst.... Var där i god tid (vilket jag tror är viktigt för denna spänstiga herre), och hann både leka, kolla läget och köra ett kort genrep, innan det var dags. Krut kändes riktigt koncentrerade och - framför allt - otroligt fokuserad på mig. Vis av tidigare tävlingar med herrn, så vet jag att det brukar vara ett gott tecken (vilket det också var - tror inte ens att han märkte att han var i ett ridhus).
Platsen 9 p (skall - ja, ni läste rätt, han var lite uppvarvad så att säga)
Tandvisning 10 p
Linförighet 8 p (förarfel vid hö halt, snett sitt, ngt lång fram, dock i grunden jättefint)
Läggande 10 p
Inkallning 9 p (avslut - snett)
Ställande 7,5 p (går ngt långt fram, flyttar tassar, sätter sig f kommando)
Apportering 8 p (dk, slarvigt avslut, dock mycket fint i övr)
Hopp över hinder 10 p
Helhet 9
Som ni ser, så fick vi ganska fina poäng, trots några småmissar. Men det var som domaren faktiskt sa - att dom häringa ivriga, bångliga hundarna, brukar hålla för lite högre klasser, men kan vara svårstyrda i ettan.... Hon påpekade även, att det var väldigt roligt att se en så pigg och glad rottis! Vi börjar bli bortskämde med just det, Kruten och jag. Fniss!
Lite extra roligt var det dessutom, att vi fick så pass bra poäng trots en sjätteplacering. Det var ett duktigt startfält och vi höll tydligen måttet riktigt bra.
Här syns det ju förresten tydligt, vilken fin kontakt vi hade under tävlingen. Gapskratt!
Medan vi höll på detta, pysslade Drama och sambon med något helt annat. Det är viktigt att alla får sitt, så sambon hade pulat in sin Mountain Bike i bilen (kan bli drygt att sitta ett par timmar i ett ridhus, när man är allergisk mot hästar). Väl på plats, tog han och lilla Drakmoster sig en nätt liten tur på drygt 1,5 mil - med stopp för en och annan geocach på vägen.
Detta är alltså min spänstiga familj. Vem sa att man inte har ett liv efter att barnen blivit vuxna och "flugit ur boet"?!
Jaha, när vi tävlat och cyklat klart för dagen, styrde vi kosan till Nyköpings Vandrarhem (granne med Nyköpingshus, ni vet), där vi skulle knoppa över. Vi har ju varit där förut, och det är så himla trevligt på något vis. Släkten-är-värst drog sig tillbaka ganska omgående efter middagen hade serverats, och vi hade nog gjort detsamma om vi hade haft någon middag tillgänglig. Nu hade vi inte det, så vi tog oss en tur till en hyfsat närliggande pub, där vi åt, tog ett par glas vin, lyssnade på lite livemusik en stund och sen traskade hem igen. Det är säkert en del, som tycker att det låter dötrist, men är man aktiv på dagtid så är sängen väldigt skön framåt kvällen!
Dagen efter kvällen före, alltså idag, stod återbesök på favoritstället Stendörren, på schemat! Vi har ju varit där många gånger, men vad gör det?! Maken till vacker plats får man leta efter! Tyvärr hade kameran kajkat ur, så det blev inte så värst mycket fotat - och det som blev, blev inte så bra....
Sambon hittade ett utsiktstorn, som han var tvungen att skena upp i - och då var förstås Släkten-är-värst tvungna att skena upp och ner i det, dom också! Inga problem med trappor och så i alla fall...
Har ni en dag ledig och vill njuta av något vackert - åk hit! Stendörrens Naturreservat, säger jag bara!
Sen lallade vi vidare hemåt, på dom allra minsta vägarna vi kunde hitta. Passade på att svänga in till Nynäs Slott, som jag har velat se i många år....
Nu var allt stängt, men jag vill definitivt se det ännu mer nu! Återbesök inbokas närmare våren - helt klart!
Nu har vi kommit hem, och hela gänget är som utsketna äppelskrutt. Jag sitter här och hänger, hundarna drar timmerstockar i sina sängar och sambon ligger nerbäddad i sovrummet. Nånting säger mig att det blir en ytterligt stillsam kväll i det Törnqvistska/Fribergska hemmet...
skriven
Underbart och GRATTIS än en gång. Vet PRECIS vad du talar om när man har en så glad och positiv hund som tycker ALLT man gör är roligt. Elvis i ett nötskal.
Behöver liksom ni gå runt på tävlingsplatsen och kolla in läget innan start. Så är det när man har Duracellkaniner till hundar.