Inte flitig Lisa, men väl flitig söndag....

Eller egentligen både ja och nej på just den punkten. Började med att sova till strax efter 10, vilket inte hör till vanligheterna. Tog det därefter väldans lugnt, tills sambon kom hem. Han hade varit iväg en sväng till Ekerö och hämtat ytterligare en cykel. Fortsätter cykelarsenalen att utökas på detta vis, för vi hoppas att sonen flyttar hemifrån snart. Hans rum behövs som cykelförråd nämligen....
 
Nåväl, såsmåningom kom vi i alla fall iväg - och var vi flitiga som myror! Började med att lägga spår, för att sen fortsätta med uppletande. Sambon var tapper och gjorde sitt bästa med kameran, men det är inte lätt att fånga Släkten-är-värst på fotografi, inte. Ingen av dom hör ju till den stillsamma typen och rör sig ungefär snabbare än sina egna skuggor. Ni får ha överseende med viss bildkvalitet, helt enkelt.
  
 
 
Det är så kul, att Drama har mognat så mycket, att jag kan köra riktiga uppletanderutor med henne! Som yngre blev hon ju fullkomligt vild och galen, och liksom bara skenade omkring. Numera vet hon vad som förväntas, och jobbar precis lika bra som vilken hörande hund som helst - min älskade lilla Drake!
 
 
 
 
Gällande Krut, så vet jag inte alls vilken kurs i uppletande, han har gått - jag var nämligen inte med - men han vet i alla fall vad som ska göras. Sambon såg lite blek ut och mumlade, att det var väldigt vad fort allting går! Så sant som det är sagt!
 
Efter en liten fikapaus, var det dags för lydnad - med Drama som första offer.
 
 
 
Stegförflyttningar ....
 
 
 
 
 
 
.....inkallning med ställande....
 
 
.....rutan (vilket gick kanon idag)....
 
 
.....apportering...
 
 
....och en massa lek!
 
Superduktig liten Drama och stolt matte, var resultatet av detta. Sen fanns det ingen återvändo - det var bara att samla ihop smilbanden, försöka plocka fram allvaret och lasta ut Kruten ur bilen. Det krävs ett visst mått seriositet, när man ska träna med denna unga herre. Han är ungefär lika rolig som Jonas Gardell (min favoritkomiker, så ni inte missförstår) och det är lätt att dras med i hans skämtande. Man måste vara på sin vakt.... Gapskratt!
 
 
Vi inledde med att nöta fotposition, som ni ser...
 

....men när han har studsat klart, så har han en väldigt fin position stundtals!
 
 
Just nu går jag minimalt, tränar nästan enbart positionen....
 
 
 
Både läggandet .........
 
 

.....och ställandet känns jättefint just nu!
 
 
Icke att förglömma - vi leker massor tillsammans!
 
Ju längre jag har hund, desto mer tror jag på att ha kul med sin fyrfota. Det har ingenting att göra med att jag ogillar ordning, reda och vardagslydnad - har bara landat i att det passar mig mycket bättre att kunna koppla av tillsammans, och skoja lite. Jag hyser den allra största respekt för dessa hundmänniskor som aldrig behöver höja rösten, men numera vet jag att jag inte hör till den klicken. Jag håller ordning och reda på mina jyckar i alla fall, även om jag måste bjussa på en korvbit lite nu och då! Det finns ungefär lika många "läror" som det finns hundar, och jag tror att jag har hittat en linje som passar mig numera. Känns vuxet och skönt! Hahaha!
 
Sen var det spårens tur, och summa summarum så spårade Krut hyfsat bra medan fröken Fiol lurade iväg husse på lite äventyr - men i alla fall med pinnarna in. Härlig dag med sambo och Släkten-är-värst - en Fars Dag helt i min smak!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 marita:

skriven

Duktiga ni :-) Roligt med så många bilder :-)

Svar: Du ligger väl inte så värst långt efter mig, gällande träningen... ;)När fasen tror du att vi kan ses?
Kram
Lena Törnqvist

Kommentera här: