Precis vad jag behövde - och Släkten-är-värst också!
Ganska dött har det varit på bloggfronten den här julen - inspirationen har inte riktigt infunnit sig. Det händer en del ledsamma saker i familjen, som liksom gör att orken inte finns, och i kombo med detta ickeväder blir det svårt att ta sig upp ur gropen.
Idag infann sig i alla fall den där dagen, som var "sparken i häcken" för min del! Dystert eller icke, nu stod hundträning tillsammans med Lasse, Annika och Ingela på schemat, och nu skulle här, banne mig, tränas! Tyvärr hade Annika drabbats av den farliga barnbacillen och låg hemma, men vi andra möttes upp vid Kunskapsskolan för drillning av både två- och fyrbenta. Ska man säga något positivt med snöns frånvaro, så är det kanske att fotbollsplanen är perfekt för lydnad!
Vi var ytterligt effektiva och körde en hund i taget, med både kommendering och kritiska ögon. Tänk, egentligen, vad nyttigt det är att titta på andra! Det är alltid intressant att se olika hundar - en del är bra på det ena och en del på det andra (kanske gäller oss förare också...) - och det finns en massa att lära av varandra.
Ingela och Trolla körde igenom appellen, medan både Lasse och jag tränade tvåan. Ang Drama så har jag ju nött med lydnadsklass II ganska länge nu, och skulle gärna lägga till nya moment - alt träna på det som går mindre bra... Hihi! T ex positionen i fria följet eller vittringspinnarna (som visserligen inte hör till tvåan, men ändock). Hursomhaver så jobbade fröken Fiol så fint, så fint och vi beröm från träningskompisarna för allt det vi har lärt oss tillsammans. Tack, det värmer så skönt, ska ni veta!
Liten Drakmoster njuter tillsammans med favoriten i livet = husse! <3
Sist ut denna dag var Kruuuuuuuut! Det är ungefär så han känns, liksom mycket. Ingela påstod att ögonen typ rullade i skallen på honom, och det stämmer alldeles utmärkt - dom gör det ganska ofta! Nåväl, jag gav mig på tvåans program, mest för att se om vi hade något kvar att träna på. Asgarv! Ganska mycket, kan vi väl enas om!
Fria följet var sämre än det brukar (förklaring finns = inte tränat särskilt mycket på sistone), läggandet bra, inkallning bra, apportering halvbra (jag var otydlig), slarvade med sättandet vid t ex svängar och inkallning (Krut - inte jag), fjärren bedrövlig och rutan riktigt bra (helt förvånansvärt).
Fjärren känns som ett ev problem i min och Krut´s framtida framfart i lydnadsklass II. Han är vild och vacker och jag måste bibehålla mitt lugn (vilket visserligen har utvecklats under 5 års träning tillsammans med Drakmoster, men i alla fall). Det kommer att ske mycket träning hemma på hallmattan, det är ett som är säkert!
Rutan har vi ju tränat litegrann, dock inte särskilt mycket. Jag lägger ut godis på en target (där Krut är med och ser vad som händer) och sen skickar jag honom. Idag fick jag tips om att jag var väl snabb att kommendera "stanna" och det kan medföra att han stannar innan rutan. Bra tips, så jag knep ihop och det gjorde liksom ingen skillnad. Han skenade ut i alla fall och stannade - utan att bry sig om vare sig target eller godis.
Då var vi alla inne på "ren tur" och att jag skulle testa att skicka från olika håll och avstånd. Sagt och gjort och lite gruffande om att det kommer aldrig att funka, så gjorde jag slag i saken. Och vet ni vad?! Hur jag än skickade, så hoppade Kruten in i rutan och ställde sig som en staty i avvaktan på belöning. Jag säger som jag sa med uppletandet - jag vet inte hur han har lärt sig det, för jag gick aldrig just den kursen!
Som avslutning satt vi under ett mikroskopiskt tak och tog en fika innan vi skildes åt. Tack, för en bra träning och en massa goda råd! Roligare att träna med kompisar än utan!
Matte är Krut´s favorit i livet och han ska alltid befinna sig där jag är. Det må vara lite obekvämt men "a man got to do what a man got to do"......
Nu är vi hemma igen och Släkten-är-värst är faktiskt rejält trötta. Det frestar på att vara lydig! Passar dock utmärkt, eftersom vi äntligen ska få besök av bästa Nettan! Känns som om det var 1000 år sen sist och hon är saknad hos oss!
Trevlig helg, allesammans och ett gott slut, om vi inte hörs innan!