Han har ju så härlig attityd!
Japp, det är precis det jag tröstar mig med, efter gårdagens lydnadstävling! Att Krut är så glad och klämkäck, alltså!
Var på plats på Vällingby BK i mycket god tid, för att herrn i huset skulle hinna landa innan allt drog igång. Promenerade en sväng i omgivningarna och körde igenom programmet ytterligare en gång - allt för att vara väl förberedd.
Det var vi också - ända tills det var dags att traska upp till planen för platsliggning. Jag kände på direkten, att Krut var lätt ofokuserad och flamsig, men mina nerver var helt i schack (osannolikt nog). Tyckte att han "kammade till sig" något då vi gick in på plan och det kändes ändå ganska tryggt. Dessutom har han ju legat så sjukt stabilt och bra på sistone... Eller hade jag drömt det?!
Låg gjorde han också, men efter en stund började han nosa runt lite, fortfarande liggande, men två minuter kändes ungefär som två timmar i det läget! Vid tandvisningen blev han tokkär i domaren och kom på att det var hans bästaste kompis i helaste världen och domaren kluckade glatt och sa att han hade ett passande namn.
Av plan och viskade in i skallen på tävlingshunden, att nu fick han baske mig skärpa ihop sig lite, så när vi skulle in igen, kändes det rätt okej. Inte tipptopp, men okej... Linförigheten gick hyfsat bra, läggandet likaså (trodde jag), inkallningen kanon. Ställandet inledde vi med att Krut satt kvar och jag gick, hämtade hunden och började om, fick avdrag för kraftig kommendering.... Blablabla!
Sen var det ju då apporteringen, och då trodde Kruten plötsligt att han brukade sköta det momentet på egen hand. Det innebar att han var på väg att hämta apportbocken direkt hos tävlingsledaren, och satt både snett och framför mig vid något tillfälle. Nya tillrättavisningar, men annars snyggt och prydligt - och glatt!
Hoppet känner jag mig ganska trygg med, och tänkte att det är nu vi kan visa hur lydiga vi egentligen är!!! Styrde upp som vanligt, tävlingshunden satt som ett litet ljus, jag gick till andra sidan hindret, kallade in, tävlingshunden susade över och satte full fart mot hinken med apportbockar!!!!!!! Gaaaahhh!!! Ytterligare en kraftig - med betoning på just kraftig - korrigering, och vips, så satt det lilla ljuset bredvid sin matte med viftande svans och ett stort leende över hela ansiktet.
Stora leenden hade även domar- och skrivargänget, samt några åskådare som kommenterade Krut´s lyckliga personlighet när jag klev av plan. När jag senare kom ner till klubbstugan, blev jag dessutom stoppad av en kvinna som sa: Vilken underbar, härlig attityd han har! Svansen går hela tiden och han tycker verkligen att det är roligt. Det där kommer att bli kanon, så småningom!
Tur att jag hade dessa ord ringande i öronen, när jag hämtade protokollet med det sura 2:a priset (visserligen 4:a av 8:a startande, men ändå). Och domaren, han såg fortfarande lika jädrans glad ut, tog i hand och sa: Synd på poängen - härlig hund!
Följaktligen så måste det ju vara så att, om vi aldrig kommer vidare, Kruten och jag, lydnadsmässigt, så kan vi kanske charma oss till ett och annat pris någon gång emellanåt! Eller?!
Här har ni resultatet:
Platsen 9 p
Tandvisning 8,5 p
Linförighet 8 p
Läggande 7 p (sakta, vilket förvånar mig lite - däremot gjorde jag ett dk)
Inkallning 10 p
Ställande 6 p (dk start, kraftigt kommando, sitter tidigt)
Apportering 8 p (sitter snett, bjuder kraftigt)
Hopp 5 p (mkt vid avslutning, läs hinken, kraftigt dk, läs neeeeej)
Helhet 8,5 p
Nu har jag visat ovanstående för tävlingsobjektet och han är helt med på noterna!
Som ni ser!