Vem trodde att jag skulle skena runt på ringträning?

I synnerhet med en hund som är ack så underbar, men kanske inte alldeles optimal för utställningsringarna! Men nu är det som så mycket annat i mitt liv - jag vill prova tusen grejer med SpindelTarzan och all aktivering är bra aktivering (enligt mig).
 
 
Ni ser ju själva - han är lite tunn.....
 
Hahhahaha! Skämtar bara, för det där är såklart inte Krut - den kralligaste av alla kralliga rottweilers! Nåväl, det var utställning jag babblade om, och jag har lyckats "ramla in" i en grupp som utställningstränar, genom min hästägare Kerstin. Det är jag jättetacksam för, trots att jag är svettig och slutkörd när jag kommer hem efter en genomkörare i det charmiga garaget.
 
 
Här har ni förresten ett något suddigt foto av ovan nämnda hästägare och bloggerskan "in person". Syns ju tydligt vem som är seriös..... Ursäkta Kerstin, men jag var bara tvungen!
 
Som sagt, ringträning är ingen lätt historia om man heter Lena Törnqvist, och det är ju just det jag gör! Det är ett jädrans sjå att hålla reda på händer, fötter, tassar, ben, springa i cirkel, triangel osv, osv, osv. Det är en väldans tur att objektet ifråga (i detta läge Krut) är samarbetsvillig och vänligt inställd till sin människa, som fumlar, trasslar och krånglar.
 
 
Mutor funkar alltid - i synnerhet när .......
 
 
....när detta komma skall! Vill ändå försvara mig med att jag varken stryper stackars SpindelTarzan eller är hårdhänt (även om det ser eländigt ut). Det är snarare ett påtagligt uttryck för själva fumlet!
 
Vi skötte oss hursomhelst efter bästa förmåga, sprang åt rätt håll, visade tänderna, lät dom relativt nyanlända kulorna bli lätt klämda, sprang i kadrilj med annan hund utan att morra och lite så.
 
 
Alltså, titta bara på detta! Har ni sett något så stiligt ever????!!!!! Ursäkta, men var det någon som nämnde Gerard O´Shea precis nu?
 
Nu hade jag, tack och lov, med mig vår kennelflicka Felicia, som skötte kameran under träningen. Därför kan jag lägga in lite andra bilder, som säger mer om Giganten från Fjugesta än alla nerklottrade superlativer. Han börjar bli stor, grabbhalvan!
 
 
 
 
Vi gillar varandra, högt och rent, liten Krut och jag! <3
 
Genom åren har man ju onekligen lärt sig att ett hjärta är mer än stort! Jag älskar nämligen vår SpindelTarzan mest i hela världen, precis som med Elsa, precis som med Drama och, naturligtvis, precis som med övriga familjen! Att Krut sen påminner löjligt mycket, om moster, gör inte kärleken mindre!
 
Nu måste vi sova!
 
 
 
 
1 Björn:

skriven

Fint du skriver om vår lilla tok älskling!

//Björn

Svar: <3
Lena Törnqvist

2 Kerstin Olsson:

skriven

Ni är superduktiga! Och vadå är det inte så man ställer upp en känguru? Bara för att rottisar ska stå på alla fyra......

Svar: Tack Kerstin! Det tog bara ca 20 år.... ;)
Lena Törnqvist

Kommentera här: