Inte mycket, inte...

Nej, verkligen inte särskilt mycket vi har gjort idag, inte. Men sambon gick i alla fall till sjön med tidning och jyckar runt lunch, och kom hem ett par timmar senare med en droppande Drama (som förstås hade badat) och en varm och go´ Elsa (som legat i solen). Själv tog jag mig en cykeltur i våren och njöt av ensamhet och lugn.

På eftermiddagen gick vi ner till caféet, tog ett glas vin och hängde med bybefolkningen en stund. Jag slutar aldrig att fascineras av vilka otroligt olika liv man lever. Här händer inte så värst mycket - man morsar på bilar som passerar, sitter lite tysta till och från och säger ja och jo emellanåt, man diskuterar traktorer, hockey (eftersom Furudal är en ort med väldigt aktivt hockeyliv) mm och har ett ganska lugnt liv.

Hemma flänger man runt som en idiot, man dömer än den ena än den andra efter utseende, vikt, klädstil mm, man ska alltid prestera, bo på rätt ställe, man umgås kors och tvärs och ju fler du orkar ha som vänner, desto bättre osv, osv. Nu är ju Stockholm mitt hem, så naturligtvis är det mig kärt i mångt och mycket, men jag undrar ofta var man egentligen mår som bäst.

Hur som helst så tycker jag att det är berikande att sitta och lyssna på en "dalgubbe" som pratar sån´t dalmål, att jag knappt förstår vad karln säger. Det är en härlig kontrast till alla stockholmare med nästa tunnelbana i fokus.... :)

Eftersom det blev lite sent härhemma igår, så har Elsa tillbringat eftermiddagen i sängen, medan Drama är ungefär lika spänstig som vanligt. Därför körde vi lite uppletande med gömda grejer i förrådet (som vi gjort en gång förut) och idag gick det kanonbra. Hon är för jäkla söt när hon kommer skenande med diskborsten i munnen - eller nappen för den delen.

Igår käkade vi middag med våra kära grannar, Bettan och Per. Ju mer vi lär känna varandra, desto trevligare blir dom där stunderna. Jag vet att dom inte är så förtjusta i att hamna på nätet, men jag har fått lov att lägga upp några foton på bloggen.

       

Bettan och liten Sluggo, en glad och skrattande Per och en - till sist - utmattad Sluggo. Det frestar på att besöka brudarna Knocke och Smocke, när man bara är en 9-månaders kille.

Imorgon bär det av hemåt igen och jag har ganska mycket trevligt att se fram emot. Ska t ex besöka Dramas syskonbarn, ha en övernattning med våra underbara fritidsbarn och lite så. Och sen är det inte långt kvar tills jag äntrar caféet i Furudal för att jobba en sommar. Hoppas att det går bra och att vi får mycket trevliga besök av alla goda vänner!
1 bittejohann:

skriven

Längtar efter dig! Kram

Kommentera här: