Tack Drama, för att du är så bra!

Inte räds jag Classic Car Week, inte. Nehejdå! Glad i hågen har jag bokat in x antal besök i Rättvik just denna vecka, varav två av dom skulle ske idag. Det ena var ett möte med kortare hår och det andra var en träning tillsammans med Gunilla och Elton (Carolin har fått oväntat besök och är upptagen).
 
Startade upp med att träffa Gunilla vid kalkbruket strax norr om Rättvik vid 9-tiden för spår och uppletande. Roligt att få se ytterligare ett ställe, perfekt för hundträning förresten. Jag gick ett relativt långt spår till Drama nerför, genom och uppför/runt ett sandtag och tänkte nog att det kanske var att begära lite för mycket av fröken Fis.
 
Men se, det var det inte! Klart att det var lite kämpigt på sina håll, men hon höll ihop superbra och kändes mycket mer fokuserad (och piggare) än sist. Det var så roligt att iaktta henne, när hon verkligen fick upp vittringen och tuffade på genom sanden. Jag "snodde" dessutom lite av Anders rutiner kring avlämning av apporterna, vilket fungerade alldeles lysande!
 
Tyck gärna att jag är löjllig, tjatig eller what ever, men hon gör mig så lycklig, den häringa Drama! Att något kan vara så pass problemfritt, trots avsaknad av hörsel, tycker jag är helt häpnadsväckande och hon imponerar stort på mig många gånger.
 
 
Piggelina in person!
 
Elsa fick köra uppletande och påpekade till en början, att rutan var alldeles för stor (50x50)! Hon tänkte då rakt inte ränna runt i den och hämta grejer som jag hade lagt där - med flit! Nu gjorde hon ju det i alla fall, eftersom det, än så länge, är jag som bestämmer, men det är klart och tydligt att hon skiter i mina träningsaktiviteter när helst det passar. Och vet ni - det får hon göra! Är man nästan 10 år och faktiskt har hängt med på allt ifrån fiskestugor, båtluff och tält till ganska regelbunden och flitig träning, så är det helt ok att göra som man vill (i alla fall nästan). Go Elsa, go Elsa!
 
Fjanten aka Krut ägnade sig mest åt att ränna ivägen, hjälpa till att valla rutan, där han samtidigt kutade runt och bytte sina pipisar (som han fått av Dorthe), vilket var kul, och tigga lite när vi fikade. Ja, han charmade ju Gunilla också förstås, som lovordade hans följsamhet och glada humör! :)
 
Efter fullgjort värv, var det alltså dags att ta sig in till Rättvik (cruisingdagen dessutom) för att frisera frisyren. Jag var inte ensam, kan jag sammanfatta det hela med! Efter att ha "parkat" bilen olagligt, men i skuggan, galopperade jag till frisersalongen, blev snyggt klippt av en rar, ung dalkulla, skenade tillbaka till bilen och gladdes åt att ingen böter hade delats ut! PHIU!!!!
 
Innan vi landade alldeles hemma, liksom här i huset, stannade jag till vid Sessviken, så Drama fick ta sig ett dopp, medan Elsa och Krut "lajade runt" på stranden. Jag gick där i min ensamhet, iakttog hundarna och tänkte på hur bra dom har det här på landet - och så slogs jag av en helt annan sak. Hemlängtan! Kände att jag längtar jättemycket efter Björn, Sofia och Adam, lite efter att "komma igång" med vardagen igen, träffa kompisar (för både babbel och hundträning), att mysa med Ludvig och Elton, klappa på Alba om andan faller på, pussa på katten, träffa mamsen, gå på någon kurs med Krut och.... ja, ni fattar säkert vad jag menar!
 
Som tur var, så hörde extrajobbet av sig ungefär då, så jag kunde boka in några arbetspass i augusti - och då kändes det genast som om jag ska njuta alldeles extra mycket den sista tiden av semestern! Och på torsdag kommer älsklingen, så då får jag lite trevligt sällskap några dagar. Slutgnällt alltså! Nu väntar film  och lite snacks tillsammans med dom fyrbenta (som dessutom har blivit fyra, eftersom Sluggo är på plats ett par timmar)!
1 Anette:

skriven

Hallå tjejen! Förstår precis vad Du menar...... Men det är skönt att höra att Du är ordentligt utvilad ;) Och när man har haft huset fullt av människor och hundar så blir det såååå himla tomt när man blir helt ensam. Fortsätt njuta för strax är Du i karusellen igen på både gott och ont. Stor kram ifrån din gamle vän i Vendelsö <3<3<3

Svar: Den där första ensamma stunden efter mycket tempo, tror jag att du och jag är typ världssämst på! Nu är det dock bra igen!Kramar
Lena Törnqvist

Kommentera här: