Men dra på trissor....
Och vad har egentligen hänt sen sist, kan man undra? Egentligen inte så mycket - det har liksom bara varit livet som rullat på. Jag har varit väldigt flitig med hundträningen och tränat både rallylydnad, lydnad och spårat en hel del. Det har mestadels fungerat alldeles utmärkt, och jag är inne i ett stimm med många roliga träningskompisar! Känns verkligen kanonroligt, då det under en period var ganska glest på den fronten.
Sjuk lite till och från har jag också varit, sådär som man är den här årstiden, men inget som förändrar världsordningen precis...
När jag rannsakar mig själv, så är det nog så att jag har levt mycket i tankar under en tid. Har insett att jag faktiskt är mamma till två, mer eller mindre, vuxna barn numera, vilket naturligtvis för med sig ett helt annat liv. Det är svårt - men inte oangenämt - att vänja sig vid att plötsligt inte vara tvungen att laga middag, vara den som alltid är först hemma hos hundarna osv, osv, osv. Det öppnar ju upp en värld fylld av TID, vilket är såååå lyxigt. Plötsligt kan jag ägna mig åt jobbet på ett sätt som känns lätt ovant - utan att få hjärtinfarkt av stress på allt som ska funka på hemmaplan, jag kan åka bort några dagar om jag vill och jag får vara ute så länge jag vill på kvällarna..... :D Fantastiskt!!!!!
Det har också varit lite konfliktfyllt på jobbet under en tid, vilket har sugit en massa energi. Jag gillar inte konflikter på arbetet. Det handlar inte om feghet eller rädsla för diskussioner. Däremot så anser jag att man kan ägna sig åt sån´t med människor som man har nära sig, som familjen, dom närmaste vännerna och lite så. Där kan konflikter vara nödvändiga för att kunna "gå framåt" i relationen, men på jobbet tycker jag att man kan försöka bete sig, vara samarbetsvillig och schysst (vilket inte alls är samma sak som att "lägga sig platt"). Dessutom har vi ju ett jobb som innebär nog så mycket märkliga "möten" med olika människor, att fokus borde ligga på att hålla ihop, istället för att söndra.... Nog om detta!
Östra LO har också krävt sitt, men det känns huvudsakligen väldigt roligt. Efter två år, så känns som maskineriet rullar på hyfsat gnisselfritt och vi har hittat en bra balans mellan det privata och det ideella. Den senaste tiden har vi haft mötena på söndagseftermiddagarna, vilket har betytt att vi har kunnat träffats och träna hund tillsammans innan. Det har varit en bra lösning och det känns som om vi har kommit bort från stress för hundar, jobb, möten och lite så. Imorgon har vi årsmöte och vem vet vad det för med sig?! :)
Faktum är att jag känner ett lugn och en harmoni som jag inte har känt på länge, och det känns bra. Ser fram emot en härlig vår (när nu den dyker upp eftersom snön just har kommit). Livet är på väg in i nytt skede, helt enkelt.
Nu får det vara slut på djupdykningar - sängen kallar óch nästa inlägg får handla om det gamla vanliga. Ha det så gott, alla!
skriven
Åh, vad jag känner igen mig, Lena. Det där med att barnen är stora och livet går in i ett nytt skede. Inte helt lätt att vänja sig, alla gånger, och jag känner att det får ta sin tid för sambon o mig att hitta ny styrfart och bestämma vart vi nu ska lägga "vårt krut".
Kram från Carina