Det var det, det!

Då har jag haft den där lugna, rofyllda helgen - utan hundar (och visserligen sambo också) - och vilat mig helt blå! Det är naturligtvis helt sant att man inte ska stressa ihjäl sig, men det är heller ingenting jag gör. Jag är numera rätt så duktig på att prioritera, säga nej och allt det där. Men att jag mår allra bäst av en liten lagom nivå av tempo är ställt utom all rimllig tvivel tvivel!

Nu vill jag att Björn och alla jyckarna kommer hem, så att vi kan komma ut i skogarna igen! Längtar till tisdag när jag ska få hjälp med träningen av dom fyrbenta, längtar tills Krut´s lydnadskurs börjar, längtar tills vi kan köra rallylydnad igen tillsammans med Bitte, Annika och bästa dottern!

Njuter av sista ensamma soffkvällen på ett tag och imorgon är det nya tag! Tjolahopp!

Kommentera här: