Tror att jag har förlorat två vänner på två dagar.....
Jag börjar med det första eländet: Igår hade Marie och jag enats om att ta vara på dom allt ljusare kvällarna och skulle därför träna tillsammans på F18. Med på tåget var dottern och "barnbarnet" Xtra, men ingen skugga ska falla över dom, icke heller över Elsa!
Marie är ju en riktig ängel till och från (i detta fall är det definitivt mer till), så hon hade redan lagt spår till Drama, när vi anlände. Vilken service! Jag hoppade glatt i armérocken och förhörde mig om hur jag skulle ta mig verket an. Efter att ha lyssnat till Maries förklaring, hot om bergsklättring, djupsnö mm kände jag mig, minst sagt förvirrad (som vanligt alltså), och tackade glatt ja, när Marie erbjöd sig att hänga med i spåret. Dottern såg ut som en sol och sa, att detta ville hon inte missa!
Med facit i hand, kan jag säga att jag är kluven till det trevliga sällskapet. Å ena sidan är jag djupt tacksam för bådas närvaro, av olika anledningar, å andra sidan så hade jag kunnat varit ensam med min förnedring....
Nåväl, rejält och varmt klädd i den förbaskade armérocken, körde vi igång och det kändes både bra och roligt. Näsan snorade lite av förkylningen som jag släpar på, men det är ju bra att vara ordentligt klädd när man är lite risig.
I det här läget flyter allt på alldeles som det brukar. Drama spårar bra, men lite fort och lite slarvigt och jag hänger på utan några större problem.
Hon spårar bättre och bättre efter "snöfällorna" på den tidigare ängen....
....och än hänger jag med, trots att rocken börjar kännas som ett våtvärmande omslag.
Titta nu på detta! Det är här som jag drabbas av lungödem och ryggskott!
Eller...?!
Och så Maries glada fejs!!!
Och här är förnedringen total. Jag ger helt enkelt upp och faller för Maries erbjudande att ta över - men det är klart - med tidigare åsamkade skador så..... :)
Slutet funnet...
.... och då har matte återhämtat sig något!
Här kommer hon: Galoppören Keeponix Drama i egen hög person. Så lätt, så smidigt och så fullständigt oberörd av det spår som nästan tog livet av hennes bästaste matte (hon har ju ingen annan, stackarn).
Därefter tog Marie sig an Tee´s spår, medan Sofia och jag körde lydnad med Elsa och Xtra, vilket gick väldigt bra! När vi hade samlats igen, körde vi uppletande med Peg och Elsa i det hastigt fallande mörkret. Elsa jobbad verkligen bra och jag är jättenöjd.
Kan inte låta bli att lägga in en raketbild, trots dålig kvalitet, på Elsa på väg ut i rutan.
Sammanfattningsvis hade vi en både lyckad och rolig träning, men jag har full förståelse om Marie "reser utomlands" varje gång jag snackar om träning, hädanefter. precis som om det inte räcker med att lägga spåren åt människan - ska man behöva gå dom också?!
Elände två inföll idag: Efter jobbet träffade jag Bitte och Fraiser för att ta en behaglig promenad i vårkvällen. Vi hade siktet inställt på en ganska lång "repa", men jag kom, som tur var, på att Sofia och Xtra hade träning lite senare, och då föreslog Bitte att vi skulle gå tillbaka hem till dom, för att låta hundarna leka lite på tomten, Varför inte? Alltså gjorde vi så och det var inget direkt konstigt med det.
Det enda var egentligen det, att Drama är overloaded mest hela tiden (sannolikt inför kommande löp) och flög/for omkring som om hon vore från yttre rymden eller liknande. Pust, säger jag bara. I gott sällskap befinner sig även liten Xtra, som beundrar sin yngre syrra något helt otroligt och gör allt om hon gör. När vi stapplade ut till bilen (ja, inte D förstås, hon spänstade på), lämnade vi tomten, fylld med uppgrävda gropar och en Bitte som såg lite blek och matt ut.
Dit blir vi antagligen aldrig med bjudna - heller.....
Imorgon tar sambon med sig doggisarna och åker till landet över helgen. Då ska jag passa på att gjuta olja på vågorna i vänskapsleden, tror jag! <3
skriven
duuu, här är du fortfarande mer än välkommen :) Tack för ett mycket underhållande inlägg!
Kramkram!