Vilken sommar!
Hur i herrans namn man nu kan längta efter dessa knäppgökar?!
Men nu är det ju inte så att jag har suttit ensam på något som helst vis i lilla Furudal - oh nej! Vi (då var ju även sambon på plats) semestern med midsommar och då hade vi besök av både kompis Kjelle och Björns kusin Jon samt kollega Mia och hennes kille Paul. Det var väldigt trevligt och vi hoppas verkligen att samtliga återkommer (vilket Mia och Paul faktiskt gjorde någon månad senare).
Därefter damp alltså "ungarna" in, där räknas även extrasonen Nicklas (som veckan efter åkte hem till Australien igen). Jag tror att jag och Björn blev allra gladast när dom dök upp, för det kändes jättekonstigt att vara "solokvist" och inte behöva tänka på någon annan än oss själva... PS. Vi kommer att åka på träningsläger i just detta inom snar framtid. DS.
Adam och Nicklas hämtar mod att kasta sig ut från en järnvägsbro i närområdet. Själv förstår jag inte alls varför det är nödvändigt, men sambon tycker att det är självklarhet i fasen: På väg in i vuxenlivet.
Flitiga Sofia har tränat hund som en tok, vilket syns på den bortskämda lilla raggsockan som tar sig en lur. Dom är som ett gammalt gift par, hon och Xtra - helt bedårande!
Efter några förflyttningar på schackbordet, dök Elsas extrafamilj Wahlström upp, vilket verkligen var jätteroligt! Alldeles extra kul, eftersom vi egentligen inte känner varandra särskilt väl privat, och hade så himla trevligt! Startade besöket med korvgrillning och kvällsbad på Sandnäsudden och rundade av med hundträning något dygn senare. Det är verkligen sjukt skoj, med människor som liksom hänger med på allt...
Som sagt, här har ni Wahlströmmarna i olika situationer. Tyvärr fastnade inte Thomas på någon vettig bild, men ni får hålla till godo med detta.
Sen drog Björn och jag en repa till Grövelsjön, som jag ju har bloggat om redan (förresten, det har jag gjort med family Wahlström också). Vi hade en underbar em och kväll och fjällvärlden gav verkligen mersmak!
En vy under vår lååånga (!?) vandring och så sambon i djup koncentration över menyn (som redan var förbeställd). Mysigt, eller hur?
Sen var det rent långtråkigt under ett par-tre dagar, för då hade vi inga gäster alls. Det "enda" som hände var att jag jobbade, om än väldigt sparsamt, vilket jag också har gjort hela sommaren, tränade hund tillsammans med trevligt sällskap i Rättvik och att sambon och jag åkte ett varv tåg - ända till Orsa och tillbaka (inlägget om Orsayran).
Gunilla, Bitte, Fia och jag med diverse hundar och så tåget.
Därefter dök Andreas och Anna upp med sina små raringar. Tjejerna var väldans blyga, så överstepedagogen Lena startade upp ett litet bullbak, och därefter var isen bruten. Ytterligare ett par supertrevliga dygn förflöt i det härliga sällskapet.
Emma, Isabelle och jag mitt i bakandet.
Efter dessa härliga besök, och avslag på besöksförslag per telefon, var Björn inne på sin sista semestervecka. Vi hade några sköna, slöa dagar tillsammans, vilka bl a bestod av en njutbar kväll med fiske och rökta räkor kring sjöarna runt Stråbodarna.
Dom däringa småsjöarna är inte lätta att hitta....
Vägarna slår nästan berg- och dalbanan på Grönan.
Till slut så nådde vi målet.
Älskade sambon finner en liten stund av stillhet....
Vackra, grånande Elsa njuter i kvällssolen (naturligtvis på en fäll).
Drama är inte mindre vacker, men mindre grå. Och njuter gör hon, fast med sprittande känguruben....
När Björns semester var slut, föll det sig så lämpligt att vi skulle på bröllop i Stockholm, så vi åkte hem tillsammans. Jag närvarade vid systerson Jonas och frugan Noa´s bröllop, vilket var jättetrevligt, och sen vände jag tillbaka till min självvalda ensamhet i Furudal.
Jonas och Noa, så fina, utanför Stadshuset i Stockholm.
Dagarna förflöt precis hur trevligt som helst, bl a med hundträning tillsammans med Fia och liten Asta, lite jobb, bad och sol och lagom dos "kvalitetstid med mig själv".
Fia och Asta in action.
Framåt helgen dök en, egentligen ganska gammal bekant upp, dvs Susanne med Elsas systerson Bigge i släptåg. Vi har, som sagt känt varandra ganska länge, men aldrig fått något riktigt bra tillfälle att lära känna varandra bättre. Det fick vi nu, kan man säga! Efter ca två dygns konstant pratande, blandat med hundpromenader, ytterligare bad och cruising i omgivningarna, kändes det som om em mycket gammal vän kvistade hem på söndagen.
Susanne och diverse hundar svalkar av sig i Siljan.
Så småningom blev bruttorna och jag ensamma i Dalom och då passade vi på att ta en - ännu ensammare - tripp till Sälen (inlägget Tre ensamma tjejer...). Det var faktiskt med lite pirr i magen, som jag fräste iväg upp till Stöten, men jag kunde liksom inte låta bli. Vi hade ett underbart dygn, och jag kommer absolut att återvända - men med sällskap!
Sälenfjällen.
Brudarna. Elsa slår till på en liten gäsp, medan Drama fortfarande ser ut som hälsopillret pesonifierat.
Efter Sälenresan var det väldigt skönt att komma hem till bebodda trakter igen, kunna säga hej till grannar, höra röster (inte i huvudet) och se andra människor. Det var med stor glädje som jag såg fram emot sambons tidigarelagda besök på onsdagen, kan jag säga....
Sammantaget så har jag, Elsa och Drama haft en helt fantastisk sommar och det känns oerhört kluvet att återvända till storstan om några dagar. Jag känner, som sagt, en längtan, men jag ser också vilken otrolig livskvalitet som finns här. Särskilt för rottorna, som kan gå ut och in som dom vill, det är nära till underbara bad, inte så många andra hundar och ett väldigt tillåtande klimat. Dom snarkar i schottistakt på kvällarna efter händelserika och, även lata dagar. Jag har varit väldigt flitig med träning under hela sommaren och känner mig mycket nöjd med det.
Ljuvliga rottistassar!
Drama har landat i ett "vuxenpaket" och framstår som en liten vän ängel - både gällande träning och, framförallt i samband med alla besök. Dom flesta som har varit här, har från början, varit något avvaktande gällande Drama, pga hennes ytterligt skojfriska attityd. Men efter några timmars samvaro, har hon knockat samtliga med sin charm och sin vänliga person. Inga dumheter, inga överraskningsmoment, ett extremt tålamod med småbarn mm, mm. Jag är mer än nöjd med min pärla denna sommar.
Att jag inte säger så mycket Elsa i just detta sammanhang, beror förstås på flera saker... Bl a för att hon är 8,5 år och alltså redan uppför sig som man ska, men också för att hon faktiskt inte är döv och följdaktligen inte stöter på samma ev problem som Drama kan göra.
Och bortsett från allt det jag redan nämnt, har jag ju jobbat lite på campingen och lite på Furudals Hockeycenter, vilket har vidgat mina vyer ytterligare. Och så har jag ju hunnit besöka några loppisar, där jag har gjort fler fynd till det kära huset.
En nödvändig svepask.
Nya "burkar" som passar till vågen och krydd"burkarna".
Den redan visade pottstolen.
Och, sist men inte minst, Björns nya partytält, som kom i en lagom stor väska, bara att fälla upp (som ett paraply ungefär). Det har vi hunnit njuta av ex antal kvällar - både ensamma och tillsammans med bästa grannarna.
Ja, herregud, vilket megalångt inlägg - men jag var tvungen att rensa skallen lite. Imorgon blir det spårträning och därefter en tur till Våffelstugan/Holen i Tällberg tillsammans med Gunilla/Elton, vilket ska bli jättemysigt. Sen är det nog så, att det är Stockholm som kallar, men det finns guldkorn där också - ingen nämnd och ingen glömd!
skriven
Vilken utmärkt resumé av sommaren du borde bli författare älskling, men du kom hem nu du är saknad pussar B