Den här bloggen ska ju huvudsakligen handla om hundar.....
Alltså, jag vill inte verka negativ på något vis, men fy f-n vad sjukt jobbigt det var att komma hem till stan, landa i alla rutiner och börja jobba "på riktigt" igen! Det har gått i 700 blås från tidig morgon till sen kväll, kalendern fylls stadigt på, telefonen ringer som aldrig förr, mailen ramlar in osv, osv. Jag menar inte att gnälla, eftersom allt detta är en stor och viktig del i mitt liv, men ändå - trött blir man - fort.
Jodå, ang hundarna så har jag naturligtvis stött ihop med dom här hemma, tagit en och annan promenad eller cykeltur och somnat till deras underbara snarkningar på kvällarna. Har även hunnit spåra, dels tillsammans med Sofia och Xtra, dels med Emma, Märta och Affe, vilket har flutit på bra. Men jag saknar känslan av att liksom "bara vara" tillsammans, som man har blivit bortskämd med på landet. Jag vet en till som definitivt saknar den känslan och det är Drama Dramtik! Hon är som ett yrväder och förstår inte alls varför vi plötsligt har det på det här viset. Elsa, däremot, är nöjd och belåten och verkar tycka att det är riktigt mysigt att vara hemma igen. Rent allmänt så ser jag fram emot mitt riktiga schema nästa vecka, som innefattar två lediga fm och en sen morgontid. Det betyder att det finns gott om tid att träna/promenera med brudarna och blir vi alla mer tillfreds igen!
I avsaknad på något vettigare, så delar jag gärna med mig av några foton på familjen. När ni tittar på eländet, så vill jag att ni tar med i beräkningen att någon av dessa ska representera oss i tidningen Rottweilerns nästa nummer. Det är ju så man vill lägga sig ner och gråta....
När ni har skrattat klart, kan ni ju lämna er "röst" i gästboken. :D
skriven
helt klart den översta! Den ser mest avslappnad ut! Kram på dig!