Jag är alldeles påfylld med positiv energi!

Har minsann varit iväg på resa med jobbet, vilket är ytterligt ovanligt. Nu har jag tillbringat 5 dagar (eller kanske 4,5, mer exakt) i Höllviken - Skåne - tillsammans med 18 elever från årskurs 8, några jäkligt trevliga kollegor, en rektor och en fantastisk kursledare. Alltsammans i Hassela Solidaritets regi.

Vi tog tåget ner i måndags morse och har sen ägnat dagarna åt att stärka vår (eftersom vi vuxna också har varit aktiva under utbildningen) självkänsla på alla möjliga sätt, tränat samarbete i kubik och kvadrat, diskuterat en mängd viktiga frågor i större och mindre grupper, suttit i smågrupper i mörka rum, fyllda med tända ljus, och pratat livet, kört Lazerdome och några grenar i Gladiatorerna, lagat mat tillsammans osv osv osv.

Vi har också kört intensivt med något som vår kursledare kallar för "Uppskattningsrundor", vilket innebär att man tränar sig i att säga uppskattande saker om både sig själv och till andra. Att få vara med om processen där dessa tonåringar, väldigt trevande, började med komplimanger som mest handlade om att vara snäll, till att höra dom säga ord som modig, varm, kärleksfull och stark (bl a) var nästan magiskt!

Att jag sen var nästintill skräckslagen när vi skulle köra Lazerdome, bjuder jag såååå gärna på. Vi lärare/ledare fick ingå i killarnas lag, och ni vet ju hur killar är.... Tjejerna skulle "få pisk" - det var liksom själva mottot! När vi samlad trupp, likt legosoldater, joggade in i själva bataljutrymmet, trodde jag att jag skulle tuppa av och undrade verkligen varför jag, 51 år gammal, ställer upp på alla idiotiska påhitt!? Men efter en ganska misslyckad runda (där killarna ändock vann), kände jag mig som värsta elitsoldaten - smög runt hörnen, gömde mig i små vrår, bakom tunnor, intog en viktig försvarsplats och skrek "yes" när jag prickade en fiende (läs även elev av kvinnotyp), och då kände jag ändå, på något märkligt vis, att jag hade hanterat en liten rädsla hos mig själv.... Konstigt???? Nej, helt normalt, eller...... =)

Det har varit en otrolig vecka och det är så smickrande att få vara en del av dessa tonåringars liv, under några dagar. Jag känner mig lyckligt lottad som har det jobb jag har!

När jag kom hem, ramlade jag raskt ner i real life - dvs närliggande MT, egna barn och LO-konferensen imorgon - i Eskilstuna.

Har tillbringat resterande del av dagen med att prata med min klippa-kompis Marie, testledare, domare och lite så
ungefär 100 ggr, kompismamma till sonen, själva sonen, som blivit påkörd av kompisens moppe, dottern ett antal ggr, viktiga vänner i Skånetrakten, älskade sambon i Dalarna mm.

Imorgon bitti går tåget mot Eskilstuna och LO-konferensen kl 07.50 och på det tåget ska jag befinna mig. Om jag överlever, hörs vi efter helgen! =)

1 Susanne:

skriven

Hej Lena, Vilken fin beskrivning av vår fantastiska vecka tillsammans. Du skriver verkligen så att det är roligt och intressant att läsa. Jag är fortfarande helt omtumlad. Jag hoppas att vi ses snart igen! Kram!

2 ullis m LSK:

skriven

keep it up underbara människa :)

3 Eva Henriksson:

skriven

Jag blir så stolt!!!!

Jag minns precis denna känsla som fyllde mig när jag varit med på kurs med tonåringarna.

Nu var jag på Kreta denna vecka och tänkte mycket på er men visste inte ens vilka som åkte....

Härligt att det blev en stor upplevelse. Det ska det bli!!!! Ett äventyr och något omtumlande och----vilka vänner man får i skolan!!! Kram Eva

4 Anette:

skriven

Hellu!! Hoppas att Du överlevt helgen oxå! Kul att Du fick åka på en riktig LENA grej!!hihi Jag vet ju att Du älskar sådant även om nu detta även innehöll lazerdome.... Ha det kompis!



Kramar Anette

Kommentera här: