Startade dagen med två spår och avslutade med ett bad!
Lade varsitt spår till bruttorna ute på en av alla ängar som finns i området. Det var lite väl varmt och spåren låg lite för kort tid, men det gick riktigt bra i alla fall! Både E och D är ju spårsäkra och gjorde precis det som förväntades. Imorgon ska vi spåra i Emmas hemtrakter, och då hoppas jag att det kan bli skog. Det var en stund sen sist och nu suger det i tarmen efter lite kottar, granbarr och stubbar!
Dumpade därefter råttorna hemma, bakom säkra kompostgaller, och for till jobbet för en stund. Tillbaka hem lite senare och bestämde mig för att ta en prommis i Fornuddsparken medan jag väntade på att klockan skulle "bli dags" att möta upp lilla mamma som skulle komma på besök.
Väl på plats, skippade jag själva parken och gick vidare ner mot Drevviken istället, med förhoppningen att Elsa och Drama skulle få en chans att stoppa ner fötterna i böljan den blå. Det visade sig gå ganska fort att hitta en lämplig plats och innan jag hann blinka, var fröken Fis redan i full färd med att plumsa, plaska, dyka mm, mm!!!! Elsa nöjde sig med att kyla ner lilla magen lite, vilket faktiskt passade väldigt bra, då tiden var något knapp.
Efter en sisådär tio minuter, tyckte jag att det var dags att röra sig tillbaka till bilen. Det tyckte inte Drama!!!! Jag kan sätta mitt huvud på att hon vägrade att titta åt mitt och Elsas håll med flit, den jäkeln! Nädå, hon badade på i fuller fröjd, och när jag försökte lura i henne att en sten var en boll, kom hon upp, checkade av blixtsnabbt och var tillbaka i vattnet på nolltid...
Efter ytterligare tio minuter, hade jag sjunkit så lågt att jag började fråga förbipasserande om någon av dom möjligen hade en boll eller liknande med sig, som jag kunde få låna högst kortfristigt. Men inte då! En dam med en hund av okänd ras, gick förbi tre gånger och undrade om vi skulle använda hennes hund som "lockbete". Det kändes dock inget vidare eftersom det, för det första, var en tik, för det andra, den kröp ihop i hukande ställning och, för det tredje, såg ut som den övervägde att äta upp både Elsa och Drama....
Till sist behagade i alla fall Loch Ness slänga en blick åt vårt håll, varpå Elsa och jag sprang som galningar därifrån - och se på f-n! Då tryckte vi antagligen på en annan lekknapp, för då kom hon minsann jagande i full karutta! Dygnsur, lite dyig och fullkomligt sjövild, eftersom hon kände sig sval och behaglig!!!!!
Emil i Lönneberga´s mamma skrev i sin dagbok: Gud hjälpe mig för den gossen. Själv skriver jag: Gud hjälpe mig för den hunden! =)
skriven
Ja,ja man får vad man förtjänar! Det blir kul med valp!
/Kerstin