Ibland är liksom allting bara som bäst....

Befinner mig på landet tillsammans med sambo och hundar. Det är faktiskt första helgen på mycket länge som Björn och jag är här utan en endaste tonåringen i bagaget. Och vet ni, det är jätteskönt!!!!

Igår hade jag ett litet arbetspass inbokat på golfen, och tur var väl det. Som jag har längtat dit, sen jag åkte hem! Det kanske ändå bor en liten kockådra långt därinne, som fick möjlighet att titta fram för ett par sommarmånader. Som bonus hade jag verkligen skitroligt tillsammans med Fia och Reggi, som är en hitflyttad fransk kock, minsann. Han är vansinnigt söt med sin hästsvans och sin brytning och hela situationen blir liksom helt häpnadsväckande. Tänk att stå på en golfresturang i Furudal - av alla ställen - tillsammans med Fia, som är en oerhört duktig konditor och gör fantastiska små bakverk med vänsterhanden, och Reggi, som är pratar franska och snor ihop det ena goda efter det andra - och så jag! Kul, var ordet sa Bill, skitkul var ordet, sa Bull!

Efter arbetsdagens slut, dök sambo och svärföräldrar upp och vi traskade genom bruket, upp mot Kättingsmedjan, där dagens begivenhet - Spelmansstämman - hade sitt tillhåll. Kom i precis i lagom tid för att hinna se Mats Fällman och hans ukeleleorkester. Mats är något av en profil här i bygden och han pratar rejält Rättviksmål. Till svärfars stora glädje (han är infödd Rättvikare) förstod jag, banne mig, inte ett ord, men orkestern var överjäkliga på ukelele - det fattade jag i alla fall!



Mats Fällman och hans ukeleleorkester.


Kvällen bjöd sen på lite tilltugg och vin nere vid stranden, med fiolmusik i bakgrunden, samt trevligt umgänge med bybor till gammeldans och stråkar. En helt underbar kväll när Dalarna visar sig från sin allra bästa sida.



Sambo Björn under trivsamt samspråk.




Fantastisk solnedgång över Furudals Bruk.


Imorse fick jag sooooova, medan Björn och brudarna tog sig en prommis till caféet för att köpa nybakat bröd = lyx! Efter en riktigt skön förmiddag, packade vi ihop lite smått och gott i en kylväska och traskade till vår lilla strand, som, f ö, heter Stinsudden, vilket vi lärde oss på bruksmuséet igår. Den här helgen känns det tydligt att hösten är på väg, men gissa vad Drama gjorde????



Just precis - badar!!!





Varför ta det lugnt, när man kan leva livet i 490 knyck?!



Å andra sidan gjorde Elsa precis det hon brukar när vi är på stranden - dvs njöt av solen och värmen....



Supermys med husse.




Som ni ser, så lyssnar jag på allt ni säger!

Nu är vi hemma och försöker stå emot tidens gång, dvs låtsas att vi inte behöver åka hem imorgon bitti. Efter denna underbara helg har jag landat i några missions inför kommande år:

1) Jag måste lära mig att spela ukelele, så jag kan vara med i den fantastiska orkestern!

2) Jag måste hitta ett jobb, så jag kan "provbo" här uppe under ett år.

3) Jag måste träna på franskan, för att kunna retas med Reggi och jag måste träna på rättviksmålet, för att        kunna "slänga käft" med gubbarna i bygden.
4) Jag måste fortsätta att träna raka skick med Drama, nu när det funkar så bra.

5) Jag måste träna agility med Elsa, eftersom det tydligen är det roligaste hon vet.




Varför träna lydnad, när man kan köra agitlty???

Sen vet jag ju att det dräller av tonåringar därhemma, har dessutom utökat med en, då Nicklas har flyttat hem från Australien, och jag vet jag att jag är sambo med Björn och jag vet att jag har ett bra jobb i plugget och ett jätteroligt extrajobb, men visst kan man väl få önska!!!!?????



1 Carina:

skriven

Det gäller att hålla sina drömmar levande, Lena. Kanske det inte funkar just nu i livet att bli dalkulla, men vem vet - om några år. Tonåringar blir fort vuxna och lämnar boet... Kram!

Kommentera här: