Denna gång bar det av till Aborrsjön i Noppikoski, endast 9 mil från Furudal. Vi startade från stan i fredags och mellanlandade i vårt hus i Dalom. Efter att ha blivit väckt av sambon med frukost på sängen, packade vi bilen med allehanda förnödenheter och fräste vidare norrut.

När vi kom fram till Noppikoski (hur kan något i Sverige heta så egentligen), kändes det definitivt som att kliva in i en scen från filmen Jägarna. Det var vildmarkskänsla så det stod härliga till och det hela förhöjdes av att den ena bilen efter den andra kom inåkande vid värdshuset, fyllda av, just jägare. Det var gråhundar i vartenda hörn och i varenda bil. Vi var som några utomjordningar, med våra rottweilers.....



Här kan man äta kålbulle, vilket man lär stå sig på en hel dag!

Noppikoskingarna är minsann inget slarvigt släkte.... Här finns en rastslinga för ens fyrbenta - trots att man nästan är i ödemarkerna.

När vi hade hämtat nyckeln till den lilla fiskestugan, vi hyrt, och en vattendunk, fortsatte vi ytterligare två mil - rätt ut i finnmarken. Alltså, det finns en jäkla massa skog i Dalarna!!! Så småningom kom vi i alla fall fram till slutdestinationen - Aborrsjön.

Utan el, toalett, rinnande vatten och så, försmäkta vi på denna ö.......

Tjejerna ser ut över sina nya ägor!

Nåväl, nu var vi ju där för att fiska (inte jag - jag ville läsa bok), så efter urpackning och inpackning, gick vi ner till sjön alldeles bakom huset, för att njuta av lugnet och prova fiskelyckan. Den var inte god, kan jag meddela! Och det är Dramas fel! Hon badade och lekte i vattnet oavbrutet, och skrämde iväg varendaste öring. Vi vet att dom fanns där, för vi såg dom hoppa runtomkring.....

Tror ni att det är lätt att fiska eller.....?!

Tjoho matte, här kommer jag! Elsa i full karutta.

Som tur är, så är min sambo av den vänligare sorten och tog Dramas sabotage med jämnmod. Vi åt lunch i vindskyddet, tog en öl, umgicks och hade jättemysigt, medan E och D verkligen njöt av friheten! Elsa solade sig i det vackra höstvädret medan "den lille" roade sig på egen hand.....

Tror ni att hon njuter??!!!

Och den här njuter på sitt sätt!!!!

Fram på eftermiddagen gick vi upp till stugan en stund för lite vila (!). Det var så lyxigt att sitta där i solen med en bok och riktigt lyssna på tystnaden. Det var verkligen bara vi inom flera mils radie. Och så underbart att kunna låta hundarna röra sig helt fritt, utan tankar på andra hundar eller människor. Som stockholmare har man ju alla tentakler ute mest heeeeela tiden.

Är hon inte fantastiskt vacker?

Är hon inte fantastiskt vacker?

Är hon inte fantastiskt....... =)))) Men njuter gör hon!


Framåt kvällskvisten packade vi med oss korvar och vedträn och traskade tillbaka ner till sjön och vindskyddet för att avnjuta kvällsvarden. Björn hade någon halv plan på att försöka sig på fisket igen, men la det på hyllan. Och det var väl lika bra, eftersom fröken D fortfarande "stod upp". Men strunt i fisket - vi hade en ljuvlig kväll där i naturen!

Den tysta mannen från vidderna - inte!!!! 

 

Ingen dålig bakgrund till middagsmaten, eller hur?!

Eller varför inte detta?!

I väntan på grillglöd.

Sambon är inte mycket bättre än fröken D - han badar!!!!!!


Till sist drog vi oss tillbaka med tända ljus och dödströtta hundar och sov en väldigt god skönhetssömn i tystnaden vid Aborrsjön. När vi vaknade nästa morgon, var det dags att packa ihop igen coh fara tillbaka till Furudal. Men det kostar på att leva vildmarksliv - nu ligger jag och ynkar med feber och Drama har fått vattensvans av allt badande. Men det var det värt! Tack för mysigt du fixar till oss, älskling!