Söndagsfika på café är klart underskattat!

Detta med sambons tillfälliga frånvaro, har definitivt medfört åtminstone en mycket trevlig sak. Nämligen det ökade umgänget med tjejkompisarna! Jag antar och tror, att det är lätt för ett flertal av oss som lever samboliv, att liksom "fastna" i hemmet - för det är ju faktiskt så himla mysigt. Men det innebär också, åtminstone för min del, att det blir lite sämre med det där improviserade "hänget", som är så jäkla puttrigt! Nåväl, det har i alla fall putsats av en smula, och det blir både luncher, middagar och, som idag, fikastunder på lokal, tillsammans med härliga vänner.
 
Idag var det dags för semmelfika, minsann, tillsammans med Sofia och Nenette. Det hela har sin upprinnelse i en bild på en beryktad semla från ett kondis i Nynäshamn, som vi blev så sjukligt sugna på. Men under tidens gång, upptäckte Sofia att café Rosenhill serverar semlor med Nutella, varpå färden ställdes dit idag, istället för sköna Nynäs.
 
Jag gick inte helt igång på det där med Nutellan, men vad gjorde det - dom hade ju även fantastiska räksmörgåsar att trösta sig med, och därmed var jag så nöjd, go och glad, så!
 
Alltså, att sitta där, i värmen och allt mys, efter ett par timmars bra hundträning med ytterligare en god vän, bästa Liselott, är sannerligen en lisa för själen. Så härligt avspänt, tjejigt, babbligt och fnittrigt och ett alldeles utmärkt sätt att runda av en dag på.
 
 
Mer av den varan, säger jag bara, och mer av spontantluncher/middagar också, för den delen!
 
Innan detta, hade, som sagt, Liselott och jag tränat lite brukslydnad i ridhus. Jäkla lyxigt, detta med att kunna hyra ridhus för en billig peng, lite nu och då. Jag har fått börja om lite med Krutens träning, då han plötsligt kommit på att han kan ljuda vid olika moment. Inte alls bra, och det har givit mig lite huvudbry. Han är ju en alldeles fantastisk liten rottis, han Kruten, men han ligger högt i energi och förväntan, och är inte alldeles lättstyrd alla gånger...
 
 
Ja, ni ser ju själva.... Hahaha!
 
Nåväl, nu har jag minimerat typ allt i belöningsform, och jobbar stenhårt med stadga och lugn och eftertanke (dvs tänk gärna innan du skenar iväg). Vid ljud, blir det ingen träning, utan ljud = beröm. Det funkar ganska bra, så jag hyser gott hopp om att vi hittar en bra medelväg, lille Krut och jag, men just nu tar vi ett steg i taget.
 
 
Gladare skit än Krut, är det nog svårt att hitta i alla fall! <3
 
Till Drakmoster lade jag ett småklurigt spår, ute på ett av fälten, och idag jobbade hon jättefint. Det har varit väl mycket intresse för andra spår, om man så säger, än det spår som gäller, under senare tid, så det har också legat uppe för diskussion....
 
 
Men som den läraktiga, milda och fromma individ hon är, så går hon naturligtvis sin matte till mötes. Eller?!
 
Som ni hör, så har vi haft en underbart, härlig söndag i goda vänners lag! Hoppas ni har haft det lika bra! <3
 
 
 
 
 

Vilken himla härlig lördag med hundar och vänner!

Tur att det finns fler dårar än man själv, som faktiskt gärna piper iväg på lite hundaktiviteter - trots -14 grader! Eftersom Släkten-är-värst uppträder som två jobbiga fästingar och är typ gladast i hela vida världen, kändes viss aktivering fullständigt nött och tvunget, och eftersom Jessica tydligen är ungefär lika obekymrad över kylan, som jag själv, så möttes vi upp för lite uppletande.
 
 
Vem kan motstå att vara ute i detta galet vackra?! Inte jag i alla fall!
 
Eftersom vi höll till vid Ekeby, var jag tvungen att presentera världens vackraste - och vildaste - Alba, för Jessica, innan vi fräste vidare mot skogen.
 
 
 
Hästmys kan eventuellt vara ett av det bästa myset som finns! Som synes, så njuter även Alba storligen!
 
När vi slitit oss från stallet, landade vi en liten bit längre bort, och där trampade vi upp en ruta till åbäkena. Först ut var fru Fästing, dvs Drama. Hon ska in i löp inom överskådlig framtid och är så jäkla bråkig, att både Krut och jag blir alldeles matta. Dessutom fäller hon, vilket innebär att hela lägenheten är inbäddad i små, spänstiga svarta hundhår. Anna, när tror du att hon lugnar ner sig?! Haha!
 
 
 
 
 
 
 
Men visst, hon blir ju bara åtta år i maj, så varför slå av på takten.... Hoppas jag blir likadan som pensionär!
 
Därefter var det Elvis tur, och han är ju inte heller riktigt riktig.... Efter visst diskuterande med en lätt hyperventilerande Jessica, gjorde han ett fint jobb och det hela slutade lyckligt!
 
 
 
Som sagt, lika lagom avvägd (?!), han också!
 
 
Sist ut, var lille Krut alt herr Storfästing.
 
 
Just här ser det ju rent samlat ut........
 
 
.......sen undrar man ju vad det egentligen är som går snett!? Hahaha!
 
 
 
 
Skämt åsido, han har utvecklats riktigt hyggligt och det blir faktiskt mer och mer kontrollerat. Tur är väl det, för övrigt, annars skulle man väl som ge upp och betänka sitt val av hobby. Med tanke på antalet timmar som läggs ner på all träning, menar jag...
 

Eller såhär kanske - uppletande utan hund!!! Så jäkla roligt foto!
 
Till sist var det då sötlöken Novas tur att gå sitt spår.
 
 
 
 
 
 
Hon har haft oturen att vara lite skadad till och från, så det har blivit si och så med träningen. Nu håller vi tummarna för att hon har "sjukat" klart och får komma igång - hon gillar verkligen att jobba!
 
Efter en mer busig än seriös budföring med hela gänget, berättade magarna att dom ville ha lunch (om än något sen kanske), så vi mötte upp Kerstin för en pizza innan vi avslutade dagen. Det blev bara en liten sittning på sisådär ett par timmar - men det var ju så himla trevligt!
 
Tack tjejer, för en härlig dag i allt det vita och vackra!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bästa dagen på länge!

Jag ogillar att mina inlägg på våra sociala medier, har tenderat att bli lite bittra på sistone - det är väldigt olikt mig - men det är många olika små irritationer som har blivit till ett enda stort blääää! Därför känns det så underbart att komma hem efter en ljuvlig dag i snö och kyla, med blöta vantar och lite kall om fötterna, men nöjd så in i bomben!
 
Bitterheten ligger bl a i att jag har haft stora problem med Blomgren, bilen, som till sist slutade i att han nu är på verkstad för återhämtning. Jag kanske låter som ett bortskämt barn, men faktum är att det är få saker som gör mig på så dåligt humör, som just krånglande bilar. Jag har ganska små krav ang prylar, men att kunna förflytta mig och hundarna, känns nästan som ett måste, och det blir svårt utan bil. Nu är jag i alla fall begåvad med en liten lånebil, och därmed nöjd och glad igen.
 
 
Hahahaha! Jag sa ju att den är liten!!!!
 
Liselott och jag fräste ut till Stav och lade spår till tre av fyra - skyddsmopsen slapp just idag. Medan vi väntade, passade vi på att fika, språka lite med diverse ryttare som passerade och hålla värmen - särskilt Liselott, som glömt termobrallorna hemma och inte är begåvad med armérock, som jag ju är....
 
Till min oerhörda glädje, så spårade lille Krut hur bra som helst, trots både snö och vägövergångar!
 
 
 
Blir lite full i skratt - oroade mig en aning för kylan, men det var ju bara löjligt. Han åkte omkring i snön, om en knubbsäl!
 
Drakmoster, den jäkeln, tenderar att spåra mycket vilt i snön och det blir som väldans tydligt när man ser precis vart man har gått.... Några tillrättavisningar blev det, men såklart inga större problem.
 
 
 
Alltså, den här mostern <3
 
Avslutade med uppletande, där Drama återigen hade en aning egna åsikter, medan Kruten uppenbarligen hade vaknat på alldeles rätt sida just denna dag. Det är vi tacksamma för! Apropå Drakis och hennes något påkomna civila olydnad, så tycker jag att det är lite charmigt. Eftersom hon ser exakt likadan ut (och uppför sig som en vilde), som för tre-fyra år sen, så glömmer man lätt att hon faktiskt går in på sitt åttonde levnadsår och därmed har en självklar (?!) rätt att göra som hon vill emellanåt.
 
Efter påtår, skiljdes vi åt, och nu är vi alltså hemma. Jag känner mig själv "rastad och klar" och betydligt nöjdare än tidigare. Tror faktiskt att jag ska joina dom där i soffan.....
 
 

....dom som drar timmerstockar!..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg