Alltså, dessa fantastiska dagar som gör att själen mår så bra!

Det är bästa helgen på året, dvs påsk, och det innebär som oftast att vi befinner oss på landet. Ingen skillnad i år heller! Det brukar ju även medföra någon form av samkväm med dom bästa häruppe, och idag stod spårträning i Furudal på schemat. Vi måste befinna oss under en synnerligen lycklig stjärna just denna långfredag, eftersom stora delar av landet har fått snö - dock inte vi! Tack för det, Televerket!
 
Vi pep iväg till skjutbanan och efter viss förvirring, som vanligt, lyckades alla enas om vem som skulle gå var och till vem och varför....
 
 
 
Hahaha! Först gäller det att uppdatera Fejjan eller kanske sätta fart på gps:en...
 
 
....eller rigga Murikkan för den delen!
 
Nåja, alla fick i alla fall ordning på sina spår och därefter tog uppletandet vid. Drama stod först på tur och jag har väl skådat ett sämre letande!
 
 
Ungefär här börjar det brinna i mina hårrötter, men med gott stöd (om nu gapskratt räknas som stöd) från mina träningskamrater, så höll vi oss lugna och fina - läs jag!
 
 
 
 
Men det var naturligtvis mycket glädjande att dom andra hundarna jobbade bra! Blink, blink!
 
Om någon undrar vad Kruten gjorde, eller rent av prospecten, så fick den förstnämnda avstå pga sin oklara konvalescens, medan den sistnämnda tittade på och uppvisade stort intresse för uppgiften. Eller?!
 
 
Sen tog spåren vid och jag kan bara ta ansvar för Krutens 700 m, vilket gick alldeles, alldeles utmärkt! Han kändes mycket piggare och jobbade jättebra! Då blir mattehjärtat alldeles varmt och något lugnare än det varit under en period...
 
 
 
Ev hamnar nu denna bild lite snett och vint, men då får det vara så.
 
Bästa belöningen för Krut, var myset med Linda efter spåret! Stackars Linda var f ö totalt justerad pga en värkande rygg, och borde ha tappeterhetsmedalj för att hon överhuvudtaget kunde ta sig till Furudal och dessutom hjälpa till att fota! <3
 
Jo, just det - jag kan ju ansvara för prospectens spår också - tveksamt men ändå....
 
 
Fort går det - åtminstone när han kommer ihåg att han höll på att just spåra! Haha!
 
 
Men det är jäkligt roligt när man tagit sig fram till slutet! Han är så himla lycklig, den där lilla skrutten!
 
 
Nice passade på att prova livet som malleägare, medan Camilla lade spår åt fina Uffe.
 
 
Sen blev det återgång till det härliga beprövade rottisägandet igen! Spårupptag med Luva...
 
 
 
Fina Yoda och Fara <3
 
 
 
Camillas lilla gäng!
 
Efter att sambon spårat med Drakmoster, vilket hon behagade utföra enligt önskemål, tog han på sig kockmössan och fixade lunch åt oss allihop. Han är allt bra han, sambon!
 
 
Det ser ju inte ut som om vi har jätteroligt tillsammans precis. Tur att skenet bedrar!
 
Som avslutning skulle jag fota Cliff, när han inte bara "såg söt ut", vilket visade sig vara näst intill omöjligt...
 
 
 
Jag har ju förvisso aldrig utgett mig för att vara någon som helst mästerfotograf, men detta elände tog nog priset. Förlååååt Maria, vi gör ett nytt försök nästa gång!
 
 
Jersey, däremot, blev en supermodell! Fast det är klart - det är ju hennes yrke, typ....
 
Tusen timmar senare, var vi nöjda och faktiskt ganska stelfrusna, så det var tajm att skiljas åt för den här gången. Sambon hamnade hos granne Bettan ett tag, inhyrd som teknisk expert, medan Släkten-är-värst, prospecten och jag fräste direkt hem. Efter lite käk, tuggben och det och sånt, har nu alla fyrbenta sagt upp sig, och det är precis vad sambon och jag också gör snart. Ytterligare en härlig dag är till ända! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ganska mycket är det - med ryggar och höglöp och mopsar och så!

Joråsåatt, det är precis som överskriften säger.... Krut har dessvärre dragit på sig något skit i ryggen (i nuläget lite oklart vad) och går på smärtstillande i väntan på tid hos kiropraktor senare i veckan. Han är ungefär lika lustig som vanligt, vilket såklart är skönt, så vi hoppas och tror att det är något som är reparerbart. I samma veva tyckte Drakmoster att det var läge att slå till med ett löp, och trädde in i höglöp ganska precis kl 14.20 i torsdags em. Det gör inte Krutens kroppshållning rättvisa, om man säger så... Och så är det ju den vilda och galna prospecten uppe på det! Men det som inte dödar, det härdar har jag hört, så det är mottot som gäller för stunden. Bortsett från mitt stående "Det är tur att man har humor" naturligtvis!
 
Idag var det i alla fall dags för en redig heldag med hundträning, och det hindrar aldrig mig! Vi skulle ju, för tusan, till Tullgarn (igen) med omnejd, och det skulle jag aldrig avstå - trots både löp och kåta hanhundar och bråkiga mopsar!
 
Som, emellanåt ofrivillig, turistguide för gruppen, var det skönt att släppa rodret och haka på Sofia och Anna som visste var den superbraiga spårmarken fanns. Och det må jag säga - jäklar vilka skogar! Som dom nördar vi är, gick vi helt i spinn och skenade ut spår åt alla håll och kanter.
 
 
Prospecten blir såklart överlycklig att träffa matte Liselott, men nog undrar han var den andra, den där nya matten tog vägen! Hihi!
 
I väntan på spåren tog lite annat vid...
 
 
Är magen glad, är människan glad!
 
Efter lunchen så blev det ju då spår, och KK hade ändå fått två korta upptag att förkovra sin brinnande hjärna med, ryggen till trots. Och innan någon eventuellt börjar tjoa om lämpligheten i det, så har jag fått "lov" såvida han inte verkar påverkad - vilket han inte gör....
 
 
Jag och spårlinor! Kan snart skriva en avhandling i ämnet...
 
 
 
 
 
Det första upptaget gick alldeles strålande i alla bemärkelser, medan det andra var något mer svajande....
 
 
....ja, alltså inte värre än att man får belöning (skinkost går ju inte att mäte med en boll, men ska man ta det lite easy så ska man)....
 
 
....sen tittar man plötsligt upp och vad ser man då?!
 
 
Jo, man inser att matten har förvandlats till värsta sexobjektet - i avsaknad av mostern - och ögonen förvandlas till mopsögon och man vill liksom göra helt andra grejer än att käka skinkost, om man så säger! Och där kan vi, helt enkelt avsluta Krutens deltagande under den här dagen! Hahaha!
 
Rottweilern åkte in i bilen och ut kom prospecten i egen hög person! Jag har ju spårat lite med honom och kört lite Nosework, och han tycker det är jätteroligt. Vi snackar ju inte direkt högrespår, men spår i lagom mopslängd liksom. Hittills har jag lagt godisspår, vilket jag också gjorde idag - fast längre. Döm av min förvåning, då han började spåra som en alldeles riktig hund!!!!
 
 
Hm, det är något speciellt precis här....
 
 
.......och det verkar faktiskt som ett spår!
 
 
Och där är vi iväg!
 
Så jäkla gulligt att man tuppar av! Insåg dock att han blev störd av godisarna, och la ett kort spår till - utan godis. Kan bara säga att det gick som på räls! <3
 
Innan uppletandet, var det fika - typ som på Taxinge Slott.
 
 
 
Gillar det här gänget massor faktiskt!
 
Bingo var med och vallade uppletanderutan medan en ytterligt missförstådd Krut låg och surade i bilen. Med facit i hand, så gjorde det inget att inte vi kunde köra uppletande just denna dag. Rutan bjöd uppenbarligen på stora problem och humöret tenderade att svikta på både den ena och den andra. Fast när man var publik, så var det faktiskt ganska underhållande..... Förlååååt!
 
Men som alla vet, så har allt roligt ett slut, och det blev liksom oundvikligt att röra sig hemåt. Liselott, Nenette och jag valde att ta färjan över till Skanssundet (den här helgen också) och sen alla kringelkrokvägar över Södertörn. Det är så underbart vackert den här årstiden, att man aldrig vill gå in.
 
 
Nu är vi i alla fall hemma igen hos sambon och Drama, som har varit ute på cykeltur och haft det mysigt på sitt håll. KK sitter och gnisslar i sovrummet, som den mest lidande rottweiler av alla rottweilers han är, medan prospecten har loggat ut fullkomligt. Såna här dagar längtar jag till min pension, för då är det här det enda som jag ska ägna mig åt!!!!! <3<3<3
 
 
 
 
 
 
 

Rörigt var ordet, sa Bill......

Väldigt rörigt, sa Bull! Alltså, detta med att vara trehundsägare, kräver sin man - eller, som i detta fall, sin kvinna, det må jag säga! Inget ska lastas på prospecten, som då gör sitt yttersta för att förhöja stämningen här i det Fribergska-Törnqvistska hemmet! Som om nu det skulle behövas, med tanke på att Släkten-är-värst redan är inhysta på samma boende....
 
Näe, faktum är att det nog är jag som är det största problemet, med min onödigt goda vilja och ambition att ge alla lika mycket - hela jäkla tiden! Får Släkten-är-värst spåra, så ska minsann prospecten spåra osv. Om man frågar prospecten själv, vad han tycker, så skulle han gärna få lite mera mat (med tanke på att han är så välmotionerad att han tappat nåt gram eller två) samt betydligt mer sömn!
 
 
Tror faktiskt att han är ytterligt nöjd med att jag går till jobbet åtminstone några timmar/dag, så han hinner sova skrynklorna i ordning!
 
Den gångna veckan har bestått av en del kämpiga ämnen, som jag inte går in på här, men det innebar i alla fall att det var underbart att tillbringa en alldeles vanlig, ledig lördag tillsammans med familjen! Eftersom sambon och jag numera kör typ pensionärstider gällande sänggående (dock inte med min mammas mått mätt, då det var sisådär två-tre på nätterna), är vi följaktligen uppe med den berömda tuppen på mornarna. Det passar i och för sig mig alldeles utmärkt - jag gillar att ta vara på dagarna - så efter frukosten fräste vi iväg mot Skanssundet, färjan och vidare mot Tullgarns Slott på Mörkö!
 
 
Blåsigt och ganska kallt, men definitivt vår!
 
Väl på plats, började vi såklart med hundprommis i dom fantastiska omgivningarna och då är det ju alltid roligt att kunna fotografera lite! OBS! Fotokvalitén är inte den bästa, eftersom jag hade lyckats ha blixt på hela tiden, och sen fick redigera bristfälligt...
 
 
Mops tänker inte vara still!
 
 
Ve och fasa! Mopsen lyssnar inte på matte! Drama låtsas som om det kommer något därborta och Krut försöker se ut som om det regnar...
 
 
Okej! Mopsen lyssnar fortfarande inte, men vi sitter blickstilla och matte försöker hålla god min!
 
 
Nu har mopsen kommit bort! Vad fasen, suckar Drama, det är ju ingen ordning alls.... Jag rör mig inte ur fläcken, säger Krut!
 
 
Så! Vi är en aning störda av det lilla åbäket, men matte försöker se ut som allt är okej, så då gör vi detsamma!
 
Nåja, efter detta elände kunde i alla fall sambon och jag ta en promenad i parken runt Tullgarn, och ni vet ju, mitt historiehjärta svämmar ju över såna här gånger! Så vackert, så hemlighetsfullt att jag liksom går i spinn!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Som synes, väldigt puttrigt, alltihop!
 
Nu hade vi ju varit människor en ganska lång stund, så det började bli dags att dra sig tillbaka till bilen för vidare färd mot någon solig glänta, där vi kunde käka lunch.
 
 
Det hittade vi också och som vanligt gick allt som det brukar, dvs grillen vägrade fungera. Men efter x antal torra löv, kvistar osv, fick vi i alla fjutt och det blev lunch såsmåningom. Kan som passus tillägga att sambon var redo att äta enbart sallad och potatissallad till en början, men var ytterst nöjd, när grillen väl kom igång...
 
 
Keeponix Drama <3
 
 
Rondik Dear Pytte <3
 
 
P´zazz Blinddate <3
 
På väg tillbaka till färjan, passerade vi mäktiga Hörningsholm....
 
 
.... och innan vi landade hemma, hann vi ta en fika i solen! Och klippa klorna på prospecten, vilket inte är alldeles enkelt. By the way, så kan jag liksom bara konstatera att rottisarna må vara stora, men dom är, ta mig tusan, hundra gånger lättare än hantera än en endaste, ynka liten mops! Hahaha!
 
Vi har haft en urmysig dag tillsammans och batterierna är hyfsat omladdade. Och då är det ändå bara lördag - tänk på det, ni!
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg