Inte kan det väl vara vår nu?!

Idag har sambon, Släkten-är-värst och jag hängt i skogen och tänk, att det var en sån omisskänlig känsla av vår i antågande - trots att det bara är den 21 januari! Det var samma känsla igår, efter ridhusträningen, när vi kunde stå utanför och babbla ända till halv fem-snåret, i lite härligt blöt, lerig mark, innan mörkret började falla. Såklart är det inte vår än, men det ger en skön föraning av vad som komma skall, det är i alla fall en sak som är säker!
 
När vi ändå "råkade" befinna oss i en skog, passade vi förstås på att lägga lite spår och köra uppletande. Jag har hört talas om, att det finns människor som liksom bara är i skogen, promenerar, plockar svampar och bär och lite så, men det är inget för oss, inte! Ser man ett bra ämne för en uppletanderuta, så är det uppletande det får bli - helt enkelt! Hahaha!
 
 
 
Dagens uppletandeprylar till odågorna.
 
Lilla fröken Drakmoster gjorde ett väldigt bra arbete ute i rutan......
 
 
.... och så även i spåret, just denna dag! Ibland är hon lite dryg och kör förbi pinnarna, med ålderns rätt, känns det som hon tycker, men idag satt allt som en smäck! Tänk, hon blir nio år i maj - det gör ju att man både får hjärtflimmer samt undrar var alla dessa år tog vägen. Vad man dock inte behöver undra över, är hur hon mår i sinnet, för maken till spänstig och busig brutta, får man leta efter! Alldeles oavsett när det är "dags", så är Drama en hund som kommer att lämna ett mycket, mycket stort tomrum efter sig...... <3
 
Ja, så har vi ju dåren.... Ja, alltså,, han Kruten - som för övrigt inte heller är riktigt klok. Efter lydnadsträningen för nån vecka sen, kände jag mig, snudd på, både gråtfärdig och uppgiven. Det föregicks av en träning med en Krut som ljudade som en tok, gjorde alla moment samtidigt och rent allmänt upförde sig som om han aldrig ens får gå ut. Känslan av att definitivt vara fel person att lotsa denna fullblodsgalning fram i livet, var ytterst påtaglig!
 
Men, som jag sagt tidigare, Krut är alltid Krut och igår levererade han en grym lydnadsträning och idag gick skogsarbetet enligt plan - på det hela taget. Uppletande är hans specialare för stunden, så inga konstigheter där. Så var det ju det däringa spåret också.... Han gick ut fint i upptagsrutan, bakspårade dock en bit, innan han vände åt rätt håll och kom iväg.
 
 
Lite hög näsa och galopp efter varje hittad apport (som om nu det skulle behövas - han är tillräcklig tung ändå, tack), men alla pinnar in och bra fokus, så då får man väl vara nöjd.
 
Vid det här laget hade vi befunnit oss i den däringa skogen ett par timmar och hundarna (läs: våra ägare) var nöjda, varpå sambon och jag kunde dra igång lite lunchsoppa, ta en fika och chilla en stund innan hemfärd.
 
 
Alltså, jag kan ju förstå att det kan bli tjatigt med allt detta snack om hundar och träning och skog och gasolkök och det och sån´t, men faktum är att det är mitt liv när det är som allra bäst! Alla blir saliga på sin tro, och jag har verkligen hittat det som får mig att må bra - där jag kan vila, samla kraft och energi, göra det roligaste jag vet och umgås med människor som gör mig glad. Dessutom är det få saker som förmedlar en sån härlig känsla av harmoni, som när man kommer hem efter många timmar ute, och kan hoppa i sockorna och krypa upp i fåtöljen medan hundarna sover som stockar. Tur för mig, att sambon tycker detsamma! <3

Men det är ju semester och vi är ju i Dalarna!

Woop wopp! Hur bra är inte det?! Alltså det att både vara ledig och befinna sig i Dalarna, på en och samma gång! Jullovet tenderar ju alltid, till att det är betydigt färre barn än vad som är anmält, vilket i sin tur, ledde till att jag kunde vara kompledig idag och vi avvek från storstan redan igår em. Lovely!
 
Efter en frostig natt i sovrummet, skuttade vi upp relativt tidigt och kl 10.00 stod Släkten-är-värst och jag uppställda vid campingen vid Siljansbadet, för lydnad - och spårträning tillsammans med....
 
 
.......dessa glada nunor! <3
 
Dagens spårmark för Drama såg ut som såhär....
 
 
......vilket hon tyckte var roligt och utmanande och.....
 
 
......hon spårade faktiskt mer noggrant än på länge!
 
Gällande Dåren aka lille Krut aka KK aka Kruten aka Rondik Dear Pytte, så gällde lydnad med stora bokstäver! Det har varit lite si och lite så med just den, under en period, varpå Krut har glömt hur man går fot och hur man gör ett tjusigt framåtsändande och hur man skallar jämnt och fint och hur man, rent allmänt, chillar lite.
 
 
 
Då blir matten lite trött på sig själv och är oerhört tacksam, att Camilla och Carolin finns i hennes liv. Dom är ytterligt flitiga med hundträning rent allmänt och lydnad i synnerhet, och fullkomligt öser ur sig goda råd samtidigt som dom kollar det mesta under lupp! Efter en hel del nötande, kändes det ändock smått hoppfullt igen och jag har fått ny pepp - det är bra!!!
 
När alla var hjälpligt nöjda och glada, fräste gänget.....
 
 
...... (Leo saknas på bild eftersom han jagade Pokemons) till Fricks för lunch och fika, innan vi skiljdes åt - som vanligt, för mig, med en varm känsla i magen. Och inte blev det sämre när jag kom hem och såg att sambon hade tänt en massa ljus och eldat i vedspisar och kakelugnar! <3
 
Nu är vi precis lika trötta som vi brukar, efter ett första dygn i den friska luften. Har vi tur, så orkar vi hålla oss vakna till tolvslaget i morgon! Hihi!
 
 
 

Vilken härlig julafton och juldag!

Idag är en sån här dag, när man liksom går runt och sprätter och känner sig rik - på livet! Dom dagarna gäller det att man njuter som tusan, eftersom det kan vända lika snabbt. Det är ingen domedagsprofetia, utan en insikt om hur mitt liv kan te sig - från hur bra som helst till ganska kaotiskt på typ nolltid - så jag tar det med jämnmod.
 
Nåväl, igår var det i alla fall julafton, och det var många år sen, jag var så fullständigt ostressad inför densamma. Sambon och jag har hunnit med både fix och trix i godan ro, och kl 15.00 (pip), satt jag med en glögg framför TV:n och Kalle. Det anger liksom tonen för exakt hur bra vi låg till i tidsschemat... Hihi!
 
 
 
 
 
 
Ja, ni ser ju själva, hur ytterligt uppstyrt och ordentligt allt ser ut! Men sen....
 
 
....klampade ju sonen in mitt i höjdpunkten, fast det löste sig ändå!
 
 
 
 
 
 
Såsmåningom dök även dotter och svärson upp! <3
 
Ja, sen fortsatte såklart kvällen som julaftnar brukar fortsätta....
 
 
 
 
 
 
Dottern har ju precis blivit färdig USK:a och fick ett litet "nödkit" av kära familjen...
 
 
Svärsonen var mycket nöjd med sitt spel!
 
 
 
Jodå, sambon och sonen fick också julklappar, men var tvungna att ta en brottningsmatch också - som vanligt. Kan, helt kort, konstatera att sonen börjar ta in på sambon - och lite till! Haha!
 
 
 
Själv fick jag ett par galna, härliga tofflar med vetekuddar i (av sonen - bara han som köper sånt), som väckte stor munterhet i sällskapet! Vill betona att det är julmust i glaset, med tanke på att jag ser fullkomligt väck ut! Ja, jäklar, tur att man kan bjussa på sig själv - det är ju inte dom bästa selfiesarna som skådats....
 
 
Som uppvägning mot ovanstående, avslutar vi julafton med dessa två sötnosar <3
 
Efter en ytterligt god natt sömn och långfrulle, styrde vi kosan mot Gålö för dejt med Liselott, Swea och skyddsmopsen Bingo. Sambon och jag var lite tidiga, så vi skenade ut spår till hela gänget - utom Bingo såklart.
 
 
Först ut var Drakmoster med kär husse i släptåg. Enligt hussen, så gick det alldeles perfekt bra!
 
Jag hängde med Swea och Liselott....
 
 
 
....och det gick riktigt bra - trots att det plötsligt satt en människa mitt i hennes spår!
 
Därefter hängde Liselott med mig och Kruten. För egen del, kändes det som jag hade noll koll, men Krut spårade bra - och fort - och det fanns egentligen inte mycket att klaga på. Numera känns det faktiskt som om han har mognat avsevärt och spårar relativt säkert. Jag skulle fortfarande önska mer näsa i backen, men jag får nog släppa det. Han har råkoll på var spåret går och plockar apporterna, så det är nog bara att inse att det är liksom hans teknik.
 
 
 
 
Bästa belöningen är ju myset efteråt!
 
Här hade sambon riggat gasolkök och korv, så det blev lite lunchrast mitt i arbetet. Helt perfekt, ju, för sen var det uppletande som stod på tur!
 
 
 
 
Alltså, denna lilla hund! <3
 
Jag minns när jag stod med hjärtat i halsgropen och lätt känsla av annalkande hjärtinfarkt, då jag skickade ut Drama i en uppletanderuta - med tanke på hennes bristande hörsel och det omöjliga i att kunna ropa in henne vid behov. Numera är hon klockren, trots en ruta mitt i vilttät skog. Hon gör det hon ska, och hon gör det bra - och vi kan klappa oss på axlarna för allt jobb vi har lagt ner på att träna denna fantastiska lilla madam!
 
 
Keeponix Drama
 
Sen var det vackra Swea på tur. Liselott och Swea är inte alltid kompatibla gällande just uppletandet, men....
 
 
 
......idag var dom såta vänner och hade ett superfint samarbete!!!!
 
Sist ut för dagen var ju då lille Krut, som ni förstår.
 
 
Jag fortsätter att bjuda på foton, där jag ser helt lobotomerad ut. Det är ju tydligen så jag ser ut "på riktigt" - det är inte mycket att dölja liksom.... Glädjande nog, så ser det i alla fall ut som om hunden ifråga, ha koll på läget.
 
 
 
Wiiieeee, vad det går!!!!
 
Han gjorde ett mycket, mycket fint uppletande, han Kruten, och känns, rent allmänt, ganska fokuserad faktiskt. Vem hade kunnat tro det, för något år sen?!
 
Efter en värmande fika i kombo med svärsonens goda saffransbröd, åkte vi hemåt. Jag är så himla tacksam och glad över mina härliga, vuxna ungar och mina vänner i nörderiet och, sist men inte minst, min toleranta och sällskapliga sambo, som hänger med på än det ena, än det andra! Det har varit två mycket, mycket fina dagar! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg