Första semesterdagen avklarad!

Jomenvisst, vi är ju änteligen i Furudal, på landet, i huset, och det är inte en enda minut för tidigt! Det är somrigt och det är lugnt och det är faktiskt relativt tyst. När vi kom hit för sisådär 7-8 år sen, så var det lite småröjigt lite här och var i byn, men med åren har det planat ut (sannolikt pga stigande ålder på själva "röjarna"), och numera är det rent stillsamt. Härligt, om ni undrar vad jag tycker!
 
 
 
 
Ungefär samma sekund, ungefär, som vi klev ur bilen, passade Drama på att gå in i höglöp, varpå Kruten alias KK, hittills har tillbringat semestern bakom ett galler, under konstant flåsande och pipande så fort föremålet för hans heta låga närmar sig. Föremålet själv, är fullständigt obekymrad över det känslor hon väcker, och är ypperligt nöjd med att få odelad uppmärksamhet från både husse och matte.... Dock får även Krut komma ut och röra på sig då och då, så igår tog han och jag en rejäl cykeltur tillsammans, som avslutades med bad i mängd, i väntan på att sambon skulle jobba klart.
 
 
Helt ok arbetsplats!
 
Till slut blev dags för en tur med Marängen, och det är ju så himla underbart!
 
 
Två som njuter och gillar varandra!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På väg hem igen efter ett par timmars bad! F ö skönt att vila öronen från Pip-Orvar en stund! Hahaha!
 
 
Ja, och sen blev det ju kväll, sådär som det brukar när det är sommar! Imorgon är det midsommar, och den tillbringas på sedvanligt sätt tillsammans med Jessica och Uffe. Hoppas ni alla får en fin helg!
 
 
 
 
 
 
 
 

Just det - vi har ju blivit uppflyttade högre spår!

Det har redan hunnit gå en vecka, sen vår bragd - Krutens och min alltså! Ja, skratta ni, men faktum kvarstår - jag trodde väl aldrig, i min vildaste fantasi, att jag skulle hamna i denna märkliga situation, men nu är vi i alla fall där. Jag är väl medveten om att det kanske inte är sådär jättestort i jämförelse med många andra tävlingsprestationer, men (som en elev i klassen har som slagord) vem bryr sig?! För mig är det gigantiskt och jag är sinnesjukt glad och lättad!
 
Tävlingsdagen till ära, så hade ju Sverige drabbats av värmebölja, så oddsen för en rottis, kändes väl halvdana redan från början. Men Dalarna är Dalarna, så den puttriga stämningen på Hedemora-Säters BK gick inte att ta miste på - inte heller Thomas och Marias stöttande och uppmuntrande ord, så själva humöret var det inget fel på.
 
Drog sista startnumret, så det fanns gott om tid att betänka sina begångna fel och tänka ut nya lösningar, innan domare och tävlingsledare kom klivande. Efter putslustiga kommentarer om både björnar, vargar och skallgångskedjor (pga min rädsla att gå vilse), traskade vi i alla fall iväg mot starten och det fanns liksom inte mycket kvar att välja på.
 
Krut vindade in spåret ganska tidigt och var ivrig att komma iväg ( = slog en del till en början), och sen körde han liksom bara på. Om han var trött i Skutskär, så hade det definitivt gått över, för nu jäklar gick det undan över stock och sten. Jag kände mig döende ganska snart, så det fanns överhuvudtaget inget annat alternativ än att följa hunden, och det var ju helt rätt. Han spårade, vinklade och plockade pinnar som aldrig förr, alldeles oavsett den bedrövliga matten i slutet på linan, och vi kom in på 16 min och sex pinnar plus slut!
 
Redan där, hade jag varit nöjd, kan jag säga. Så himla duktig liten Krut!!!! Men då var det tillbaka till klubben och hans paradgren - budföring med (eller utan) skott. Inte mycket att säga om, faktiskt - det gick om förväntat.
 
Därefter dags för mitt skräckmoment med denna vidlyftiga och rappa jycke, dvs platsen. Det är inte så att han beter sig illa eller så, men det är myror i hela hans rottweilerkropp, han har extremt svårt att ligga alldeles stilla och tiden talar liksom emot oss (det är tråååååkigt). Å andra sidan, så är det bra med skotten, som ändå bryter av det hela med vissa mellanrum..... När boxern bredvid, omedelbart började crawla runt på rygg, fick jag nästan spader, men det löste sig med hjälp av domarna och momentet avlöpte lugn och fridfullt.
 
Slutligen var det lydnaden och det känns som vårt absolut minsta bekymmer. Krut gör alltid sitt bästa och efter dagens tidigare övningar i kombo med värmen, var han snudd på stillsam i jämförelse med sitt vanliga, helgalna jag. Han slet på i solen, och jag såg att orken började tryta, men han höll ihop fint. Det var först på tillbakahoppet över hindret, som tröttheten visade sig i ett islag ( = 2,5 p bort).
 
Dagen slutade i klassvinst och uppflytt till högre klass spår, med summa 522,5 p. Sen fick vi det sedvanliga berömmet kring hans härliga personlighet och glädjen i att se en rottis jobba så fint under en hel dag i gassande sol. Behöver jag ens nämna hur totally överlycklig och stolt jag kände mig?!
 
Poäng lydnad:
 
Linförighet:  8,5   8,5   (släpper lite i position)
Framförgående:   7,0   8,5   (stretar/går lite snett)
Platsläggande:   8,0   6,0   (segt läggande)
Inkallning:   8,0   9,0  (trampar/avslut)
Kryp:   7,5   8,0   (dk ngt hög bak/ngt hackigt tempo)
Apportering:   10   9   (ngt väldigt lätt tugg)
Hopp:   7,5   7,5   (slår i, dk avslut)
Platsliggning m skott: 10   8,5  (kryper ngt, lättar bak)
 
Summa: 250,75 p
 
 
Specialen:
 
Påsläpp:   9,5   7,5   (slår ut men går tillbaka/hög nos, släpper, stoppar upp)
Spårning:   9   9  
Budföring:  10   10   (snyggt)
 
Summa: 271,5
 
Totalsumma: 522,5
 
 
Det känns som en total urladdning, och nu tar vi ledigt ett tag. Såklart kommer vi köra lite smått och gott, men huvudsakligen har Krut semester. Vi har tränat som galningar så länge, att det är dags för "bara vara".
 
I övrigt har veckan bestått av jobb såklart, en mysig kväll på klubben, lite häng med bästa dottern och avslutningsvis, idag, en puttrig dag på hönsbytardag. Det lutar minsann åt sommarhöns, trots allt, i Furudal i sommar! Love it!
 
 
 
 

Människoliv!

 
 
Eftersom både jag och Krut har ruttnat totally på träning för stunden, dock ej pga tävlingsresultatet förra helgen utan snarare gick det som det gick, just för att vi tröttnat, så har veckan tillbringats i stillhet, vad det anbelangar.
 
 
 
Det är såhär det har sett ut, mestadels..... Eller åtminstone till en början, ska jag väl säga, för nu spritter det minsann i benen på dom fyrbenta, och jag förstår att min semester i Människoland, snart är till ända!
 
Hursomhaver så har veckan bestått av ganska mycket jobb, en födelsedagsmiddag för sambon, bio samt middag med dottern och avslutningsvis, idag, ett besök i ett vackert och glittrande Nynäshamn.
 
 
 
Kontraster på väg till pendeln - tivoli på besök intill den vackra kyrkan.
 
 
Västerhaninge har uppenbarligen inte vaknat än. Det är tomt och stilla.....
 
Som mestadels bilburen, känner jag mig nästan som ett barn på julafton (jag sa "nästan"), när jag ska ut och nyttja det kommunala systemet, såhär på en lördagsmorgon. Det är skitmysigt att ta pendeln genom det vackra landskapet, och slutligen landa i Nynäshamn - precis intill havet!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tanken var ju egentligen att vi först skulle sprinta iväg till en bakluckeloppis vid Sjötelegrafen, men eftersom jag har stora svårigheter med avståndsbedömning och sambon inte ens förstått var det skulle vara, så fick det ställas in. Efter visst surande från undertecknad, var det faktiskt underbart att bara strosa runt i hamnen, lyssna på måsar, njuta av havets kluckande och dofter och bara vara. Pga just detta, fick vi dessutom en ny idé - nämligen att planera in en resa till Gotska Sandön framöver. Vore jättespännande!
 
Såsmåningom tog vi först plats och en öl/ett glas vitt, på Krokens uteservering....
 
 
 
 
 
 
.......för att sen flytta in och käka lunch.
 
 
 
 
 
Jaha, joho, det blev både Biff Lindström, råbiff och glass med rosmarin, innan sittningen var över, och som vanligt levererade Kroken med den äran!
 
Innan hemfärd, hann vi möta upp Jessica och Uffe på uteserveringen - igen - och sitta och babbla och skratta några timmar. Solen sken, vi hade sittplats utomhus på en krok vid havet, vinet smakade bra och alla var nöjda och glada. Optimal tajming, få man nog lov att säga!
 
Väl hemma, möttes vi av två ytterligt missnöjda rottweilers, som meddelade att dom definitivt har vilat klart. Imorgon blir det skoghelvetet (fniss) igen, men det var roligt att vara bara människa under en hel dag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg