Men det är ju semester och vi är ju i Dalarna!

Woop wopp! Hur bra är inte det?! Alltså det att både vara ledig och befinna sig i Dalarna, på en och samma gång! Jullovet tenderar ju alltid, till att det är betydigt färre barn än vad som är anmält, vilket i sin tur, ledde till att jag kunde vara kompledig idag och vi avvek från storstan redan igår em. Lovely!
 
Efter en frostig natt i sovrummet, skuttade vi upp relativt tidigt och kl 10.00 stod Släkten-är-värst och jag uppställda vid campingen vid Siljansbadet, för lydnad - och spårträning tillsammans med....
 
 
.......dessa glada nunor! <3
 
Dagens spårmark för Drama såg ut som såhär....
 
 
......vilket hon tyckte var roligt och utmanande och.....
 
 
......hon spårade faktiskt mer noggrant än på länge!
 
Gällande Dåren aka lille Krut aka KK aka Kruten aka Rondik Dear Pytte, så gällde lydnad med stora bokstäver! Det har varit lite si och lite så med just den, under en period, varpå Krut har glömt hur man går fot och hur man gör ett tjusigt framåtsändande och hur man skallar jämnt och fint och hur man, rent allmänt, chillar lite.
 
 
 
Då blir matten lite trött på sig själv och är oerhört tacksam, att Camilla och Carolin finns i hennes liv. Dom är ytterligt flitiga med hundträning rent allmänt och lydnad i synnerhet, och fullkomligt öser ur sig goda råd samtidigt som dom kollar det mesta under lupp! Efter en hel del nötande, kändes det ändock smått hoppfullt igen och jag har fått ny pepp - det är bra!!!
 
När alla var hjälpligt nöjda och glada, fräste gänget.....
 
 
...... (Leo saknas på bild eftersom han jagade Pokemons) till Fricks för lunch och fika, innan vi skiljdes åt - som vanligt, för mig, med en varm känsla i magen. Och inte blev det sämre när jag kom hem och såg att sambon hade tänt en massa ljus och eldat i vedspisar och kakelugnar! <3
 
Nu är vi precis lika trötta som vi brukar, efter ett första dygn i den friska luften. Har vi tur, så orkar vi hålla oss vakna till tolvslaget i morgon! Hihi!
 
 
 

Vilken härlig julafton och juldag!

Idag är en sån här dag, när man liksom går runt och sprätter och känner sig rik - på livet! Dom dagarna gäller det att man njuter som tusan, eftersom det kan vända lika snabbt. Det är ingen domedagsprofetia, utan en insikt om hur mitt liv kan te sig - från hur bra som helst till ganska kaotiskt på typ nolltid - så jag tar det med jämnmod.
 
Nåväl, igår var det i alla fall julafton, och det var många år sen, jag var så fullständigt ostressad inför densamma. Sambon och jag har hunnit med både fix och trix i godan ro, och kl 15.00 (pip), satt jag med en glögg framför TV:n och Kalle. Det anger liksom tonen för exakt hur bra vi låg till i tidsschemat... Hihi!
 
 
 
 
 
 
Ja, ni ser ju själva, hur ytterligt uppstyrt och ordentligt allt ser ut! Men sen....
 
 
....klampade ju sonen in mitt i höjdpunkten, fast det löste sig ändå!
 
 
 
 
 
 
Såsmåningom dök även dotter och svärson upp! <3
 
Ja, sen fortsatte såklart kvällen som julaftnar brukar fortsätta....
 
 
 
 
 
 
Dottern har ju precis blivit färdig USK:a och fick ett litet "nödkit" av kära familjen...
 
 
Svärsonen var mycket nöjd med sitt spel!
 
 
 
Jodå, sambon och sonen fick också julklappar, men var tvungna att ta en brottningsmatch också - som vanligt. Kan, helt kort, konstatera att sonen börjar ta in på sambon - och lite till! Haha!
 
 
 
Själv fick jag ett par galna, härliga tofflar med vetekuddar i (av sonen - bara han som köper sånt), som väckte stor munterhet i sällskapet! Vill betona att det är julmust i glaset, med tanke på att jag ser fullkomligt väck ut! Ja, jäklar, tur att man kan bjussa på sig själv - det är ju inte dom bästa selfiesarna som skådats....
 
 
Som uppvägning mot ovanstående, avslutar vi julafton med dessa två sötnosar <3
 
Efter en ytterligt god natt sömn och långfrulle, styrde vi kosan mot Gålö för dejt med Liselott, Swea och skyddsmopsen Bingo. Sambon och jag var lite tidiga, så vi skenade ut spår till hela gänget - utom Bingo såklart.
 
 
Först ut var Drakmoster med kär husse i släptåg. Enligt hussen, så gick det alldeles perfekt bra!
 
Jag hängde med Swea och Liselott....
 
 
 
....och det gick riktigt bra - trots att det plötsligt satt en människa mitt i hennes spår!
 
Därefter hängde Liselott med mig och Kruten. För egen del, kändes det som jag hade noll koll, men Krut spårade bra - och fort - och det fanns egentligen inte mycket att klaga på. Numera känns det faktiskt som om han har mognat avsevärt och spårar relativt säkert. Jag skulle fortfarande önska mer näsa i backen, men jag får nog släppa det. Han har råkoll på var spåret går och plockar apporterna, så det är nog bara att inse att det är liksom hans teknik.
 
 
 
 
Bästa belöningen är ju myset efteråt!
 
Här hade sambon riggat gasolkök och korv, så det blev lite lunchrast mitt i arbetet. Helt perfekt, ju, för sen var det uppletande som stod på tur!
 
 
 
 
Alltså, denna lilla hund! <3
 
Jag minns när jag stod med hjärtat i halsgropen och lätt känsla av annalkande hjärtinfarkt, då jag skickade ut Drama i en uppletanderuta - med tanke på hennes bristande hörsel och det omöjliga i att kunna ropa in henne vid behov. Numera är hon klockren, trots en ruta mitt i vilttät skog. Hon gör det hon ska, och hon gör det bra - och vi kan klappa oss på axlarna för allt jobb vi har lagt ner på att träna denna fantastiska lilla madam!
 
 
Keeponix Drama
 
Sen var det vackra Swea på tur. Liselott och Swea är inte alltid kompatibla gällande just uppletandet, men....
 
 
 
......idag var dom såta vänner och hade ett superfint samarbete!!!!
 
Sist ut för dagen var ju då lille Krut, som ni förstår.
 
 
Jag fortsätter att bjuda på foton, där jag ser helt lobotomerad ut. Det är ju tydligen så jag ser ut "på riktigt" - det är inte mycket att dölja liksom.... Glädjande nog, så ser det i alla fall ut som om hunden ifråga, ha koll på läget.
 
 
 
Wiiieeee, vad det går!!!!
 
Han gjorde ett mycket, mycket fint uppletande, han Kruten, och känns, rent allmänt, ganska fokuserad faktiskt. Vem hade kunnat tro det, för något år sen?!
 
Efter en värmande fika i kombo med svärsonens goda saffransbröd, åkte vi hemåt. Jag är så himla tacksam och glad över mina härliga, vuxna ungar och mina vänner i nörderiet och, sist men inte minst, min toleranta och sällskapliga sambo, som hänger med på än det ena, än det andra! Det har varit två mycket, mycket fina dagar! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Och tiden den bara går och går.....

Rackarns svårt, det här med att vara bloggerska..... Förstår inte alls hur dom däringa Paow och Kissie och allt vad dom nu heter, som försörjer sig på detta otyg, både hinner vimla, botoxa allehanda ställen på kroppen, resa runt i världen, göra hårförlängningar osv, osv, osv samtidigt som dom sköter en vinstdrivande blogg!? Själv har jag häcken full med att få vardagen att gå runt - dvs hinna med jobb, hemliv och hundarna, och det utan bloggande!
 
Minns inte ens var jag var, senast jag skrev, men nu är jag i alla fall helt säker på att jag sitter hemma i köket, efter en skön dag i skogen tillsammans med några av mina allra härligaste kompisar! Ur hundträningsperspektiv är ju dessa milda vintrar alldeles perfekta, så vi spårar på liksom. Just nu kör vi inte så mycket längd på spåren, utan fokuserar mer på teknik. Fram till för några veckor sen, gick det faktiskt riktigt framåt för lille Krut, men idag var han mer lagd åt det vilda och vackra hållet. Inte mycket att säga om det i och för sig, eftersom det har legat mer koncentration på arbete för dom tvåbenta härhemma än på hunderiet - då får man dom hundar man förtjänar så att säga... Haha! Men jag ska inte vara alldeles orättvis, för efter en stund landade han och jobbade bra och gjorde dessutom ett mycket fint uppletande, han Kruten. Drama fick gå samma spår som Yla, som ju var så litet, ynkligt och kort!!!! Gaaahhh, säger jag bara! Nästa gång någon säger, att dom bara ska lägga ett "litet spår runt tallarna här", kommer jag inte tro på det! Men jäklar vad bra hon spårade, lilla Drakis!
 
Förra helgen fräste ju sambon, Kruten och jag till Ornö för ett dygn, medan en höglöpande Drakmoster hängde med sonen. Förutsättningarna var kanske inte dom allra bästa, när vi anlände till Dalarö och färjan i hällande regn, men det kan man ju inte påverka så värst mycket. Vär framme vid friggan där vi skulle övernatta, lastade vi in alla tusen grejer (hur i h-e kan man ens behöva så mycket prylar för 24 tim), träffade uthyraren och fick tips om underbar natur på norra delen av ön. Sagt och gjort - vi fräste såklart dit på direkten, trängde oss fram genom julmarknaden, parkerade bilen och gjorde oss redo för promenadus gigantus. Vad jättesynd att det pågick jakt med lös hund, just där vi skulle njuta av naturen..... Efter en ganska oinspererad tripp fram och tillbaka längs vägen, puttrade vi tillbaka till julmarknaden, där vi stannade till en stund. Det var ju såklart jättemysigt!!!
 
 
Därefter fortsatte vi vår jakt på den optimala vägen för långprommis i skärgården, men först lunch!
 
 
 
 
 
 
 
Bästa sambon fixade Bullens kokkorv på gasolköket, medan Krut och jag gick på lite upptäcksfärd.
 
 
 
Efter käket, stod besök vid kyrkan på schemat.
 
 
 
 
Här ligger flera förebilder till Strindbergs Hemsöborna begravda, bl a madam Flod, Carlsson och Gustav. Vackert är det och väl värt ett besök!
 
 
Här känns det lagom att jobba. Tretton elever känns hanterbart, med tanke på dagens skolmiljö...
 
 
 
Sundby gård, från 1700-talet, ägs och drivs idag av familjen Stenbock, minsann.
 
Någon direkt promenadmiljö hittade vi faktiskt inte, beroende på att all "gåbar" mark egentligen var detsamma som privat mark, vilket faktiskt är en bidragande orsak till att jag inte brinner jättehett för skärgården (har jag börjat inse). Den där drömmen man har, att sitta på en klippa och titta ut över havet, verkar nästintill osannolikt att genomföra, eftersom det ligger hus längs hela stränderna och i övrigt är man ju ganska begränsad på en ö. Vackert absolut, men ganska trist...
 
Väl tillbaka i vår lilla stuga, sov vi lite middag, spelade spel och mumsade på varmrökt lax, innan vi tog en bastu och satt i snöyran vid hamnen och grillade hamburgare. Helt ok, om man säger så!
 
 
Best friends forever <3
 
Nu lackar det mot jul, jue, och det känns väldigt skönt att ha sambon hemma. Förra året var ingen bra jul och jag kände mig faktiskt både ynklig och ensam. I år ser jag framemot en lugn och smutt jul tillsammans med sambo och "ungar", skön samvaro och mys rent allmänt.
 
   
 
Vi ligger grymt bra till tidsmässigt - bara en sån sak, menar jag!
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg