Favorit i repris - fast ännu lite bättre!

Så var det då äntligen dags för kennel Kulla Gulla´s skyddsläger igen! Hade ju turen att slinka in på ett bananskal redan förra året, och turen höll i sig även detta år..... Efter sisådär fem dagar hemma i El Stockholmo, packades bilen mer än proppfull - igen - i fredags morse och rutten Stockholm - Dala Floda knappades in på gps:en. För övrigt mitt tredje besök i nämnda by, på dryga två månader, vilket nog får anses som ganska frekvent, eftersom jag knappt hade satt min fot där fram till föregående sommar.
 
På klubben möttes vi (dvs Släkten-är-värst och jag) upp av vapendragare Marren och sällskapet Lo, som redan hade hunnit parkerat husvagnen för helgen. Nu hålls ju inte vi med sån lyx, såsom husvagnar, så jag baxade ut allehanda tältattiraljer, fick hjälp av Marren och strax därpå hade vårt flådiga boende, för några dagar framåt, tagit form. Behöver jag säga att jag kände mig oerhört stolt och vidlyftig!?
 
 
 
Är det mysigt eller är det mysigt???!!!!
 
Som passus, kan tilläggas, att natten inte blev fullt så mysig som det kan tyckas såhär på bild. Jag hade jättesvårt att sova, frös som fasen och Släkten-är-värst var ytterligt missnöjda med avsaknaden av sina rejäla sängar, och gav mig onda ögat så fort jag ens gluttade åt deras håll....
 
Innan det korkades upp vare sig det ena eller det andra, passade vi på att lägga fältspår och träna lydnad i kvällssolen samt i sällskap av Anki och Dessie. Även Gunilla och sällskap anslöt såsmåningom och det var precis sådär mysigt som det liksom blir ibland. Efteråt käkade Marren och jag lite middag, tog några glas vin och kröp - i alla fall jag, pga tältet - till sängs relativt tidigt.
 
Nästa morgon var det lägerstart och det var så jädrans skoj att träffa gänget igen! Det var också särdeles kul att träffa figge Jonas, som var en ny bekantskap och som vi också gärna träffar igen. Startade med frulle på verandan, lite presentation och tankar kring träningen - sen fanns det ingen återvändo.
 
 
 
 
Först ut var Katta och Loke....
 
Därefter var det dags för en höggravid Malin och hennes Hanibal Lector, ja dvs Zumo. Hihi!
 
 
Visst är det ett passande smeknamn?!
 
Skämt åsido, så är ju Zumo i princip startklar för svenskskydd lägre klass, vilket vi andra definitivt inte är (hoppas nu att jag inte trampar på någon öm tå) och det var verkligen jättejätteroligt att se dom jobba!
 
 
Av naturliga skäl, så är det ju inte Malin som stolpar utan....
 
 
......Lotta, som dessutom hade turen att få stolpa två diskreta rottispojkar under helgen, dvs Zumo och alldeles egna Mulle. Dessvärre så körde dom precis efter mig och Krut, så jag har inte en endaste foto på det ekipaget.
 

Tur att det finns självmordspiloter som vill figga!
 
Jaha, sen var det då dags för Marren och Lo. Jag tror att matte fick sig en överraskning, faktiskt....
 
 
 
 
Joråsåatt - Kulla Gulla´s Lo in action. <3
 
 
 
 
Älskar Joyce och hennes balla framtoning - är även ruggigt förtjust i Chatta. Dom är ett så härligt team, att man som blir alldeles varm och glad när man ser dom!
 
 
Hade också turen att få lära känna Gunilla och hennes hoffe en smula mer. Dubbelt plus för just rasen och för att Marren och jag bodde hos Gunillas mamma i Kopperberg i höstas!
 
 
 
Ungdomarna Katrin och hennes tik (har dessvärre glömt namnet) gjorde ett superarbete under helgen. Spännande att se var det bär hän!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gällande lille Krut, så har jag ju haft lite issues kring skyddet, vilket jag också pratade med Jonas om. Han är förarvek (inte Jonas alltså - eller det vet ju inte jag nåt om) och är inte alldeles trygg i skyddsarbetet, så vi valde att lägga fokus just där.
 
Startade med arbete på kudde lördag morgon, avancerade ganska omgående till ärm, jobbade mycket med tryggt bitarbete och på söndagen körde vi faktiskt på med momenten i IPO l. Vi har ju tränat det lite smått, men jag tycker att Krut gjorde bättre ifrån sig, än vad jag vågat hoppats. Sammantaget så är jag galet nöjd med helgens arbete!
 
Sist ut av alla, var underbara ålderdamen Grappa och hon var ju på hugget som få!
 
 
 
Tycker att Lotta ser lätt fundersam ut.... Hihi!
 
Bortsett från detta lilla hunderi, så hann vi såklart käka lunch på thaien (börjar bli en klassiker) och middag på den nyöppnade bistron i byn. Jäklar i havet, vilket mysigt ställe, säger jag bara! Det var klar varning för att sitta-uppe-hela-natten-och-dricka-vin-och prata-tills-man-somnar-i-soffan, men pga av totally utebliven sömn natten innan, så kändes det ändå som ett bra val att skutta i luftmadrassen efter middagen.
 
Två dagar senare har jag alltså lyckats samla kraft till ett blogginlägg, och jag vill tacka er alla för en underbart rolig och chill helg! Jag vill naturligtvis rikta ett alldeles extra tack till Lotta som arrangerade hela klabbet, till Jonas som orkade med alla dessa rottisar med vidhängande förare - och dessutom klarade av att vara både pedagogisk och social - samt Marren för sällskap och styrning med tältet. <3
 
Vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilket alldeles utmärkt sätt att fira sin födelsedag på!

Jomen visst, idag är det dags för mig att fylla 25 - igen, faktiskt - hur märkligt det än kan låta! Blev väckt av käre sambon med frulle, rosor och present på sängen - vilket gärna får bli en vana!
 
 
Tycker, rent allmänt, att det är dåligt med både det ena och det andra av sån´t... Hihi!
 
Efter intagen ovanstående, hoppade Släkten-är-värst och jag i träningsattiraljerna och drog söderut, mot Rättvik, för ytterligare en härlig dag med goda vänner och kuliga jyckar. Om någon undrar vad som hände med den uppvaktande sambon, så jobbar han härifrån landet och var idag låst vid datorerna fram till kl 18...
 
Idag stod spår och uppletande på schemat och detta skulle ske vid Kungshol. Den hundmänniska som inte har utnyttjat skogarna i Dalarna, har definitivt missat något - det är en sak som är säker! Det dräller av spår- och sökmarker och allt är ungefär exakt på pricken lika fantastiskt!
 
Vi skyndade oss att lägga spåren, eftersom superkvinnan Camilla med dom långa, snygga benen, dagen till ära, hade bakad ytterligare en gudomlig kaka - med hallon denna gång! Dvs, det gällde att komma till fikabordet snabbt som ögat, för att hinna njuta ordentligt! F ö så antar jag att kakan "snoddes ihop" med vänsterhanden, samtidigt som hon sydde hundhalsband, målade dalahästar, pudrade hönsen mot löss och tog väl hand om sina barn (och andras också för den delen) med den andra! Tack hursomhelst! <3
 
Nåväl, dags för arbete!
 
 
 
 
Vad fan är det där med spårlinor och lyckliga hundar?! Det synnerligen märkliga är ju det faktum, att det alltid är man själv som lindat upp lineländet och ändå..... Tro inte att jag har någon som helst bättre styrning - det råkade bara vara jag som höll i kameran just här!

Hursomhaver så var samtliga deltagare nöjda vid återkomsten, och för egen del så känner jag mig väldigt tillfreds. Krut har jobbat genomgående bättre än tidigare, hela veckan, och Drama är ju så underbart duktig att man som bara blir lyrisk!
 
Denna älskade lilla spjutspets.....
 
 
......och så bängbulan framför andra!
 
Jag har aldrig haft en så sjukt rolig flock tidigare, så är det bara! Dom är med på allt som händer och sker - oavsett om det handlar om strapatser, vanliga promenader, en massa rolig träning, umgänge med vänner och bekanta, bad, lek, hänga-i-soffan-kvällar - och med samma synnerligen goda och glada humör hela tiden! Det är en ynnest att få äga dessa två!
 
Efter att Camilla och Tommy vallat en ruta, medan Jessica och jag, på äkta Stockholmsmanér stod och babblade, tog vi oss an uppletandets ädla konst.
 
 
Första paret ut!
 
 
 
Tommy och Kodak - och det gick ju bra!
 
Därefter var det dags för gruppens ess, dvs Yoda.
 
 
 
 
Säkert och tryggt, for han ut i rutan som ett skållat troll, och hämtade in pryl efter pryl.
 
Efter detta, var det enbart en fråga om vem av Jessica eller mig, som frivilligt anmälde oss till förnedringen att köra som nästa ekipage. Jessica är ju en oerhört snäll människa, så hon sa glatt, att det kunde hon göra....
 
 
Ser ju ut att vara under full kontroll! Hahaha! Förlåt, Jessica, jag kunde bara inte låta bli!
 
Skämt åsido.....
 
 
Elvis jobbade jättefint och det var minsann ingen förnedring i det! Till Tommys förtret, tror jag förresten, då han gratulerade sig själv till turen att vara först ut! Hihi!
 
Och den som skrattar bäst, skrattar ju även sist - sägs det ju. Nu var det nämligen Krutens och min tur.
 
 
Tycker att det påminner starkt om tidigare ekipage. Alltså, det är nånting med dom där rottispojkarna, som gör att man som förare blir en liten anings matt emellanåt. Vi skrattade ju gott åt Yoda´s superenergi och sa att, tänk om rottisarna vore likadana (med tanke på storlek), men faktum är att det är då sannerligen inget fel på Krut´s energi (och Elvis heller för den delen) - och då blir det jäkligt mycket fart och fläkt att hantera!
 
 
Än så länge ser det ju proffsigt och samlat ut....
 
 
 
 
Lugn och fin blick! Eller totally galen faktiskt!
 
 
Ursäkta, saaaa du nå´t just nu, eller?!
 
 
Jajjemän, spring lite du också - det är minsann inte bara jag som ska slita!
 
 
Jösses! Kan hon inte fortare än så.....
 
 
Man får slita för mödan - dags för belöning! Finfint jobbat, lille Krut - och snabbt!
 
 
 
Det är min pöjk, det! <3
 
 
Jaha ja, näste man på plan - var en kvinna!
 
 
Nämligen liten Fara och matten med dom lååånga benen (näe, jag är faktiskt inte alls avundsjuk)!
 
 
Woohoooo! Har lite dålig sikt just här, så ropa gärna!!!
 
 
Camilla har verkligen ett härligt samarbete med sina hundar!
 
Sen var det Nova...
 
 
Hon är lite konvalescent för stunden och tar det lugnt - som sig bör....
 
 
 
Hon fick jobba i lina och det var superduperkul!!!
 
Dagens allra sista uppletare, var Drakmoster.
 
 
Alltid lika spännande att köra uppletande med denna donna. Jag mesar och säger att grejerna ska läggas lite närmare, medan Drama dundrar ut i full ruta och undrar varför det inte finns något där.
 
 
Hmmmm, har hon skaffat skägg????
 
 
Och så alltid klockrent in för belöning! Jag kanske måste landa i, att har hon inte kommit bort hittills på sju år, så kommer hon antagligen inte bort nu heller. Älskar henne djupt! <3
 
 
Bortsett ifrån den, för stunden, saknade svansen, så är hon riktigt tjusig - min spagettigangster (har ju ett snarlikt foto från när hon var sisådär ett halvår, och då såg hon mer ut som en tråd)!
 
Vid det här laget, var vi alla helt slut, men höll ändock god min och passerade klubben - sådär mest för syn skull.... Kodak förstod absolut ingenting, så hans närvaro blev kort. Krut och Drama klev inte ens ur bilen. Camilla, den flitiga människan, passade på att köra lite lydnad med Fara och Jessica tränade rutan med Elvis, medan Tommy och jag mest satt och pustade och stånkade. Sen hade jag tur, eftersom blomsteraffären i Rättvik ringde och meddelade att jag hade blommor att hämta, så jag kunde lätta från platsen (med gott samvete). Skämt åsido, tusen tack för en ûbertrevlig träningsvecka - vi ses snart igen!
 
 
Dessa fantastiska blommor hade dotter Sofia och svärson Anton skickat! Kan man bli annat än glad?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det här kan man ju också kalla semester.....

.....eller också inte alls faktiskt! Utan att gå in på några som helst detaljer (dom som vet, vet - ni andra får helt enkelt vänta), kan jag nog säga att det här har varit den sämsta semestern hittills på många, många år. Det är också anledningen till mitt obefintliga bloggande, såklart, och inte blir det någon vidare styr på vare sig det ena eller det andra. Man lär sig ju även (eller återigen är kanske mer korrekt uttryckt) var man har sina vänner - vilket alltid är en intressant lärdom - men blir å andra sidan, glatt överraskad av allt stöd man får från helt oväntade håll och kanter. Tack alla ni, som har stött och blött med mig - det betyder mycket!
 
Naturligtvis har sommaren även bestått av godbitar, såsom det brukar falla sig här på landet, och dom finns lagrade i hjärtat, färdiga att plocka fram när orken tryter sådär framåt kalla och mörka höst/vinterkvällar.....
 
 
 
 
 
Ullis och Chaos kvistade förbi över några nätter, på väg hem genom Sverige. Det var så himla mysigt och vi hann både babbla och träna hund.
 
 
 
Jonas, ena systersonen, hängde här en hel vecka eftersom hans grabb var på hockeyläger i Furudal. Lyxigt värre, dels eftersom vi sannerligen inte hinner ses så det stör, på hemmaplan, dels eftersom Jonas visade sig vare en hejare på matlagning! Kan lugnt konstatera att vi blev bortskämda som få!
 
 
 
Alltmedan det blommade för fullt på tomten....
 
 
 
 
Vi har minsann även varit på invigning av Furudals Ridvolt, där jag f ö brukar träna lydnad (medlem, you know). Det var sambon, jag - som synes Skägget och Ann - samt en himla massa bybor. Mycket trevliga timmar!
 
En dag, då det regnade värre än andra dagar, bestämde vi oss för att ta en tripp runt Stora Hälsingegårdars Väg.
 
 

Lupiner finns det gott om i Hälsingland! Bra att veta till nästa skolavslutning....
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
       
 
Jag tycker ju alltid att det är roligt att vidga vyerna lite, och det blev än mer lyckat att vi prickade in en visning på gården Löka.
 
Häromdagen skulle sambon och Uffe damma av fiskegrejerna lite och testa lyckan i Tillhedstjärn, alltmedan Jessica och jag passade på att träna lite hund...
 
 
Mycket attiraljer som ska fixas, innan man kommer iväg.
 
 
Men tjärnen ligger där vackert och väntar....
 
I väntan på spåren, passade vi på att köra lite uppletande.
 
 
 
 
Älskade lilla Drakmoster var grym!
 
 
 
Kruten var också ganska duktig - först...... Hihi!
 
 
Elvis kör på ungefär samma avvägda stil som Krut....
 
 
....medan Nova fick jobba i lina, eftersom hon hade lite ont i ett ben just denna dag.
 
Kan i alla fall skryta med att Släkten-är-värst jobbade fantastiskt fint i spåren = mycket nöjd matte!
 
Väl hemma, väntade detta på oss!
 
 
Visst, sambon hade ju lyckats med bragden att dra upp en regnbåge - och en stor abborre - som avnjöts under kvällen!!!
 
 
 
Vissa har mer koll än andra....
 
 
.....utgår ifrån att jag inte behöver nämna några namn!
 
 
 
 
 
 
Allmänt mys på tomten.
 
 
 
Kvällarna ser ut ungefär som dom brukar när vi på landet - som synes!
 
Ha det gott - syns och hörs!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg