Me like a lot!
Älsklingarna.....
....och en extra stilstudie på familjens pajas!
Vem fasen plogar inte snö?!
Än så länge bottnar både människor och fyrbenta.
Oj, sa Affe, vad djupt det är här.....
....och här! Kämpigt att följa med sin människa!
Emma hade vänligheten att spänsta före i snön och bana väg för oss andra. Hundarna fixade det relativt lätt, medan jag flåsade efter - betydligt mindre spänstig. Är i alla fall glad att jag hängde med, eftersom jag ungefär en halvmeter kortare än Emma (och dom flesta andra för den delen). Hade lika gärna kunnat fastna i någon driva.... Men vi tänkte åtminstone positivt och hade som mantra: Viktminskning, viktminskning, viktminskning...
Väl tillbaka till bilarna tog en fika innan vi skiljdes åt och nu är det helt ok att bädda ner sig en stund, tycker jag. Brudarna sover redan och det gör jag också snart. Älskar att sova middag en stund!!!!
Måste bara lägga in den här bilden på Elsa, Drama och Affe. Den säger allt - trots att man egentligen inte ser så mycket. Affe och Drama lekte lite väääl hårt, så tant Elsa ryckte in och styrde upp det hela. Trots att man bara ser Elsas underkäke, så förstår man vad hon "säger" och det syns tydligt vad tonåringarna tycker.... Det är så häftigt med äldre hundar och deras pondus. När Affe studsade för nära Elsa, lyfte hon bara en läpp och han sa: Åh, ursäkta miiiig - skulle egentligen åt helt andra hållet!
Tack Emma för din tappra inställning. Nästa gång kan väl du välja plats! ;)
Jag har hamnat i styrelsen!
Jag är väl medveten om att många medlemmar överhuvudtaget inte har haft en åsikt, och säkert höjer ett förvånat ögonbryn, men det bryr jag mig egentligen inte så mycket om. Ideellt arbete är ju föga eftertraktat, så dom flesta är säkert nöjda med att slippa för egen del. Personligen ser jag styrelseposterna som en sammanhållande grupp i samarbete med övriga medlemmar och hoppas naturligtvis på att vi gemensamt kan genomföra roliga aktiviteter och, framförallt, göra god reklam för rasen hos gemene man.
Sitter någon eller några därute och har en idé om vad som skulle kunna göras, så hör gärna av er! Jag är såååå tacksam för alla förslag, för det här är ingenting som jag och resten av styrelsen kan genomföra av egen kraft!
Och så måste jag passa på och tacka för alla fina ord jag har fått höra när jag har sviktat i mitt beslut! Dom har behövts kan jag säga, för ibland är verkligen jantelagen starkare än nödvändigt.
För er som "ramlar in" och undrar vem sjutton jag är, så ser jag ut som såhär!
Bloggen är inte nedlagd.....
I samma ögonblick som jag återgick till vardagen, gick Drama ur sitt löp och blev lika lustig som hon brukar vara - dvs hur pigg som helst! Även Elsa börjar vakna till liv efter sitt löp, och det innebär att jag står med två rottisflickor som också vill göra roliga saker - varför inte pulkarace förresten?!
Hittade detta foto från Dramas bebbetid.... Elsa undrar, med all rätt, vad sjutton vi har fått in för ohyra i familjen. Är dom inte bedårande?!
Det, i sin tur, betyder att jag har startat väldans tidigt på mornarna/förmiddagarna, med att aktivera dessa brudar. Så vi har väl promenerat, kört uppletande och lydnad lite allt som oftast. På prommisarna har jag börjat träna fröken Fis på att kunna gå lös lite här och var, och bibehålla fokus på matte. Inga stora utsvävningar förvisso, men det har ändock fungerat utmärkt. Det märks tydligt att hon har mognat och är mer koncentrerad på mig.
Lydnaden har vi tränat mycket på isen på Drevan och det har faktiskt gått riktigt bra. Har mestadels kört Drama, eftersom det är hon skriker efter aktivitet, och det är så jäkla roligt. Så fort hon ska in i fotposition, ser hon ut som en bredkäftad groda, och är hur uppmärksam som helst. Det tar en stund innan cellerna får kontakt, men sen jäklar. Vi har tränat mycket position, sättanden och lägganden samt inkallning, och det går förvånansvärt bra! Me like this dog!
Uppletande körde vi ute i Vissvass och det gick väl sådär - om man ska vara ärlig - och det ska man visst.... Det var förstås jättemycket snö och inte särskilt skönt alls egentligen, vare sig för tjejerna eller mig faktiskt. Elsa gick med höga knälyft, i mina fotspår, hämtade, snyggt och prydligt, den ena grejen efter den andra och gick sen ordentligt tillbaka till mig.
Drama körde metoden snöfräs, med påföljd att hela övningen blev jäkligt jobbig och den lilla hunden tog slut onödigt fort. Men grejerna kom tillbaka i alla fall, och det får man väl vara nöjd med.
Idag tog tonårssonen bussen till syrran i Örebro och blir kvar över helgen, och imorgon ska sambon iväg på spelning med några polare. Alltså blir jag ensam hemma imorgon kväll och jag ser redan mig själv ligga i soffan och välja och vraka bland TV-kanalerna. Längtar!!!!
Sofia har en lååång helg framför sig...... :)
Älgar och valpar!
Hade en så himla trevlig dag igår! Madde kom över på förmiddagen och efter en fika, tog vi en prommis med Elsa och Drama. Bäst som vi kommer gående där på gångvägen, står det plötsligt en älg 4-5 m ifrån oss!!!! Det slumpar sig så att vi är med "älgfamilj" här i Trollbäcken och dom rör sig hemtamt runt i området. Jag har sett dom vid ett tidigare tillfälle - men då utan bruttisarna.
Holy Moses, sa Drama, vilken jättestor hund, och tittade tveksamt på fjolårskalven! Elsa provade sig på några skall, men det avskräckte inte heller besökaren. Dom vuxna djuren stod en bit bort och käkade på under lugna former, medan dom höll ett öga på sin telning.
Dramas och älgens ögon möttes.....
Elsa har koll på dom större älgarna också och blir lite upprörd! Det är ingen ordning på promenaderna längre... Madde ser mest förtjust ut, tycker jag.
Efter detta lilla äventyr, fortsatte hela gänget ner till Bronäs för ett litet eftermiddagsbesök. Som vanligt lika trevligt och dagen gick över till kväll innan vi satte oss i bilen och rullade hemåt igen. Vi passade naturligtvis på att njuta av Donnas underbara små krabater! Stadiga rackare, måste jag säga. Och dom hade precis börjat vifta på svansarna!!!!!! Det är ju ett under att man tog sig därifrån utan att ha smugglat ner båda två i varsin jackficka... Bilder på dom små, får Anna stå för - www.keeponix.se.
Fick dessutom med mig en kong hem - företrädesvis till fröken Fis, så hon slutar med vanan att tugga i sig bollar i tid och otid! =) Tusen tack, gulliga Anna!
Idag var vi ute på ett snöröj och passade på att prova om presenten var kul - och det var den!!!
Kong i mun.
Kong i djupsnö.
Kong i djupsnö framför Elsa. Skoja till det hela lite...
Se ovan.
Jag har kongen!!!!!! Syrran jagar mig!!!!! Rolig lek!!!!!
När rastningen var klar, hann jag med att skjutsa brölande innebandypojkar till Heron City för biobesök, kvista till Huddinge sjukhus och hälsa på Madde, rasta hundarna (igen) och tillbaka till Heron City för avhämtning av ovanstående ungtuppar. Som jag sa i förra inlägget, och även meddelade min chef idag - jag hinner inte jobba!!!
Stendörren och Nyköpings lasarett
Vi gick upp ganska tidigt och inledde dagen med att att åka till Stendörrens naturreservat i Nyköpingstrakten. Vi har varit där förr och badat, men det var häftigt att se det i vinterlook. Det är så helt fantastiskt vackert med sina hängbroar som binder samman småöarna med varandra, och det är så ballt att liksom kunna gå ut i skärgården.
Långt där ute ligger öppna havet.
En av alla hängbroar.
Sprickor i isen.
Det var roligt att gå på broarna med tjejerna, eftersom det var något helt nytt för båda två. När vi här senast, var det Berta och Inez som var dom fyrbenta, och det är ju ganska länge sen nu. Det var förstås inga problem att ta sig över, eftersom både E och D är vana att skena över järnvägsbron i Furudal i tid och otid, men lite märkligt var det att broskrällena gungande! :)
Jag börjar verkligen undra vem som egentligen har mest koll på hundarna?! Matte......
....eller husse! Ser ni så kontrollerat det ser ut!
I sedvanlig ordning bestämde vi oss för att pulsa och halka hela vägen längst ut, för att passa på att ta nägra uppställningsbilder med havsbandet i bakgrunden. När jag laddade ner bilderna, insåg jag med skrämmande tydlighet varför jag inte håller på med utställning!!!!! Men, för all del, jag har ju humor, så jag bjuder gärna på eländet. Det ni nu kommer att se, är alltså Elsa och Drama när dom är som allra vackrast.....
Drama den sköna.
Elsa den hänförande.
Ja, herregud, vad ska man säga.... Bedrövligt, är vad det är, men visst ser vi att ha kul? I bakgrunden ser ni i alla fall något som påminner om ett stenröse och där har sambon och jag badat och solat för länge sen. =))))
Efter detta åkte vi vidare till Nyköping för att hälsa på stackars, skadade Madde på stadens sjukhus. Det har varit några riktigt oroliga dagar, så det var väldigt skönt att få se henne och ändå upptäcka att det glada humöret finns kvar. Anna, William och Felicia dök också upp och vi tillbringade hela eftermiddagen med att bubbla, skratta, fika och käka bullar. Det var svårt att åka därifrån, men vi ses snart igen. Jag kan inte nog säga hur mycket jag önskar att allt kommer går bra och att du snart är "på benen" igen, Madde!
När vi kom hem igen var det nästan natt - i alla fall kolsvart ute - och nu väntar väl mest sängen. Imorgon går jag in på min sista "sjuka" vecka, sen är det selen som gäller igen. Den är förstås fullspäckad... Tisdag till Anna och Roger, onsdag på bio med sonens innebandylag, torsdag på bio igen med Ludvig och någon av dagarna hoppas jag hinna med att träffa Emma och Märta. Jösses, jag har inte tid att jobba!!!!
Nu är Drama sååå lycklig!
Vi tackar vargavintern för att vissa relationer har förbättrats härhemma! Eftersom det inte finns en endaste liten katt som ville vara ute i denna kyla, har t o m vår Tigger fått ge sig och tillbringar en stor del av dygnet, ihoprullad på en lagom fluffig, mjuk och kattvänlig halsduk som befinner sig i vårt förråd. Det har också fört med sig att den idoga lilla rottweilern Drama har insett att man kan inte jaga katt dygnet runt - det blir tröttsamt - utan det är bättre att försöka umgås under värdigare former.
Den som väntar på något gott.....
.....får garanterat en stunds kel! Mysigt så det förslår.
Annars börjar jag "ana ljuset i tunneln" och passar på att njuta av långa, härliga promenader på isarna runtomkring. Så värst mycket träning blir det väl inte, men en viss uppstyrning sker ändock i all den stund matte är på benen igen. Det är dessutom så ytterligt mysigt att båda tjejerna löper och drabbas inte den ena av kåtslag (men vad säger jag...) så är det den andra. Här har vi inga hämningar - föremålen för deras heta lågor varierar vilt från lagottor, taxar, grand danois och en och annan schnauzer.
Elsas våteksem har gett med sig av ren utmattning, Dramas klo är läkt och den oranga bollen verkar leva sitt eget liv, trots ihärdigt intag av matolja och lååånga rastningsrundor. Hela familjen är numera experter på "Gissa bajset" och skenar, med dödsförakt, upp i den ena snödrivan efter den andra, för att intresserat studera vad som klämdes ut ur magen för stunden. Hittills ingen boll alltså, men så länge D uppvisar detta glada humör och en väl fungerande mage, tar jag det hela med ro.
Till helgen ska vi till Flen och hälsa på. Har hört att det finns några söta valpar där, som måste ses......
"Barnbarnen" på besök.
Pappa Kim med lilla Elton, 5 månader.
Kändisen Ludvig med mamsen Malin.
Och så det vanliga scenariot när Adam och Ludde träffas - BUS!!!!!
Den bästa dagen på väldigt länge!
Jag skulle så gärna vilja jaga honom lite, men matte säger att jag inte får.....
Var vi inte lediga idag?!
Vi gick ner till närliggande Långsjön och fortsatte ut på isen. Det är något alldeles speciellt att gå på isar, tycker jag - dvs om man kan lita på att dom är tjocka. :) Jag älskar när det är öppet och vida nyer, det ger en frihetskänsla på något sätt! Vilket förstås smittar av sig på dom fyrbenta!
Svårt att tro att det är en sjö man går på, eller hur?
För första gången på länge kan Drama "rocka loss". Klon verkar hålla och det är bra. Hon har mycket energi....
Ser du inte hur stor jag är, säger Elsa. Näe, svarar Drama.
Är vi söta eller är vi söta?!
Älskade sambon i vinterskrud.
Under promenaden träffade vi en favoritelev från skolan, tillsammans med hans trevliga familj. Mysigt tyckte E och D och turades om att pussa ihjäl honom.
Glöggpaus.
Elsa med frost i "skägget".
Galningen med frost lite överallt.
Efter 2,5 tim "ramlade" vi in hemma igen, trötta, glada och nöjda. Jag känner mig alldeles lycklig över att det verkar som om jag börjar orka mer och mer, och äntligen kan börja återgå till mitt forna liv. Ja, jag vet att läkaren påpekade att det finns ett ord som heter Tålamod - tydligen - men det är jag osäker på om jag har hört någongång..... ;) Hur som haver, så är jag rastad och snäll för tillfället, och har haft en underbar dag!!!!!
Nytt år och nytt modem! Härligt!
Sen sist har vi hunnit fira nyår under oerhört stillsamma former - bara sambon, sonen och jag. Vi kände oss rätt så skrynkliga efter julhelgen, så det passade oss väldigt bra. Som lite tempohöjare hade vi (pga av kattvaktande) tillgång till en grannes utomhusbubbelpool och relaxavdelning (somliga har det bra) och där njöt vi under eftermiddagen. Jag i bastun medan herrarna bubblade på därute. Jättehärligt!
Det verkade kallt, men dom såg så nöjda ut sååååå.
Utanför såg det ut såhär. Underbart vackert - visst?!
Väl hemma lagade vi trerätters middag och bara njöt av att allt verkade fungera alldeles normalt. Vi var t o m ute och sköt raketer, och inte ens då hände något utöver det vanliga. Väldigt skönt, måste jag säga. =)
Några dagar efter nyårshelgen tog Björn med sin stappliga "fru" och åkte till Åkeshovs Slott för att rasta henne. Det var himla trivsamt för "frun". Dessutom var det nya tassemarker och det gillar ju vi!
Alltså ytterligare ett av alla slott vi har besökt genom åren - Åkeshov.
Så´n här ordning blir det på hundarna när matte är indisponibel. Drama gör i alla fall ett försök att sätta sig, även om det är mitt i snövallen. Elsa är bara glad och fullständigt okontrollerad - dessutom fryser hon om stjärten....
Efter en skön, men kylig, promenad gick vi in i detta trevliga växthus/fik och åt en ljuvlig hemgjord, grön ärtsoppa till lunch. Drama, den lilla spjuvern, hade tappat sitt skydd på tassen (pga opererade klon) och lyckades få gå med in i cafeterian. Det tyckte hon var trivsamt och låg så snällt bredvid bordet medan vi åt. Hon har liksom mer tur än andra, den hunden.
Idag har jag varit ensam hemma för nästan allra första gången sen operationen. För någon vecka sen hade det aldrig funkat med tjejerna, så det var med blandade känslor, kan jag säga. Men, peppar, peppar, så mådde kroppen riktigt bra och det gick finfint att ta en långprommis med råttorna. Elsa får förstås gå lös och Drama uppför sig som ett ostyrigt föl i kopplet. Men, med lite god vilja, så ska det nog fixa sig. På sätt och vis, kom ju klobrottet som "ett brev på posten", eftersom det innebär att även liten D måste sansa sig - åtminstone lite!
Äntligen promenad med matte!
Flatensjön i blek vintersol.
Avslutar med en bild av familjens pajas....
Jag menar, sitter inte Björn bredvid i soffan, så kan man ju alltid luta sig mot denna "karlakarl"!
Nu är den glada julen slut, slut, slut....
Efter mitt blogginlägg på julafton, där jag babblade om julefrid och lugn, inträffade följande: Sonen kom hemstapplandes från pappsen efter en vecka i sjuksängen med feber och halsont. Läkare var vidtalad och det var något elakt virus eller möjligen körtelfeber. Bara att avvakta....
Då jag inte sett telningen på en vecka, höll jag på att få slag när han dök upp - vit som ett lakan och gått ner ganska rejält i vikt. Vi mutade med både Kalle, julklappar och god julmat, men han ville bara sova, och framåt kvällskvisten bestämde vi oss för att åka in till mitt andra hem - just precis - Karolinska Sjukhuset.
Sonen blev raskt nerbäddad i en säng med en rejäl påse med dropp och ganska snart slogs det fast att det var en ful, jädrans halsböld som spökade. Skönt att det i alla fall inte var körtelfeber... Han och jag blev helt enkelt inlagda och fick eget rum och allt. Mysigt, eller...?! Där tillbringade vi sen hela julhelgen - sonen sovandes medan jag tittade på allt som Sveriges Television hade att erbjuda. Så trååååkigt att man nästan blev apatisk!
Stackars sambon (och tack och lov att han finns) ägnade helgen åt att ränna som Emil till snickarboa - fast fram- och tillbaka mellan Tyresö och KS. E och D väntade ju otåligt hemma och jag väntade lika otåligt på andra hållet. På annandagen kom han upp med två tallrikar med julmat till sin sura sambo - en med sill och en med skinka, köttbullar mm, och då blev jag faktiskt lite snällare - men bara lite.
Igår, söndag, fick vi åka hem igen och tonnisen mår mycket bättre! Skönt, för det var faktiskt ganska oroliga dygn. Men varför slå sig till ro med det? Nädå, nu har Drama lyckats få ett klobrott, så imorgon väntar operativt ingrepp!!!!!!! Förstår ni varför jag låter något bitter i denna stund?
Men å andra sidan kan det bara gå framåt efter denna decembermånad, så nästa år kommer att bli underbart! Vi ska bara lyckas tråckla oss dit! :)
God Jul till er alla från oss alla!
Äntligen har julefriden infunnit sig! Ser fram emot en lugn och mysig julafton. 
Önskar er alla detsamma!
Snöröj!
Nu e´re vinter, nu e´re vinter, som vi har önskat oss så....... Underbart!
Tycker att ord är överflödiga, fotona talar liksom sitt tydliga språk! :)
Kurragömma med.......
........syrran! Man har inte roligare än vad man gör sig!
Det är så varmt och skönt!
Men innan vi nästan förfrös, så hann vi i alla fall ta oss en och annan stillsam promenad. Det stillsamma stod Björn och jag för......
Systrarna Sisters "bråkar" om ett litet däck....
Jag vill...... Nä, jag vill!
Ha, jag vann! Kolla vad snabb jag är!
Underbart söt och nöjd liten Drama stoltserar med vinsten! Hon lider inte av snö och kyla!
Elsa poserar så vackert på järnvägsbron i Furudal! Visst är det en ljuvlig bild?
Furudal i vinterskrud.
Va? Bortskämd.....? Nähädå! =))))
I julklapp önskar jag mig att vara något mer återställd och därmed lite piggare och raskare. Är så himla dålig på att vara indisponibel........ :(
Vi andas!
Jag tror att vi alla i familjen (ev bortsett från hundarna) har haft det lite mentalt jobbigt inför min operation. Den föregicks ju av en bröstcancer för ett antal år sen, och jag misstänker att många tankar fick ny kraft inför detta ingrepp. Nu är det i alla fall klappat och klart, jag mår fina fisken, allt har gått över förväntan, familj och vänner har föregått med gott exempelt och besökt "sjuklingen" ordentligt, hundarna har haft det supertoppen hos Anna och Roger och nu ser vi fram emot ett betydligt lättsammare 2010!
Idag blev jag utsläppt från KS, efter en liten "retning" redan igår. Snabbt som ögat stack Björn och jag iväg på lunch i Gröndal och sen råkade vi kvista förbi IKEA (!?) för inhandling av ljus på längden och tvären. Jag hade en halv plan på att erbjuda min dränage"påse" till Blodbussen, men hejdade mig i sista stund. Dom vill bergis ha fräscht blod.... :S Tänkte bara att jag kunde komma hem en dag tidigare. =)
Nåväl, efter lite "arga leken" från sjukhuspersonalen efter IKEA-besöket, lyckades jag bli utskriven och när Björn hämtade mig så kände jag mig "fri som fågeln". Och då hände det som alltid händer..... Björn undrade om jag möjligen kunde tänka mig att åka till landet - typ om en timme!!!???? Absolut, vad ska vi annars göra?! Lite dimmig efter veckans övningar, packade jag om (tror jag) och så bar det iväg igen - via Flen, eftersom bruttisarna måste hämtas. På väg in i bilen, lyckades jag slå skallen i bildörren och fick ett jack i pannan! Sambon tjoade något om att sy, men min finska ådra dök upp och jag sa: Kör bara, kör till Flen! Jag går icke in på ett sjukhus till!!!!!
Ner till Södertälje satt jag med en ispåse på pannan, men sen lade sig bulan ganska bra och jag tycker att ett jack i pannan känns ganska spännande. Det har jag aldrig haft förut!
När vi kom till Anna och Roger, föll ett rosa skimmer över oss. Snön föll, Felicia var hemma och alldeles lagom sjuk, Anna var söt och bjöd på kaffe medan William var i skolan och Roger plogade vägarna åt oss. Efter ca 30 minuter bröts dock idyllen av uppfödaren som sa: Jag vill inte vara oförskämd men är det inte dags att ni åker?! Ni har många mil att köra.... Sagt och gjort, vi lastade in två överlyckliga hundar i bilen och fortsatte färden mot Furudal.
Man kan väl konstatera att det var fel dag att resa. Just denna dag, den 15 december 2009, ska all vinterns snö falla över oss - så har Gud bestämt. Men ca 9 timmar senare i 60 km/t landade vi i alla fall i vårt underbara hus! Nu lyser adventsstakarna, vi har ätit lite smått och gott, det sprakar i kakelugnarna och tjejerna är mer än nöjda att vara med husse och matte igen.
Vi andas, som sagt, och mår bra tillsammans!
