BH-prov, sorterar under avdelning skryt!

Så var Kruten´s och min tävlingskarriär igång för året, då! Vi har inte vilat på lagrarna inte, utan nött och nött och nött som små tokar - i synnerhet på den förbaskade platsliggningen. Och tro mig, det har varit mängdträning a la grande! Dels så har det legats (till förbannelse) under ipoträningen i ridhuset under vintern, dels så har det minsann legats rejält i nya träningsgruppen också. Den senare är helt underbar gällande just störning, då alla är helt vilda med allehanda belöningar, och inget kunde vara mer nyttigt för lille Krut än just detta. Nu är jag ju en aning vidskeplig, så jag vågar aldrig säga att något är bombis, men nog ligger han betydligt mer stabilt nu, i jämförelse med dumheterna i höstas.
 
 
Efter att ju ha missat förra helgens BH-prov, då jag var "tvungen" att kvista till Arholma, var det dags idag istället. Med på färden, var Nenette som en alldeles utmärkt stöttepelare och coach, och det kändes faktiskt skönt att ha någon att babbla med - blev liksom inte så mycket tid till grubblerier på det viset. Som bonus är även denna kvinna skickligt inom fotokonsten, så det är hennes foton du ser i det här inlägget.
 
Vi började med att komma två timmar för tidigt, så Krut var rejält uppvärmd, kan man säga, när det så småningom var dags att äntra planen. Det här visade sig vara en sån här dag som vill att alla tävlingsdagar ska vara - allt kändes perfekt och det gav också resultat. Han, Kruten, gick som en klocka bredvid sin matte, som i sin tur, så sakteliga började hitta tillbaka till sin normala andhämtning och puls.
 
 
 
 
 
 
Efter allt trampande, var det platsliggning medan näste man körde sitt program, och Kruten låg som fastspikad i backen. Han fick omdömet "utmärkt", trots att matten ifråga inte riktigt följde domarens anvisningar- men som domaren sa: Det kan ju inte hunden lastas för!
 

Man kan ju bli jäkligt trött på en matte som inget fattar....
 
Det var vid genomgången som jag nästan fick hybris av stolthet! Det var lovord om Krut´s fantastiska energi och attityd, om vår otroligt fina kontakt, om mitt framförande av honom, om det utmärkta tempot, om hur oerhört långt Krut har kommit i sin utveckling trots sin ringa ålder (då svimmade jag nästan) osv, osv i samma anda under precis hela genomgången!!!!! Vem fasen hade nånsin kunnat tro, att detta skulle hända mig???!!!!
 
Jag fick dessutom uppleva att, i princip, samtliga närvarade, kom fram och gratulerade mig till en underbar hund (jo, tack, det vet jag) - jag menar, bara en sån sak!
 
 
Min bästis <3
 
Efter godkänd lydnadsdel, tog miljödelen vid, och den passerade faktiskt helt utan anmärkning. Det rullade som bara på och sen var vi klara. Woohooo och jiiippppiiii och alla andra glädjeyttringar man kan komma på, säger jag bara! Och extra kul att Vivi och Flatter också blev godkända såklart!
 
När vi numera bor i Västerhaninge, så var vi tillbaka hemma på nolltid, och nu är det himla massa kväll kvar av den här dagen. Det kommer garanterat innebära mycket tid i sängen för samtliga fyra familjemedlemmar - ni vet, imorgon är ju en ny dag!
 
 
 
 
 
 
 
 

Arholma!!!!

Vi har tillbringat helgen på Arholma, minsann, sambon, Släkten-är-värst och jag. Säger bara: Fy tusan, så himla trevligt var inte det då!
 
Jag har länge närt en liten dröm om att bo på något mysigt vandrarhem i skärgården under några dagar, och nu hade jag hittat vandrarhemmet Bull-August på Arholma, och bokat rum där över en natt. Sambon säger ju aldrig nej till något, och inte jag heller för den delen, så igår morse packades bilen - för typ tusende gången - och vi styrde kosan mot Simpnäs och båten till ovan nämnda resmål.
 
 
I väntan på båten, fick vi sällskap av denna bedårande lilla person....
 
 
Katter <3
 
 
 
 
 
Inget är som väntans tider......
 
 
.....men nu så! Där kommer Monsun tuffande!
 
Åka passbåt var då inga problem och snabbare än snabbast, visade det sig att vi var framme vid Arholma! Det var t o m nästan så att vi hamnade först i kön på lanthandeln på direkten, pga närheten till båt och hav!
 
 
Efter viss diskussion med Släkten-är-värst kring detta med jourhavande Securitasvakt på nya ställen, packade vi vår lilla packning på en kärra (notera skohornet - alla äventyrares viktigaste överlevnadspryl) och begav oss mot Bull-August och vårt boende.
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta fantastiska mötte oss - i kombo med en underbar ägarinna, som bakat kaka, satt på kaffe och ställt in frukost i kylskåpet. Min vana trogen, kände jag direkt, att hit måste jag (också) flytta!!!
 
Vi hade bokat något slags paket, som bl a innehöll cyklar, så sagt och gjort - efter fikat bar det av över ön, iförda mintgröna cyklar, matsäck och Släkten-är-värst. Kan bara, helt kort, konstatera att Kruten är usel på just cykling. Eller, snarare, har fullkomligt fel upplägg.
 
 
 
Drama är ju cykelvan och tillbringar en del timmar med husse och hans MTB - därav vis erfarenhet av upplägget fart kontra ork.
 
 
 
Krut har en annan stil - han kutar sitt snabbaste, stannar, pinkar, plaskar i diken, skakar sig, inser att vi är jäkligt långt bort - och så börjar han om från början igen.
 
 
 
Men vi andra tre, njöt av vackra grusvägar och blåsippor i alla fall!
 
Dagens destination blev Arholma Nord och Batteri Arholma. Batteri Arholma är en militär anläggning, insprängd under mark, som numera är museum. Det hade inte öppnat för säsongen, men det gjorde inte oss så värst mycket. Jag - och vi f ö - är ju lätt allergiska mot en massa människor och trivs inte när det är trångt om plats, vilket också är exakt det som gör mig lätt kluven till Stockholms skärgård. Det är så fantastiskt vackert men också så galet överbefolkat under somrarna, så detta var en perfekt tid att vara där.
 
 
Oavsett så ser ingången faktiskt riktigt spännande ut!
 
 
 
 
 

 
 
 
Efter en massa lek och bus, käkade vi lunch och rullade sen vidare mot nya mål, dvs bastun som sambon prompt skulle nyttja till kvällen....
 
Jag hade inte en susning om vart vi skulle, men sambon, han visste, han!
 
 
 
 
Alltså, detta var ju oerhört unikt och skärgårdigt, men dessvärre helt fel. Jag tackar högre makter, att jag fick sambon att ringa och dubbelkolla - annars hade vi suttit där, i annans egendom, lite senare denna dag och blottat vår lekamen.... Hade i och för sig inte varit ett dugg förvånande!
 
Efter ett kortare pit stop på hemmaplan, bar det av - igen - per cykel, till Dansbanan (öns restaurang) för middag.
 
 
Lika bedårandet, det också, men döm av vår förvåning, då en kvinna kliver ut på trappan och tjoar: Men Lena, vad länge sen!!!!! Det visade sig vara f d grannens svägerska, som numera är sambo med restaurangägaren på Arholma. Jag har slutat förvånas - inget konstigt alls att just hon befann sig just där, och att just jag råkade befinna mig där för första gången i mitt liv....
 
 
 
 
Detta innebar såklart att vi blev majestätiskt omhändertagna och hade ett par mysiga timmar på den gamla Dansbanan. Dom har som mål att ha nöjda och mätta kunder - tror ni dom lyckas?! Hihi!
 
Nu skulle man kunna tro att dagen var slut, men icke! Bastubadet väntade, som ni uppmärksamma läsare säkert noterat. Kalla mig gärna feg, men jag hade inte en endaste plan i världen att kombinera något bastubad med dopp i havet. Det innebar såklart att det heller inte blev någon bastu för min del, då jag tycker att det känns lite märkligt att klä av mig alla kläder, för att krypa in i en bastu, svettas en hel del och sen klä på mig igen...
 
 
 
 
 
Nu behöver man ju inte bada bastu och plumsa runt i ett hav som är sisådär 4 grader varmt, för att ha det bra.
 
 
 
 
 
Drama följer sin älskade husses bravader.....
 
 
....medan Kruten och jag myser i bastudelen.
 
 
 
Det var en härlig stund - liksom känslan då vi kom hem och fick krypa ner i sängarna med rosenlakan!
 
Och så var det söndag.....
 
Jag hade tänkt sova en stund, vilket jag tror att åtminstone Krut också hade tänkt, men sambon har gått in i en ny fas i livet, och är numera uppe med tuppen. Efter frukosten, var det uppställning vid cyklarna för nya äventyr.
 
 
Idag bar det iväg söderut och vi hittade ännu fler fina vägar och vackra vyer.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu börjar vi närma oss kyrkan och då får man skärpa till sig en aning....
 
 
 
 
Så oerhört vackert!
 
 
Nästa mål är Arholma båk.
 
 
 
 
Men först en liten titt kring lotsen....
 
 
Tro nu inte att det räckte med att cykla som en tok runt ön i dagarna två. Nejdå, det skulle såklart klättras också!
 
 
Båken....
 
 
....med helt okej utsikt! Fniss!
 
Vid det här laget var i alla fall jag mer än nöjd med dom fysiska aktiviteterna, och vi fräste tillbaka till Bull-August för lite lunch innan hemfärd.
 
Väl ombord på båten, kändes livet sådär extrabra igen! Jag älskar att åka båt!!!!
 
 
 
Sambon ser ut att ha haft en riktig toppenhelg! Blink, blink!
 
 
 
Två väldigt trötta individer! Drama är dessutom lite extra lerinpackad efter ett av alla bad.....
 
 
Tack och hej, leverpastej, för denna gång Arholma! Det känns som om vi, alldeles säkert, kommer tillbaka i höst - när sommargästerna har åkt hem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

IPO-läger för hela slanten!

Nu hoppas jag att det onda har "värkt ut" för en stund, och att jag kan fokusera på vardagen ett tag igen. Kan säga, att det behövs!

Helgen har tillbringats på Nynäshamns BK tillsammans med ett gäng fullkomligt galna och tokglada människor, under styrning av fantastiska Helen och Jimmy. Jajjemän, det är till att ha varit på ipoläger! Många välkända och kära människor på plats i skön kombo med ett antal nya ansikten, ett alldeles utmärkt upplägg och - till råga på allt - soligt och vackert vårväder!
 
Inledde med teori på fredagskvällen, och samlades sen kl 9 (sharp) igår morse, för skyddsarbete och lydnad.
 
 
Man sitter en faktiskt en hel del, när man är på läger, samtidigt som man jobbar för fullt med hundarna. Man pratar även en hel del!
 
 

 I alla grupper finns dom där gubbarna i The Muppet Show - ni vet, dom på balkongen. I vår grupp är det definitivt Anneli och jag! Hihihi!
 
Under dagen hann Krut och jag köra ett antal skyddspass samt en lydnadsdel. Vi ville jobba mer på hans attityd i skyddet, och växlade mellan ärm och kudde under dagen. Jag antar att det blev lyckat, eftersom han förflyttade sin lilla matte sisådär nån meter, varje gång jag startade honom, framåt eftermiddagen....
 
 
 
 
 
Pass 1 och vi ser relativt nöjda ut
 
 
Vi har alltid många fotografer på plats. Här är det Vivi som har paparazzi-jouren.
 
 
Passade på att köra igenom BH-provet, inför lördagens utmaning. Om jag bara hade gett f-n i bollen, hade det gått strålande! Krut har en underbar förighet, och känns stabil rakt igenom, men vi tappade båda fokus, då jag hade bollen i fickan. Det innebar att jag gjorde några missar, blev irriterad, gick iväg och lade ifrån mig bollskrället, fortsatte och då gick det ändå bättre. Väl hemma konstaterade sambon att vi ska på mysutflykt i samband med hans födelsedag och det blir inget BH-prov eftersom det infann sig på samma helg!!!!! Ingen vidare kommentar.....
 
 
 
 
Efter detta sa Jimmy: Nu kör vi Krut på kudde! Egentligen ingen vidare kommentar där heller, mer än att det kan göra jävligt ont att köra ipo ibland! Krut måtte ha legat på laddning och jag for som en snorlobba efter min lilla kärlek. "Publiken" höll på att skratta sig fördärvad och jag upplevde en väldigt tydlig nära-döden-upplevelse! Det liksom kändes som om ryggen gick av på mitten och höger hälsena som slets av i samband med lille Kruts acceleration framåt.... Det är bra skyddsarbete, det!!!!!
 
När det här passet var klart, tände vi grillen, käkade hamburgare och passade på att prata lite, lite till. Det gäller ju att ta tillfället i akt! Sen styrde, tack och lov, Helen upp gruppen en aning och pratade nyttan, vikten och nöjet av en balansboll.
 
Naturligtvis kunde hon visa upp deras Hexa, som var en rackare på den däringa bollen! Både Hexa och Helen uppförde sig som om det var den mest självklara saken i världen, att ha en hund sittande/liggande/stående på en jättestor gummiboll.
 
Sen fick vi andra prova....
 
 
Det gick ganska bra för Anders....
 
 
 
 
 
......och sen var det ju Kruten. Smidig som ett kassaskåp och fullständigt galen av hunger, tog han sig an bollen på alla möjliga osmidiga sätt, men till slut så hade Helen ändå lyckats få honom att sitta alldeles still uppepå en blå, jättestor boll!!!! Heder åt dig, Helen!
 
Väl hemma, hade sambon gjort så himla fint!
 
 
Det var städat, några kvarvarande flyttkartonger var upplockade, en massa ljus var tända och detta var serverat. Mysigt, var ordet, sa Bill.... Sen somnade vi!
 
Det nästa jag minns, är att klockan ringde, jag vaknade och kunde typ inte gå pga hälsenan. Grubblade en hel del på, hur dagen skulle genomföras, medan jag drog på mig paltorna. Kämpigt att köra skydd för fulla muggar, om man inte kan stå på ena foten - dessutom tufft att rasta två rottisar, sådär rent allmänt.
 
Väl på klubben, visade det sig att Krut och jag startade som nr 1, och det fanns ingen tid till vidare funderingar. Det var väl bara att hoppa på ett ben, typ. och sen körde vi.... Krut hade vaknat till liv rejält och hade plötsligt blivit en hejare på rondering. Gillar dom där stunderna, då insikten liksom kommer till hunden, utan din egentliga närvaro. Det var nämligen precis så det kändes. Självklart har vi tränat rondering, men skulle ljuga om jag påstod att Kruten kunde på alldeles egen hand. Nu kunde han i alla fall det, så det har jag nu bockat av med en grön bock i checklistan! Hahaha!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Som avslutning på dagen, fick dom som ville, prova på att köra sina hundar på Jimmy i heldräkt. Alltså, det är så sjukt roligt!!!! Glada, laddade hundar i kombination med ganska trötta förare samt en tapper man som figgat i två dagar, inbjöd till många goda skratt. Personligen höll jag på att fnissa ihjäl mig och det tog en ansenlig stund innan jag kunde samla ihop mig och få till ett "loss" som Krut ens förstod.
 
Nu är jag hemma igen, efter en mycket, mycket lyckad träningshelg tillsammans med likasinnade. Jag vill rikta ett varmt och stort tack, till Helen och Jimmy, för erat stora engagemang och aldrig sinande tolerans med oss skrattande och fnittrande hundförare, hundar av olika sort med olika driv och olika fokus, alla våra åsikter och tankar och frågor osv, osv. Ni är, i sanning, guld värda! Och tack till alla er andra sköningar - vi ses snart Igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg