En liten tripp till Dalarna piggar alltid upp.....

 ........synnerhet i sällskap av Marren och Lo! Jo men visst, så att, Marren ringde för ett litet tag sen, och undrade om jag möjligen råkade befinna mig i Furudal den här helgen, eftersom hon liksom ändå skulle kvista förbi och göra MT med Lo, vilket jag egentligen inte alls råkade. Men helt osannolikt, var helgen obokad, varpå det ansöktes om semester i fredags och Släkten-är-värst och jag drog iväg på dejt. Utan överdrift, precis hur mysigt som helst!!!!
 
Fredagskvällen tillbringades som i ett töcken, dock ej pga överdrivet intag av alkoholhaltiga drycker, utan mer pga långkörningar från landets alla hörn, slutet på veckan och - för min del - total urladdning efter det efterlängtade tävlingsresultatet dagen innan. Men jag vill ändå betona att vi hann prata en ansenlig mängd - trots detta! Hihi!
 
Följaktligen var vi uppe relativt tidigt igår, och drog iväg ut i spårskogen efter en puttrig långfrukost. Jag kan inte nog betona, hur lätt om hjärtat jag känner mig, nu när vi är klara med tvåan, och kan fokusera helt på spåret .Lille Krut har många bra sidor, men spårarbete är tyvärr inget som hör dit. Han trasslar och vindar och spårar och vindar och kliar sig i huvudet och spårar lite till, osv osv..... Men för all del, apporterna hittar han alltid - det gör han visst det.
 
 
Att resa med Marren, är som att resa med ett under av ordning! Skogspinnar behövdes, varpå denna fantastiska kvinna naturligtvis trollade fram en variant av häcksax ur sin välsorterade bil!
 
Jag lade två korta, raka spår med ett slut, och jag känner inte att jag behöver göra några större utlägg kring detta. Han spårade ungefär som vanligt, och jag blev ungefär lika trött som vanligt.
 
 
Näe då, lite skämt åsido, men sommaren kommer absolut att ägnas åt flitigt spårarbete - det är en sak som är säker.
 
Drakis hakade på det spår som Lo just hade gått, och det är bara att konstatera, än en gång, att hon är en riktig spårstjärna, lilla moster!
 
 
Inga som helst problem med längden på spåret och heller inga problem med apporterna! <3
 
Efter avslutande budföringar med samtliga fyrbenta, rullade vi ner till caféet och käkade en mumsig och efterlängtad lunch, innan vi tog oss an lydnadsarbetet. Sen en tid tillbaka, är det några flitiga bybor, som har byggt en superfin ridvolt i närheten, och jag hade lyckats få tag i en av tjejerna och hört mig för om det var möjligt att träna även hund där. Nemas problemas, mot den enorma utgiften av 100 kronors medlemskap och att vi var införstådda i att hästar har företräde. Knappast något att diskutera, utan bara buga och bocka! Återigen slog mig tanken, att vi stockholmare har en del att lära .......
 
Tränade lite ruta och framförgående med Krut, och det ska väl gå vägen vad det lider, tänker jag.
 
 
 
 
 
 
I alla fall rutan.......
 
 
 
Blev lite bekymrad när han tog sikte på Marren först, men sen förstod han att det inte var själva hon som var belöningen!!!
 
Med Drama pysslade jag vidare med vittringen...
 
 
 
 
 
 
.......och idag tyckte jag att det gick riktigt, riktigt bra!
 
 

Marren och Lo började med stegförflyttningar, och det tyckte Lo var en höjdare! Bra jobbat!!!!
 
Vid det här laget hade klockan, på nå´t konstigt vis, hunnit bli sådär mycket igen, och vi kändes oss rätt slut i rutan faktiskt - hemgång gällde. Men först var vi som tvungna att kvista ner till sjön en sväng!
 
 
Ja, ni känner väl igen motivet!? Det är så bedövande vackert, att man aldrig får nog!
 
 
Drama fick span på en pinne, och gav inte upp förrän hon hade samlat mod och simmat ut i det jäkligt kalla vattnet, och hämtat vederbörande.
 
 
Krut inledde med att agera fotomodell och sen....
 
 
 
 
 
 
........blev allt precis som vanligt!
 
Vi hann landa en stund på altanen, med varsin öl, innan det var dags att fixa middag light (i meningen att vi inte har lagt någon enda energi på att laga lyxig mat den här helgen), försöka hålla ångan uppe och babbla till sent - trots att våra ögon gick i kors x 100.
 
Imorse skuttade vi upp och fräste till Dala-Floda, där Lo skulle göra sitt MT. Passade på att käka på den fullkomligt mästerliga thairestaurangen i byn, och fick dessutom bonussällskap av uppfödare Lotta och Chatta. Faktiskt exakt precis hur mysigt som helst!
 
I väntan på start, passade jag på att spåra lite med Släkten-är-värst, och tänka sig! Plötsligt, just denna söndag, på en åker i Dalarna, kunde han plötsligt, han Kruten!!!!! Spännande att de hur det ser ut imorgon, säger jag bara...
 
Korningen gick bra, och vi hann springa ihop med ytterligare kändisar, i form av Anki och Kricko. Det har varit en så totalmysig helg och jag ser redan framemot lägret senare i sommar, så vi ses igen! Det ska bli kul - minst sagt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

LPll, LPll, LPll!!!!!!!!!

Äntligen! Där satt den! Inte en dag för tidigt! Som vi har kämpat! Osv, osv, osv....... Jag kan inte nog understryka vilken galen lättnad och glädje jag känner över just det här resultatet! Ni vet ju om våra bravader med Krutens platsliggning, dom två senaste tävlingarna, och ni vet också om hur vi har tränat och nött, nött och tränat för att få ordning på densamma och lite annat "löst krafs".
 
I och med att jag är begåvad med ett helt gäng med fina träningskompisar, så har jag haft många och goda möjligheter att träna stadga på både längden och tvären, och till slut har jag faktiskt börjat känna en viss förhoppning om att vi har fått lite styr på den vilda och vackra rottispojken.
 
 
Det är detta som jag ska "styrsla runt" på lydnadsplanerna!
 
Idag kände jag mig faktiskt glad över att Helen och Nenette hade övertalat mig, att tävla på hemmaklubben (istället för att åka så långt hemifrån som möjligt - vilket annars är mitt vanliga upplägg). Det var så himla mysigt och så himla härlig stämning och så himla puttrigt - kort sagt.
 
Jag kände mig något mindre svimfärdig och illamående än vanligt, när det var dags för start, men man kan ju alltid lita på lille Krut. Jag tror banne mig att han har listat ut när det är tävling, för det är ett visst mått av ofokusering, som jag inte ser så mycket av på träning. Vi var bara två startande idag och det kändes lugnt och tryggt - vilket det också var, tills konkurrentens och Krutens ögon möttes för ett ögonblick, under platsen, och se på f-n - har han inte mage att börja vifta på svansen - den här gången också!!!!! Jag kände att jag antagligen skulle slänga mig på marken och börja skrika och gråta, om vi nollade ytterligare en gång, och klämde i med en harkling, vilket fick tävlingshunden att minnas att jag var med där på planen. Tur för honom, säger jag bara.... Hihi!
 
I övrigt gick det riktigt bra, trots att jag tyckte att det kändes både fladdrigt och yvigt på sina ställen:
 
Platsliggning 9 p (kryper - hade jag ingen aning om)
Fritt följ 8 p (långt fram, dk)
Läggande 9 p (stegar ner)
Inkallning 9,5 p (sitter ej still)
Rutan 10 p
Apportering 10 p
Hopp 9 p (sitter snett)
Fjärren 10 p
Helhet 10 p
 
Summa: 186 poäng
 

 
Nu kommer jag icke träna lydnadsmomenten i tvåan nå´t mer inom överskådlig tid, kan jag säga! Nu är både lille Krut och jag less och vill börja med nya, spännande saker. Men allra, allra först ska vi åka till landet tillsammans med Marren och Lo! Tack, tack, tack alla rara för ert stöd idag - det kändes härligt!
 
 
 
 
 
 
 
 

En mycket alternativ - och underbar dag - på jobbet!

Idag stod "marsch" på schemat i plugget, eller ja, snarare vandring, och hela klabbet skulle till Strålsjön i Älta och ha det bra. Det är dock inget som passar min lilla, gulliga elev och mig något vidare, så vi enades om heldag med Släkten-är-värst och matsäck istället. Med på färden hängde även Ingela, Trolla och pyttelilla, fåniga valpen Trixa.
 
 
Det senare var ju något som grabbhalvan inte alls var särskilt lycklig över! Eller.....
 
Egentligen hade vi tänkt spåra, men eftersom alla mobiler hade sagt att det skulle bli ösregn hela dan, tänkte vi om. Sänder återigen Nynäs BK en varm tanke och tackar för att jag blivit betrodd med nyckel till klubbstugan, och vi valde att åka dit istället. Då finns det i alla fall tak över huvudet, om himlen skulle rämna......
 
 
Nu måtte vi ha varit begåvade med alldeles extra mycket tur, för solen lyste så fint över just appellplanerna och klubbstugan, så det fanns faktiskt inget att klaga på. Först lite lek med Ingelas hundar......
 
 
 
 
.....och sen lite träning med Släkten-är-värst. Först ut var vildfröet Drama och jag säger bara: Heder åt Eleven för tappert kämpande! Alla som tränat hund, vet att det är betydligt mer att tänka på, än vad som syns!
 
 
Är oerhört nöjd med just det här fotot, som så pedagogiskt och kraftfullt visar hur man ska kasta en apportbock över ett A-hinder. Hahaha!
 
 
 

Notera att detta är vår alldeles nybakade 7-åring, Keeponix Drama, som lätt och ledigt spänstar över A-hindret!
 
Efter en massa belöning och lek, satte min lilla handler in Drakis i bilen och hämtade ut Kruten för uppstyrning. Och det, mina vänner, det är mycket att styra upp, kan jag säga! Särskilt om man bara är 10 år själv....
 
 
Ah, min bästa kompis och jag ska göra något kul, tjoar Krut, alltmedan Lena, dvs jag (notera gärna min morgonfrilla - avd skulle ha behållit mössan på) försöker få någon jädrans ordning på hundskrället.
 
 
 Så där ja!
 
 
 
 
Och vad sägs om detta då ra´?! Snacka om begåvat barn!!!!
 
 
Finns mycket "tycka om" däremellan, kan jag lova!
 
 
Just här var det prov på tidigare genomgången kurs "apportbockskastning över hinder", och det blev "med beröm godkänt".
 
Eftersom Kruten var både lydig och överlycklig, så fick han också köra lite A-hinder.....
 
 
Hihihi! Något litet avdrag för "kast med apportbock i hindret", men annars alldeles utmärkt.
 
 
 
 
Och lille Krut tog sig naturligtvis an arbetsuppgiften, på samma, lagom avvägda, vis som alltid! Men sista fotot här ovan, ser faktiskt både snyggt och prydligt ut, tycker jag.
 
Efter detta, orkade ingen av oss något mer och det behövdes både mat och rast för att orka resten av dagen. Och vet ni, då var det ju så skönt att få sitta och äta i lugn och ro, och hinna prata med det trevliga sällskapet.
 
 
 
Som ni ser, så blev det en stillsam mat- och fikastund med galen valp och elev som tyckte sig notera att valpen ifråga hade blå hud! Den blåa huden visade sig dock vara reflexer från plasttaket, men valpen var fortfarande galen!!!!
 
Jorå så att, en halvtimme senare var vi på fötter igen - nu för spår med ovan nämnda valp.
 
 

Och man kan väl sammanfatta det med att, ibland så går det framåt......
 
 
.......och ibland så går det faktiskt inte alls!
 
 
Men, vad fasen, sa Trixa! Hur lätt är det liksom?! <3
 
Och det kan hon ju, i sanning, ha rätt i! För näst på tur stod nämligen "mästerspåraren" Krut....
 
 
........som synes, med "mästerföraren" i släptåg! Men alltså, snälla, varför ser jag ut sådär????? Och varför har ingen sagt något tidigare????!!!!!
 
 
Det här ser ju sjukt snyggt och prydligt ut, och kan lura den mest skickliga iakttagare, men eftersom jag är en ärlig person, så kan jag lika bra erkänna att han spårade för jäkla dåligt, han, Kruten! Idag var det en sån där dag igen, ni vet, ungefär som en Bad Hair-day, och han hade typ ingen som helst aning om vad vi gjorde där. Suck, kan jag bara säga, konstatera att det känns långt till appellstart och omgående börja leta spårkurs....
 
 
Under tiden var det några som chillade å det grövsta!
 
Nåväl, sist ut för dagen var i alla fall Trolla och - återigen - vår nya coach!
 
 
 
 
 
 
 
Det blev en halv lydnadsetta med en något utmattad liten grabb, som har gjort ett superjobb idag! Lyssnat på instruktioner, styrt upp rottweilers till höger och vänster och lärt sig en massa om hundträning! Det är rena nöjet att få hänga med en sån "unge", säger jag bara!
 
I bilen hem, sades det inte så värst mycket och vi var ungefär lika rödögda av trötthet, allihop, när vi skildes åt för dagen. Jag vet inte alls hur ni andra har det, men härhemma ser det i alla fall ut såhär!
 
 
 
Tusen, tusen tack för en härlig dag, allihop - både två- och fyrbenta! Nu ska jag väcka Släkten-är-värst och säga att det är middag! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg