Där fick dom så dom teg!
Utkrävde en ljuv hämnd på hundarna idag, efter, det relativt misslyckade, försöket att ligga nerbäddad i sjuksängen igår. Eftersom jag känner mig avsevärt mycket piggare denna dag i kombination att solen skiner, fick det lov att bli lite hundträning. Bestämde mig för Vissvass och alla fina fält - som gjort för uppletande och lydnad.
Pigg och alert väntar Keeponix Drama på uppletande.
Här dödar hon första apporten - en redan alldeles jättedöd plastrulle.... =)
Här letar hon efter nästa.....
Ser ni hur synnerligen kontrollerat hon jobbar, den hunden?! :S Såhär blir det när matte insjuknar och det blir lite långtråkigt en hel dag!!!! Men efter ca 4 skick, började hjärncellerna hitta varandra och sen gick det alldeles utmärkt!
Elsas tur att ut och jobba. Låt er inte luras av hållningen! =)
Håll i hatten, för här kommer jag!
Även äldre hundar kan flippa ur..... Här kommer Elsa med konen som liksom markerar själva rutan!!!! Naturligtvis kunde jag inte hålla mig för skratt, varpå hon raskt hämtade den andra också. Visst är det märkligt vad fort dom lär sig vissa saker?! Ett snabbt läggande har vi tränat på i snart 7 år, och fortfarande inte fått till....
Efter detta, rent lydnadsmässigt, ganska mediokra uppletande (men roligt var det), körde jag lite lydnad med båda tjejerna.
Började med platsliggning och passade på att träna störning (boll) med Drama. Först kunde hon inte hålla sig alls, men fort som sjutton insåg hon att det inte var ok att galoppera iväg = nöjd matte. Elsa är grym på platsen och en riktig klippa att ha med när man tränar.
Sen tränade jag position med båda bruttorna, lägganden med D, inkallning med ställande med E, släta inkallningar med D och rutan med E. Vi var både glada och duktiga, alla tre, och hade jätteroligt tillsammans.
Efter att ha sprungit ihop med bästis Anette på ICA och snackat bort nån timme vid frysdisken, landade vi hemma, och nu sover mina fyrbenta som stockar! Det är underbart..... Jag ser verkligen fram emot en skön lördagskväll med sambon! Ha det så gott!
Pigg och alert väntar Keeponix Drama på uppletande.
Här dödar hon första apporten - en redan alldeles jättedöd plastrulle.... =)
Här letar hon efter nästa.....
Ser ni hur synnerligen kontrollerat hon jobbar, den hunden?! :S Såhär blir det när matte insjuknar och det blir lite långtråkigt en hel dag!!!! Men efter ca 4 skick, började hjärncellerna hitta varandra och sen gick det alldeles utmärkt!
Elsas tur att ut och jobba. Låt er inte luras av hållningen! =)
Håll i hatten, för här kommer jag!
Även äldre hundar kan flippa ur..... Här kommer Elsa med konen som liksom markerar själva rutan!!!! Naturligtvis kunde jag inte hålla mig för skratt, varpå hon raskt hämtade den andra också. Visst är det märkligt vad fort dom lär sig vissa saker?! Ett snabbt läggande har vi tränat på i snart 7 år, och fortfarande inte fått till....
Efter detta, rent lydnadsmässigt, ganska mediokra uppletande (men roligt var det), körde jag lite lydnad med båda tjejerna.
Började med platsliggning och passade på att träna störning (boll) med Drama. Först kunde hon inte hålla sig alls, men fort som sjutton insåg hon att det inte var ok att galoppera iväg = nöjd matte. Elsa är grym på platsen och en riktig klippa att ha med när man tränar.
Sen tränade jag position med båda bruttorna, lägganden med D, inkallning med ställande med E, släta inkallningar med D och rutan med E. Vi var både glada och duktiga, alla tre, och hade jätteroligt tillsammans.
Efter att ha sprungit ihop med bästis Anette på ICA och snackat bort nån timme vid frysdisken, landade vi hemma, och nu sover mina fyrbenta som stockar! Det är underbart..... Jag ser verkligen fram emot en skön lördagskväll med sambon! Ha det så gott!
Boooooring!!!!!!!
Precis just vad det är för tillfället.... Igår var det en omtänksam kollega som kom på att jag sannolikt är "riskgrupp" gällande svininfluensan, med tanke på nära föreliggande operation och så, och, som omväxling, tog jag mitt vuxenansvar och traskade till vårdcentralen. Mycket riktigt - riskgrupp var man - och inom loppet av några minuter hade jag blivit vaccinerad. Kände mig faktiskt ganska nöjd och ansvarstagande när jag gick därifrån....
Vaknade sen imorse med värk i kroppen och 39 graders feber! Vad faaaan?! Kollegorna höll på att fnittra ihjäl sig när jag fick lov att ringa mig sjuk, och frustade fram något som påminde om: Men ojdå, vad tokigt. Hi,hi, ha,ha!
Nåväl, nu är jag i alla fall så pass risig att jag faktiskt snällt håller mig i sängen, men vad tror ni att Drama tycker om det?! Jo, naturligtvis precis som rubriken - booooring. Så fort jag lyfter huvudet från kudden, tittar jag in i ett par bruna, pigga och superfartiga ögon. Det är faktiskt inte alls stressande. :S Jag måste dock hedra Anna Uppfödare med att hon ringt och stöttat på allra bästa sätt - även om Flen känns rätt så långt bort just nu.
Någon gång mitt på dagen stapplade jag ut med dom fyrbenta och intog därefter soffan för en stund. Elsa är så samarbetsvillig i stunder som dessa - jag tror banne mig att hon rentav njuter av att ta det lugnt ibland.
Inte ser hon lidande ut, väl....?
Men den däringa andra - vad ska man säga?! Aktivera henne med ett märgben kanske, föreslog Anna, men då svarade jag att dom har hon ju lagt i badkaret, sist då sonen tog sig ett dopp. Vilket f ö var hysteriskt roligt! Och jag orkar inte gå dit och ta upp dom.... Sen kom jag på att den enda "läxa" jag fick när jag hämtade hem Drama, var att träna passivitet, eftersom det inte är kullsyskonens starkaste sida. Alltså berättade jag detta för hunden ifråga och intog ryggläge igen. Drama tittade med avsky på sin älskade matte och suckade tungt.
Sen vecklade hon ihop sig på det hårda golvet och riktigt markerade hur ofantligt synd det är om just henne. För egen del, tycker jag inte att hon ska klaga - snart kommer ju husse och då blir det utgång, ju. Och på söndag ska vi köra sök med Emma och Östra LO. Inget synd om henne, inte!
Vaknade sen imorse med värk i kroppen och 39 graders feber! Vad faaaan?! Kollegorna höll på att fnittra ihjäl sig när jag fick lov att ringa mig sjuk, och frustade fram något som påminde om: Men ojdå, vad tokigt. Hi,hi, ha,ha!
Nåväl, nu är jag i alla fall så pass risig att jag faktiskt snällt håller mig i sängen, men vad tror ni att Drama tycker om det?! Jo, naturligtvis precis som rubriken - booooring. Så fort jag lyfter huvudet från kudden, tittar jag in i ett par bruna, pigga och superfartiga ögon. Det är faktiskt inte alls stressande. :S Jag måste dock hedra Anna Uppfödare med att hon ringt och stöttat på allra bästa sätt - även om Flen känns rätt så långt bort just nu.
Någon gång mitt på dagen stapplade jag ut med dom fyrbenta och intog därefter soffan för en stund. Elsa är så samarbetsvillig i stunder som dessa - jag tror banne mig att hon rentav njuter av att ta det lugnt ibland.
Inte ser hon lidande ut, väl....?
Men den däringa andra - vad ska man säga?! Aktivera henne med ett märgben kanske, föreslog Anna, men då svarade jag att dom har hon ju lagt i badkaret, sist då sonen tog sig ett dopp. Vilket f ö var hysteriskt roligt! Och jag orkar inte gå dit och ta upp dom.... Sen kom jag på att den enda "läxa" jag fick när jag hämtade hem Drama, var att träna passivitet, eftersom det inte är kullsyskonens starkaste sida. Alltså berättade jag detta för hunden ifråga och intog ryggläge igen. Drama tittade med avsky på sin älskade matte och suckade tungt.
Sen vecklade hon ihop sig på det hårda golvet och riktigt markerade hur ofantligt synd det är om just henne. För egen del, tycker jag inte att hon ska klaga - snart kommer ju husse och då blir det utgång, ju. Och på söndag ska vi köra sök med Emma och Östra LO. Inget synd om henne, inte!
Vi har varit i Lerbo, Drama och jag.
Jajamänsan, vi har varit i Flen - närmare bestämt Lerbo - över natten. Varför? Jo, helt enkelt för att vi var på besök hos Madde med Milton och Ego. Flen med omnejd är numera förknippat med en riktig feelgood-känsla i min värld. Där finns ju Kennel Keeponix med underbara Anna och Roger med familj, och genom dom har jag blivit bekant med bl a Hasse, Gisela, ovan nämnda Madde och många andra samt renderar ett mycket trevligt mottagande på Flens brukshundklubb när jag kommer dit! Sån´t är väldigt puttrigt!
Igår kvistade jag dom ca 11 milen ner direkt efter jobbet och anlände till Stora Bronäs runt 17.30 i becksvart mörker. Sverige är verkligen ljuvligt på hösten.... Efter att ha letat mig in i huset, möttes jag av familjen Trivsam och fick dessutom en försenad 50-årspresent. Detta åtföljdes av en stilla undran om min bortkomna 50-årsfest, och då kan jag ta tillfället i akt och berätta att den inte hunnits med! Nu väntar dessutom en operation och längre sjukskrivning, så vi siktar på någon gång efter nyår.
Har ni sett vilken vansinnigt stilig kennelkeps! Om ni undrar vad det är för hund nere i hörnet, så är det naturligtvis en hund från just kennel Keeponix.... =)
Plockade upp urmamman och fräste vidare mot Madde och Lerbo. Efter att ha missat avfarten 2 gånger, lyckades vi ta oss in på rätt väg och hamnade till slut vid ett fantastiskt torp med tillhörande magasin och gästhus. Jag var lite förberedd på hur fint det skulle vara och hade med flyttkartonger till Madde, så att hon kunde börja packa sina grejer direkt, men hon satte sig på tvären. Konstig människa!
Väl inomhus väntade husägarinnan med hundar samt Gisela, Dundra, kakelungnar, urmysiga katter och en god middag. Vi satt uppe till alldeles för sent och steg upp klockan 6, för att äta frukost och avfärd mot Flens Brukshundklubb och Arosbygdens E-kulls MH.
Jag hängde med tre hundar i regnet och hann därmed fnittra, prata och flabba med Hasse och annat löst folk, innan jag påbörjade resan hem. Det har varit ett jättetrevligt dygn och det är alltid uppfriskande att träffa nya vänner. Det blev mycket roligt prat om både det ena och det andra....... Och Anna ger mig ju alltid en alldeles varm känsla i magen!
Väl hemma har både Drama och jag mest tassat runt och gnuggat oss i ögonen och jag tror att vi båda ser fram emot en god natts sömn. Men innan fröken D kan lägga sig, så har hon.......
....lekt med tonåringarna och......
C E N S U R =)))))))
.....hållit sonen sällskap i badkaret.
Igår kvistade jag dom ca 11 milen ner direkt efter jobbet och anlände till Stora Bronäs runt 17.30 i becksvart mörker. Sverige är verkligen ljuvligt på hösten.... Efter att ha letat mig in i huset, möttes jag av familjen Trivsam och fick dessutom en försenad 50-årspresent. Detta åtföljdes av en stilla undran om min bortkomna 50-årsfest, och då kan jag ta tillfället i akt och berätta att den inte hunnits med! Nu väntar dessutom en operation och längre sjukskrivning, så vi siktar på någon gång efter nyår.
Har ni sett vilken vansinnigt stilig kennelkeps! Om ni undrar vad det är för hund nere i hörnet, så är det naturligtvis en hund från just kennel Keeponix.... =)
Plockade upp urmamman och fräste vidare mot Madde och Lerbo. Efter att ha missat avfarten 2 gånger, lyckades vi ta oss in på rätt väg och hamnade till slut vid ett fantastiskt torp med tillhörande magasin och gästhus. Jag var lite förberedd på hur fint det skulle vara och hade med flyttkartonger till Madde, så att hon kunde börja packa sina grejer direkt, men hon satte sig på tvären. Konstig människa!
Väl inomhus väntade husägarinnan med hundar samt Gisela, Dundra, kakelungnar, urmysiga katter och en god middag. Vi satt uppe till alldeles för sent och steg upp klockan 6, för att äta frukost och avfärd mot Flens Brukshundklubb och Arosbygdens E-kulls MH.
Jag hängde med tre hundar i regnet och hann därmed fnittra, prata och flabba med Hasse och annat löst folk, innan jag påbörjade resan hem. Det har varit ett jättetrevligt dygn och det är alltid uppfriskande att träffa nya vänner. Det blev mycket roligt prat om både det ena och det andra....... Och Anna ger mig ju alltid en alldeles varm känsla i magen!
Väl hemma har både Drama och jag mest tassat runt och gnuggat oss i ögonen och jag tror att vi båda ser fram emot en god natts sömn. Men innan fröken D kan lägga sig, så har hon.......
....lekt med tonåringarna och......
C E N S U R =)))))))
.....hållit sonen sällskap i badkaret.
Nog måste det finnas en finstilt rad.....
.......i kontraktet när man skaffar hund, där det står att uppfödaren ansvarar för hundens träning, uppfostran och motion mellan 18-24 månader?! Om inte, så ska jag omedelbart ta upp det med SKK!
Som alla förstår, så handlar det om kära, lilla, rara, charmiga och komplett galna Drama. Fartfylld har hon alltid varit och det är jätteroligt, verkligen, men allt förändras naturligtvis när det är en, i stort sett, vuxen hund, som galopperar fram genom lägenheten i samma karutta, liksom.... Dygnets timmar räcker inte till, för att köra slut på denna fullblodstoka.
Tro nu inte för en sekund att detta är klagan, för det är helt fel! D är den roligaste hund jag någonsin har haft och besitter en kapacitet utanför det vanliga (i alla fall enligt mig), men trött och lite sliten kan man ju alltid bli. Jag skulle inte byta bort henne för någonting, men jag skulle kunna tänka mig att låna ut henne till min bästaste uppfödare för en liten stund. =)
Tuggknut på vift!
Men för all del, när tuggknuten, märgbenet eller det vara må, hamnar under en byrå eller soffa eller sådär, så uppvisar hon ett jämnt, fint och kraftigt skall - och det är ju jättebra!
Skulle ha träffat en efterlängtad Sara imorse och spårat, men sonen ligger i höööög feber och är urdålig, så projektet fick tyvärr ställas in. Men jag har i alla fall varit uppe i skogen och kört uppletande - men det är möjligt att Drama inte kommer ihåg just det! Nu ska jag till jobbet och från sjuka sonens rum hörs ett matt: Ska hon vara hemma? Och det ska hon! Ajöken allihop!
Som alla förstår, så handlar det om kära, lilla, rara, charmiga och komplett galna Drama. Fartfylld har hon alltid varit och det är jätteroligt, verkligen, men allt förändras naturligtvis när det är en, i stort sett, vuxen hund, som galopperar fram genom lägenheten i samma karutta, liksom.... Dygnets timmar räcker inte till, för att köra slut på denna fullblodstoka.
Tro nu inte för en sekund att detta är klagan, för det är helt fel! D är den roligaste hund jag någonsin har haft och besitter en kapacitet utanför det vanliga (i alla fall enligt mig), men trött och lite sliten kan man ju alltid bli. Jag skulle inte byta bort henne för någonting, men jag skulle kunna tänka mig att låna ut henne till min bästaste uppfödare för en liten stund. =)
Tuggknut på vift!
Men för all del, när tuggknuten, märgbenet eller det vara må, hamnar under en byrå eller soffa eller sådär, så uppvisar hon ett jämnt, fint och kraftigt skall - och det är ju jättebra!
Skulle ha träffat en efterlängtad Sara imorse och spårat, men sonen ligger i höööög feber och är urdålig, så projektet fick tyvärr ställas in. Men jag har i alla fall varit uppe i skogen och kört uppletande - men det är möjligt att Drama inte kommer ihåg just det! Nu ska jag till jobbet och från sjuka sonens rum hörs ett matt: Ska hon vara hemma? Och det ska hon! Ajöken allihop!
Pålamalm med Madde och Casey!
Utan överdrift så har det varit en jävla vecka med mycket tråkigheter, så engagemanget var väl, från början, inte riktigt på topp i förmiddags. Men tänk ändå, vilken tur att man tar sig samman när det känns som värst! Det var så himlans jättemysigt att träffa Madde och Casey och jag är så glad att jag verkligen kom iväg. Jag har inte sett "damerna" på nästan 2 år, så det var nästan lite "gråtvarning", faktiskt..... Med på färden var dessutom pojkvän Richard, och det var minsann en trivsam typ, det!
Jag lade spår åt Casey och Madde/Richard gick Dramas spår. Jag kan säga att hon fick lite att bita i den här gången. =) Efter senaste spårträningen, har jag gett mig den på att fröken D ska få sina fiskar varma, eftersom hon är så himla duktig - och det var just vad hon fick idag! Härligt! Madde och Richard turades om att gå först i spåret (det är för Drama dessutom två helt främmande personer), vid ett ställe delade dom på sig - en gick vidare i skogen och en gick parallellt på asfaltsvägen - dom gick på knä, dom rullade, hoppade jämfota, klättrade över stenar samt tre övergångar över asfaltsvägen. Pust!
Vi samlar oss inför spåret...
På med linan, kvinna, jag har det i näsan!
Men snälla, kom nu då!
Vi kom iväg så småningom och denna fantastiska lilla hund, spårade som en gudinna (ett av mina värsta uttryck, men ibland finns det verkligen inget bättre).... Hon jobbar i ett utmärkt tempo, gör snabba kontroller om hon är på rätt spår och tappar inte gnistan när det blir lite kämpigt. Hon tog sig över asfalten utan större problem (dvs typ inga), följde skogsspåret då det ena gick ut på vägen, tog den smarta vägen runt stenarna och hittade varendaste apport. Ja, alla förstår ju att jag mest gick efter och njöt av hela föreställningen. Jag kan inte nog understryka hur nöjd jag är med lilla Drama - oavsett hörsel eller inte. Hennes livsglädje kuvar ju liksom alla eventuella tankar i andra riktningar. Men så har vi ju också väldigt kul tillsammans!
Första apporten upphittad.
Belöning såklart!
Titta, här ligger det ju en vante!
Spårslut, nöjd hund, gråtmild matte och brandslang! Vad kan rimligen vara bättre?!
Elsa tyckte att det var toppen att träffa Madde igen och hoppade och studsade som rena unghunden när det var hennes tur. Madde skrattade gott och förundrades över att Elsa faktiskt fyller 7 år den 24 november! By the way - undrar var dom åren tog vägen?! Hur som, så fick E köra uppletande och hon var på ett sprudlande humör. Madde försökte verkligen få till några vettiga foton men det är svårt när objektet inte står stilla tillräckligt länge...... Håll till godo!
Snett och vint och busigt, men hon sitter i alla fall!
Sen körde vi fyra skick som fungerade alldeles utmärkt och säger ungefär detsamma om Elsa som om Drama. Det är ju liksom omöjligt att gå runt och deppa, när man ser deras livsglädje! Att se Elsa, som knappt ville något från början, fara runt som en tok i skogen med viftande svans, gör en lycklig i magen. Jag säger som Gustav Svensson- är magen glad är hjärtat glatt! =)
Snälla Elsa, stå still!
Yiiieeeehhhhh, här kommer jag!
Ge mig godiset, människa!
Elsa i full karutta. Snacka om att hon har förändrats......
Och så var det förstås Caseys tur.... När Madde och jag lärde känna varandra, var Casey en ganska bökig hund och Madde visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Idag är Casey 5,5 år gammal, certad bevakningshund, och Madde har utvecklats till en kunnig och klok tjej. Av olika anledningar har vi kommit varandra väldigt nära genom åren och dom här tjejerna betyder mycket för mig. Jag är så stolt över er, båda två!
På väg till spåret.
Lek med apporten.
Är jag söt eller är jag söt?!
Extrabonus - en husse vid spårslutet!!!!
Naturligtvis hann vi fika lite och sådär innan det var dags att skiljas åt och jag vill passa på att önska Madde och Richard lycka till framöver. Med både det ena och det andra - bl a flytten till Kungsbacka! Björn och jag har redan bokat in extrarummet vid tillfälle..... Och Madde, du vet att ni finns i mina tankar inför nästa vecka.
På hemvägen hann jag ringa min favorituppfödare Anna och skryta över avkomlingens spårprestationer samt diskutera kommande helgs vinkonsumtion. Nu är inte själva värdinnan alldeles uppdaterad i ämnet så jag får väl återkomma om det. Imorgon väntar nog något litet spår på morgonen - sådär innan jobbet......
Jag lade spår åt Casey och Madde/Richard gick Dramas spår. Jag kan säga att hon fick lite att bita i den här gången. =) Efter senaste spårträningen, har jag gett mig den på att fröken D ska få sina fiskar varma, eftersom hon är så himla duktig - och det var just vad hon fick idag! Härligt! Madde och Richard turades om att gå först i spåret (det är för Drama dessutom två helt främmande personer), vid ett ställe delade dom på sig - en gick vidare i skogen och en gick parallellt på asfaltsvägen - dom gick på knä, dom rullade, hoppade jämfota, klättrade över stenar samt tre övergångar över asfaltsvägen. Pust!
Vi samlar oss inför spåret...
På med linan, kvinna, jag har det i näsan!
Men snälla, kom nu då!
Vi kom iväg så småningom och denna fantastiska lilla hund, spårade som en gudinna (ett av mina värsta uttryck, men ibland finns det verkligen inget bättre).... Hon jobbar i ett utmärkt tempo, gör snabba kontroller om hon är på rätt spår och tappar inte gnistan när det blir lite kämpigt. Hon tog sig över asfalten utan större problem (dvs typ inga), följde skogsspåret då det ena gick ut på vägen, tog den smarta vägen runt stenarna och hittade varendaste apport. Ja, alla förstår ju att jag mest gick efter och njöt av hela föreställningen. Jag kan inte nog understryka hur nöjd jag är med lilla Drama - oavsett hörsel eller inte. Hennes livsglädje kuvar ju liksom alla eventuella tankar i andra riktningar. Men så har vi ju också väldigt kul tillsammans!
Första apporten upphittad.
Belöning såklart!
Titta, här ligger det ju en vante!
Spårslut, nöjd hund, gråtmild matte och brandslang! Vad kan rimligen vara bättre?!
Elsa tyckte att det var toppen att träffa Madde igen och hoppade och studsade som rena unghunden när det var hennes tur. Madde skrattade gott och förundrades över att Elsa faktiskt fyller 7 år den 24 november! By the way - undrar var dom åren tog vägen?! Hur som, så fick E köra uppletande och hon var på ett sprudlande humör. Madde försökte verkligen få till några vettiga foton men det är svårt när objektet inte står stilla tillräckligt länge...... Håll till godo!
Snett och vint och busigt, men hon sitter i alla fall!
Sen körde vi fyra skick som fungerade alldeles utmärkt och säger ungefär detsamma om Elsa som om Drama. Det är ju liksom omöjligt att gå runt och deppa, när man ser deras livsglädje! Att se Elsa, som knappt ville något från början, fara runt som en tok i skogen med viftande svans, gör en lycklig i magen. Jag säger som Gustav Svensson- är magen glad är hjärtat glatt! =)
Snälla Elsa, stå still!
Yiiieeeehhhhh, här kommer jag!
Ge mig godiset, människa!
Elsa i full karutta. Snacka om att hon har förändrats......
Och så var det förstås Caseys tur.... När Madde och jag lärde känna varandra, var Casey en ganska bökig hund och Madde visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Idag är Casey 5,5 år gammal, certad bevakningshund, och Madde har utvecklats till en kunnig och klok tjej. Av olika anledningar har vi kommit varandra väldigt nära genom åren och dom här tjejerna betyder mycket för mig. Jag är så stolt över er, båda två!
På väg till spåret.
Lek med apporten.
Är jag söt eller är jag söt?!
Extrabonus - en husse vid spårslutet!!!!
Naturligtvis hann vi fika lite och sådär innan det var dags att skiljas åt och jag vill passa på att önska Madde och Richard lycka till framöver. Med både det ena och det andra - bl a flytten till Kungsbacka! Björn och jag har redan bokat in extrarummet vid tillfälle..... Och Madde, du vet att ni finns i mina tankar inför nästa vecka.
På hemvägen hann jag ringa min favorituppfödare Anna och skryta över avkomlingens spårprestationer samt diskutera kommande helgs vinkonsumtion. Nu är inte själva värdinnan alldeles uppdaterad i ämnet så jag får väl återkomma om det. Imorgon väntar nog något litet spår på morgonen - sådär innan jobbet......
Vi har hälsat på hos mormor i Ekolsund.
Jag förstod väl att detta skulle bli precis vad jag behövde - nu, i min tillfälliga, formsvacka! Fräste från jobbet imorse, hem och bytte hund, från Tarzan till Elsa, packade in träningsgrejer, hundar och annat och drog vidare mot Ekolsund, där jag skulle träffa Maja, Kristoffer och Nina! Det var så himla länge sen, vi lyckades få till en gemensam stund och det var verkligen urkul att ses igen! Att Nina var glad att träffa mig, framgick klart och tydligt, men jag undrar om inte mormor Maja var allra mest glad över att få se Drama. =) Vilket jag naturligtvis har full förståelse för......
Liten har blivit stor - men inte lika stor som Kristoffer förstås.
Nina och jag började med att traska varsitt spår till Glimma och Drama, för att sen krypa in i den trivsamma klubbstugan (familjen Ulleruds matrum, alltså) för en fika och nybakad pepparkaka. Mycket tjatter blev det, för det fanns ju liksom en hel del att uppdatera sen sist. Till slut kom vi i alla fall ihåg att vi skulle ju spåra, för sjutton, så det var bara att trava iväg.
Nina, stackarn, försvann iväg till sitt spår, typ en mil bort, medan Maja gjorde mig och Drama sällskap. Kristoffer hotade med att filma, men släppte, tack och lov, den tanken. Jag begriper inte varför jag alltid blir så nervös vid så´na tillfällen. Jag spårar ju skitmycket med hundarna, och vet faktiskt vad jag håller på med. Tänk, att det kan vara så farligt att få det inlimmat i en videokamera.... Löjligt, sa Bill. Löjligt var ordet, sa Bull.
Nåväl, spåret gick i alla fall bra och jag tror minsann att Maja blev lite rörd för ett ögonblick. Det är väl så att vi alla blir lite påverkade av Dramas arbetsglädje och förighet, just för att hon är den hon är. Som slut hade jag lagt ankan, och det visade sig inte vara ett lyckokast. D ville inte markera den till en början, för då var spåret slut - redan! Omtänk, och bara pinnar hädanefter. Bättre att belöna med leksak. Kan också meddela att Glimmas spår hade också gått bra - när dom nu väl kom tillbaka!
Efter detta kunde inte Kristoffer och Maja hålla sig ifrån att testa lite bettövningar (är det rätt ord, tro), så det var bara att fortsätta jobbet. Nu var K:s näsa så läkt och fin, efter Dramas små huggtänder i våras, så jag överlät med glädje koppel och hund till Majas trygga händer. Vore synd om han skulle få en ny blånäsa, menar jag! Och så började dom sina "hokuspokuskonster" som jag är så dåligt insatt i, och därför väljer att inte kommentera så mycket. Hur som helst så verkade alla tre ha väldans kul och det såg lyckat ut, så jag tror att det gick ganska bra.
Undrar just vem som ska ha den där ärmen?
Ah, den sitter på Kristoffer!
Eller....? Men jag vill ha den!
Okej, jag provar att sno den - men det är allt lite läskigt! Visst är jag modig?!
Detta var bäst av allt.... Mys med mormor!
Detta måste ha varit en känslornas dag, för jag blev också alldeles rörd när lilla yrvädret jobbade på tillsammans med M och K. Kan ev vara så att jag förväxlar det hela med ordet stolt!!! =)
På tillbakavägen kunde inte Kristoffer låta bli att busa vidare och gömde sig i familjens alldeles egna busskur. F ö hur gullig som helst! Tycker att det vore något för kommunerna att efterapa, faktiskt - skulle vara roligare att vänta på bussen då!
Jag är bara tvungen att lägga in dessa foton, även om kvalitén lämnar en del i övrigt att önska. Snacka om nyfiken rottweiler!
Och här kommer ju karln ut!!!!!! Iiiih, vad spännande!
Så småningom var det time att styra bilarna hemåt igen. Tack snälla, rara alla, för en väldigt puttrig och givande dag! Nina och jag enades om att ses snart igen och spåra, och det ser jag verkligen fram emot. Då kanske vi kan ses på en gräsmatta, så att IPO-hundarna kan få sig ett spår också...... Pilutta!
Och efter ett dygn på extrajobbet, spår och bitarbete, så sover nu den lilla sessan sin skönhetssömn. Hon är inte ett dugg svår att ta slut på, hon inte! Elsa är liiiite missförstådd efter dagens övningar, men nu väntar kvällsmys, så det går nog över.
Liten har blivit stor - men inte lika stor som Kristoffer förstås.
Nina och jag började med att traska varsitt spår till Glimma och Drama, för att sen krypa in i den trivsamma klubbstugan (familjen Ulleruds matrum, alltså) för en fika och nybakad pepparkaka. Mycket tjatter blev det, för det fanns ju liksom en hel del att uppdatera sen sist. Till slut kom vi i alla fall ihåg att vi skulle ju spåra, för sjutton, så det var bara att trava iväg.
Nina, stackarn, försvann iväg till sitt spår, typ en mil bort, medan Maja gjorde mig och Drama sällskap. Kristoffer hotade med att filma, men släppte, tack och lov, den tanken. Jag begriper inte varför jag alltid blir så nervös vid så´na tillfällen. Jag spårar ju skitmycket med hundarna, och vet faktiskt vad jag håller på med. Tänk, att det kan vara så farligt att få det inlimmat i en videokamera.... Löjligt, sa Bill. Löjligt var ordet, sa Bull.
Nåväl, spåret gick i alla fall bra och jag tror minsann att Maja blev lite rörd för ett ögonblick. Det är väl så att vi alla blir lite påverkade av Dramas arbetsglädje och förighet, just för att hon är den hon är. Som slut hade jag lagt ankan, och det visade sig inte vara ett lyckokast. D ville inte markera den till en början, för då var spåret slut - redan! Omtänk, och bara pinnar hädanefter. Bättre att belöna med leksak. Kan också meddela att Glimmas spår hade också gått bra - när dom nu väl kom tillbaka!
Efter detta kunde inte Kristoffer och Maja hålla sig ifrån att testa lite bettövningar (är det rätt ord, tro), så det var bara att fortsätta jobbet. Nu var K:s näsa så läkt och fin, efter Dramas små huggtänder i våras, så jag överlät med glädje koppel och hund till Majas trygga händer. Vore synd om han skulle få en ny blånäsa, menar jag! Och så började dom sina "hokuspokuskonster" som jag är så dåligt insatt i, och därför väljer att inte kommentera så mycket. Hur som helst så verkade alla tre ha väldans kul och det såg lyckat ut, så jag tror att det gick ganska bra.
Undrar just vem som ska ha den där ärmen?
Ah, den sitter på Kristoffer!
Eller....? Men jag vill ha den!
Okej, jag provar att sno den - men det är allt lite läskigt! Visst är jag modig?!
Detta var bäst av allt.... Mys med mormor!
Detta måste ha varit en känslornas dag, för jag blev också alldeles rörd när lilla yrvädret jobbade på tillsammans med M och K. Kan ev vara så att jag förväxlar det hela med ordet stolt!!! =)
På tillbakavägen kunde inte Kristoffer låta bli att busa vidare och gömde sig i familjens alldeles egna busskur. F ö hur gullig som helst! Tycker att det vore något för kommunerna att efterapa, faktiskt - skulle vara roligare att vänta på bussen då!
Jag är bara tvungen att lägga in dessa foton, även om kvalitén lämnar en del i övrigt att önska. Snacka om nyfiken rottweiler!
Och här kommer ju karln ut!!!!!! Iiiih, vad spännande!
Så småningom var det time att styra bilarna hemåt igen. Tack snälla, rara alla, för en väldigt puttrig och givande dag! Nina och jag enades om att ses snart igen och spåra, och det ser jag verkligen fram emot. Då kanske vi kan ses på en gräsmatta, så att IPO-hundarna kan få sig ett spår också...... Pilutta!
Och efter ett dygn på extrajobbet, spår och bitarbete, så sover nu den lilla sessan sin skönhetssömn. Hon är inte ett dugg svår att ta slut på, hon inte! Elsa är liiiite missförstådd efter dagens övningar, men nu väntar kvällsmys, så det går nog över.
Känner mig.....
......riktigt under isen. Deppig, ledsen, ont i halsen och febrig. Kommer att krävas rejäl viljestyrka för att orka jobba imorgon. Vill helst ligga under täcket.... Hoppas att allt är bättre på söndag, för då ska jag sammanstråla med "vänner från förr" - Nina och Maja - och ut och spåra, och det är ju egentligen jättemysigt! Undrar om det är höstdepression.....
Barnbarnet och Falu Koppargruva.....
Just hemkommen - fullkomligt slut efter en lååång hemresa från Furudal. Egentligen var den inte ett dugg längre än vanligt, men jordens alla långtradare och vägsniglar var ute och rörde på sig, barnbarnet blev åksjukt, så bilen var tvungen att städas av en smula, rusning i Stockholm och lite annat smått och gott, och detta gjorde att det tog en jädrans tid denna dag.
Vi har ju tillbringat 5 dagar på landet och det har varit ultrafamiljärt och väldigt trevligt. Med på färden hade vi, som sagt, "barnbarnet" Ludvig, som nu har hunnit bli 4 år - nästan som en hel karl! Och säga vad man vill, men han såg onekligen till att vi fyra andra höll oss igång, mer eller mindre konstant, så länge han själv var vaken! Sen somnade vi så lydigt, så, precis strax efter honom på kvällarna.... Och skulle vi tappa stinget för ett ögonblick, så var ju E och D på plats och krävde sitt! =)
Tre kompisar spelar dator....
....medan kvinnan i huset bakar i sitt anletes svett!
Låt honom älska mig - jag hänger bra här, tänker fröken D.
Bus!
Men alla är onekligen otroligt söta när dom sover!
En dag besökte vi Falu Koppargruva och det var verkligen jättespännande! Både intressant och lite läskigt, faktiskt. Först fick vi klä på oss vansinnigt snygga hjälmar och regnrockar, som förstås bjöd på hysteriskt glada miner - särskilt hos dottern och sonen. Men dom är uppfostrade, sen barnsben, att mycket i den här familjen är tokigt, så det var inget större knot.
Vad tror ni att alla modebloggare säger om detta? Känner ni allvaret? F ö måste jag berömma Sofia och Adams schyssta inställning till saker och ting. Många tonåringar skulle aldrig bjuda på sig själva på det här viset.
Dom måste ha fått denna samlade sida från sin mor!!!!! =)
När vi var ordentligt påklädda, tog vi trapporna långt ner i gruvan och där traskade vi vidare i en oändlig mängd gångar åt alla håll. Jag, med mitt sjukt dåliga lokalsinne, kunde utan problem känna känslan av att bli lämnad därnere. Tänk om guiden skulle få för sig och be alla att blunda, och sen smita med hela gruppen - förutom mig! Jag kan säga att jag hade aldrig mer synts till.... Vid ett tillfälle blev jag alldeles lyrisk när vi kom till ett så fantastiskt vackert ställe. Men är du pinsam, eller, stönade sonen, vi var ju här alldeles nyss, men från andra hållet! Ja, vad säga?!
Rakt upp syns en av dom äldsta gruvgångarna - från 1700-talet.
Visserligen iordningställt, men fortfarande ganska murrigt, om man så säger....
Dottern fotar för glatta livet.
Hur vackert det än är, så skulle jag inte vilja ha min arbetstid förlagd till denna arbetsplats.
Efter gruvbesöket, satt det fint med lite matsäck och sen återgång till Furudal. Det gillade hundarna, som var väääldigt sugna att sträcka på benen!
Ludvig kollar hundstatus.
Här sträcks det.......
Och så en liten avslutningsbild på syskonen.... Vill du att jag biter dig, va?!
Igelkottar i familjen.
Från att ha varit en synnerligen nöjd matte till Elsa, naturligtvis, men även Drama, i söndags, har nu någonting hänt.... Den sistnämnda har uppenbarligen ramlat in i en hastigt påkommen tonårsperiod, och agerar därefter. Pust!
Inomhus är det inga problem, för då håller vi ju oss inom fyra väggar och är ungefär samma flock mest hela tiden. Men, oh, my god, utomhus!!!!! För det allra första, så går ju allt i 760 knyck, så det är klurigt att både hinna och hänga med - men det går. För det andra, så har damen ifråga börjat förvandlas till en igelkott när vi möter andra hundar. Det är, i och för sig, väldigt gulligt när all päls står rakt ut åt olika håll - men se, det passar sig inte! Morr!!!!!!
Jag är nu sååå tacksam för mitt tidigare hundinnehav genom åren, för lärdomen kommer mycket väl till pass just nu. Jag kan nog tala om för fröken Fis hur det ser ut hemma hos familjen Törnqvist, men jag tycker synd om Elsa, som liksom redan vet. Nä, det lutar åt separata promenader för en period framöver, så igelkotten faller in i ledet igen....... :S
Annars så är allt bara finfint!
Såhär gulligt är det hemma, och jag tycker att hon och brorsan har ungefär samma frisyr - dvs igelkott! Och hörni, vilken tur att puffen (eller vad det nu är) står precis i pussposition!!!!!
Inomhus är det inga problem, för då håller vi ju oss inom fyra väggar och är ungefär samma flock mest hela tiden. Men, oh, my god, utomhus!!!!! För det allra första, så går ju allt i 760 knyck, så det är klurigt att både hinna och hänga med - men det går. För det andra, så har damen ifråga börjat förvandlas till en igelkott när vi möter andra hundar. Det är, i och för sig, väldigt gulligt när all päls står rakt ut åt olika håll - men se, det passar sig inte! Morr!!!!!!
Jag är nu sååå tacksam för mitt tidigare hundinnehav genom åren, för lärdomen kommer mycket väl till pass just nu. Jag kan nog tala om för fröken Fis hur det ser ut hemma hos familjen Törnqvist, men jag tycker synd om Elsa, som liksom redan vet. Nä, det lutar åt separata promenader för en period framöver, så igelkotten faller in i ledet igen....... :S
Annars så är allt bara finfint!
Såhär gulligt är det hemma, och jag tycker att hon och brorsan har ungefär samma frisyr - dvs igelkott! Och hörni, vilken tur att puffen (eller vad det nu är) står precis i pussposition!!!!!
Nöjd, nöjdare, nöjdast!
Vaknade 1 timme för sent imorse, efter en mycket trevlig och väldigt sen gårdsfest. Vild panik, eftersom jag skulle befinna mig i Velambsund inom 45 minuter...... Innan jag egentligen var vaken, satt jag och hundarna i bilen och jag kom faktiskt bara 25 min för sent. Om jag körde lagligt? Njae, det vet jag väl inte riktigt.
Väl framme väntade Emma, Jessica och Jeanette (Väntade" gjorde dom inte alls - dom vallade ruta) och det var verkligen dökul att ses igen. Speciellt Jeanette och Troy, för det var jättelänge sen. Troy gick ut som första hund och jag fick börja som figge. Passade mig utmärkt att ligga därute i skogen och vila en liten stund.
Stilstudie på en aktiv figurant. Ett föredöme om jag får säga det själv! =)
Men rätt som det var, så var slutsovet, för kom Troy galopperande genom skogen, tog rullen och drog tillbaka till matte. Och som bevis för att jag faktiskt inte sov, lägger jag in nedanstående foto!
Här kommer han, i full kareta!
Efter Troy, var det dags för Reija och därefter Yomi. Båda jobbade jättefint, men det får Jessica berätta om själv.
Här kommer i alla fall Reija i full fart, med Jessica och Emma i släptåg.
Och här kommer nästa..... Nej, det är inte Drama! Det finns fler galningar i rottisvärlden. Detta yrväder heter Yomi!
Och nu var äntligen Elsas tur! Hon var på ett alldeles strålande humör och släpade nästan upp mig till banan. Härligt! När jag började köra sök med Elsa, hade hon ganska stora problem med den här banan, eftersom den är väldigt bergig på ena sidan och hon hade svårt att gå ut på djupet. Av detta syntes ingenting idag, och det är så himla kul att se henne jobba idag! Hon fick fyra skick, med en springare på sista skicket. Toppenbra!
Jag tycker att vi alla, kan klappa oss lite på axeln, för gott arbete med Elsa. Hela gänget idag har ju varit med från början och vi kunde alla konstatera att hon har gjort enorma framsteg! Tack för all hjälp, tjejer!
Belöning hos Emma vid påviset.
Jaha, sen var det då time för lilla experimentshunden Drama. Hur träna sök med en hörselskadad (jag vägrar att kalla henne döv, eftersom hon bevisligen hör en del) hund? Ett visst mått av mod är ett måste när man tränar med henne, så mycket har jag lärt mig hittills. Jag måste ju våga släppa henne och låta henne jobba på egen hand, menar jag. Hon kan ju, mycket väl, dra iväg, och då kan jag inte kalla in.... Men hennes enorma arbetsmotor räddar upp hela situationen. Hon är så jäkla fokuserad när hon jobbar och bryr sig faktiskt inte om något annat just då!
Nåväl, Jessica och Jeanette traskade ut i rutan med varsin leksak. Precis innan jag skickade lilla fröken, försäkrade vi oss om att hon såg figgen, som sen gömde sig igen. Vet ni, där vilade inga tveksamheter!!!! Hon drog ut i rutan som ett skåll, kampade med figgen och kom tillbaka till matte med leksaken!!!!! Alltså, jag är så otroligt stolt över denna lilla hund, att jag får tårar i ögonen! Vid ett tillfälle sprang hon fel, eftersom hon inte vet att man går framåt på stigen, men efter att ha kollat av startpunkten, så kom hon farandes till mig. Med tanke på hörseln, är jag helt fascinerad av hennes enorma kapacitet! Som Jessica sa, det går ju inte att förstå att hon är döv - och det har Jessica helt rätt i! Jag är så tacksam för alla träningshjälp jag får med träningen av denna lyckliga typ!
Någon fotografering hann jag inte med - det går fort när Drama är inblandad.
Istället får ni njuta av den här bilden! Som du ser, Zarih, så kom sängen väl till pass. Tack!
Efter detta var det Affes och Plexus tur, men det får ni läsa på Emmas blogg.
Nu är det "kväller" och sängen ropar efter mig. Det ska bli skönt att krypa ner, och imorgon fm blir det nog ett litet spår var till tjejerna.
God natt och dröm sött!
Väl framme väntade Emma, Jessica och Jeanette (Väntade" gjorde dom inte alls - dom vallade ruta) och det var verkligen dökul att ses igen. Speciellt Jeanette och Troy, för det var jättelänge sen. Troy gick ut som första hund och jag fick börja som figge. Passade mig utmärkt att ligga därute i skogen och vila en liten stund.
Stilstudie på en aktiv figurant. Ett föredöme om jag får säga det själv! =)
Men rätt som det var, så var slutsovet, för kom Troy galopperande genom skogen, tog rullen och drog tillbaka till matte. Och som bevis för att jag faktiskt inte sov, lägger jag in nedanstående foto!
Här kommer han, i full kareta!
Efter Troy, var det dags för Reija och därefter Yomi. Båda jobbade jättefint, men det får Jessica berätta om själv.
Här kommer i alla fall Reija i full fart, med Jessica och Emma i släptåg.
Och här kommer nästa..... Nej, det är inte Drama! Det finns fler galningar i rottisvärlden. Detta yrväder heter Yomi!
Och nu var äntligen Elsas tur! Hon var på ett alldeles strålande humör och släpade nästan upp mig till banan. Härligt! När jag började köra sök med Elsa, hade hon ganska stora problem med den här banan, eftersom den är väldigt bergig på ena sidan och hon hade svårt att gå ut på djupet. Av detta syntes ingenting idag, och det är så himla kul att se henne jobba idag! Hon fick fyra skick, med en springare på sista skicket. Toppenbra!
Jag tycker att vi alla, kan klappa oss lite på axeln, för gott arbete med Elsa. Hela gänget idag har ju varit med från början och vi kunde alla konstatera att hon har gjort enorma framsteg! Tack för all hjälp, tjejer!
Belöning hos Emma vid påviset.
Jaha, sen var det då time för lilla experimentshunden Drama. Hur träna sök med en hörselskadad (jag vägrar att kalla henne döv, eftersom hon bevisligen hör en del) hund? Ett visst mått av mod är ett måste när man tränar med henne, så mycket har jag lärt mig hittills. Jag måste ju våga släppa henne och låta henne jobba på egen hand, menar jag. Hon kan ju, mycket väl, dra iväg, och då kan jag inte kalla in.... Men hennes enorma arbetsmotor räddar upp hela situationen. Hon är så jäkla fokuserad när hon jobbar och bryr sig faktiskt inte om något annat just då!
Nåväl, Jessica och Jeanette traskade ut i rutan med varsin leksak. Precis innan jag skickade lilla fröken, försäkrade vi oss om att hon såg figgen, som sen gömde sig igen. Vet ni, där vilade inga tveksamheter!!!! Hon drog ut i rutan som ett skåll, kampade med figgen och kom tillbaka till matte med leksaken!!!!! Alltså, jag är så otroligt stolt över denna lilla hund, att jag får tårar i ögonen! Vid ett tillfälle sprang hon fel, eftersom hon inte vet att man går framåt på stigen, men efter att ha kollat av startpunkten, så kom hon farandes till mig. Med tanke på hörseln, är jag helt fascinerad av hennes enorma kapacitet! Som Jessica sa, det går ju inte att förstå att hon är döv - och det har Jessica helt rätt i! Jag är så tacksam för alla träningshjälp jag får med träningen av denna lyckliga typ!
Någon fotografering hann jag inte med - det går fort när Drama är inblandad.
Istället får ni njuta av den här bilden! Som du ser, Zarih, så kom sängen väl till pass. Tack!
Efter detta var det Affes och Plexus tur, men det får ni läsa på Emmas blogg.
Nu är det "kväller" och sängen ropar efter mig. Det ska bli skönt att krypa ner, och imorgon fm blir det nog ett litet spår var till tjejerna.
God natt och dröm sött!
Fredagsmys.
Vaknade med en fullkomligt hysterisk huvudvärk och, efter att ha stapplat runt och hållit mig i väggarna en stund, insåg jag att det inte kunde bli tal om att gå till jobbet. Alltså tillbaka till sängen och sova, sova, sova. Vaknade igen vid 10-tiden och tog en väldigt kort runda med tjejerna i regnet, handlade mat och värktabletter och återvände hem - snarast möjligt.
Gudarna måste ha varit med mig denna dag, för Drama sa: Vad skönt med en slappardag och myste på allt vad hon orkade - sov liksom både på längden och tvären i alla möjliga hörn. Otroligt! Elsa är ju underbar sån´a här dagar, och tog det hela med upphöjt lugn.
I soffan låg katten och jag nerbäddade och tittade på diverse olika bra och dåliga filmer, och det egentligen ganska behagligt - huvudvärken till trots.
Tyvärr kan inte Tigger fotografera, för annars hade jag kunnat lagt in ett likadant foto på mig själv - fast i andra soffhörnan! =)
Frampå kvällskvisten ringde Nina och vi hade ett supertrevligt samtal!!!! Det var ungefär 100 år sen sist, och när vi pratade, kändes det hur saknad hon är! Måste definitivt rättas till!!!!!!
Imorgon är det gårdsfest, som sagt, och på söndag väntar en sökträning. Jag läääängtar!!!!!!
Gudarna måste ha varit med mig denna dag, för Drama sa: Vad skönt med en slappardag och myste på allt vad hon orkade - sov liksom både på längden och tvären i alla möjliga hörn. Otroligt! Elsa är ju underbar sån´a här dagar, och tog det hela med upphöjt lugn.
I soffan låg katten och jag nerbäddade och tittade på diverse olika bra och dåliga filmer, och det egentligen ganska behagligt - huvudvärken till trots.
Tyvärr kan inte Tigger fotografera, för annars hade jag kunnat lagt in ett likadant foto på mig själv - fast i andra soffhörnan! =)
Frampå kvällskvisten ringde Nina och vi hade ett supertrevligt samtal!!!! Det var ungefär 100 år sen sist, och när vi pratade, kändes det hur saknad hon är! Måste definitivt rättas till!!!!!!
Imorgon är det gårdsfest, som sagt, och på söndag väntar en sökträning. Jag läääängtar!!!!!!
Leeeedig dag!!!!!!!!
Efter ett, visserligen trevligt, men väldigt långt arbetspass på extrajobbet, var jag som död igår kväll. Hade som tur var tagit ut en semesterdag, så jag kände tillförsikt i alla fall. Tog mig friheten att sova till kl 9.45 imorse (ve och fasa för vissa här hemma), men det ångrade jag snabbt när jag väl steg upp.....
Alltså, jag älskar verkligen Drama hett och innerligt, men jag har lite svårt att vänja mig vid hennes totala, optimala, fullständiga, kompletta, galna lycka inför varje ny morgon. Phu!!!! När jag stapplade upp ur sängen, jagade hon Elsa runt lägenheten och mattorna for - både högt och lågt.
Jag är så tacksam att mina hundar mår bra och är harmoniska, men ibland önskar jag dom till varmare breddgrader - det kan jag ärligt säga......
Så småningom hade vi i alla fall lyckats pilla i oss lite frukost och styrde kosan mot favoritpromenaden i Jordbro. Det var väldigt uppskattat av både folk och fä!
Tänk att ha dessa vyer alldeles runt hörnet - trots att man är stockholmsbo.
Brudarna for som galningar bland höstlöven och bara njöt av ledigheten - precis som tröttpåsen till matte.
På väg bort.....
.....och på väg tillbaka!
Hann stoppa odjuren och ta ett mer ordentligt foto, innan det bar iväg igen.
Har ni noterat att fjanten numera är nästan lika hög som sin syrra? Bred har hon blivit också och ser numera ut som en liten fyrkant. =)
När vi kom till fälten så var det dags igen....
Jag koooooommmmmerrr!!!!!!!
Och jag meeeeeddddd!!!!
Efter denna fullständigt okontrollerade promenad, åkte hela gänget hem och tog det extremt lugnt - faktiskt! Nu väntar tvättstuga, middag och annat vardagstjafs. Ser fram emot söndagen, då jag äntligen har tid att hänga med på sökträning! Ska bli så jädrans skojigt!
Alltså, jag älskar verkligen Drama hett och innerligt, men jag har lite svårt att vänja mig vid hennes totala, optimala, fullständiga, kompletta, galna lycka inför varje ny morgon. Phu!!!! När jag stapplade upp ur sängen, jagade hon Elsa runt lägenheten och mattorna for - både högt och lågt.
Jag är så tacksam att mina hundar mår bra och är harmoniska, men ibland önskar jag dom till varmare breddgrader - det kan jag ärligt säga......
Så småningom hade vi i alla fall lyckats pilla i oss lite frukost och styrde kosan mot favoritpromenaden i Jordbro. Det var väldigt uppskattat av både folk och fä!
Tänk att ha dessa vyer alldeles runt hörnet - trots att man är stockholmsbo.
Brudarna for som galningar bland höstlöven och bara njöt av ledigheten - precis som tröttpåsen till matte.
På väg bort.....
.....och på väg tillbaka!
Hann stoppa odjuren och ta ett mer ordentligt foto, innan det bar iväg igen.
Har ni noterat att fjanten numera är nästan lika hög som sin syrra? Bred har hon blivit också och ser numera ut som en liten fyrkant. =)
När vi kom till fälten så var det dags igen....
Jag koooooommmmmerrr!!!!!!!
Och jag meeeeeddddd!!!!
Efter denna fullständigt okontrollerade promenad, åkte hela gänget hem och tog det extremt lugnt - faktiskt! Nu väntar tvättstuga, middag och annat vardagstjafs. Ser fram emot söndagen, då jag äntligen har tid att hänga med på sökträning! Ska bli så jädrans skojigt!
Det är en jädrans tur.....
..... för Drama att hon har en sån fantastisk arbetskapacitet!!!! Och att hon är så söt!!!!! Dessa faktorer räddar henne från en hel del upptuktelse efter alla hyss hon hittar på. När hon far fram som en virvelvind genom lägenheten, tröstar jag mig t ex med hennes enorma spårförmåga. Jag menar, efter att ha satt i sig diverse bollar och vaser, är det en lisa för en sliten hundägarsjäl, att se samma hund spåra som en gud genom risskog, torra ormbunkar och annat bråte - hitta varenda apport och ta varendaste vinkel - dessutom utan att svälja slutet (som för all del var lite kattmat denna gång)......
Vadå lurig???? Inte då! Och till Sara säger jag bara "haha", gällande detta med att lugna ner sig.... =))) Jag vet vad som bor hemma hos dig, kompis! Och du, Zarih, skit i komposten, helt enkelt! Kratta i vår istället...=)))
Elsa framstår mer och mer som en ytterligt klok, samlad och vuxen hund - tack och lov! Hon tittar, numera, på Drama, som Berta tittade på henne själv för ett antal år sedan - dvs med ett upphöjt lugn, där man anar hur hon tänker: Är du inte klok? Det där kommer aldrig att passera i mattes värld! Men för all del, försök du.....
Inte lika bredkäftad, men betydligt klokare!
Efter besöket hos Zarih förra helgen, fick jag blodad tand gällande söket. Det är så himla roligt!!!! Detta är naturligtvis något som pluttan måste introduceras i! Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men jag har många goda kamrater som ställer upp, så det ordnar sig säkert. Har vi kunnat lära in uppletandet, så ska det fixa sig med söket också..... Ser fram emot en skön dag i skogarna - kanske tillsammans med Emma, Sara och Nina rentav!?
Ha det bäst, så länge!
Vadå lurig???? Inte då! Och till Sara säger jag bara "haha", gällande detta med att lugna ner sig.... =))) Jag vet vad som bor hemma hos dig, kompis! Och du, Zarih, skit i komposten, helt enkelt! Kratta i vår istället...=)))
Elsa framstår mer och mer som en ytterligt klok, samlad och vuxen hund - tack och lov! Hon tittar, numera, på Drama, som Berta tittade på henne själv för ett antal år sedan - dvs med ett upphöjt lugn, där man anar hur hon tänker: Är du inte klok? Det där kommer aldrig att passera i mattes värld! Men för all del, försök du.....
Inte lika bredkäftad, men betydligt klokare!
Efter besöket hos Zarih förra helgen, fick jag blodad tand gällande söket. Det är så himla roligt!!!! Detta är naturligtvis något som pluttan måste introduceras i! Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men jag har många goda kamrater som ställer upp, så det ordnar sig säkert. Har vi kunnat lära in uppletandet, så ska det fixa sig med söket också..... Ser fram emot en skön dag i skogarna - kanske tillsammans med Emma, Sara och Nina rentav!?
Ha det bäst, så länge!
Bollar är gott!
Spänstig som få - not - hoppade jag upp, skakade liv i hundarna och åkte till Älta för att träffa Emma kl 08.00 igår morse.... Phu! Spår stod på schemat denna arla morgonstund och så blev det, men bara till Drama - Elsa fick köra lite sökövningar istället. Matte var alldeles i gasen efter söndagens räddningssök, nämligen! =)
Numera har vi ju lilla Märta med på våra träningar, och denna dag innebar det, att Emma pep ut i skogen med rullar och godis, medan Märta, iförd vagn, Elsa och jag äntrade stigen. Märta sov sin prinsessesömn, så Elsa och jag kunde jobba helt ostört. Och vet ni, Elsa var superduktig!!!! Emma och jag föll i lite nostalgi, när vi mindes hur jäkla mycket vi fick slita med E från början, då hon inte ens ville gå ut i rutan. Nu far hon ut, med hög svans och självsäkerhet och är så himla trygg med uppgiften! Underbart!
Emma hade gått Dramas spår, med tre apporter och ett slut - en grön boll! Drama har ju hittat sin spårkondition igen (hujedamej) och har dessutom vuxit med uppgiften. Det innebär att hon är äldre, starkare och snabbare - för att göra en kort sammanfattning. Jag tackade högre makter att jag gick spåret utan "medföljare", för min förnedring var total.... The youngster startade snabbt och ökade sen. Jag hörde hela tiden "kloka Carinas" ord, ringande i mina öron - det är du som styr tempot, det är du som styr tempot - men jag vet inte, jag. Hon jobbar så förbenat snabbt att det är svårt att bibehålla lugnet. Jag hade spårlinor och snitslar runt både armar och ben, kändes det som, men vi missade banne mig inte en enda grej!
Vid slutet väntade Emma och Märta, och jag vet inte hur imponerade dom var av min flåsande uppenbarelse. Däremot tyckte Emma att Drama hade jobbat väldigt fint.... Som slut, låg den nyinskaffade gröna latexbollen, och fröken D lekte i 180.... Och vet ni, rätt som det var tog hon tre tuggor och bollen låg i magen istället för i naturen!!!!!!
Min spontana reaktion var, att jag struntar i bollskrället - vilket jag också gjorde (jag menar, den var oerhört mjuk och relativt liten). Sannolikt kommer den ut den naturliga vägen - precis som Emil och femöringen..... Husse, som är en betydligt mjukare person än jag (iaf när det gäller lilla fröken Fis), har knappt kunnat sova inatt, pga av detta, men på kvällens promenad kom bolleländet i alla fall ut - så lugnet är återställt!
Men efter kvällspromenaden, lyckades Drama välta en urna/vas, som hon redan, sen tidigare, lyckats ha av på mitten, och då trodde hon verkligen att det var ok att hon satte i sig en bit av vasen också - men då fick det banne mig räcka! Keramiken är utspottad och bollen uppspydd - ordningen är återställd i det Törnqvistska hemmet!!!!!!!!
Och här är hon som "sabbar" våra träningar - Märta i egen hög person! Det kan ju inte finnas en enda människa som kan motstå detta leende! Hundar i all ära, men detta är vår framtid! =)))))
Besök hos brorsan och Zarih i Ulrika!
Som den globetrotter jag, numera, är, tog jag tjejerna och bilen och kuskade till Linköpingstrakten i fredags em - för att besöka Dramas brorsa Drutten, matte Zarih samt Dunder och Babe (hundar). Meningen var att Björn skulle ha varit med på "tåget" men han blev sjuk i sista sekunden och fick ligga hemma och ynka istället.
Kvällen tillbringades huvudsakligen i lugn och ro, eftersom jag kom ner ganska sent, men syskonen D var väldigt nyfikna på varandra och hade lite svårt att koppla av. Men efter en god natts sömn, var det ny dag och vi kunde äntligen få "känna" på varandra.
Drutten väntar på att kvällen ska övergå till ny dag....
....medan Drama vilar sig i form.
Nästa morgon vaknade vi till ett skapligt väder och fantastisk utsikt över ägorna och omgivningarna. Jag blev banne mig grön av avundsjuka och är helt övertygad om att jag är född i fel kropp. Det måste sitta någon människa i någon by någonstans och muttra över ledsamheten i att bo på landet, när storstan är så mycket mer attraktiv. Det är ju nämligen så att jag har hamnat i stan, fast det var meningen att jag skulle bo på landet!!!!
Utsikt från verandan - hembygdsgården i bakgrunden.
Zarihs ena boningshus - där hon själv bor.
Zarihs andra boningshus - där hennes föräldrar ska bo!
Långt där borta står hemmansägare Sundberg med två vansinnigt söta rottisar....
.....och här har dom minsann kommit lite närmare! Schysst punschveranda, eller hur?!
Efter lite rundvisning och prommis i Ulrika by, var det äntligen dags för LEK!!!!!!!!
Anar vissa likheter i rörelsemönstret! =)
Underbara farbror Dunder väntar på sin tur.
Elsa meddelar att han gott kan hålla sig på sin kant tills vidare.
Så småningom packade vi in oss och valda delar av hundflocken och åkte på sightseeing i trakterna - sån´t är ju det bästa jag vet och Zarih var en toppenguide! Vi började med att åka till naturreservatet Trollegater, i närheten av Rimforsa. Jag har varit där en gång förut, men det är måååånga år sen nu, och det var verkligen roligt att bli lite uppdaterad. Det är ett otroligt ställe med sprickbildningar i berget, sen inlandsisen, och här och var finns det ingångar till olika grottor.
Vi konstaterade att detta skulle vara ett utmärkt tillhåll för räddningssök......
Vi hittade även en rolig skylt som tipsade om ett besök vid en källa och en gran.... Nyfikna traskade vi iväg i skyltens riktning och vimsade runt på måfå en god stund i skogen, då anvisningarna inte var överdrivet tydliga. Till sist så snubblade vi, mer eller mindre, på följande skylt:
Inga överdådigheter här inte, utan kort och gott: Granen!
Och som ni ser, så var det absolut värd epitetet! Den största gran jag någonsin sett!
På vår vidare färd besökte vi även en jättevacker kyrka från 1100-talet.
Gamla Hägerstads kyrka.
När vi kom hem igen, var tanken att köra uppletande, men då hade himlen öppnat sig och regnet stod som spön i backen. Hundträning i all ära, men för vems skull, i det läget?! Hundarna var redan ganska nöjda efter dagens aktiviteter, så det fick helt enkelt anstå till följande dag. Vi tände en brasa istället och åt en god middag - mycket mysigare i läget som rådde, kan jag säga! =)
Elsa sover skönhetssömnen i den nya illgröna sängen! Det lutar f ö åt att hon övertar Dramas rosa, men egentligen passar det bra. Drama är helt klart illigare än Elsa.......
Lilla fröken är utslagen - på mattes madrass!
Och stackars Drutten hade precis somnat i sin mysiga "skrubb", när jag var tvungen att störa med kameran....
Imorse vaknade vi till ihållande och spänstigt regn och trodde att vi skulle vara tvugna att ställa in dagens tänkta räddningssök-övning. Men efter ett idogt ringande mellan föräldrar och kompis Anki, enades vi ändock om att ses i Linköping framåt förmiddagen. Vilken tur, säger jag bara! Jag har ju aldrig någonsin hållit på med räddning, vilken resten av gänget hade gjort - i allra högsta grad - och det var sååååå jäkla kul att få prova.
Först ut var Drutten och, efter att ha fräschat upp sig lite i......, så jobbade han skitfint och fokuserat. Hittade Anki ganska snabbt inne i huset och gjorde bra skallmarkeringar. Roligt att se honom - han har ju samma intensitet som sin syrra - helt klart!
Syns det att det är Dramas brorsa, eller vad?!
Därinne är hon, den rackaren!
Sen fick jag nöjet att se en helt annan ras - som omväxling....... Nämligen riesensnauscher!
Dunder, 9.5 år, in action! Är han inte ljuvlig?
Och här kommer Greta! Världen lyckligaste riesen......
Efter detta var det Dramas tur, och sammanfattningsvis så kan man väl säga att förutsättningarna inte var dom bästa just denna dag. :S Hon är ju helt torsk på löv och det blåste kraftigt denna dag - dvs mycket löv var det! Detta i kombination med att vi aldrig någonsin kört sök och att lilla fröken inte hör som hon borde..... Pust! Men när hon kunde fokusera, hittade hon minsann Zarih och det utan att blinka!
Aha, där står det faktiskt någon!
Och här har jag hittat en kompis!!!! Jag sitter fint så dyker det säkert upp någon belöning....
Kan väl, som passus, säga, att nu är det sökövningar som gäller för fröken Fis! Hur ska hon veta vad hon ska göra, när hon aldrig provat?! Men så snabblärd som hon är, så lär det inte dröja innan hon fattar grejen, det är jag helt övertygad om.
Sen var det Elsas tur, och här blev det väldigt påtagligt att vi har tränat både bevakning och sök under åren. Trots att hon aldrig jobbat på en liknande plats tidigare, visste hon direkt vad som förväntades av henne. När hon hittade Zarih i en container - bakom en vägg - och vågade sig in där, blev matte stolt som en tupp och nästan tårögd. Trots att det var liiiite läskigt, tog hon sig hela vägen fram och gjorde dessutom skallmarkering! Underbart!!!!
Och efter detta, hittade hon Anki i en gammal barack!
Stolt, glad och lycklig Elsa kommer galopperande till överförtjust matte. Efteråt sa Zarihs mamma, lite stillsamt, att när hunden får beröm hos figgen, är det bra att var tyst. Jamen, som om jag inte vet - jag blev ju bara alldeles till mig av hennes otroligt fina arbete!!!! Tusen tack, för att stöd och råd och för att vi fick vara med!
Efter lite fika hos Zarihs rara föräldrar, var det dags att rulla tillbaka till Stockholm igen. Det är alltid skönt att komma hem, men jag har verkligen haft en väldigt trevlig helg! Tack, snälla Zarih, för god mat och husrum, många bra samtal och väl omhändertagande! We will be back! =)
Elsa och Drama trivdes som fisken i vattnet!
Glömde ju.....
I min serie "Bensinstationer i Sverige" har nu turen kommit till macken i Ulrika - som står sig väl i jämförelse med macken i Noppikoski! Statoil i Tyresö känns opersonlig i detta sällskap! =)))))
Kvällen tillbringades huvudsakligen i lugn och ro, eftersom jag kom ner ganska sent, men syskonen D var väldigt nyfikna på varandra och hade lite svårt att koppla av. Men efter en god natts sömn, var det ny dag och vi kunde äntligen få "känna" på varandra.
Drutten väntar på att kvällen ska övergå till ny dag....
....medan Drama vilar sig i form.
Nästa morgon vaknade vi till ett skapligt väder och fantastisk utsikt över ägorna och omgivningarna. Jag blev banne mig grön av avundsjuka och är helt övertygad om att jag är född i fel kropp. Det måste sitta någon människa i någon by någonstans och muttra över ledsamheten i att bo på landet, när storstan är så mycket mer attraktiv. Det är ju nämligen så att jag har hamnat i stan, fast det var meningen att jag skulle bo på landet!!!!
Utsikt från verandan - hembygdsgården i bakgrunden.
Zarihs ena boningshus - där hon själv bor.
Zarihs andra boningshus - där hennes föräldrar ska bo!
Långt där borta står hemmansägare Sundberg med två vansinnigt söta rottisar....
.....och här har dom minsann kommit lite närmare! Schysst punschveranda, eller hur?!
Efter lite rundvisning och prommis i Ulrika by, var det äntligen dags för LEK!!!!!!!!
Anar vissa likheter i rörelsemönstret! =)
Underbara farbror Dunder väntar på sin tur.
Elsa meddelar att han gott kan hålla sig på sin kant tills vidare.
Så småningom packade vi in oss och valda delar av hundflocken och åkte på sightseeing i trakterna - sån´t är ju det bästa jag vet och Zarih var en toppenguide! Vi började med att åka till naturreservatet Trollegater, i närheten av Rimforsa. Jag har varit där en gång förut, men det är måååånga år sen nu, och det var verkligen roligt att bli lite uppdaterad. Det är ett otroligt ställe med sprickbildningar i berget, sen inlandsisen, och här och var finns det ingångar till olika grottor.
Vi konstaterade att detta skulle vara ett utmärkt tillhåll för räddningssök......
Vi hittade även en rolig skylt som tipsade om ett besök vid en källa och en gran.... Nyfikna traskade vi iväg i skyltens riktning och vimsade runt på måfå en god stund i skogen, då anvisningarna inte var överdrivet tydliga. Till sist så snubblade vi, mer eller mindre, på följande skylt:
Inga överdådigheter här inte, utan kort och gott: Granen!
Och som ni ser, så var det absolut värd epitetet! Den största gran jag någonsin sett!
På vår vidare färd besökte vi även en jättevacker kyrka från 1100-talet.
Gamla Hägerstads kyrka.
När vi kom hem igen, var tanken att köra uppletande, men då hade himlen öppnat sig och regnet stod som spön i backen. Hundträning i all ära, men för vems skull, i det läget?! Hundarna var redan ganska nöjda efter dagens aktiviteter, så det fick helt enkelt anstå till följande dag. Vi tände en brasa istället och åt en god middag - mycket mysigare i läget som rådde, kan jag säga! =)
Elsa sover skönhetssömnen i den nya illgröna sängen! Det lutar f ö åt att hon övertar Dramas rosa, men egentligen passar det bra. Drama är helt klart illigare än Elsa.......
Lilla fröken är utslagen - på mattes madrass!
Och stackars Drutten hade precis somnat i sin mysiga "skrubb", när jag var tvungen att störa med kameran....
Imorse vaknade vi till ihållande och spänstigt regn och trodde att vi skulle vara tvugna att ställa in dagens tänkta räddningssök-övning. Men efter ett idogt ringande mellan föräldrar och kompis Anki, enades vi ändock om att ses i Linköping framåt förmiddagen. Vilken tur, säger jag bara! Jag har ju aldrig någonsin hållit på med räddning, vilken resten av gänget hade gjort - i allra högsta grad - och det var sååååå jäkla kul att få prova.
Först ut var Drutten och, efter att ha fräschat upp sig lite i......, så jobbade han skitfint och fokuserat. Hittade Anki ganska snabbt inne i huset och gjorde bra skallmarkeringar. Roligt att se honom - han har ju samma intensitet som sin syrra - helt klart!
Syns det att det är Dramas brorsa, eller vad?!
Därinne är hon, den rackaren!
Sen fick jag nöjet att se en helt annan ras - som omväxling....... Nämligen riesensnauscher!
Dunder, 9.5 år, in action! Är han inte ljuvlig?
Och här kommer Greta! Världen lyckligaste riesen......
Efter detta var det Dramas tur, och sammanfattningsvis så kan man väl säga att förutsättningarna inte var dom bästa just denna dag. :S Hon är ju helt torsk på löv och det blåste kraftigt denna dag - dvs mycket löv var det! Detta i kombination med att vi aldrig någonsin kört sök och att lilla fröken inte hör som hon borde..... Pust! Men när hon kunde fokusera, hittade hon minsann Zarih och det utan att blinka!
Aha, där står det faktiskt någon!
Och här har jag hittat en kompis!!!! Jag sitter fint så dyker det säkert upp någon belöning....
Kan väl, som passus, säga, att nu är det sökövningar som gäller för fröken Fis! Hur ska hon veta vad hon ska göra, när hon aldrig provat?! Men så snabblärd som hon är, så lär det inte dröja innan hon fattar grejen, det är jag helt övertygad om.
Sen var det Elsas tur, och här blev det väldigt påtagligt att vi har tränat både bevakning och sök under åren. Trots att hon aldrig jobbat på en liknande plats tidigare, visste hon direkt vad som förväntades av henne. När hon hittade Zarih i en container - bakom en vägg - och vågade sig in där, blev matte stolt som en tupp och nästan tårögd. Trots att det var liiiite läskigt, tog hon sig hela vägen fram och gjorde dessutom skallmarkering! Underbart!!!!
Och efter detta, hittade hon Anki i en gammal barack!
Stolt, glad och lycklig Elsa kommer galopperande till överförtjust matte. Efteråt sa Zarihs mamma, lite stillsamt, att när hunden får beröm hos figgen, är det bra att var tyst. Jamen, som om jag inte vet - jag blev ju bara alldeles till mig av hennes otroligt fina arbete!!!! Tusen tack, för att stöd och råd och för att vi fick vara med!
Efter lite fika hos Zarihs rara föräldrar, var det dags att rulla tillbaka till Stockholm igen. Det är alltid skönt att komma hem, men jag har verkligen haft en väldigt trevlig helg! Tack, snälla Zarih, för god mat och husrum, många bra samtal och väl omhändertagande! We will be back! =)
Elsa och Drama trivdes som fisken i vattnet!
Glömde ju.....
I min serie "Bensinstationer i Sverige" har nu turen kommit till macken i Ulrika - som står sig väl i jämförelse med macken i Noppikoski! Statoil i Tyresö känns opersonlig i detta sällskap! =)))))
