Inte mycket, inte...
Nej, verkligen inte särskilt mycket vi har gjort idag, inte. Men sambon gick i alla fall till sjön med tidning och jyckar runt lunch, och kom hem ett par timmar senare med en droppande Drama (som förstås hade badat) och en varm och go´ Elsa (som legat i solen). Själv tog jag mig en cykeltur i våren och njöt av ensamhet och lugn.
På eftermiddagen gick vi ner till caféet, tog ett glas vin och hängde med bybefolkningen en stund. Jag slutar aldrig att fascineras av vilka otroligt olika liv man lever. Här händer inte så värst mycket - man morsar på bilar som passerar, sitter lite tysta till och från och säger ja och jo emellanåt, man diskuterar traktorer, hockey (eftersom Furudal är en ort med väldigt aktivt hockeyliv) mm och har ett ganska lugnt liv.
Hemma flänger man runt som en idiot, man dömer än den ena än den andra efter utseende, vikt, klädstil mm, man ska alltid prestera, bo på rätt ställe, man umgås kors och tvärs och ju fler du orkar ha som vänner, desto bättre osv, osv. Nu är ju Stockholm mitt hem, så naturligtvis är det mig kärt i mångt och mycket, men jag undrar ofta var man egentligen mår som bäst.
Hur som helst så tycker jag att det är berikande att sitta och lyssna på en "dalgubbe" som pratar sån´t dalmål, att jag knappt förstår vad karln säger. Det är en härlig kontrast till alla stockholmare med nästa tunnelbana i fokus.... :)
Eftersom det blev lite sent härhemma igår, så har Elsa tillbringat eftermiddagen i sängen, medan Drama är ungefär lika spänstig som vanligt. Därför körde vi lite uppletande med gömda grejer i förrådet (som vi gjort en gång förut) och idag gick det kanonbra. Hon är för jäkla söt när hon kommer skenande med diskborsten i munnen - eller nappen för den delen.
Igår käkade vi middag med våra kära grannar, Bettan och Per. Ju mer vi lär känna varandra, desto trevligare blir dom där stunderna. Jag vet att dom inte är så förtjusta i att hamna på nätet, men jag har fått lov att lägga upp några foton på bloggen.
Bettan och liten Sluggo, en glad och skrattande Per och en - till sist - utmattad Sluggo. Det frestar på att besöka brudarna Knocke och Smocke, när man bara är en 9-månaders kille.
Imorgon bär det av hemåt igen och jag har ganska mycket trevligt att se fram emot. Ska t ex besöka Dramas syskonbarn, ha en övernattning med våra underbara fritidsbarn och lite så. Och sen är det inte långt kvar tills jag äntrar caféet i Furudal för att jobba en sommar. Hoppas att det går bra och att vi får mycket trevliga besök av alla goda vänner!
På eftermiddagen gick vi ner till caféet, tog ett glas vin och hängde med bybefolkningen en stund. Jag slutar aldrig att fascineras av vilka otroligt olika liv man lever. Här händer inte så värst mycket - man morsar på bilar som passerar, sitter lite tysta till och från och säger ja och jo emellanåt, man diskuterar traktorer, hockey (eftersom Furudal är en ort med väldigt aktivt hockeyliv) mm och har ett ganska lugnt liv.
Hemma flänger man runt som en idiot, man dömer än den ena än den andra efter utseende, vikt, klädstil mm, man ska alltid prestera, bo på rätt ställe, man umgås kors och tvärs och ju fler du orkar ha som vänner, desto bättre osv, osv. Nu är ju Stockholm mitt hem, så naturligtvis är det mig kärt i mångt och mycket, men jag undrar ofta var man egentligen mår som bäst.
Hur som helst så tycker jag att det är berikande att sitta och lyssna på en "dalgubbe" som pratar sån´t dalmål, att jag knappt förstår vad karln säger. Det är en härlig kontrast till alla stockholmare med nästa tunnelbana i fokus.... :)
Eftersom det blev lite sent härhemma igår, så har Elsa tillbringat eftermiddagen i sängen, medan Drama är ungefär lika spänstig som vanligt. Därför körde vi lite uppletande med gömda grejer i förrådet (som vi gjort en gång förut) och idag gick det kanonbra. Hon är för jäkla söt när hon kommer skenande med diskborsten i munnen - eller nappen för den delen.
Igår käkade vi middag med våra kära grannar, Bettan och Per. Ju mer vi lär känna varandra, desto trevligare blir dom där stunderna. Jag vet att dom inte är så förtjusta i att hamna på nätet, men jag har fått lov att lägga upp några foton på bloggen.
Bettan och liten Sluggo, en glad och skrattande Per och en - till sist - utmattad Sluggo. Det frestar på att besöka brudarna Knocke och Smocke, när man bara är en 9-månaders kille.
Imorgon bär det av hemåt igen och jag har ganska mycket trevligt att se fram emot. Ska t ex besöka Dramas syskonbarn, ha en övernattning med våra underbara fritidsbarn och lite så. Och sen är det inte långt kvar tills jag äntrar caféet i Furudal för att jobba en sommar. Hoppas att det går bra och att vi får mycket trevliga besök av alla goda vänner!
Stolsbygge!
I två dagar har sambon och jag släpat oss omkring och mest stönat: Guuuuu, vad jag är trött! Vilket är helt obegripligt eftersom vi har snittat sisådär 10 timmar per natt ungefär. Men det är bara att inse att våra härdade Stockholmslungor inte är vana vid frisk luft, så det är en viss invänjningstid innan man börjar fungera normalt igen.
För mig inträffade det denna dag - fredag den 18 maj 2012! Det känns bra!
Efter frukosten var det dags för en cykeltur med familjens idrottslärare - Drama. Det som är något bekymmersamt är att hon, typ aldrig, tar riktigt slut. Visst blir hon lite trött under en stund, men återhämtningen är det då rakt inget fel på. Men som nästan allt tillsammans med denna lilla ärta, så är det en ren fröjd att cykla med henne. Hon är lätt och smidig och har en grym trav, så hon ligger perfekt bredvid cykeln hela tiden.
Elsa ville så gärna följa med, hon också, men hon har varit något halt ett par dagar, så då behöver man ju inte börja med cykling nu när hältan är borta.... Istället fick det bli en mysig skogsprommis med husse, och det är väl minst lika bra.
Väl tillbaka hemma, så var det hög tid att ta sig an detta projekt:
Det är precis det ser ut att vara - nya stolar!!!! Förra sommarens gäster vinglade omkring i dom gamla trädgårdsstolarna, samtidigt som Björn och jag tjoade i tid och otid: Nej, du kan inte luta dig bakåt på den stolen! Oj, just det där handtaget är trasigt! Osv, osv.
Eftersom vi uppskattar våra gäster och gärna ser att dom återkommer, så har vi införskaffat x antal fällbara trästolar - från IKEA. För ett ögonblick så tänkte jag att dom naturligtvis bara är att lyfta ut ur kartongen.... Varför jag nu trodde det?! Näe då, 1 miljon jäkla skruvar, brickor och annat krafs ska naturligtvis monteras ihop och så småningom bilda en stol. Dubbelpust!!!!!
När jag hade lagt ut allt så fint på gräset (se ovan), så konstaterade jag snabbt att det fattades två små finurliga plastpluttar, som förstås är helt avgörande för hela bygget, så att säga. I samma ögonblick började det regna! Alltså kånkade jag in rubbet i vårt förnämliga lilla förråd, där jag kunde stå i mörkret (eftersom vi inte har el just där), hämta grejer från en av dom andra stolarna och sen pilla ihop stolskrället. Kan säga att jag hela tiden undrade var sonen befann sig - han som ska bli möbelsnickare och allt?!
Well, well, nu är det i alla fall bara 3 stolar och ett bord kvar (varav det fattas pluttar till en stol), så innan sommaren är över så ska nog möblerna vara i skick att användas.
Nu ska bruttisarna och jag till Rättvik och hämta hem den cyklande sambon!
För mig inträffade det denna dag - fredag den 18 maj 2012! Det känns bra!
Efter frukosten var det dags för en cykeltur med familjens idrottslärare - Drama. Det som är något bekymmersamt är att hon, typ aldrig, tar riktigt slut. Visst blir hon lite trött under en stund, men återhämtningen är det då rakt inget fel på. Men som nästan allt tillsammans med denna lilla ärta, så är det en ren fröjd att cykla med henne. Hon är lätt och smidig och har en grym trav, så hon ligger perfekt bredvid cykeln hela tiden.
Elsa ville så gärna följa med, hon också, men hon har varit något halt ett par dagar, så då behöver man ju inte börja med cykling nu när hältan är borta.... Istället fick det bli en mysig skogsprommis med husse, och det är väl minst lika bra.
Väl tillbaka hemma, så var det hög tid att ta sig an detta projekt:
Det är precis det ser ut att vara - nya stolar!!!! Förra sommarens gäster vinglade omkring i dom gamla trädgårdsstolarna, samtidigt som Björn och jag tjoade i tid och otid: Nej, du kan inte luta dig bakåt på den stolen! Oj, just det där handtaget är trasigt! Osv, osv.
Eftersom vi uppskattar våra gäster och gärna ser att dom återkommer, så har vi införskaffat x antal fällbara trästolar - från IKEA. För ett ögonblick så tänkte jag att dom naturligtvis bara är att lyfta ut ur kartongen.... Varför jag nu trodde det?! Näe då, 1 miljon jäkla skruvar, brickor och annat krafs ska naturligtvis monteras ihop och så småningom bilda en stol. Dubbelpust!!!!!
När jag hade lagt ut allt så fint på gräset (se ovan), så konstaterade jag snabbt att det fattades två små finurliga plastpluttar, som förstås är helt avgörande för hela bygget, så att säga. I samma ögonblick började det regna! Alltså kånkade jag in rubbet i vårt förnämliga lilla förråd, där jag kunde stå i mörkret (eftersom vi inte har el just där), hämta grejer från en av dom andra stolarna och sen pilla ihop stolskrället. Kan säga att jag hela tiden undrade var sonen befann sig - han som ska bli möbelsnickare och allt?!
Well, well, nu är det i alla fall bara 3 stolar och ett bord kvar (varav det fattas pluttar till en stol), så innan sommaren är över så ska nog möblerna vara i skick att användas.
Nu ska bruttisarna och jag till Rättvik och hämta hem den cyklande sambon!
Vi har varit i Dödbyn....
Idag kände vi att det var läge att hitta på något utanför Furudal, eftersom vädret var "so so" och soffläget lockade väldigt mycket! Efter en mumsig lunch med goda korvar, juice och en fika, drog vi iväg till Mora och handlade lite förnödenheter (som t ex tröjor på Lager 70). Därefter var det dags för lite geocaching och det fanns lite att välja på, bl a en multicach i metropolen Dödbyn. Jag har verkligen ingen som helst aning om varför stället heter något så jäkla makabert, men det var väldigt idylliskt när man väl var på plats.
På väg och det ser ju inte så skrämmande ut.
Väl ute i skogen, så skulle första ledtråden finnas i en gammal jordkällare, vilket den också gjorde.
Jag var glad att det inte var jag som skulle ner i det här gamla "hålet"!
Men sambon är mer nyfiken än rädd, så han klättrade ner, rotade runt i mörkret och kom upp med ledtråden.
Som var väldigt finurlig.....
Det visade sig dessutom att den var än mer finurlig än vi hade gissat, då ledtråden var kodad i MORSE. Efter ett antal varianter av lösningar, gav vi, dvs sambon, upp och vi vände tillbaka hem mot Furudal igen. Som tröst kunde mannen ändå ta en liten rackarns cach i Stackmora på vägen....
Just här så kändes namnet Dödbyn ganska relevant.
Min vackra, gamla Elsa hänger naturligtvis med på alla tokigheter som familjen hittar på. Det kanske är pga oss, som hon har blivit såhär underbart grå med sitt härliga vita hårstrå ovanför ena ögat. Men om det är så, så har hon haft 9,5 händelserika tillsammans med sin flock.
Just det - hade ju förträngt Keeponix Drama för ett ögonblick. Det är självklart hon som ser till att Elsa - och vi andra också för den delen - håller oss i en spänstig och lagom fjädrande form.
Men tro inte för en sekund, att Elsa viker ner sig! Hon tar gärna den ena dusten efter den andra med syrran sin, och går obesegrad ur allihop!!!! Jag törs inte ens tänka på den dagen, då Drama är "gammelhunden" i familjen och ska lära en valp hur man uppför sig.... Är orolig för att det kan bli den mest skojfriska valp som har sett dagens ljus. :)
Nåväl, till slut så hamnade vi i alla fall i vårt hus, ljus tändes, middag lagades, vin avnjöts - och sen var det dags att gå till sjön igen!!! Vet ni, jag älskar verkligen min Björn, men ibland så är han mer energisk än vad man liksom orkar med. Men efter en stund vid Noret-sjön, så var jag snäll och mild och nu har vi det så puttrigt här hemma. Drama är nybadad, Elsa har studerat sandkornen på stranden och hockeyn kallar på sambon. Hej bok och vinglas, here I come!
På väg och det ser ju inte så skrämmande ut.
Väl ute i skogen, så skulle första ledtråden finnas i en gammal jordkällare, vilket den också gjorde.
Jag var glad att det inte var jag som skulle ner i det här gamla "hålet"!
Men sambon är mer nyfiken än rädd, så han klättrade ner, rotade runt i mörkret och kom upp med ledtråden.
Som var väldigt finurlig.....
Det visade sig dessutom att den var än mer finurlig än vi hade gissat, då ledtråden var kodad i MORSE. Efter ett antal varianter av lösningar, gav vi, dvs sambon, upp och vi vände tillbaka hem mot Furudal igen. Som tröst kunde mannen ändå ta en liten rackarns cach i Stackmora på vägen....
Just här så kändes namnet Dödbyn ganska relevant.
Min vackra, gamla Elsa hänger naturligtvis med på alla tokigheter som familjen hittar på. Det kanske är pga oss, som hon har blivit såhär underbart grå med sitt härliga vita hårstrå ovanför ena ögat. Men om det är så, så har hon haft 9,5 händelserika tillsammans med sin flock.
Just det - hade ju förträngt Keeponix Drama för ett ögonblick. Det är självklart hon som ser till att Elsa - och vi andra också för den delen - håller oss i en spänstig och lagom fjädrande form.
Men tro inte för en sekund, att Elsa viker ner sig! Hon tar gärna den ena dusten efter den andra med syrran sin, och går obesegrad ur allihop!!!! Jag törs inte ens tänka på den dagen, då Drama är "gammelhunden" i familjen och ska lära en valp hur man uppför sig.... Är orolig för att det kan bli den mest skojfriska valp som har sett dagens ljus. :)
Nåväl, till slut så hamnade vi i alla fall i vårt hus, ljus tändes, middag lagades, vin avnjöts - och sen var det dags att gå till sjön igen!!! Vet ni, jag älskar verkligen min Björn, men ibland så är han mer energisk än vad man liksom orkar med. Men efter en stund vid Noret-sjön, så var jag snäll och mild och nu har vi det så puttrigt här hemma. Drama är nybadad, Elsa har studerat sandkornen på stranden och hockeyn kallar på sambon. Hej bok och vinglas, here I come!
Var det någon som märkte vilken fantastisk dag det var igår?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det berodde på, men min gårdag var en sån där dag som liksom ligger kvar i magen och bara puttrar sådär härligt. Och ändå så var det en ganska vanlig dag. Jag och bruttisarna startade med att åka till Nynäshamn och hämta hem Björn vid Gotlandsbåten. Den tappre mannen hade varit "over there" ett par dygn och slipat på sin cykelform, såhär inför Siljan Runt och Vätternrundan.
Sportig typ numera, den där Björn!
Medan jag körde genom den vårgröna och vackra Sorundatrakten, väcktes tanken att vi kanske rent av skulle kunna sticka till landet redan samma dag, istället för att vänta till nästa morgon. Och tro´t eller ej, men det var ungefär det första sambon sa, när vi möttes vid terminalen. Blev dock inte särskilt förvånad, eftersom det är lite så vi funkar, båda två. Alltså gällde snabb planering av dagens "måsten" och först på listan stod rastning av töserna.
Lite på måfå körde vi gamla Nynäsvägen hemåt, och när jag såg en skylt med "Borgruin", så avgjordes saken raskt. Där fick det bli! Ni vet, jag har ju en enorm fabless för allt som gäller historia och ser jag en skylt med slott, ruin eller liknande så kan jag knappt bärga mig - och lägg sen till vetgirighet så fattar ni hur det blir! Tur för mig att sambon också har ett nyfiket sinnelag och ett stort tålamod (i alla fall med just mig).
När vi väl hittat fram, så insåg jag att jag varit vid denna vackra plats förut - fast kommit gående från närliggande Hammersta Gård. Anar ni egentligen hur mycket extra jag får uppleva, eftersom mitt bristande lokalsinne ALLTID ger mig känslan av aldrig ha satt min fot på en plats tidigare..... :)
Nu låg i alla fall denna härliga gamla borgruin framför våra ögon, solen strålade, allt var alldeles ljust vårgrönt och det kvittrade och surrade. Till på köpet var stället nerlusat med gullvivor, som är min absoluta favoritblomma!!!! Underbart!
Så fina...
Jag har full förståelse för att dom flesta av er tycker att detta är en stenhög, men för mig är en känsla av tider som flytt. Jag tycker att det är så spännande att vandra runt och försöka föreställa sig hur livet var då - på sisådär 1400-talet.
Möjligen något dragigt - sådär utan fönster.
Sambon var tvungen att klättra lite, vilket Drama var snubblande nära att hänga med på. Fick precis stopp på henne innan hon började karta iväg uppför muren...
Stillhet och vår....
....eller också inte alls! Att bo i en borg var något som båda brudarna tyckte kändes kul. Innan Drama kom farande, så strosade Elsa runt och luktade på blommor. Drama undersökte noga varenda utrymme och lekte, typ, kurragömma med oss. Och sen var hon förstås tvungen att brotta ner stackars Elsa ett varv också. Pust!
Efter detta besök var vi (eller snarare hundarna) rejält varma, så vi fortsatte ner till havet för ett dopp. Ja, Elsa badar ju, av princip, inte förrän temperaturen är ca 30 plusgrader, men Drama badar å andra sidan så det räcker och blir över för båda två.
Titta, husse, titta, titta, titta! Det finns vatten här - vi kan baaaada!
Och så gjorde hon det!
Om det är någon som undrar om hundstackarn måste ha lina t o m när hon badar, så är svaret ett stort och kraftfullt JA! När hon badar, så är hon nämligen inte "bara" döv, utan även blind. Hon nonchalerar varje försök till kontakt och plaskar glatt vidare. Efter att hussen ifråga har fått hoppa i och hämtat upp henne ett antal gånger - även jag - men sommartid då, så blev det regel att lina och sele ska vara på när fröken Fis hoppar i plurret.
Lagom avsvalkade, Elsa blir ju det per automatik när hon ligger bredvid en dygnsur Drama i bilen, påbörjade vi resan hemåt, men tror ni inte att vi var tvungna att stanna igen!?
Det går ju bara inte att åka förbi en så´n här skylt!!!
Ut ur bilen igen för att undersöka vad detta var för något spännande, även om jag personligen hyser en väldig respekt för just grotttor. Kan inte alls se vad som skulle krävas för att jag frivilligt skulle ge mig på att klättra in en så´n..... Den här omnämnda kvinnan hade ju gömt sig för ryssen, men det känns ju inte högaktuellt nuförtiden.
Hursomhelst så var det en mäktig känsla!
Till slut lyckades vi i alla fall att ta oss därifrån, komma till Tyresö, packa lite grejer, fräsa förbi liten mamma ett par timmar för att sen styra kosan mot Dalarna. Vet faktiskt inte riktigt varför det var en så´n "må-bra-känsla" just den här dagen, men jag tror att det berodde på vädret, känslan av frihet att kunna göra precis det vi ville, alla fick en dos av det man bäst tycker om och lite sådär. Egentligen är det ju inget som behöver analyseras så värst, men det ligger kanske i den kvinnliga naturen - vad vet jag?!
Sportig typ numera, den där Björn!
Medan jag körde genom den vårgröna och vackra Sorundatrakten, väcktes tanken att vi kanske rent av skulle kunna sticka till landet redan samma dag, istället för att vänta till nästa morgon. Och tro´t eller ej, men det var ungefär det första sambon sa, när vi möttes vid terminalen. Blev dock inte särskilt förvånad, eftersom det är lite så vi funkar, båda två. Alltså gällde snabb planering av dagens "måsten" och först på listan stod rastning av töserna.
Lite på måfå körde vi gamla Nynäsvägen hemåt, och när jag såg en skylt med "Borgruin", så avgjordes saken raskt. Där fick det bli! Ni vet, jag har ju en enorm fabless för allt som gäller historia och ser jag en skylt med slott, ruin eller liknande så kan jag knappt bärga mig - och lägg sen till vetgirighet så fattar ni hur det blir! Tur för mig att sambon också har ett nyfiket sinnelag och ett stort tålamod (i alla fall med just mig).
När vi väl hittat fram, så insåg jag att jag varit vid denna vackra plats förut - fast kommit gående från närliggande Hammersta Gård. Anar ni egentligen hur mycket extra jag får uppleva, eftersom mitt bristande lokalsinne ALLTID ger mig känslan av aldrig ha satt min fot på en plats tidigare..... :)
Nu låg i alla fall denna härliga gamla borgruin framför våra ögon, solen strålade, allt var alldeles ljust vårgrönt och det kvittrade och surrade. Till på köpet var stället nerlusat med gullvivor, som är min absoluta favoritblomma!!!! Underbart!
Så fina...
Jag har full förståelse för att dom flesta av er tycker att detta är en stenhög, men för mig är en känsla av tider som flytt. Jag tycker att det är så spännande att vandra runt och försöka föreställa sig hur livet var då - på sisådär 1400-talet.
Möjligen något dragigt - sådär utan fönster.
Sambon var tvungen att klättra lite, vilket Drama var snubblande nära att hänga med på. Fick precis stopp på henne innan hon började karta iväg uppför muren...
Stillhet och vår....
....eller också inte alls! Att bo i en borg var något som båda brudarna tyckte kändes kul. Innan Drama kom farande, så strosade Elsa runt och luktade på blommor. Drama undersökte noga varenda utrymme och lekte, typ, kurragömma med oss. Och sen var hon förstås tvungen att brotta ner stackars Elsa ett varv också. Pust!
Efter detta besök var vi (eller snarare hundarna) rejält varma, så vi fortsatte ner till havet för ett dopp. Ja, Elsa badar ju, av princip, inte förrän temperaturen är ca 30 plusgrader, men Drama badar å andra sidan så det räcker och blir över för båda två.
Titta, husse, titta, titta, titta! Det finns vatten här - vi kan baaaada!
Och så gjorde hon det!
Om det är någon som undrar om hundstackarn måste ha lina t o m när hon badar, så är svaret ett stort och kraftfullt JA! När hon badar, så är hon nämligen inte "bara" döv, utan även blind. Hon nonchalerar varje försök till kontakt och plaskar glatt vidare. Efter att hussen ifråga har fått hoppa i och hämtat upp henne ett antal gånger - även jag - men sommartid då, så blev det regel att lina och sele ska vara på när fröken Fis hoppar i plurret.
Lagom avsvalkade, Elsa blir ju det per automatik när hon ligger bredvid en dygnsur Drama i bilen, påbörjade vi resan hemåt, men tror ni inte att vi var tvungna att stanna igen!?
Det går ju bara inte att åka förbi en så´n här skylt!!!
Ut ur bilen igen för att undersöka vad detta var för något spännande, även om jag personligen hyser en väldig respekt för just grotttor. Kan inte alls se vad som skulle krävas för att jag frivilligt skulle ge mig på att klättra in en så´n..... Den här omnämnda kvinnan hade ju gömt sig för ryssen, men det känns ju inte högaktuellt nuförtiden.
Hursomhelst så var det en mäktig känsla!
Till slut lyckades vi i alla fall att ta oss därifrån, komma till Tyresö, packa lite grejer, fräsa förbi liten mamma ett par timmar för att sen styra kosan mot Dalarna. Vet faktiskt inte riktigt varför det var en så´n "må-bra-känsla" just den här dagen, men jag tror att det berodde på vädret, känslan av frihet att kunna göra precis det vi ville, alla fick en dos av det man bäst tycker om och lite sådär. Egentligen är det ju inget som behöver analyseras så värst, men det ligger kanske i den kvinnliga naturen - vad vet jag?!
Happy Birthday, dear Drama....
Sent omsider en liten hyllning i bloggen, eftersom jag har rivit av ett 12-timmarspass på extrajobbet. Som vanligt så har ju Dramas 4-årsdag redan uppmärksammats på Fejjan, men jag bloggar ändå.
Nu har vi tillbringat 4 år tillsammans med Keeponix Drama - och det har då verkligen inte varit vilka år som helst! Jag har ökat min andel av gråa hår och är så tacksam mot Wella, LÓreal m fl för deras utmärkta färgningsmedel! Fortsätter nästkommande 4 år i samma takt, kan det mycket väl bli så att jag skriver under ett sponsorkontrakt med något företag inom den branschen.
Vi har tränat lydnad, vi har vandrat i skog och mark, vi har spårat, vi har badat, vi har svurit, vi har skrattat oss halvt fördärvade mm, mm, mm, men vi har aldrig tvivlat på att vi fattade rätt beslut när vi valde att behålla henne! Lite taskig hörsel hör liksom till i vår familj.... Jag menar, dottern är hörselskadad, nya svärsonen är döv, sonens bästa kompis har döva föräldrar, gamla mamma hör inte så värst bra och jag kommer snart att drabbas av tinnitus pga jobbet. Alltså - helt i linje från början till slut!
Om hennes härliga personlighet beror på dövheten eller på den individ hon är, får vi aldrig veta, men roligare hund får man leta efter! Grattis på din dag, Drama the Maniac! <3
En alldeles normal budföring med Drama!
Läcker det hö ur hjärnan, månne?!
Stör inte - geni i arbete!
En väldig vanlig Drama-look - pigg, alert och alldeles ovanligt söt!
Vi kör rallylydnad och har lika roligt som vi alltid har på träning!
Lilla ärtan har just anlänt till familjen.
Hon la ribban direkt, kan man lugnt säga!
Första badet - nu bidar hon sin tid.....
Inte ett dugg självklart att Elsas säng, var just Elsas. Kunde precis lika gärna vara Dramas!
Vacker, vacker, vacker på Gotland med Marie, Tee och Peggan!
Alltså, man blir jäkligt trött av att vara älskad!
Jag och familjen ser fram emot många, lika händelserika och roliga år tillsammans med dig, Drama!
Nu har vi tillbringat 4 år tillsammans med Keeponix Drama - och det har då verkligen inte varit vilka år som helst! Jag har ökat min andel av gråa hår och är så tacksam mot Wella, LÓreal m fl för deras utmärkta färgningsmedel! Fortsätter nästkommande 4 år i samma takt, kan det mycket väl bli så att jag skriver under ett sponsorkontrakt med något företag inom den branschen.
Vi har tränat lydnad, vi har vandrat i skog och mark, vi har spårat, vi har badat, vi har svurit, vi har skrattat oss halvt fördärvade mm, mm, mm, men vi har aldrig tvivlat på att vi fattade rätt beslut när vi valde att behålla henne! Lite taskig hörsel hör liksom till i vår familj.... Jag menar, dottern är hörselskadad, nya svärsonen är döv, sonens bästa kompis har döva föräldrar, gamla mamma hör inte så värst bra och jag kommer snart att drabbas av tinnitus pga jobbet. Alltså - helt i linje från början till slut!
Om hennes härliga personlighet beror på dövheten eller på den individ hon är, får vi aldrig veta, men roligare hund får man leta efter! Grattis på din dag, Drama the Maniac! <3
En alldeles normal budföring med Drama!
Läcker det hö ur hjärnan, månne?!
Stör inte - geni i arbete!
En väldig vanlig Drama-look - pigg, alert och alldeles ovanligt söt!
Vi kör rallylydnad och har lika roligt som vi alltid har på träning!
Lilla ärtan har just anlänt till familjen.
Hon la ribban direkt, kan man lugnt säga!
Första badet - nu bidar hon sin tid.....
Inte ett dugg självklart att Elsas säng, var just Elsas. Kunde precis lika gärna vara Dramas!
Vacker, vacker, vacker på Gotland med Marie, Tee och Peggan!
Alltså, man blir jäkligt trött av att vara älskad!
Jag och familjen ser fram emot många, lika händelserika och roliga år tillsammans med dig, Drama!
Vi är lata idag!
Som sig brukar under vårterminen, har jag ungefär 1000 goda idéer i luften och tackar högre makter för mina tålmodiga kollegor, som ställer upp på alla ogenomtänkta planer - med gott humör dessutom! Dock genererar detta naturligtvis i att jag blir ganska sliten ibland, eftersom jag envisas med att jobba extra (som grädde på det berömda moset) också. Nu tycker jag ändock att jag börjar hitta en hyfsad balans och säger faktiskt NEJ emellanåt. :)
Och vet ni, det är precis det jag har gjort idag. Jag skulle ha tränat hund med Annika, men insåg redan igår kväll, att jag måste unna mig en alldeles egen dag i alldeles eget tempo. Det är alltid trist att ställa in, men ibland är det liksom bara så att man är tvungen. Nu har jag sovit jättelänge, ätit frukost och druckit 3 koppar kaffe, klippt klor, borstat terriern och bara "glott", om ni förstår vad jag menar. Väldigt, väldigt skönt!!!!
Om en stund dyker lilla hundvakten Felicia upp, och tar med sig Xtra och då ska jag och bruttorna starta en riktigt lång och behaglig promenad mot Årsta och mamma. Med lite tur blir vi upplockade på vägen av sportiga sambon, som är ute och cyklar för fullt och kommer efter med bil så småningom.
Det gäller att mobilisera kraft inför dom sista veckorna i plugget. Det väntar både Öppna Hus, fotbollsturneringar, övernattningar och allehanda "ihopknytningar" innan den 14 juni! Men sen är det semester och jag har haft turen att få jobb på caféet i Furudal - vilket betyder att jag får ytterligare en lång sommar i vackra Dalarna!
Bjuder på ett fullkomligt galet foto av mig själv i sällskap med några av eleverna. Insåg att skateboard inte är något för mig - och vill dessutom tillägga att jag verkligen uppskattar "kaninöronen" bakom huvudet! En stilla dag på jobbet helt enkelt! :)
Och vet ni, det är precis det jag har gjort idag. Jag skulle ha tränat hund med Annika, men insåg redan igår kväll, att jag måste unna mig en alldeles egen dag i alldeles eget tempo. Det är alltid trist att ställa in, men ibland är det liksom bara så att man är tvungen. Nu har jag sovit jättelänge, ätit frukost och druckit 3 koppar kaffe, klippt klor, borstat terriern och bara "glott", om ni förstår vad jag menar. Väldigt, väldigt skönt!!!!
Om en stund dyker lilla hundvakten Felicia upp, och tar med sig Xtra och då ska jag och bruttorna starta en riktigt lång och behaglig promenad mot Årsta och mamma. Med lite tur blir vi upplockade på vägen av sportiga sambon, som är ute och cyklar för fullt och kommer efter med bil så småningom.
Det gäller att mobilisera kraft inför dom sista veckorna i plugget. Det väntar både Öppna Hus, fotbollsturneringar, övernattningar och allehanda "ihopknytningar" innan den 14 juni! Men sen är det semester och jag har haft turen att få jobb på caféet i Furudal - vilket betyder att jag får ytterligare en lång sommar i vackra Dalarna!
Bjuder på ett fullkomligt galet foto av mig själv i sällskap med några av eleverna. Insåg att skateboard inte är något för mig - och vill dessutom tillägga att jag verkligen uppskattar "kaninöronen" bakom huvudet! En stilla dag på jobbet helt enkelt! :)
Man ska inte underskatta vardagsumgänge!
Det är verkligen så sant som det är sagt! Jag har ju mina ungtuppar på jobbet, och då menar jag inte eleverna, utan dom manliga kollegorna som är så pigga, påhittiga och raska. Igår bjöd ju Sverige på strålande vårväder och det uppstod önskemål om ett ganska spontant umgänge efter jobbet. Eftersom jag hade bruttorna och ingen hundvakt så där omgående, fick det bli på hemmaplan. Både bekvämt och trevligt för övrigt.
I spridda skurar, samlades vi nere vid Barnsjön - Micke, Jacob och hans tjej Marina, Björn, jag och hundgänget (i alla fall två av dom - Elsa anslöt sig senare, då Caroline lämnade henne). Så himla mysigt att sitta i solen på den grönrutiga picnic-filten, smutta på lite vin, babbla öronen av varandra - samtidigt som sambon och Drama plaskade runt i böljan den blå.
Framåt kvällskvisten traskade vi hemåt och käkade bakpotatis och goda korvar och satt ute så länge vi kunde, innan det blev för kallt. Avspänt, roligt och så himla puttrigt.
Idag är jag lite trött, och blev ännu tröttare när jag insåg att jag hade åkt på möte fel dag och hoppat upp i ottan alldeles i onödan, men det är sån´t som händer (i alla fall mig). Känner mig på ett strålande humör och ser fram emot en tidig kväll tillsammans med sambo och hundar! <3
Vem vill sitta inne när solen strålar? Inte jag i alla fall!
Vilken härlig långhelg vi har haft! Det känns som om man pånyttföds när solen tittar fram och värmer våra stackars, nordiska kroppar. Efter att ha längtat hela vintern, så har i alla fall jag tillbringat dagarna utomhus, tillsammans med hundarna, sambon och vänner. Näsan svider lagom skönt efter timmar i det vackra vädret och allt känns så himla lätt och enkelt.
Vi har varit lite utspridda den här helgen - Elsa har firat Valborg med familjen Wahlström och Xtra har hängt med oss. Alltså är hundstatusen densamma i antal, men istället för en mysig Elsa har vi en tjurig, löpande terrier härhemma. Maken till egensinnig liten jycke får man ju leta efter!
Tur att Tigger kan trösta, när ensamheten blir alltför svår! :)
Nu är det som så att Xtra kommer att bo hos oss ett antal veckor, och det blir lite knöligt med logistiken ibland - med tre hundar alltså. Därför har vi kallat in det tunga gardet, i form av Felicia. Hon är en riktig liten stjärna på det här med djur och är i ungefär samma storlek som Xtra, så dom bildar ett perfekt radarpar.
Vi värmde upp redan i fredags, hon och jag, med hundpromenad och mysig fredagsmiddag, vilket fler än Xtra uppskattade......
.....som ni ser!
På lördagen var det spår som stod på schemat (och solen den sken), och då blev vi inbjudna till Annika och hennes rottisgäng. Så vansinnigt smidigt, liksom, att både kunna spåra, fika och grilla korv på samma ställe. Dessutom kom min tappra, cyklande sambo farande och stod för grillningen medan vi tränade hundarna!
Att gå bort med Drama, är lite som att gå bort med ett busigt barn. Hon undersökte varendaste vrå av Annikas tomt, och lämnade verkligen ingenting åt slumpen.
Varför ha en lucka i grunden, om det är meningen att man ska öppna och gå in?! Efter ett visst meckande hade Drama the Maniac fått upp dörren och befann sig alldeles strax under huset. Såklart!!!
Felicia njöt på bland alla hundar och deklarerade att hon minsann inte hade för avsikt att åka hem till mamsen och papsen något mer.
Annikas "lilla" Basil, tyckte att det var en alldeles utmärkt idé att "knö ihop sig" på samma stol som Felicia, vilket hon verkligen inte hade något emot.
Apropå Basil, så skrattade vi gott åt hans och Dramas upptåg. Gladare, lyckligare och livligare rottisar får man nog leta efter och i fantasin såg vi framför oss hur dessa två fick en kull tillsammans. Dessa valpar skulle garanterat ha en karriär som stå-upp-komiker framför sig! Och det skulle sannolikt inte finnas en enda människa som skulle vilja köpa valp eftersom det skulle föra med sig att man måste sluta jobba för att hinna/orka med dessa fullblodsgalningar! :D:D:D
Dom är ungefär lika knäppa som dom ser ut.....
Spåren gick hursomhelst hyfsat bra, men både Drama och Xtra var påverkade av värmen och orkade inte riktigt hålla tempot uppe. Och vet ni, det gör inte ett smack, för det viktigaste var faktiskt att vi hade en bra dag!
Väl hemkomna från Annika, plockade jag ihop en picnic-korg (eftersom sambon hade fyllt år), och vi traskade upp i skogen ovanför Barnsjön och avnjöt lite skumpa och tillbehör.
Åh, förlåt, Drama var förstås med och hjälpte till att plocka fram.
Mumsigt med grissini med parmaskinka, grönsaksdip, ost, champagne och - grisknorrar!!!! Hahaha, dom fyrbenta måste ju få sitt, dom också!
Behöver jag säga att vi alla somnade som stockar efter denna dag?
I söndags jobbade jag hela dagen på extrajobbet och då fick fröken Fis minsann följa med! Vi skulle ut till Tyresö grottor och vad passade då bättre än att lilla pärlan hängde med. Trots sin, minst sagt, energiska framtoning, skötte hon sig med den äran och samtliga tjejer var överförtjusta. Särskilt roligt var det att Drama var så mild mot den av tjejerna som är något försiktig gentemot hundar. Det hela slutade med att dom satt sida vid sida och var dom allra såtaste vänner! <3
Och så blev det då Valborgsmässoafton, dvs igår. Jag har svårt att tänka mindre viktig dag att fira än just denna, men det är ju alltid härligt med vackert väder - igen! Innan vi tände grillen, tog vi en promenad till Långsjön, där hundarna (läs Drama) fick ta sig ett dopp. Och dopp är verkligen rätta ordet! Hon simmade ju, för sjutton, lika mycket under vattnet som över - och kom sen upp och glatt skakade av allt vatten på oss! Ibland blir jag lite matt på henne, det blir jag faktiskt....
Imorse drog min tappra sambo iväg på långtur på cykeln och själv åkte jag ut till Vissvass för hundträning tillsammans med Annika. Det är extra lyxigt att Anki bor där, så vi har möjligheten att hålla till på hennes mark och att sitta på hennes altan och fika när andan faller på! 1000 tack för det, Anki!
Det första som mötte mig idag, var dock detta:
Japp, Annika på hästryggen - något som inte har skett på mången dag. Förr red vi minsann oavbrutet, både hon, jag, Anette och fler med oss. Nu har Anki "blivit med" foderhäst, denna underbara islänning, och jag känner direkt hur det drar i min islandshäststarm och jag saknar åren jag hade med min alldeles egna Neisti.
Så sjukt vacker - Ari, 14 år.
För övrigt så är Anki även ägare till dessa godingar:
Vilket gäng - eller hur?!
Och jadå, vi tränade lite hund också minsann, men dom flesta bilderna hamnade på Annikas kamera denna dag.
Apportbock in! Check!
Efter många, många timmar i detta sällskap, fräste jag förbi hemma och plockade upp den lätt medvetslösa sambon (efter Nynäshamn t/r på cykel) och fortsatte färden till Bauhaus för inköp av lite blommor till uteplatsen. Det är förstås ett måste när våren gör sig så påmind som den har gjort dom senaste dagarna.
Nu känns direkt lite mer ombonat och mysigt.
Om nu någon trodde att dagen var slut med detta lilla, fjuttiga schema, så trodde ni fel! Nähä då, framåt kvällskvisten tog vi en tur till Tungelsta och Kerstin för att hälsa på och käka middag i vårkvällen. Kerstin är min hästägare och dessutom hundägare - men bara till fyra hundar (känns nästan löjligt att bara ha två egna)! Ytterligare en av mina kompisar som bidrar till att stackars Björns allergi håller sig i trim! Han borde ha hedersmedalj i tapperhet, som står ut med alla dessa djur och dessutom tycker att det är mysigt. <3
Värdinnan i egen hög person med två av "ohyrorna" - Trick och Tekla.
Efter en lång dag slocknade lilla Trick till slut och jag håller tummarna för Kerstin, att hon inte vaknar förrän 04.55 imorgon bitti. ;)
När vi så småningom stapplade in här hemma, rundade bara Drama och Xtra hörnet in till sovrummet och drar nu timmerstockar så det ekar i lägenheten. Och vet ni, så fort jag har satt den sista punkten, så ska jag göra exakt samma sak! Jag är så nöjd, så nöjd efter dessa härliga dagar! Tack alla som har gjort ledigheten så trevlig!
Ibland påverkas man mer......
Idag är vi inne på vår sista gemensamma lediga dag, kära dottern och jag. Det har varit en härlig vecka och jag är faktiskt riktigt glad åt att hon har varit lite småkrasslig och hemma från skolan, så jag har fått rå om henne ordentligt! Det blir inte så mycket av den varan när hon envisas med att flytta runt i Sverige, och när hon väl är hemma, så får man nästan boka in mötestid!
Nåväl, nu skulle det hursomhelst läggas spår till jyckarna och vi fräste iväg bortåt Bruket, en sträcka på sisådär 3-4 km. På vägen möter vi en liten, liten gumma som stretade på i blåsten med sin "Dra-maten-vagn" - uppenbarligen på väg mot metropolen Furudal för att handla eller så. Efter att ha vimsat runt en stund, utan att riktigt kunna bestämma oss för var vi skulle hålla hus, sa dottern: Näe, jag tycker så synd om den där lilla tanten, det är ju långt att gå! Eftersom jag hade exakt samma tanke, vände vi raskt bilen, åkte ikapp tantaluran och frågade om hon ville ha skjuts till byn - vilket hon mer än gärna ville! Dessutom passade allt så bra med vårt eget "schema", så vi kunde även skjutsa henne tillbaka efter shoppingrundan.
Vet ni, att jag är så glad att vi gjorde just så! Det var den mest sprudlande, livsglada lilla gumma jag har träffat på mången dag! Kom på mig att sitta och storle under hela samtalet (och när jag tittade på Sofia, så såg hon precis likadan ut)! Hon hade verkligen levt sitt liv, denna lilla, ursöta Karin. Hon berättade om sitt yrkesliv, om hur hon hade börjat på universitetet 4 gånger, men slutat varje gång pga av annat som inträffat - men hon var nöjd ändå, för hon hade ju ändock lärt sig så mycket dessa 4 gånger! Hon hade ett gäng med egna barn, barnbarn och fosterbarn som hon varit flitigt engagerad i. För några år sedan började hon engagera sig i miljöfrågor, läste en bok om Barack Obama, tyckte att han kändes som en själsfrände, skrev ett brev till Vita Huset och har, sedan 2,5 år, regelbunden brevkontakt! Och just nu håller hon på att planerar för utställning av sina konstverk!!!!
Hon fick mig att känna mig glad i hela hjärtat och att känna känslan av att en av dom viktigaste sakerna som finns, faktiskt är att vara öppen för livet som pågår! Tänk om fler kunde möta livet med Karins synsätt - med öppenhet, ödmjukhet och en stor portion humor (och då menar jag naturligtvis inte precis när man drabbas av det allra mest "svarta", men i vardagen rent allmänt). Jag tror att vi alla skulle tjäna på att inte ta oss själva på så fruktansvärt stort allvar hela tiden - livet blir nog både lite lättare och lite roligare på så sätt! <3
Efter detta underbara möte, kändes spår väldigt realistiskt - i synnerhet om det hade börjat storma så smått och ramla små, små, små snöflingor från den alldeles igengråa himlen. Men humor var det väl jag sa! Alltså spatserade vi ut i skogen, dottern och jag, med Elsa som start. Hon var jätteduktig men missade tyvärr slutet (som bestod av en snusburk med godis - alltså alla pinnar in först). Nu var ju inte det jordens undergång, då det förstås kompenserades med annat. Bra jobbat i alla fall av både Sofia och Elsa!
Till Drama och Xtra hade jag lagt ett långt konkurrensspår. Det var något helt nytt för både dotra och X och vi följdes av Sofias svordomar under hela arbetet (trots att allt gick alldeles utmärkt). Hon är väldigt avvägd, min älskade dotter. <3
Nu har vi städat huset, packat ihop oss inför morgondagens hemresa och avslutar kvällen med en räkgryta och Let´s Dance! Kvalitet eller inte, men det är i alla fall jäkligt skönt!
Nu har vi hunnit med rallylydnad, uppletande och sök. Vi är trötta!
Det är precis som överskriften säger - vi är trötta nu! Men sådär skönt trötta, ni vet, som man är efter dagar utomhus. Och våra kära fyrbenta vänner är i ungefär samma skick. Nu ligger dom mest och pekar på sina klockor och påpekar att det är hög tid för middag och grisöra, för att sen hinna dra sig tillbaka innan natten kommer. Grannen undrade om vi inte går ut och går på kvällarna, och på det är svaret NEJ! Sofia och jag har inga som helst behov att gå ut och promenera runt 20-tiden, och brudarna orkar, på sin höjd, släpa sig ut på tomten.
Igår blev vi inbjudna till grannbyn för att köra lite rallylydnad. Jag har sagt det förut, men säger det gärna igen - dessa träningsmöjligheter gör ju en trångbodd stockholmare grön av avund! Det dräller av sök- och spårmarker, gräsmattor för lydnadsträning osv, osv!!!! På hemmaplan får man ju vara ute vid 7-snåret (om det ens räcker), för att hitta schysst plats att träna på (främst då spår och sök förstås)!
Tallskogen väntar på oss.
Lite synd var det ju att snön bestämde sig för att göra oss sällskap just den här veckan, eftersom det ställer till en aning när man kör lydnad på oplogad mark. Men vi tränar ju inte inte inför VM så det står ju inte och faller med med lite knögligt underlag om man så säger.
Snygg kontakt som vanligt!
Vadå lycka och kärlek?!
Heja Bettan och Sluggo!
Bästa Drama väntar ivrigt på nästa övning.
Läggande under gång.
Inte så svårt.
Men belöning ska det vara lika fullt!
Elsa fick leta reda på syrran och var i sitt esse!
Notera sjön Skattungen i bakgrunden. Snacka om idyllisk träningsmiljö!
Jahara´, och efter detta var vi alla mer än nöjda och tofflade mest omkring i sockor och med tänd brasa och lite så. Det enda vettiga jag egentligen gjorde mer, var att träolja köksbordet. Undrar f ö varför jag inte har gjort det tidigare, eftersom det blev jättefint....
Under kvällen uppstod en del ringande ang Östra LO:s MT söndag den 22 april och jag kom isäng ganska sent. Tänk, att man går upp så lätt i stress - det är oroväckande. Misstänker starkt att jag skulle vara en malle eller liknande om jag vore hund. :D Det hela landade iaf bra och till sist somnade jag som den lilla nyponros jag är och sov gott och drömlöst till 9-snåret imorse.
Och jösses, vad trötta vi var idag - dottern och jag - och jösses, vad segt det var att ta sig för något vettigt med dom där aktiva jyckarna. Jag vill dock poängtera för en av mina uppfödare (börjar på A och slutar på NNA) att jag är mycket nöjd med hunden ifråga, men ibland är det skönt att liksom bara chilla! <3
Nåväl, till slut kom vi iväg till den där förbaskade, underbara skogen och körde några sökskick och uppletande.
Drama fick tre skick, varav det första gick alldeles strålande. Det andra gick bra till slut, så att säga. Hon förstod först inte alls varför hon skulle lämna syrran därute i skogen, men kom till sist till sans och återvände med rulle och sisådär. Fick en flyende figge som sista skick och då var hon såååå nöjd och glad, den tokan!
Mysigt har vi det här i skogen, Sofia och jag!
Lilla "dåren" försöker tydligen lyfta med sin grej!
Elsa drog ut i full rulle, men struntade sen mest i alltihop - ungefär som dom andra då ra´.... :)
Efter detta var dottern och jag tvungna att stärka oss med en god hamburgare på caféet i byn innan vi fortsatte hem för att städa ur bilen och alla hundgrejer. Det var inte heller en alldeles lätt match, eftersom Drama var behjäplig hela tiden och bar ut det mesta som vi lade in och tvärtom!
Hur lätt är det att R E N S A med dessa tre snokar i alla lådor, ryggsäckar osv?!
Till slut hittade jag lite godis som "låg och skrotade" och matade dom hungriga "hönsen" med det. Lite som att så, om ni frågar mig!
Vadå, om det är höns? Jaaa - eller vänta - nääää, det är ju tre hundar! :)
Nu är dottern och jag nyduschade och "inkrämade" med fin ansiktsbehandling. Vi måste ju lukta gott och vara rena och fräscha imorgon, för då väntar träning på Nedansiljans BK tillsammans med Carolin, Spajk och, förhoppningsvis, en icke halt Dizni. Det ska bli sååå kul att ses igen!
Och nu ser jag verkligen fram emot en slökväll i soffan tillsammans med TV:n!
Igår blev vi inbjudna till grannbyn för att köra lite rallylydnad. Jag har sagt det förut, men säger det gärna igen - dessa träningsmöjligheter gör ju en trångbodd stockholmare grön av avund! Det dräller av sök- och spårmarker, gräsmattor för lydnadsträning osv, osv!!!! På hemmaplan får man ju vara ute vid 7-snåret (om det ens räcker), för att hitta schysst plats att träna på (främst då spår och sök förstås)!
Tallskogen väntar på oss.
Lite synd var det ju att snön bestämde sig för att göra oss sällskap just den här veckan, eftersom det ställer till en aning när man kör lydnad på oplogad mark. Men vi tränar ju inte inte inför VM så det står ju inte och faller med med lite knögligt underlag om man så säger.
Snygg kontakt som vanligt!
Vadå lycka och kärlek?!
Heja Bettan och Sluggo!
Bästa Drama väntar ivrigt på nästa övning.
Läggande under gång.
Inte så svårt.
Men belöning ska det vara lika fullt!
Elsa fick leta reda på syrran och var i sitt esse!
Notera sjön Skattungen i bakgrunden. Snacka om idyllisk träningsmiljö!
Jahara´, och efter detta var vi alla mer än nöjda och tofflade mest omkring i sockor och med tänd brasa och lite så. Det enda vettiga jag egentligen gjorde mer, var att träolja köksbordet. Undrar f ö varför jag inte har gjort det tidigare, eftersom det blev jättefint....
Under kvällen uppstod en del ringande ang Östra LO:s MT söndag den 22 april och jag kom isäng ganska sent. Tänk, att man går upp så lätt i stress - det är oroväckande. Misstänker starkt att jag skulle vara en malle eller liknande om jag vore hund. :D Det hela landade iaf bra och till sist somnade jag som den lilla nyponros jag är och sov gott och drömlöst till 9-snåret imorse.
Och jösses, vad trötta vi var idag - dottern och jag - och jösses, vad segt det var att ta sig för något vettigt med dom där aktiva jyckarna. Jag vill dock poängtera för en av mina uppfödare (börjar på A och slutar på NNA) att jag är mycket nöjd med hunden ifråga, men ibland är det skönt att liksom bara chilla! <3
Nåväl, till slut kom vi iväg till den där förbaskade, underbara skogen och körde några sökskick och uppletande.
Drama fick tre skick, varav det första gick alldeles strålande. Det andra gick bra till slut, så att säga. Hon förstod först inte alls varför hon skulle lämna syrran därute i skogen, men kom till sist till sans och återvände med rulle och sisådär. Fick en flyende figge som sista skick och då var hon såååå nöjd och glad, den tokan!
Mysigt har vi det här i skogen, Sofia och jag!
Lilla "dåren" försöker tydligen lyfta med sin grej!
Elsa drog ut i full rulle, men struntade sen mest i alltihop - ungefär som dom andra då ra´.... :)
Efter detta var dottern och jag tvungna att stärka oss med en god hamburgare på caféet i byn innan vi fortsatte hem för att städa ur bilen och alla hundgrejer. Det var inte heller en alldeles lätt match, eftersom Drama var behjäplig hela tiden och bar ut det mesta som vi lade in och tvärtom!
Hur lätt är det att R E N S A med dessa tre snokar i alla lådor, ryggsäckar osv?!
Till slut hittade jag lite godis som "låg och skrotade" och matade dom hungriga "hönsen" med det. Lite som att så, om ni frågar mig!
Vadå, om det är höns? Jaaa - eller vänta - nääää, det är ju tre hundar! :)
Nu är dottern och jag nyduschade och "inkrämade" med fin ansiktsbehandling. Vi måste ju lukta gott och vara rena och fräscha imorgon, för då väntar träning på Nedansiljans BK tillsammans med Carolin, Spajk och, förhoppningsvis, en icke halt Dizni. Det ska bli sååå kul att ses igen!
Och nu ser jag verkligen fram emot en slökväll i soffan tillsammans med TV:n!
Hundläger? Näe, men nästan!
Har en veckas semester och njuter av varendaste sekund! Hade dessutom turen att få sällskap av en rejält förkyld, men ändå på benen, dotter! Det är inte särskilt ofta som vi hinner umgås på tu man hand, så det känns urlyxigt!
Vore ju synd och påstå att vi har vädrets makter på vår sida, då Furudal bjuder huvudsakligen på mulet och spridda "snöskurar" - men inte så kallt som tur är! Men, som ni vet, så stoppar inte det hundentusiaster särskilt nämnvärt! Och framförallt så är det ju så jäkla roligt när man är fler än en....
Efter hitresan igår, lite uppackning osv så bestämde vi oss för att köra lite uppletande hemma på tomten, med hjälp av förrådet. Kul med lite annorlunda ibland.
Apporterna för dagen. Skulle diskborsten ställa till problem, tro?
Min vackra, speciella Drama väntar lydigt.
Här är hon iväg - i samma lagom avvägda fart som alltid!
Här kommer diskborsten som ni ser - och helt utan problem!
Däremot har jag börjat inse att just uppletande är ett litet problem pga av Dramas hörsel. Det går alldeles utmärkt att skicka henne en gång. Hon jobbar, som vanligt, superfokuserat och bra, men det blir lite svårare att skicka henne fler gånger på samma ställe, om ni förstår hur jag menar. I söket funkar det galant, eftersom hon hela tiden har en återkoppling matte - figge - matte - figge, men det är något svårare med grejer.
Numera jobbar jag förstås med det i åtanke, och i en uppletanderuta ger jag aldrig henne utrymmet att bara skena omkring. Minns fortfarande, med skrämmande tydlighet, då jag var på läger hos kära uppfödaren en påsk för ett par år sen, och vi skulle köra uppletande. För en gångs skull, så kände jag mig bombsäker och sa skrytsamt till Lena Wall, att uppletande - det är verkligen något vi kan! Efter några skick med en galet galopperande Drama i rutan, började vi om från noll kan jag säga.... :D
Numera jobbar jag mycket närmare henne om det är fler skick som gäller, och Drama vore ju inte just Drama, om hon inte gjorde sitt allra bästa - som vanligt!
Näst på tur stod fillifjonkan Xtra!
Hon är på hugget och väntar på att Sofia ska komma tillbaka efter att ha lagt ut alla grejer.
Här kommer hon med första apporten!
Och nu besparar jag dottern tillhörande "skämmiga" bilder, då vi är på landet och klädvalet är mer anpassat till vädret än utseendet, så att säga! Men dom jobbade jäkligt bra, i alla fall!
Och så, till sist, var det dags för ålderdamen Elsa. Piggare och fräschare 9,5 åring får man nog leta efter - inte en krämpa så långt ögat når! Det enda som möjligen är lite tecken på åldrande, är hon, mer än gärna, knoppar om inget annat händer.
Undrar om jag är lika söt när jag sover?!
Men nu händer det något och Elsa är helt med i matchen!
Okej, okej - jag är med på noterna!
Häääääär kommer jag och jag har hittat en grej i förrådet!
Sammanfattningsvis så jobbade alla tre brudarna efter bästa förmåga och mer kan man väl knappast begära. Och inte var det någon som störde vid TV:n senare på kvällen heller... Visst är det väl precis så det ska vara när man har hund?! :)
Vore ju synd och påstå att vi har vädrets makter på vår sida, då Furudal bjuder huvudsakligen på mulet och spridda "snöskurar" - men inte så kallt som tur är! Men, som ni vet, så stoppar inte det hundentusiaster särskilt nämnvärt! Och framförallt så är det ju så jäkla roligt när man är fler än en....
Efter hitresan igår, lite uppackning osv så bestämde vi oss för att köra lite uppletande hemma på tomten, med hjälp av förrådet. Kul med lite annorlunda ibland.
Apporterna för dagen. Skulle diskborsten ställa till problem, tro?
Min vackra, speciella Drama väntar lydigt.
Här är hon iväg - i samma lagom avvägda fart som alltid!
Här kommer diskborsten som ni ser - och helt utan problem!
Däremot har jag börjat inse att just uppletande är ett litet problem pga av Dramas hörsel. Det går alldeles utmärkt att skicka henne en gång. Hon jobbar, som vanligt, superfokuserat och bra, men det blir lite svårare att skicka henne fler gånger på samma ställe, om ni förstår hur jag menar. I söket funkar det galant, eftersom hon hela tiden har en återkoppling matte - figge - matte - figge, men det är något svårare med grejer.
Numera jobbar jag förstås med det i åtanke, och i en uppletanderuta ger jag aldrig henne utrymmet att bara skena omkring. Minns fortfarande, med skrämmande tydlighet, då jag var på läger hos kära uppfödaren en påsk för ett par år sen, och vi skulle köra uppletande. För en gångs skull, så kände jag mig bombsäker och sa skrytsamt till Lena Wall, att uppletande - det är verkligen något vi kan! Efter några skick med en galet galopperande Drama i rutan, började vi om från noll kan jag säga.... :D
Numera jobbar jag mycket närmare henne om det är fler skick som gäller, och Drama vore ju inte just Drama, om hon inte gjorde sitt allra bästa - som vanligt!
Näst på tur stod fillifjonkan Xtra!
Hon är på hugget och väntar på att Sofia ska komma tillbaka efter att ha lagt ut alla grejer.
Här kommer hon med första apporten!
Och nu besparar jag dottern tillhörande "skämmiga" bilder, då vi är på landet och klädvalet är mer anpassat till vädret än utseendet, så att säga! Men dom jobbade jäkligt bra, i alla fall!
Och så, till sist, var det dags för ålderdamen Elsa. Piggare och fräschare 9,5 åring får man nog leta efter - inte en krämpa så långt ögat når! Det enda som möjligen är lite tecken på åldrande, är hon, mer än gärna, knoppar om inget annat händer.
Undrar om jag är lika söt när jag sover?!
Men nu händer det något och Elsa är helt med i matchen!
Okej, okej - jag är med på noterna!
Häääääär kommer jag och jag har hittat en grej i förrådet!
Sammanfattningsvis så jobbade alla tre brudarna efter bästa förmåga och mer kan man väl knappast begära. Och inte var det någon som störde vid TV:n senare på kvällen heller... Visst är det väl precis så det ska vara när man har hund?! :)
Och dääääär satt den!
För egen del har jag helgat vilodagen idag (trots att det är lördag) eftersom jag jobbar 12 timmar imorgon. Dock har sambon skenat land och rike kring tillsammans med brudarna, så man skulle ju kunna tänka att även Drama rimligtvis borde vara lite trött och nöjd. Men icke!!!! Hon far genom lägenheten som ett jäkla expresslok och stoppar näsan i allt som hon inte borde - t ex kylskåpet, tvätthögen, sonens rum mm, mm. Jag vill verkligen betona att vi alla älskar fröken Fis både högt och rent, men nog tär hon en liten, liten aning på tålamodet ibland.
När Hasselbackspotatisen väl var inställd i ugnen och grillen riggad, bestämde jag mig för att träna lite vittring - som faktiskt kan ske inomhus vid behov. Det är inget moment som vi har lagt sådär supermycket krut på, men på sistone har jag ändock bestämt mig för att nu ska det ske! Nu ska det tränas in! So, let it be.....
Dom olika alternativen.....
Hann förstås inte foto första varvet, men här tar hon räääätt pinne!!! Kolla in hennes spänstiga stil!
Nu kör det ihop sig...
Balla Drama tar rätt igen och igen och igen! Inga problem med inlärning där inte!
Belöning med senaste leksaken - brorsans badrocksskärp - men hellre det än hans armar och ben! :)
Som avslutning klev Elsa in och dominerade! Löjligt enkel, jäkla övning, sa hon och krävde ett grisöra som avslut - vilket hon förstås fick! <3
Nu sover äntligen åkerspöket från Flen och vi kan förhoppningsvis se fram emot en lugn kväll. Sen är det en ren transportsträcka fram tills måndag, då jag och tjejerna åker till landet för en veckas semester! Ser fram emot egentid, hundträning med gräsänkan Carolin och små "dejter" med grannen Bettan. Det ska bli så skönt!
Lite hundträning på det så....
Imorse var det dags att gnugga lite geniknölar på dom fyrbenta samt lilla Sluggo med tillhörande matte. Det är ju inte så värst ansträngande att sätta sig i bilen och åka ca 5 minuter, för att hitta perfekt spår- och sökmark, precis.....
Vi började med Sluggo, som verkligen är en pigg liten snubbe. Han har ju aldrig spårat, så det fick några personspår med matte som största dragplåstret - vilket då sanneligen inte var några som helst problem. Han stretade på som en liten tok i andra änden av linan och jobbade precis så fint som man kan önska när det är första försöket!
En riktigliten trollunge är han och fort går det - hela tiden! :)
För Dramas del, stod sökövningar på schemat denna söndag. Det är så roligt att se henne jobba numera, eftersom det är ett gäng poletter som har ramlat ner under dessa 4 levnadsår. Det hafsiga och "slafsiga" är borta och hon arbetar metodiskt med fokus på det som ska göras. Snyggt och prydligt ut till husse, hämta rullen utan att ta notis av favoriten i skogen, tillbaka till matte på stigen med rullen i munnen. Jag kan bara, återigen, säga att hon är en riktig pärla!!!!
Samma övning med Xtra och det räcker egentligen med att instämma på föregående stycke. Skillnaden är förstås att hon är så löjligt liten, där hon far fram i blåbärsriset, men hon jobbar lika bra. Sofia har verkligen gjort ett imponerande jobb med sin lilla ärta.
Här kommer "pyggarna" i full spruta genom skogen!
Som avslutning gick Björn ett jättebra spår med Elsa, där båda två jobbade precis efter skolexemplet. Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig och lyckad förmiddag, får man nog lov att säga! :)
Väl hemma igen, var det krattning som gällde. Jag är så evigt tacksam, för att vår tomt ser ut precis exakt som den gör! Vi har några björkar på framsidan, och det är dom som kräver detta krattande. I övrigt är det öppna ytor med tallskog runtom - vilket inte förväntar sig något direkt omhändertagande överhuvudtaget. Sommartid räcker det utmärkt att skena runt tomten med en handjagad gräsklippare (om man inte heter Björn, för då måste man ha en som man åker på) och sen ställer ut stora, härliga krukor med blommor.
När hundarna började krokna, hoppa in i bilburen och lägga sig och sova och lite så, så tittade jag på klockan och konstaterade att vi hade varit ute oavbrutet i fyra timmar! Ojdå! Nu har vi dragit oss inåt för lite bloggande och vila..... Vi hörs snart igen!
Vi började med Sluggo, som verkligen är en pigg liten snubbe. Han har ju aldrig spårat, så det fick några personspår med matte som största dragplåstret - vilket då sanneligen inte var några som helst problem. Han stretade på som en liten tok i andra änden av linan och jobbade precis så fint som man kan önska när det är första försöket!
En riktigliten trollunge är han och fort går det - hela tiden! :)
För Dramas del, stod sökövningar på schemat denna söndag. Det är så roligt att se henne jobba numera, eftersom det är ett gäng poletter som har ramlat ner under dessa 4 levnadsår. Det hafsiga och "slafsiga" är borta och hon arbetar metodiskt med fokus på det som ska göras. Snyggt och prydligt ut till husse, hämta rullen utan att ta notis av favoriten i skogen, tillbaka till matte på stigen med rullen i munnen. Jag kan bara, återigen, säga att hon är en riktig pärla!!!!
Samma övning med Xtra och det räcker egentligen med att instämma på föregående stycke. Skillnaden är förstås att hon är så löjligt liten, där hon far fram i blåbärsriset, men hon jobbar lika bra. Sofia har verkligen gjort ett imponerande jobb med sin lilla ärta.
Här kommer "pyggarna" i full spruta genom skogen!
Som avslutning gick Björn ett jättebra spår med Elsa, där båda två jobbade precis efter skolexemplet. Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig och lyckad förmiddag, får man nog lov att säga! :)
Väl hemma igen, var det krattning som gällde. Jag är så evigt tacksam, för att vår tomt ser ut precis exakt som den gör! Vi har några björkar på framsidan, och det är dom som kräver detta krattande. I övrigt är det öppna ytor med tallskog runtom - vilket inte förväntar sig något direkt omhändertagande överhuvudtaget. Sommartid räcker det utmärkt att skena runt tomten med en handjagad gräsklippare (om man inte heter Björn, för då måste man ha en som man åker på) och sen ställer ut stora, härliga krukor med blommor.
När hundarna började krokna, hoppa in i bilburen och lägga sig och sova och lite så, så tittade jag på klockan och konstaterade att vi hade varit ute oavbrutet i fyra timmar! Ojdå! Nu har vi dragit oss inåt för lite bloggande och vila..... Vi hörs snart igen!
Nu har vi varit på turné igen - fast inte så långt.
Blev så oerhört bortskämd av käraste sambon imorse. Av någon outgrundlig anledning (eftersom han är ganska morgontrött egentligen), hoppade han upp kl 7, tog en dusch och traskade sen iväg till Sandnäsudden med alla jyckarna! Det är en liten nätt prommis på ca 2 timmar. När jag sen stapplade ur sängen några timmar senare, bjöds jag på bacon och ägg, samt nybryggt kaffe. En trevlig start på dagen, som, hur lätt som helst, skulle kunna bli vanebildande!
Så småningom lastade vi in oss i bilen och satte styrfart mot Skattungbyn och Orsa, för dels lite handling och dels lite geocaching. Säga vad man vill om detta med caching, men det medför onekligen att man får leta sig fram på lite nya marker, och det gillar ju jag väldigt mycket! Jag älskar att undersöka allt som är nytt och okänt, och vare sig det är något som väcker fortsatt intresse eller inte, så har man i alla fall fått sig något nytt till livs.
Det första stället vi hamnade på idag, var slipstensgruvorna i närheten av Skattungbyn.
Här har jag åkt förbi säkert 100 gånger, men aldrig vare sig stannat till eller känt till några gruvor.
Se bara här, vilka kulturminnen som gömmer sig i skogarna!
Slipsten förstås - för den som undrar.
Lycklig sambo har gjort ett fynd under några stenblock.
Här visade det sig ha funnits just en sakristia, som Carl von Linné hade besökt under en av sina resor genom Sverige i sin jakt på "blommor och blad".
Han kanske artbestämde denna fina lilla vårtussilago....
Efter lite skenande i skogar och gruvor, började det knorra i magen och tanken på lunch väcktes. Utan vidare diskussion enades vi om att till Orsa och käka thaimat hos en förälder till ett av barnen i klassen, som jag jobbar med. Hon har en sån däringa behändig matvagn och lagar gudomligt god mat. Alltså enkelt val - i synnerhet med tanke på konkurrensen (i rättare sagt, brist på) bland matställen i Orsa...
Jag gör, mer än gärna, reklam för Lada´s goda, goda mat! Om ni befinner er i Orsa, eller passerar igenom, så rekommenderar jag verkligen att ni tar er en matbit hos henne!
Vi åt någon fantastisk god gryta med kyckling, citrongräs och kokosmjölk (som vi dessutom blev bjudna på), som vi avnjöt vid Orsa Skans i snålblåst och vintrig sol. Inte mycket att orda om gällande val av matplats - såååå typiskt oss, helt enkelt!
Var bara tvungen att fota detta lilla, sneda hus, på väg tillbaka till bilen. Kan det här passera som ok, så kan jag också smälla upp en kåk! :)
Med glada, mätta magar och när fingrarna tinat, väl inne i bilen igen, tog vi oss an några cachar till på vägen tillbaka till Furudal. Det ledde oss åter till vackra Skattungbyn och man måste ju fascineras av den helt osannolikt vackra utsikten. Jag häpnar varenda gång jag passerar, men jag förstår ju att Skattungarna (eller vad det heter om man bor där), inte slås av samma tanke hela tiden. Förmodligen svär dom sig blå allt som oftast, över alla dessa eländiga backar som måste besegras så fort man ska ta sig någonstans.
Nog är det väl otroligt?!
Väl tillbaka i hemmet, gjorde sambon dagens goda gärning nr 2 eller rentav nr 3 och tog sig en tur till sjön med hundgänget. Tanken var en lugn stund i solen, med en kall öl, men icke sa Nicke! Då hade minsann grannens hanhund rymt från sin, troligen packade, husse och satt kurs på lilla Xtra, som löper. Det är en supersnäll och go hund, så inget ont om honom, men det blev ju inte så kul för sambon. Xtra pep in under en brygga, medan grannhunden tyckte att just "våldtäkt" kändes bra i stunden. När han inte kunde ta sig an Xtra, så tänkte han, att jag provar väl med Elsa då ra´....... Det skulle han dock inte ha gjort, för då åkte han på spö och rann iväg en bit bort. Men inte längre bort än att han kunde "slå följe" på hemvägen, vilket innebar att sambon fick bära liten borderterrier hem. In kom mannen i mitt liv, med hela jackan full av hundhår (bra med hans allergi) och det lilla håret han har, på ända! Tappert jobbat, älskling, och ännu en tumme upp för att du sen gick till grannen och band upp den kärlekskranka vovven igen! Känns som om tv med fotboll och god ipa är dig väl unt nu!!!!!
Imorgon ska jag verkligen försöka ta mig samman och lägga lite spår till dom älskade fyrbenta!
Så småningom lastade vi in oss i bilen och satte styrfart mot Skattungbyn och Orsa, för dels lite handling och dels lite geocaching. Säga vad man vill om detta med caching, men det medför onekligen att man får leta sig fram på lite nya marker, och det gillar ju jag väldigt mycket! Jag älskar att undersöka allt som är nytt och okänt, och vare sig det är något som väcker fortsatt intresse eller inte, så har man i alla fall fått sig något nytt till livs.
Det första stället vi hamnade på idag, var slipstensgruvorna i närheten av Skattungbyn.
Här har jag åkt förbi säkert 100 gånger, men aldrig vare sig stannat till eller känt till några gruvor.
Se bara här, vilka kulturminnen som gömmer sig i skogarna!
Slipsten förstås - för den som undrar.
Lycklig sambo har gjort ett fynd under några stenblock.
Här visade det sig ha funnits just en sakristia, som Carl von Linné hade besökt under en av sina resor genom Sverige i sin jakt på "blommor och blad".
Han kanske artbestämde denna fina lilla vårtussilago....
Efter lite skenande i skogar och gruvor, började det knorra i magen och tanken på lunch väcktes. Utan vidare diskussion enades vi om att till Orsa och käka thaimat hos en förälder till ett av barnen i klassen, som jag jobbar med. Hon har en sån däringa behändig matvagn och lagar gudomligt god mat. Alltså enkelt val - i synnerhet med tanke på konkurrensen (i rättare sagt, brist på) bland matställen i Orsa...
Jag gör, mer än gärna, reklam för Lada´s goda, goda mat! Om ni befinner er i Orsa, eller passerar igenom, så rekommenderar jag verkligen att ni tar er en matbit hos henne!
Vi åt någon fantastisk god gryta med kyckling, citrongräs och kokosmjölk (som vi dessutom blev bjudna på), som vi avnjöt vid Orsa Skans i snålblåst och vintrig sol. Inte mycket att orda om gällande val av matplats - såååå typiskt oss, helt enkelt!
Var bara tvungen att fota detta lilla, sneda hus, på väg tillbaka till bilen. Kan det här passera som ok, så kan jag också smälla upp en kåk! :)
Med glada, mätta magar och när fingrarna tinat, väl inne i bilen igen, tog vi oss an några cachar till på vägen tillbaka till Furudal. Det ledde oss åter till vackra Skattungbyn och man måste ju fascineras av den helt osannolikt vackra utsikten. Jag häpnar varenda gång jag passerar, men jag förstår ju att Skattungarna (eller vad det heter om man bor där), inte slås av samma tanke hela tiden. Förmodligen svär dom sig blå allt som oftast, över alla dessa eländiga backar som måste besegras så fort man ska ta sig någonstans.
Nog är det väl otroligt?!
Väl tillbaka i hemmet, gjorde sambon dagens goda gärning nr 2 eller rentav nr 3 och tog sig en tur till sjön med hundgänget. Tanken var en lugn stund i solen, med en kall öl, men icke sa Nicke! Då hade minsann grannens hanhund rymt från sin, troligen packade, husse och satt kurs på lilla Xtra, som löper. Det är en supersnäll och go hund, så inget ont om honom, men det blev ju inte så kul för sambon. Xtra pep in under en brygga, medan grannhunden tyckte att just "våldtäkt" kändes bra i stunden. När han inte kunde ta sig an Xtra, så tänkte han, att jag provar väl med Elsa då ra´....... Det skulle han dock inte ha gjort, för då åkte han på spö och rann iväg en bit bort. Men inte längre bort än att han kunde "slå följe" på hemvägen, vilket innebar att sambon fick bära liten borderterrier hem. In kom mannen i mitt liv, med hela jackan full av hundhår (bra med hans allergi) och det lilla håret han har, på ända! Tappert jobbat, älskling, och ännu en tumme upp för att du sen gick till grannen och band upp den kärlekskranka vovven igen! Känns som om tv med fotboll och god ipa är dig väl unt nu!!!!!
Imorgon ska jag verkligen försöka ta mig samman och lägga lite spår till dom älskade fyrbenta!
Härlig påskledighet på landet, kan man säga...
Ja, ja, ja, jag vet att det har varit lite si och så med uppdateringen på ett tag, men det har inte riktigt hunnits med. Dagarna har huvudsakligen bestått av vardag och lite småpass hundträning.
Nu är vi i alla fall på landet och njuter av påskledigheten för fulla muggar! Trots att det är liiiite kyligare än det brukar vara när Björn och firar påsk (just precis - vi är bortskämda med vårväder), så skiner solen i Furudal och vi har minsann både krattat och kört med motorsågen. Ja, egentligen är uppdelningen stenhårt fastslagen, dvs jag krattar och sambon leker Rambo bland slyn. Snart kommer han väl kravlande över staketet, spottar ut tuggtobaken och säger: Gå in och laga mat, kärring, jag är hungrig! Som om han nu skulle våga det.... Hahahhaha!
Idag har vi hunddagis härhemma. Grannhunden Sluggo hade så trist medan husse och matte var tvungna att jobba lite, så han passade på att hänga hos oss istället. Det har röjts, kan jag säga. Tomten är nu full av små grävhål, sladdmärken runt knutarna osv, men vad gör egentligen det?!
Härligt att alla fyra kan umgås så fullkomligt okomplicerat, tycker jag! Och Sluggo har nog inte läst någonstans, hur "elaka" rottisar är, för han leker med än gärna med bruttorna!
Och nu är han såhär utslagen, lille plutten!
Igår tog vi oss en riktig långtur fram och tillbaka till favoritbadstället, Sandnäsudden. Lika vackert som vanligt, förstås, men väldigt annorlunda i vinterskrud.
Lite fartigt och fläktigt hundbus på ditvägen. Xtra har också en sund inställning till rottweilers - hon ger sig gladeligen in i leken och bekymrar sig inte ett dugg över att hon liksom är lite mindre än vad dom är.... :)
Precis lagom stor borderterrier-pinne, om ni frågar mig!
Ett betydligt svalare Sandnäs, än vad vi är vana vid - men lika betagande! Och Skattungen börjar ju faktiskt tina.... Badsäsongen är här innan vi hinner blinka!
Sambon är en sann vän av tekniken och håller mobilen i ett fast grepp, medan Xtra passar på att smita till resten av gänget. För övrigt så ser min lilla grillplats väldigt torrlagd, tycker jag. Jag brukar alltid ha engångsgrillen på det lilla stenröset, och då blir det liksom kombo av bada och grilla - men det är klart, det brukar ju vara i typ juni-augusti.
Den oefterlikneliga Drama - alltid lika spänstig och rapp.
Söta "barnbarnet" myser lite i sanden.
Elsa passar på att powersova medan vi sitter still. Ibland tycker jag riktigt hur man ser hur jäkla trött hon är på oss andra i familjen, som är sämst i världen på att chilla. Alltid några upptåg på gång, när man skulle kunna ligga i soffan och bara lata sig....
Det är inte lätt att vara liten och ändå ha ansvaret för vaktpasset. Efter att ha skällt ut någon som inte fanns därute i skogen, tyckte Xtra att det var skönt att sätta sig bredvid husse och hämta lite mod. :)
Efter denna nätta promenad och utomhusvistelse på sisådär en 4-5 timmar, somnade vi som fem små lamm ganska tidigt på kvällen, kan jag lova. Det kan ju tyckas trist, men det är väldigt skönt och det är väl det som är v i l a ? ! Och att somna till hundarnas nöjda snarkningar är nog det mest rogivande man kan göra.
Just det, sökte sommarjobb idag också, ju, och tror minsann att det gick i lås. Men ska man få ett schema mailat till sig, för att kunna se över arbetstiderna, så antar jag att det i alla fall är positivt. :D
Med en väldig massa tur så får jag möjligheten att tillbringa ytterligare en sommar häruppe och det känns så himla bra! Dels för att det, för mig, är lyxigt att kunna vara borta från stan i hela 2 månader och bo i vårt mysiga hus (där vår livskvalitet egentligen är bättre än hemma, på många sätt), dels för att det är superkul att få möjlighet att prova på att jobba med helt andra saker än det vanliga.
Sen är vi ju så bortskämda med att få en himmelens massa besök under sommaren och det är sååå roligt att kunna ha tid för det. Det är ju klurigt att klämma in halva årets umgänge på 3-4 veckor... I år väntar vi oss också en alldeles speciell visit - nämligen av min vän och kollega Micke! Anledningen till att det är lite speciellt, beror på att Micke liksom är just Micke. En storstadskille med myror i brallan så det räcker och blir över och en nyfikenhet på allt nytt i kombination med ett strålande gott humör. Han och jag har skrattat gott tillsammans, många gånger, åt livet på landet kontra storstan, och nu är det banne mig dags att han besöker Furudal! Björn och jag har en massa roliga idéer på vad vi kan göra, kan jag säga, och det kommer inte påminna om Stockholm på en enda fläck!
Avslutar med en härlig bild på Elsa i kvällssolen.
Nu är vi i alla fall på landet och njuter av påskledigheten för fulla muggar! Trots att det är liiiite kyligare än det brukar vara när Björn och firar påsk (just precis - vi är bortskämda med vårväder), så skiner solen i Furudal och vi har minsann både krattat och kört med motorsågen. Ja, egentligen är uppdelningen stenhårt fastslagen, dvs jag krattar och sambon leker Rambo bland slyn. Snart kommer han väl kravlande över staketet, spottar ut tuggtobaken och säger: Gå in och laga mat, kärring, jag är hungrig! Som om han nu skulle våga det.... Hahahhaha!
Idag har vi hunddagis härhemma. Grannhunden Sluggo hade så trist medan husse och matte var tvungna att jobba lite, så han passade på att hänga hos oss istället. Det har röjts, kan jag säga. Tomten är nu full av små grävhål, sladdmärken runt knutarna osv, men vad gör egentligen det?!
Härligt att alla fyra kan umgås så fullkomligt okomplicerat, tycker jag! Och Sluggo har nog inte läst någonstans, hur "elaka" rottisar är, för han leker med än gärna med bruttorna!
Och nu är han såhär utslagen, lille plutten!
Igår tog vi oss en riktig långtur fram och tillbaka till favoritbadstället, Sandnäsudden. Lika vackert som vanligt, förstås, men väldigt annorlunda i vinterskrud.
Lite fartigt och fläktigt hundbus på ditvägen. Xtra har också en sund inställning till rottweilers - hon ger sig gladeligen in i leken och bekymrar sig inte ett dugg över att hon liksom är lite mindre än vad dom är.... :)
Precis lagom stor borderterrier-pinne, om ni frågar mig!
Ett betydligt svalare Sandnäs, än vad vi är vana vid - men lika betagande! Och Skattungen börjar ju faktiskt tina.... Badsäsongen är här innan vi hinner blinka!
Sambon är en sann vän av tekniken och håller mobilen i ett fast grepp, medan Xtra passar på att smita till resten av gänget. För övrigt så ser min lilla grillplats väldigt torrlagd, tycker jag. Jag brukar alltid ha engångsgrillen på det lilla stenröset, och då blir det liksom kombo av bada och grilla - men det är klart, det brukar ju vara i typ juni-augusti.
Den oefterlikneliga Drama - alltid lika spänstig och rapp.
Söta "barnbarnet" myser lite i sanden.
Elsa passar på att powersova medan vi sitter still. Ibland tycker jag riktigt hur man ser hur jäkla trött hon är på oss andra i familjen, som är sämst i världen på att chilla. Alltid några upptåg på gång, när man skulle kunna ligga i soffan och bara lata sig....
Det är inte lätt att vara liten och ändå ha ansvaret för vaktpasset. Efter att ha skällt ut någon som inte fanns därute i skogen, tyckte Xtra att det var skönt att sätta sig bredvid husse och hämta lite mod. :)
Efter denna nätta promenad och utomhusvistelse på sisådär en 4-5 timmar, somnade vi som fem små lamm ganska tidigt på kvällen, kan jag lova. Det kan ju tyckas trist, men det är väldigt skönt och det är väl det som är v i l a ? ! Och att somna till hundarnas nöjda snarkningar är nog det mest rogivande man kan göra.
Just det, sökte sommarjobb idag också, ju, och tror minsann att det gick i lås. Men ska man få ett schema mailat till sig, för att kunna se över arbetstiderna, så antar jag att det i alla fall är positivt. :D
Med en väldig massa tur så får jag möjligheten att tillbringa ytterligare en sommar häruppe och det känns så himla bra! Dels för att det, för mig, är lyxigt att kunna vara borta från stan i hela 2 månader och bo i vårt mysiga hus (där vår livskvalitet egentligen är bättre än hemma, på många sätt), dels för att det är superkul att få möjlighet att prova på att jobba med helt andra saker än det vanliga.
Sen är vi ju så bortskämda med att få en himmelens massa besök under sommaren och det är sååå roligt att kunna ha tid för det. Det är ju klurigt att klämma in halva årets umgänge på 3-4 veckor... I år väntar vi oss också en alldeles speciell visit - nämligen av min vän och kollega Micke! Anledningen till att det är lite speciellt, beror på att Micke liksom är just Micke. En storstadskille med myror i brallan så det räcker och blir över och en nyfikenhet på allt nytt i kombination med ett strålande gott humör. Han och jag har skrattat gott tillsammans, många gånger, åt livet på landet kontra storstan, och nu är det banne mig dags att han besöker Furudal! Björn och jag har en massa roliga idéer på vad vi kan göra, kan jag säga, och det kommer inte påminna om Stockholm på en enda fläck!
Avslutar med en härlig bild på Elsa i kvällssolen.
