Sorgen efter Drama

Sorg ja, det är precis vad 2017 har bjudit på, precis som dom senaste 3-4 åren. Det sätter sina spår - man blir liksom helt dränerad i hjärta och själ och orkar ungefär det som måstes och inte så värst mycket mer. Sen är ju jag mästare på att le och skratta och vara allmänt flåshurtig, så det är ju näst intill omöjligt för omgivningen att ens gissa hur man egentligen mår....
 
Ni vet ju alla, att jag har förlorat både syster och mamma inom en relativt kort period, vilket kändes alldeles tillräckligt att hantera. Sen kom 2017 med lite till... Till en början blev Krut dålig, som ni oxå vet, och då brast hjärtat betänkligt och jag grät floder. I april avled min svåger, vilket innebar mer tårar och ännu mer tomrum i familjen. När sen Drama gick bort - alldeles oväntat - i slutet på augusti, kändes det som hela mitt hjärta dog.
 
Det var som att öppna en fördämning av sorg och saknad och det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna sluta gråta. Det kunde jag nästan inte heller, utan fick lova att traska till psykolog och prata och gråta lite till om livet, förluster, styrka och om att gå vidare. Jag har varit med om en hel del svårigheter i livet, vilka jag oftast har haft förmågan att "omvandla" till erfarenheter, men det här året har jag mest känt mig förtvivlat ledsen, sorgsen och skör.
 
 
Vi har alltid vetat att Drama skulle lämna ett otroligt stort tomrum, men det var ännu värre! Jag är rädd att jag aldrig mer får uppleva en likadan hund som hon - galen, vild, vacker, orädd och rolig. Och ingen ordning är det i flocken heller längre. Krut och Bingo är som två förvirrade purjon utan styrning när du inte finns där, älskade Drakmoster, och sambon och jag oxå för den delen. Du fattas mig och oss något så oerhört! <3
 
Nu hoppas och önskar jag, att 2018 blir ett bättre, vänligare och mer lättsamt år, där jag kan få landa och hämta lite kraft - det skulle vara väldigt skönt!
 
 
 
 
 
 

Hemma igen, efter en lång och härlig sommar i Furudal!

 
Igår var det som dags för mig och hundarna att ta oss samman, och faktiskt fara till Stockholm igen. Glädjande nog så var det inte fullt lika motigt som det brukar, utan kändes faktiskt helt okej. Efter nio år har jag kanske äntligen landat i att det finns kvar och att livet består av både det ena och det andra ( = jäkligt snabbtänkt). Vänskaper fördjupas och får en annan innebörd, en del betyder mer än annat, från Dalarna sett är inte Stockholm alldeles nattsvart längre utan har sitt att erbjuda, barnen finns här, jobbet lockar, hemmet och vännerna här. Som Mela sa: Det kanske är såhär ni ska ha det ett tag..... Det har hon helt rätt i! <3
 
Sommaren, som sommar betraktad, har väl varit si och så vädermässigt och för en gångs skull, så har jag tyckt att det har varit lite ruggigt till och från. Nu betyder det inte att man viker ner sig och sitter inne - nej då, man drar på sig en filt och stannar kvar ute och fryser. Det sista som hände var dock att tältet gav upp totally, så ev kan vi befinna oss inomhus under höstens kommande besök... Haha!
 
Som ni redan vet, så har vi kuskat runt en del, sambon och jag, och när vi varit på hemmaplan så har det såklart varit hundaktiviteter av skiftande sort. Krut och jag har vattentraskat, byggt bakdel och gått i blåbärsris för fulla muggar och generellt sett, så är han bättre. Jag törs inte säga mer än så i nuläget, men hoppas så innerligt att allt blir som vanligt med min älskade galenpanna! <3
 
 
För flockens del, har sommaren varit ett rejält lyft och Bingo har landat helt och fullt hos oss nu. Han kan våra rutiner, vet vad som gäller och uppför sig alldeles utmärkt. Det har varit nyttigt för honom att tvingas umgås med än den ena, än den andra och han har spänt av betydligt.
 
 
 Kan i och för sig bero på att han har somnat typ varje gång vi har varit inaktiva! Hahaha!
 
Måste väl nämna kära Drakmoster också, endast 9,5 år gammal....
 
 
Som Nettan sa idag när vi var iväg och badade med hundarna: Hon ser jäkligt spänstig ut! Och det är verkligen huvudet på spiken! Några fler gråa hår runt nosen, förvisso, men i övrigt är skillnaden försumbar. Med studs och skärpa håller hon effektivt ordning på sin flock och har ägnat sommaren åt bad, spår och cykling (med husse) utan att påverkas överhuvudtaget. Hon är tveklöst "one of a kind", hon Keeponix Drama! <3
 
Vi har haft besök av fina människor och som vanligt, är jag så tacksam för all omtanke och vänskap. I onsdags, dagen innan hemfärd, tillbringade jag en jävligt blöt eftermiddag i skogen tillsammans med hällregn, Linda, Carolin, Mela och Anna och som avslutning åt vi gemensam middag. Det var så puttrigt, varmt och omtänksamt, att jag grät en skvätt i bilen hem till Furudal. Tack för att ni tar emot mig på det sätt ni gör!
 
När vi landade hemma igår, höll jag dessvärre på att göra mig olycklig på vår londonesiska granne som alltid ska härja (kela i hennes värld) med hundarna på alla möjliga och omöjliga sätt, men det gick över när Nettan och jag bestämde ett badses med hundarna imorse.
 
 
Det var alldeles för länge sen vi sågs och hon är nu lycklig ägare tll en jättefin liten puppilur från kennel Alketts!
 
 
Ozzy in action!
 
 
Bingo var ytterligt nöjd med att äntligen få möjlighet att tala om för en rottis, var skåpet ska stå! Drama och Krut hann, typ, hälsa, men sen var det liksom badet som stod högst i kurs!
 
Alltså inte helt galet att vara hemma igen, bara lite trängre av allt, men det funkar!
 
 
 
 
 

Lyxdag med KullaGulla-gänget!

 
 
Jag har lite återkommande rutiner på semestern, och en höjdpunkt är att kvista till Dala-Floda och hälsa på Lotta och KullaGulla-gänget på deras kennelläger! Jag kommer snart inte ihåg hur jag ens hamnade där från början, men Maritha och Lo var naturligtvis inkörsporten, eftersom Lo var just en KullaGulla-hund, och Lotta har, så generöst, låtit mig haka på! Tyvärr finns ju inte Lo längre, men tack och lov så har Marren en ny stjärna vid sin sida - lilla, galet söta Iriz! I år var det lydnad på schemat och Madde Daleo var instruktör, så det kändes alldeles extra roligt att ha möjligheten att sitta med ett par timmar!
 
Jag har ju inte så mycket att tillägga egentligen, mer än att det är väl märkligt att det kan vara så himmelens roligt att sitta på en stol och småfrysa och titta på den ena rottisen efter den andra.....
 
Av förklariga skäl, så blir det en del fokus på Marren och Iriz <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Pigg liten typ, den däringa Iriz!
 
 
Erik och Järv! Järv erfaren och Erik nybörjare - härlig kombo med superfin relation.
 
 
 
 
Jenny och Nemo hade utvecklats massor tillsammans sen förra sommaren. Jättefina!
 
 
 
 
Nice och Luva fick till ett riktigt bra andrapass på eftermiddagen!
 
 
Madde försöker charma Roffe.......
 
 
......men till sist tog hela familjen itu med grabbhalvan! <3
 
 
Katta och Loke var en smula ringrostiga till en början (kanske mest matte faktiskt), men sen....
 
 
 
.......gick det ju så himla bra!
 
 
Och så slutligen Lotta och Mulle (som jag ju faktiskt haft nöjet att följa ända från typ 8-10 månaders ålder).
 
 
 
 
Mulle har självklart också utvecklats en massa och Lotta kämpar på med sin lilla ponny! Hihi! Jag har en hel del foton som liknar just det ovan, där liten Lotta kampar järnet med sin Mulle! <3
 
Att Madde är en mycket klok och finurlig hundtränare, går ju inte att ta miste på, så även jag, i form av icke-läger-deltagare och inhoppare ett par timmar, fick med mig både det ena och det andra att fundera på. Resten av gänget, som kör en hel dag till, kommer att vara hur kloka som helst imorgon vid den här tiden!!!! Avundsjuk, var ordet sa Bull!
 
På vägen hem mot Furudal, var jag som bara tvungen att svänga ner till kyrkbyn i Gagnef och ta mig en titt på den omtalade flottbron och som allt nytt, så var det såklart kul att se.
 
 
 
Vid tillfälle ska jag köra över med Blomgren och se vad som finns på andra sidan!
 
Väl hemma väntade tre ytterligt missförstådda hundar, med mopsen i täten. Dom sa att dom inte fått göra något på hela, långa dagen, men husse berättade att dom varit ute på fyra prommisar (mellan skurarna) samt hängt på tomten medan nämnda sambo även klippt gräs och kört med trimmern. Otacksamhet är världens lön....
 
 
Nu är han nöjd, åbäket!