Vilken härlig höstdag med, minst lika härliga, kompisar!

 
Jag har haft en smärre svacka gällande spårandet, och mest ägnat mig/oss åt lydnadsträning, men nu känns det som om vi är på G igen! Tror faktiskt att både Krut och jag behövde ett break efter vårens fullständigt hysteriska spårarbete, inför lägretävlandet. Nu är vi ju, tack och lov, klara med det och hinner andas innan det är dags att ta nya tag....
 
Vårt träningsgäng har berikats med ytterligare två glada nunor, i form av kära Nenette och Werax samt Ingrid (som är ny för oss, men känns perfekt) och hennes kelpie Fix. Jag är ju vän av förändring och ny input lite nu och då, och tycker att det känns jätteroligt med "nytt blod" bland oss andra galningar!
 
Idag mötte vi upp Sofia, Liselott, Jessica och Nenette och hade turen att "få plats" för spår, på Gålö. Alltid lite lurigt när det är jakt och när man är fler än två - jakt"gubbarna" är sällan av det charmigare slaget och är man fler än två, så blir man en grupp, och då gäller andra regler (har dock inte med jakten att göra). Men vi delade upp oss och det hela avlöpte enligt plan. Att man fikar ihop, kan ju ingen bli arg för!
 
 
 
 
 
 
 
 
Nenette gick ut spår till Släkten-är-värst och jag till Werax, och jag tror att jag drog vinstlotten. Nenette är rätt så ny inom brukset och försvann betydligt längre än jag hade tänkt, och tjoade, när hon väl återvände, att "vad smaaaal jag kommer bli" (hon är van vid ipo-spår)!!!! Alldeles oavsett ev viktnedgångar, så var det rena vinsten för lille Krut och Drakmoster, så vi var nöjda! Hihi!
 
 
Dagens fokus låg på koncentration, varpå apporterna såg ut på detta viset.
 
 
Kruten var först ut....
 
 
....och spårade riktigt bra! Han gick dock över dom två supersmala pinnarna (hade inte heller hittat dom, ska tilläggas), och det är ju en del av själva träningen. Han vindar till och från, och det genererar smärre missar i spåret, vilket i sn tur kräver ännu mer teknikträning. Annars härlig energi och bra tempo!
 
 
 
 
Lite bus är alltid rätt!
 
 
Jaha, sen var det denna bedövande söta mosters tur! Hon närmar sig löp och är, om möjligt, ännu prilligare och busigare än vanligt! Om det inte vore för hennes lätt grånande nos, skulle man tro att hon vore en liten bebbe <3
 
 
 
 
Vissa bara kan, liksom. Drama är en sån! Hon hittar spåret, kör ner nosen och sen bär det iväg. Alla apporter in, inkl dom förtretliga pyttepinnarna (avbrutna grillspettspinnar), bara sådär liksom!!! Hon är en grym ärta, den där lilla Keeponix Drama, och hon har lärt mig massor!
 
 
Werax jobbade super i spåret, och behöver egentligen bara lära matte hur man ska förhålla sig till linan(den där jävla linan, som är så lång och oresonabel)!!!!
 
Efter ytterligare fika, hann vi med ett pass uppletande också. Utan att ljuga, kan man väl säga att det var med blandat resultat! Hahaha!
 
 
 
 
Sofia och fina Butte var inte alldeles överens kring uppgiften...
 
 
Nova körde en högst individuell stil!
 
 
För att inte tala om Svea Långben!
 
 
 
Vad tycker du att vi ska göra nu, matte?! Jag hörde faktiskt inte riktigt vad du sa!!!!
 
 
Blev ju ändå frid och fröjd till sist.... Hihi!
 
 
 
Trots en riktig "mancold", höll Liselott ångan uppe under dagen.
 
 
 
Werax jobbade jättefint i både spår och uppletande, och jag tror att matte nästan fällde en tår! <3
 
 
Uppletande the Bajsolle way! Nädå, han var bara tvungen göra en avstickare innan....
 
 
 
....innan han likom tog itu med själva uppgiften! Älskar Musse Pigg-tassarna!
 
 
 
Elvis och Jessica skötte sig alldeles vanligt och normalt!
 
 
 
 
 
 
 
 
Kruten hade, återigen, en sån där jag-sköter-mig-som det-lilla-ljus-jag-är-dag, och det fanns faktiskt inget att klaga på. Blev dessutom extra roligt eftersom mina, inte alls bittra träningskompisar, skrynklade ihop sina ansikten och sa: Åh, vad roligt att det gick sådär bra nu igen!!!! Alltid härligt att omge sig med ärliga och storsinta människor - och ja, jag älskar er också! Hahaha!
 
En väldigt, väldigt puttrig träningsdag är till ända, Släkten-är-värst drar timmerstockar och jag börjar tina upp efter x antal timmar i skogen. Precis sådär nöjd med en söndag, som man liksom bara kan vara!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En av höstens höjdpunkter är till ända....

Nu har det förvisso gått en vecka sen dess, men i alla fall. Jomenvisst, det är ju återigen gulligaste gänget i Dalarna, som det handlar om - med ett och annat inslag från när och fjärran!
 
Förra året så inleddes en tradition (hoppas jag), då vi hade en härlig träningshelg hos oss i Furudal. I år var det dags för repris på det, och trots att några värdefulla raringar saknades stort, så var vi ändå 9 pers, som samlades i vårt kära hus, för att träna hund på längden och tvären under helgen! Faktum är att några kom redan på fredagen, och hann njuta av en öl och en virre på uteplatsen, innan dom fick komma in och äta middag.... Vadå kallt, Jessica, Uffe och Nice?! Hahaha!
 
Efter totalförvirrad frukost (som vanligt) på lördagsmorgonen, fräste vi till skogs för spår och uppletande - med en liten lunchpaus nånstans på mitten. Jag väljer att lägga ut en massa härliga foton istället för att babbla en massa, så titta och njut!
 
 
Hur skulle det gå med korven, om inte kniv funnes?!
 
 
 
Det var en jäkla hund att vara svår och få styr på....
 
 
Nu så!
 
 
 
So far, so good!
 
 
Jäkla mycket lina, asså.....
 
 
Slutet gott, allting gott!
 
 
Cliff i väntan på....
 
 
Spajk och Carolin laddar för start, men...
 
 
....vad sjutton hände egentligen sen?!
 
 
Sådärja! Ordning och reda!
 
 
Linda och Frank.
 
 
 
Camilla och lilla yrvädret Fara!
 
 
Dizni, 11 år ung, bemödade sig med att spåra denna oktoberdag år 2016 <3
 
 
 
 
 
Ingen kommentar!
 
 
 
 
 
Älskade Drakmoster kör uppletande!
 
 
Och så hamnade vi i En annan del av Furudal....
 
 
 
Yoda, alldeles lugn och sansad!
 
 
Och samma här, med Cliff! Hahaha!
 
Efter detta var tanken att köra lydnad, men det fick anstå av flera olika orsaker. För egen del, åkte jag hem och började förbereda inför middagen, och det dröjde inte alltför lång stund innan köket var fyllt av babbel, skratt och vin och strax därefter var det dags att käka. Man kan ju tycka vad man vill om detta hundnörderi, men det är åtminstone relativt hälsosamt. Efter att ha tillbringat hela dagen i skog och mark, dessutom i förvånansvärd kyla, blev det inte särskilt sent i säng - och tur var väl det, eftersom klockan ringde typ direkt när man hade lagt sig. Ny dag väntade!!!!
 
På dagens schema stod sök, trots den platta skogen i Dalarna.... Men som alla vet - nöden är uppfinningarnas moder, så det går ju att köra sök även där, med anpassade hjälpmedel! Utrustade med kamouflagenät osv, äntrade vi dom fantastiska skogarna igen, med samma goda humör som dagen innan. Gänget häruppe kör mycket sök, vilket jag ju inte gör, men idag kände jag att jag hade lust och möjlighet att prova på litegrann. Under en längre tid har jag ju enbart satsat på spåret, och just nu är vi lite "mittimellan", Kruten och jag, och då passade det ju bra.
 
 
 
 
 
 
 
Kan väl sammanfatta det hela som så: Vi har inget givet kommando för momentet, varpå Krut visst förstod att jag ville att han skulle ränna til skogs, men vad förväntar sig människan när hon plötsligt säger "sök"!? Efter lite piller och plock, så fick vi till det, men grabbhalvan hann även brydas en smula över dessa märkliga gömmor, som innehöll människor. Behövs nog en smula mer träning, innan detta kan kallas klappat och klart! Kul alldeles oavsett!
 
 
Nova blev helt wild and crazy!
 
 
Elvis skötte sig utmärkt!
 
 
 
 
Glad Luva i arbete och med figge in på slutet.
 
 
Yoda var, utan tvekan, dagens snabbaste!
 
 
 
Idolen framför alla - Jersey! <3
 
 
Underbara Cliff, som jobbade lika bra som vanligt.
 
OBS! Har jättemånga fina foton, som inte går att ladda ner, så ni får hålla tillgodo med detta...
 
Efter att ha kört lite lunch på Murikkan och fikat och pratat lite till, var det liksom nödvändigt att skiljas åt. Det är ju ett dilemma som ofta hör söndagarna till och som det är svårt att undvika. Jag kan bara säga som jag brukar när jag är i Dalarna - detta är människor som får mig att må så himla bra och det är en miljö som är en lisa för själen! Att jag gillar gänget, rent allmänt, är ju inget hemlighet, men jag är också väldigt förtjust i deras ödmjukhet gentemot varandra. Det spelar ingen roll hur långt man "har kommit", vad man har för hund, om man tävlar elit eller är nybörjare - alla hjälps åt och stöttar varandra och, framför allt, var och en satsar så mycket som man vill, orkar och kan. Det är en väldigt attraktiv inställning!
 
Återigen tackar jag för att jag får vara med och "leka", och räknar iskallt med att vi kör nästa år igen!
 
I måndags låtsades jag att jag bodde i Dalarna (eftersom vi inte hade åkt hem än), hälsade på Camilla en sväng, shoppade i mysiga Rättvik och tränade lite lydnad på klubben, innan jag puttrade hemåt mot Furudal igen. Tisdag morgon fanns dock ingen återvändo, det var bara att styra kosan mot Stockholm - gladdes dock åt att vi slapp alla köer och liksom kunde köra hela vägen hem sådär rakt på, typ...
 
Ja, jösses, det är verkligen upp och ner, detta med att pendla. Hjärtat går sönder varenda gång jag måste lämna Furudal och tränga in mig i storstan. Samtidigt så är det så mysigt att komma hem till vår fina lägenhet, familjen och vännerna härhemma, jobbet, naturen. Tankarna går ju absolut mer och mer åt en flytt såsmåningom, men det är inget plättlätt beslut. Vi får, helt enkelt, se hur det blir.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardag, men ändå bra sån....

Jamen hej och hå, vad länge sen det var nu igen då! Först är man ledig och är så jäkla spirituell, och sen börjar man jobba, minns inte nån semester överhuvudtaget, halvdör i soffan kl 20, börjar följa nån serie som man inte ens visste att man saknade (för egen del Black Sails, om ni undrar), tränar såklart hund och har det ganska bra. Men det är inte sådär att man glöder av pirr och spännande upplevelser, som man vill dela med sig av i bloggen - det är det faktiskt inte! Det är mer sådär Fejjan-bra liksom - funkar utmärkt med nån status per dag, för att förmedla det där myset som uppstår när höstluften anas, när hundträningen gick bra, när sambon bjöd på frukost på sängen eller när man var funktionär på klubben. Ni fattar säkert precis vad jag menar, ni har ju hängt med i min förvirring ett bra tag nu!
 
I söndags var det i alla fall dags att rasta kameran en smula och därmed även ta sig an bloggen. Det är ju ändå så, att jag är omgiven med härliga kompisar, två vuxna ungar och en sambo som klarar sig själv, vilket genererar många lediga timmar att bara göra det jag tycker är roligast (ni vet  ju vad)! Och om jag ska ägna några minuter åt just detta, så är det bara att konstatera att vuxna barn is the shit!!!! Tiden då barnen var små, hade naturligtvis sin charm, men nu, säger jag bara, nu när dom är vuxna, har jag plötsligt fått ett alldeles eget liv igen, där jag inte behöver ägna en endaste tanke åt när vi åt senast, "hur var det nu läxan", osv, osv, osv. Vi umgås och vi älskar varandra, men vi lever inte genom varandra och det är så himla skönt! Jag har alltid önskat att Sofia och Adam skulle utvecklas till självständiga unga vuxna, och det har dom verkligen gjort - dom är fantastiska!
 
Nu vet jag inte alls vad det här har att göra med söndagens date med Liselott och Sofia, men jag har det i alla fall sagt, om det nu var nödvändigt eller viktigt. Sorterar under avdelning "Förvirrad kvinna i 57-årsåldern"...
 
I söndags då ra´, i alla fall, så mötte jag upp pinglorna på vackra Gålö, för lite träning och fika. Vädret var, som vanligt är jag benägen att säga, fullkomligt strålande, och humöret var topp. Jäklar, vad vi skulle träna, och jäklar, vad det skulle gå bra! Inledde med att lägga spår till Svea/Drama och därefter lydnad.....
 
 
 
 
Fot?! Vänta, sa du fot nu eller vad sa du egentligen?! Oavsett så är jag på - bara så att du vet....
 
 
Jodå, det blir fot - såsmåningom. Ibland blir jag full i skratt (utan att mena något illa, är väl bäst att tillägga), åt goda råd man får ang att göra si och göra så. Jag vet att Krut är en rottweiler och jag vet att gemene man i hundvärlden har en åsikt kring rasen och dess energinivå, men jag vet också att det inte riktigt klickar med Kruten. Han är underbar med allt sitt driv och fantastiska attityd, men det är väldigt mycket hund att "paketera ihop" innan styrningen blir under kontroll.
 
Senast i helgen sa en bruksdomare till mig (i jämförelse med en Berner Sennen): Det går ofta väldigt långsamt med dom här tunga raserna, som t ex rottweilers. Ser att du har en väst med Rottweiler, så du förstår säkert vad jag menar.... För ett ögonblick fick jag lust att hämta Släkten-är-värst från bilen, men jag nöjde mig med att le inombords och tänka att: Nej, jag förstår faktiskt inte alls vad du menar, eftersom jag har rottisar som är avlade för bruksarbete (som ju är tanken med rasen).
 
 
Ytterligare en utvikning från ordningen. Här ligger i alla fall åbäket och väntar på vidare order, så att säga.
 
 
 
 
Inkallning med ställande
 
 
 
 
Skall
 
 
Kryp
 
 
Därefter tvångshångel med Sofia, som inte verkar det minsta plågad....
 
 
 
BO har verkligen landat i en grym position!
 
 
 
 
Nåja, i övrigt..... Hahahaha!
 
 
Tur att han har en mor som älskar honom! <3
 
 


Svea fick ett rakt ipospår som åtminstone såg vansinnigt tjusigt ut på lite avstånd!
 
 
Fritt följ
 
 
Skall
 
 
 
Tungapport
 
 
Så jäkla snyggt kryp
 
 
 
Fina Butte hade lite chilldag. Det kan behövas ibland!
 
 
My god, vilken stjärna hon är, liten Drake!!!! <3
 
 
 
Spår och uppletande för damen ifråga, varav spåret gick super och uppletande sisådär. Känns lite som om hon gör som hon vill, med ålderns rätt....
 
 
Denna bild säger mer om multitasking, än tusen ord.... Hahaha!
 
 
Lagom är bäst, är BO:s ledstjärna!
 
 
Undrar om Sofia håller med?!
 
 
Spänningen är olidlig...
 
 
Jodå, allt verkar funka bra.
 
 
Men vänta Svea, du har glömt själva föremålet!!!!
 
 
Och så Pucko nr 1, som har fullt sjå att charma fotografen istället för att koncentrera sig på uppgiften.
 
 
Men visst, det kom in lite föremål, det gjorde det visst det.
 
 
 
 
Dagens tveklöst bästa (som vanligt, känns det som) var Butte!
 
Den här dagen ska betraktas som kort träning, eftersom vi träffades kl 11 och var klara redan närmare kl 16. Då får man även betänka att två träningskompisar var på vift och vi "bara" tränade fem hundar istället för typ sju-åtta stycken. Osäker på om Bingo räknas i sammanhanget, men han är ju, allt som oftast, med och stör alldeles oavsett.
 
 
 Resterande del av dagen tillbringades i hemmet, under en vacker och rosa himmel, där alla var nöjda med sitt. Hundarna och jag med vårt och sambon med sin cykling och sitt dopp i havet i Nynäshamn. Just saying... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg