Människoliv!

 
 
Eftersom både jag och Krut har ruttnat totally på träning för stunden, dock ej pga tävlingsresultatet förra helgen utan snarare gick det som det gick, just för att vi tröttnat, så har veckan tillbringats i stillhet, vad det anbelangar.
 
 
 
Det är såhär det har sett ut, mestadels..... Eller åtminstone till en början, ska jag väl säga, för nu spritter det minsann i benen på dom fyrbenta, och jag förstår att min semester i Människoland, snart är till ända!
 
Hursomhaver så har veckan bestått av ganska mycket jobb, en födelsedagsmiddag för sambon, bio samt middag med dottern och avslutningsvis, idag, ett besök i ett vackert och glittrande Nynäshamn.
 
 
 
Kontraster på väg till pendeln - tivoli på besök intill den vackra kyrkan.
 
 
Västerhaninge har uppenbarligen inte vaknat än. Det är tomt och stilla.....
 
Som mestadels bilburen, känner jag mig nästan som ett barn på julafton (jag sa "nästan"), när jag ska ut och nyttja det kommunala systemet, såhär på en lördagsmorgon. Det är skitmysigt att ta pendeln genom det vackra landskapet, och slutligen landa i Nynäshamn - precis intill havet!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tanken var ju egentligen att vi först skulle sprinta iväg till en bakluckeloppis vid Sjötelegrafen, men eftersom jag har stora svårigheter med avståndsbedömning och sambon inte ens förstått var det skulle vara, så fick det ställas in. Efter visst surande från undertecknad, var det faktiskt underbart att bara strosa runt i hamnen, lyssna på måsar, njuta av havets kluckande och dofter och bara vara. Pga just detta, fick vi dessutom en ny idé - nämligen att planera in en resa till Gotska Sandön framöver. Vore jättespännande!
 
Såsmåningom tog vi först plats och en öl/ett glas vitt, på Krokens uteservering....
 
 
 
 
 
 
.......för att sen flytta in och käka lunch.
 
 
 
 
 
Jaha, joho, det blev både Biff Lindström, råbiff och glass med rosmarin, innan sittningen var över, och som vanligt levererade Kroken med den äran!
 
Innan hemfärd, hann vi möta upp Jessica och Uffe på uteserveringen - igen - och sitta och babbla och skratta några timmar. Solen sken, vi hade sittplats utomhus på en krok vid havet, vinet smakade bra och alla var nöjda och glada. Optimal tajming, få man nog lov att säga!
 
Väl hemma, möttes vi av två ytterligt missnöjda rottweilers, som meddelade att dom definitivt har vilat klart. Imorgon blir det skoghelvetet (fniss) igen, men det var roligt att vara bara människa under en hel dag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bäva månde mina medtävlare i lägre klass spår!!!!

Joråsåatt, det är ju till att ha varit på tävling idag. För den allra första gången i hela mitt 56-åriga liv, har jag lyckats ta mig upp ett microsteg i den enda tävlingsgren jag någonsin har provat på (ja, jag var för all del "jockey" på en fullkomligt galen ponny, i ett galopprace på ridskolan för tusen år sen, men jag vet inte hur högt det står i kurs) och idag var det alltså dags för steg två, så att säga.
 
Efter en rent snuskigt bra appell i höstas, kvalificerade vi ju oss till lägre spår, minsann, och det var det som gällde idag. Eftersom jag är fullkomligt befriad från vare sig tävlingsskalle eller goda nerver, så har jag landat i att "bra förberedelse" är min grej, varpå jag och Krut har väl skenat i spårskogarna, som två dårar! Under lång tid, ska tilläggas.... Förvisso med gott resultat, men vad hjälper det när matten ifråga, inte har vett att sluta när det är på topp?!
 
Den senaste träningsveckan har varit ganska dålig, om man ska vara ärlig (vilket jag tycker att man iaf kan försöka att vara), men istället för att ev förstå att tävlingshunden har möglat totally på allt, j-a spårarbete, så har matten tryckt in lite till "för att få ett bra avslut" = förbaskat korkad matte! Jag hade dock förstått så pass mycket, att jag hade bestämt mig för att ge Krut en rejäl vila efter dagens tävling, bara så ni vet...
 
Förvånansvärt nog, så var jag strukturerad intill perfektionism,så när klockan ringde klockan ubertidigt, studsade jag upp, hoppade i kläderna, fyllde termosen, matade Kruten och satt i bilen efter exakt 30 min. Det fortsatte i samma goda stil, när vi kom till Skutskär (inga dåliga nerver, inga nervösa sammanbrott) och när vi sen drog startnummer 1, så var min lycka gjord! Tänk bara, vad skönt att kunna chilla och vara klar, och ha god tid att samla ihop sig till resten av dagen!
 
Och så kom vi iväg, hittade två apporter, slog en massa, blev trötta - och avbröt. Efter 20 ynka minuter, hade vi tävlat klart, och jag känner bara "att jag är helt dum i huvudet, som inte nöjde mig" för två veckor sen, utan fortsatte att pressa och pressa. Förlåt för det, allra bästa Krut - jag ska försöka tänka efter innan, nästa gång. <3
 
Som passus vill jag tillägga att det var oändligt synd om en av mina medtävlare - sju pinnar in och inget slut!!! Jag menar, det finns alltid dom som har det värre. ;)
 
Well, well -shit happens, så kl 9.15 var vi klara med dagens tävlande, och jag bestämde oss för, att ta tillfället i akt, och besöka Öregrund (när vi ändå var i trakten). Efter ett pitstop i kombo med mysig promenad, vid fantastiska Lövsta Bruk, landade vi i Skinnäsviken, skrotade runt på min barndoms stenar, tittade till gamla sommarstugan och hade det rent allmänt mysigt en stund.
 
 
Såsmåningom tog vi oss vidare till själva Öregrund, där jag "slog runt" på en lunch i ensamt majestät. Kan sammanfattas som både vackert och gott!
 
Och innan hemfärd, var vi ju bara helt nödda och tvungna, Kruten och jag, att ta oss en promenad längs klipporna och Ålands hav!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det här var precis vad vi behövde! Lite vila, lite vackert, lite må bra och lite vanligt liv och leverne!
 
Det jag har lärt mig idag, är följande: Ta det, för helskotta, lite lugnt och sänk kraven, träna inte hysteriskt innan tävling och njut av livet! Jag har haft den här tävlingen i huvudet, nästan dygnet runt, under en månads tid, och det vore toppen att komma på ett sätt att slippa sån´t - också! Näe, vet ni vad - nu tar vi lite ledigt och njuter av våren!
 
 
 
 
 
 
 

Idag fyller prinsen fyra år!!!!

Ja, prinsen är naturlligtvis Krut aka Rondik Dear Pytte! Skulle kännas vansinnigt löjligt att kalla sambon för "prinsen", och sonen skulle bli förolämpad med alla sina tjugo år (trots att han naturligtvis är min "prins nr 1").
 
I fyra år, har vi alltså haft förmånen att dela livet med denna fantastiska personlighet! Honom, som vi absolut inte skulle ha, och honom som vi nu lyckönskar oss själva, nästan dagligen, att just han är vår! Rottweiler har alltid varit min favoritras, och glädjen var total, den där dagen för många år sen, då Berta kom in i familjen. Sen har det liksom bara fortsatt med Elsa och liten Drakmoster, men någon hanhund var dock inte inplanerad.
 
Jag älskar rottisgrabbar - och vem gör inte det förresten - men dom är ju inte alltid jätterara och lätta att hantera. Just därför är förtjusningen över Krut´s person ännu större! Han är gladlynt och humoristisk, enormt energisk och förig = en helt underbar kombination!
 
 
Typisk Krutpose!
 
Drama öppnade en dörr till annan typ av hunderi, och Krut är den som fått ut mig på tävlingsbanorna (hade sannolikt Drakis också gjort, men vi har ju inte fått). Till och med ett nervvrak som jag, inser att det är synd och skam att inte åtminstone försöka, när man har en träningskompis som lille Krut!
 
Vi har provat på både det ena och det andra......
 
 
.....som här t ex. Vår första lydnadsetta, som var ett totally fiasko! Å andra tog vi revansch tävlingen efter, och idag har vi både LPl och LPll.
 
 
När han är bra, så är han, å andra sidan, jäkligt bra! Hahaha!
 
Vi har även provat på IPO, som åtminstone ledde till ett BH-prov med betyg MVG.....
 
 
Dock var inte IPO mattes grej, så till slut landade all träning i brukset.
 
Vi har inte kommit så värst långt, uppflytt lägre spår i dagsläget, men vi tränar flitigt och har, framför allt roligt ihop. Målet är inte att tävla som en galning, utan glädjas åt det härliga liv som hundträningen har öppnat upp för. Jag har fått en mängd nya vänner och lärt mig precis hur mycket som helst under dom senaste åren, vilket är super!
 
Men framför allt annat, så gläds jag åt att få dela livet med denna snubbe..
 
 
 
 
 
....alltid lika vänlig och kärleksfull! <3
 
 
 
 

Liknande inlägg