Ytterligare förtroende 1 år till!
Just precis vad jag fick idag på Östra LO:s årsmöte! Känns jätteroligt, nu när vi äntligen har fått in flytet med mentaltester och annat. Jag är så jäkla tacksam för alla kontakter jag har fått inom "mental-världen" under dessa 2 gångna år och för att detta krångliga, meckiga jobb flyter på så smärtfritt numera.
Jag är också väldigt glad över att styrelsen har bestått av samma tappra skara (huvudsakligen), eftersom det är stabiliteten som gör att vi kan föra arbetet framåt.
Ser fram emot år 2012 med tillförsikt tillsammans med gänget i styrelsen!
Jag är också väldigt glad över att styrelsen har bestått av samma tappra skara (huvudsakligen), eftersom det är stabiliteten som gör att vi kan föra arbetet framåt.
Ser fram emot år 2012 med tillförsikt tillsammans med gänget i styrelsen!
Men dra på trissor....
....vad länge sen det var sen sist! Har liksom tappat fokus på bloggen totalt under en tid, vilket känns lite vemodigt. Som ni vet, så gillar jag verkligen att blogga, eftersom jag tycker att det är ett skönt sätt att få ur sig känslor, tankar osv - även om jag nu väljer att huvudsakligen hålla mig till hunderiet. :)
Och vad har egentligen hänt sen sist, kan man undra? Egentligen inte så mycket - det har liksom bara varit livet som rullat på. Jag har varit väldigt flitig med hundträningen och tränat både rallylydnad, lydnad och spårat en hel del. Det har mestadels fungerat alldeles utmärkt, och jag är inne i ett stimm med många roliga träningskompisar! Känns verkligen kanonroligt, då det under en period var ganska glest på den fronten.
Sjuk lite till och från har jag också varit, sådär som man är den här årstiden, men inget som förändrar världsordningen precis...
När jag rannsakar mig själv, så är det nog så att jag har levt mycket i tankar under en tid. Har insett att jag faktiskt är mamma till två, mer eller mindre, vuxna barn numera, vilket naturligtvis för med sig ett helt annat liv. Det är svårt - men inte oangenämt - att vänja sig vid att plötsligt inte vara tvungen att laga middag, vara den som alltid är först hemma hos hundarna osv, osv, osv. Det öppnar ju upp en värld fylld av TID, vilket är såååå lyxigt. Plötsligt kan jag ägna mig åt jobbet på ett sätt som känns lätt ovant - utan att få hjärtinfarkt av stress på allt som ska funka på hemmaplan, jag kan åka bort några dagar om jag vill och jag får vara ute så länge jag vill på kvällarna..... :D Fantastiskt!!!!!
Det har också varit lite konfliktfyllt på jobbet under en tid, vilket har sugit en massa energi. Jag gillar inte konflikter på arbetet. Det handlar inte om feghet eller rädsla för diskussioner. Däremot så anser jag att man kan ägna sig åt sån´t med människor som man har nära sig, som familjen, dom närmaste vännerna och lite så. Där kan konflikter vara nödvändiga för att kunna "gå framåt" i relationen, men på jobbet tycker jag att man kan försöka bete sig, vara samarbetsvillig och schysst (vilket inte alls är samma sak som att "lägga sig platt"). Dessutom har vi ju ett jobb som innebär nog så mycket märkliga "möten" med olika människor, att fokus borde ligga på att hålla ihop, istället för att söndra.... Nog om detta!
Östra LO har också krävt sitt, men det känns huvudsakligen väldigt roligt. Efter två år, så känns som maskineriet rullar på hyfsat gnisselfritt och vi har hittat en bra balans mellan det privata och det ideella. Den senaste tiden har vi haft mötena på söndagseftermiddagarna, vilket har betytt att vi har kunnat träffats och träna hund tillsammans innan. Det har varit en bra lösning och det känns som om vi har kommit bort från stress för hundar, jobb, möten och lite så. Imorgon har vi årsmöte och vem vet vad det för med sig?! :)
Faktum är att jag känner ett lugn och en harmoni som jag inte har känt på länge, och det känns bra. Ser fram emot en härlig vår (när nu den dyker upp eftersom snön just har kommit). Livet är på väg in i nytt skede, helt enkelt.
Nu får det vara slut på djupdykningar - sängen kallar óch nästa inlägg får handla om det gamla vanliga. Ha det så gott, alla!
Och vad har egentligen hänt sen sist, kan man undra? Egentligen inte så mycket - det har liksom bara varit livet som rullat på. Jag har varit väldigt flitig med hundträningen och tränat både rallylydnad, lydnad och spårat en hel del. Det har mestadels fungerat alldeles utmärkt, och jag är inne i ett stimm med många roliga träningskompisar! Känns verkligen kanonroligt, då det under en period var ganska glest på den fronten.
Sjuk lite till och från har jag också varit, sådär som man är den här årstiden, men inget som förändrar världsordningen precis...
När jag rannsakar mig själv, så är det nog så att jag har levt mycket i tankar under en tid. Har insett att jag faktiskt är mamma till två, mer eller mindre, vuxna barn numera, vilket naturligtvis för med sig ett helt annat liv. Det är svårt - men inte oangenämt - att vänja sig vid att plötsligt inte vara tvungen att laga middag, vara den som alltid är först hemma hos hundarna osv, osv, osv. Det öppnar ju upp en värld fylld av TID, vilket är såååå lyxigt. Plötsligt kan jag ägna mig åt jobbet på ett sätt som känns lätt ovant - utan att få hjärtinfarkt av stress på allt som ska funka på hemmaplan, jag kan åka bort några dagar om jag vill och jag får vara ute så länge jag vill på kvällarna..... :D Fantastiskt!!!!!
Det har också varit lite konfliktfyllt på jobbet under en tid, vilket har sugit en massa energi. Jag gillar inte konflikter på arbetet. Det handlar inte om feghet eller rädsla för diskussioner. Däremot så anser jag att man kan ägna sig åt sån´t med människor som man har nära sig, som familjen, dom närmaste vännerna och lite så. Där kan konflikter vara nödvändiga för att kunna "gå framåt" i relationen, men på jobbet tycker jag att man kan försöka bete sig, vara samarbetsvillig och schysst (vilket inte alls är samma sak som att "lägga sig platt"). Dessutom har vi ju ett jobb som innebär nog så mycket märkliga "möten" med olika människor, att fokus borde ligga på att hålla ihop, istället för att söndra.... Nog om detta!
Östra LO har också krävt sitt, men det känns huvudsakligen väldigt roligt. Efter två år, så känns som maskineriet rullar på hyfsat gnisselfritt och vi har hittat en bra balans mellan det privata och det ideella. Den senaste tiden har vi haft mötena på söndagseftermiddagarna, vilket har betytt att vi har kunnat träffats och träna hund tillsammans innan. Det har varit en bra lösning och det känns som om vi har kommit bort från stress för hundar, jobb, möten och lite så. Imorgon har vi årsmöte och vem vet vad det för med sig?! :)
Faktum är att jag känner ett lugn och en harmoni som jag inte har känt på länge, och det känns bra. Ser fram emot en härlig vår (när nu den dyker upp eftersom snön just har kommit). Livet är på väg in i nytt skede, helt enkelt.
Nu får det vara slut på djupdykningar - sängen kallar óch nästa inlägg får handla om det gamla vanliga. Ha det så gott, alla!
Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända....
Jag älskar när det blir flyt i hundträningen - och det är precis vad det är just nu! Vi är verkligen inne i ett stimm, med bra träningskompisar, regelbundenhet och gott om tid. Me like!!!
Idag har vi kört rallylydnad "på riktigt" - med skyltar, banor, överlyckliga hundar mm, mm. Jäkligt roligt, jäkligt avspänt och jäkligt lyckat. Flitiga Bitte har naturligtvis skrivit ut skyltar och plastat in på hemmaplan, och idag kom det verkligen väl till pass. Att köpa ställ till skyltarna kostar multum och är inte alldeles lätt, men vad gjorde det idag. Det gick ju alldeles utmärkt att trycka ner dom i den lilla snö som finns - och så var saken klar (åtminstone för den här gången).
Överstechef Annika bläddrar bland skyltarna och försöker hitta på en så kämpig bana som möjligt.
Jaha, titta bara hur nöjd hon ser ut!
Några av momenten, som krullar till hjärnan litegrann innan man har förstått det hela.
Sötnöten Xtra sitter som en liten staty medan matte kutar på...
Uppenbarligen nöjd förare!
Fiskar dom eller vad sjutton pysslar dom med? Näe, avslutar förstås med lek och hopsamling av koppel.... :)
Min Sofia i den bleka vintersolen.
Bitte och Frazer håller fint tempo in i 270 graders svängen.
Den där jädrans tysksvängen är inte att leka med...
Men slutet gott - allting gott!
Drama och jag har samlat ihop oss för ett koncentrerat varv på banan. Får väl se hur det går?!
Snygg front såvitt jag begriper.
Dessa svängar....
....det gäller att hålla tungan rätt i mun (eller i rätt mun, kanske - vad vet jag).
Nämen, vilken härlig tur - vi träffades ju igen!
Nu är vi på samma nivå igen. Vad skönt!
Här kommer den älskade bollen...
Visst har vi roligt, matte?! Och jaaa, det har vi verkligen!
En överladdad Basse går "hoppande fot" bredvid Annika.
Nu händer det grejer....
Det här är plättlätt och så himla kuligt!
Jag kan hoppande kryp också! Charmigare hanhund får man ju leta efter... <3
Sofia anmälde sig som friviillig att köra Elsa på hennes livs första rallylydnadsbana. Startklara!
Mycket lek, godis, skratt och peptalk! Ser underbart ut!
Ligg - i snön! Elsa som egentligen hatar när det är kallt om magen...
En mycket snygg front av dotter och hund.
Sofia klappar om Elsa, samtidigt som hon spanar in nästa moment. Proffsigt, tycker jag!
Ah, favoriten tysk.....
....svängen! Både hund och koppel och sväng på rätt ställe. Jäkligt bra jobbat av er båda!
Yeeees!!!!! Partytime!
Och här gav kameran upp, men hann i alla fall få med en bild på Annika och bästa Elin!
1000 tack, tjejer, för en riktigt, riktigt rolig träningsdag. Det känns så spännande att träna något som är alldeles nytt, utan att för den skull låta påskina att man är fullärd inom brukset eller lydnaden - vilket man antagligen aldrig blir. Men det var många år sen jag ägnade mig åt något som var som en vit fläck på kartan - faktiskt söket på Marma och det är ungefär 6-7 år sen jag, Berta och Elsa var där. Då var det tappra Nina Brander som fick stå ut med mitt fågelholkansikte. Jag minns än idag att jag faktiskt inte förstod ett endaste dugg av rutor, skick, lösrullar, tomslag osv, men numera kan jag hantera det med hyfsad kontroll. Man lär alltså så länge man lever - vilket känns tryggt. :)
Idag har vi kört rallylydnad "på riktigt" - med skyltar, banor, överlyckliga hundar mm, mm. Jäkligt roligt, jäkligt avspänt och jäkligt lyckat. Flitiga Bitte har naturligtvis skrivit ut skyltar och plastat in på hemmaplan, och idag kom det verkligen väl till pass. Att köpa ställ till skyltarna kostar multum och är inte alldeles lätt, men vad gjorde det idag. Det gick ju alldeles utmärkt att trycka ner dom i den lilla snö som finns - och så var saken klar (åtminstone för den här gången).
Överstechef Annika bläddrar bland skyltarna och försöker hitta på en så kämpig bana som möjligt.
Jaha, titta bara hur nöjd hon ser ut!
Några av momenten, som krullar till hjärnan litegrann innan man har förstått det hela.
Sötnöten Xtra sitter som en liten staty medan matte kutar på...
Uppenbarligen nöjd förare!
Fiskar dom eller vad sjutton pysslar dom med? Näe, avslutar förstås med lek och hopsamling av koppel.... :)
Min Sofia i den bleka vintersolen.
Bitte och Frazer håller fint tempo in i 270 graders svängen.
Den där jädrans tysksvängen är inte att leka med...
Men slutet gott - allting gott!
Drama och jag har samlat ihop oss för ett koncentrerat varv på banan. Får väl se hur det går?!
Snygg front såvitt jag begriper.
Dessa svängar....
....det gäller att hålla tungan rätt i mun (eller i rätt mun, kanske - vad vet jag).
Nämen, vilken härlig tur - vi träffades ju igen!
Nu är vi på samma nivå igen. Vad skönt!
Här kommer den älskade bollen...
Visst har vi roligt, matte?! Och jaaa, det har vi verkligen!
En överladdad Basse går "hoppande fot" bredvid Annika.
Nu händer det grejer....
Det här är plättlätt och så himla kuligt!
Jag kan hoppande kryp också! Charmigare hanhund får man ju leta efter... <3
Sofia anmälde sig som friviillig att köra Elsa på hennes livs första rallylydnadsbana. Startklara!
Mycket lek, godis, skratt och peptalk! Ser underbart ut!
Ligg - i snön! Elsa som egentligen hatar när det är kallt om magen...
En mycket snygg front av dotter och hund.
Sofia klappar om Elsa, samtidigt som hon spanar in nästa moment. Proffsigt, tycker jag!
Ah, favoriten tysk.....
....svängen! Både hund och koppel och sväng på rätt ställe. Jäkligt bra jobbat av er båda!
Yeeees!!!!! Partytime!
Och här gav kameran upp, men hann i alla fall få med en bild på Annika och bästa Elin!
1000 tack, tjejer, för en riktigt, riktigt rolig träningsdag. Det känns så spännande att träna något som är alldeles nytt, utan att för den skull låta påskina att man är fullärd inom brukset eller lydnaden - vilket man antagligen aldrig blir. Men det var många år sen jag ägnade mig åt något som var som en vit fläck på kartan - faktiskt söket på Marma och det är ungefär 6-7 år sen jag, Berta och Elsa var där. Då var det tappra Nina Brander som fick stå ut med mitt fågelholkansikte. Jag minns än idag att jag faktiskt inte förstod ett endaste dugg av rutor, skick, lösrullar, tomslag osv, men numera kan jag hantera det med hyfsad kontroll. Man lär alltså så länge man lever - vilket känns tryggt. :)
På geocach med Knocke och Smocke i Nynäshamn
Plötsligt rasslar det till i bloggen, när blogginnehavaren ska uppdatera det hon inte har skött på ett tag...
Som rubriken berättar, så har sambon och jag geocachat med Knocke och Smocke i det fantastiskt vackra vädret - hela dagen faktiskt. Vilka det är? Ja, naturligtvis Elsa och Drama - dom högt älskade familjehundarna. Dom nya namnen kommer sig av många olika anledningar egentligen, men grunden finns att hitta i serien Bamse, där det finns två bökiga, stökiga, klumsiga tjuvar som egentligen är gudasnälla, men lite struliga. Så känns det ibland att leva med E och D. Dom är sjukt underbara och vänliga, men tar en jäkla massa plats - brottas alltid där man själv står, går gärna åt ett annat håll än man själv vill, får med sig tre fingrar när dom får belöning osv, osv. Tror faktiskt att varenda rottweilerägare med humor och självinsikt förstår exakt vad jag menar...
Vi åkte till Nynäshamn och det betagande vackra området Lövhagen - och kan väl tillägga att vi inte var ensamma! Döva Drama hade 1 000 000 miljon spännande saker att hålla reda på, så det blev strikt lydnad i koppel som gällde (innan vi kom såhär långt, kan jag berätta att hon väckt mig, genom att slå mig i huvudet med tassen), vilket fröken Fis tyckte var ganska jobbigt till en början. Elsa, i sin tur, var deprimerad för att hon var tvungen att gå med husse - och inte matte - och så vidare, kan man säga.
Det är inte mycket som slår den fantastiska skärgårdsmiljön!
Knocke och Smocke in person, med husse som bihang.
Efter att ha hittat en cach, insåg vi att nästa låg uppe på ett berg. Jag och armérocken hade ingen lust att klättra upp dit, så vi valde att stanna kvar på marknivå tillsammans med Drama the Maniac för att träna lite stadga (som det så fint heter). För ett ögonblick höll det på att bli stadgeövning tillsammans med ett hyperaktiv familjefader, som, efter att ha skickat fru och telningar en bit bort, höll på att fullkomligt krama ihjäl Drama, innan jag fick iväg karln. Till sist fick vi i alla fall till en stunds jättebra övningar och jag blev sååå nöjd. Såsmåningom förenades vi med sambo och Elsa igen, hoppade in i bilen och fräste vidare den sista halvkilometern till Lövhagens vandrarhem. Där är det mycket fint att se kan jag säga.
Fr o m nu har jag inte så värst mycket att säga, jag tycker att fotona får tala för sig själva...
Busig, pigg Elsa - alias Knocke - väntar på lekinvit.
Suddig matte och, om möjligt ännu suddigare hundar, njuter av dagen tillsammans. Fotograf: Björn Friberg. ;)
Vackert.
Tillsammans vandrade dom mot solnedgången...
Men kom någongång, människa! Vi vill till havet, rasta och ta en macka!
Schysst rastplats!
Eller vad?!
Solen gör underverk.
Knocke och Smocke väntar ivrigt på sin andel av matsäcken.
Knappelskär i eftermiddagsskymningen.
Efter att ha gått med matte på lydnadspromenad i ett par timmar, slockande ängeln med svarta vingar så skönt i sin fåtölj och inte hörts av sen dess. Elsa snusar så skönt i sin säng och är nöjd efter dagens härliga utflykt. Imorgon väntar lydnad och spår med Sofia och Annika, och söndagen bjuder på lydnad med galna gänget, bl a bestående av Nina, Sara, Katarina m fl. Därefter styrelsemöte.... Fullt upp, med andra ord, men kul!
Som rubriken berättar, så har sambon och jag geocachat med Knocke och Smocke i det fantastiskt vackra vädret - hela dagen faktiskt. Vilka det är? Ja, naturligtvis Elsa och Drama - dom högt älskade familjehundarna. Dom nya namnen kommer sig av många olika anledningar egentligen, men grunden finns att hitta i serien Bamse, där det finns två bökiga, stökiga, klumsiga tjuvar som egentligen är gudasnälla, men lite struliga. Så känns det ibland att leva med E och D. Dom är sjukt underbara och vänliga, men tar en jäkla massa plats - brottas alltid där man själv står, går gärna åt ett annat håll än man själv vill, får med sig tre fingrar när dom får belöning osv, osv. Tror faktiskt att varenda rottweilerägare med humor och självinsikt förstår exakt vad jag menar...
Vi åkte till Nynäshamn och det betagande vackra området Lövhagen - och kan väl tillägga att vi inte var ensamma! Döva Drama hade 1 000 000 miljon spännande saker att hålla reda på, så det blev strikt lydnad i koppel som gällde (innan vi kom såhär långt, kan jag berätta att hon väckt mig, genom att slå mig i huvudet med tassen), vilket fröken Fis tyckte var ganska jobbigt till en början. Elsa, i sin tur, var deprimerad för att hon var tvungen att gå med husse - och inte matte - och så vidare, kan man säga.
Det är inte mycket som slår den fantastiska skärgårdsmiljön!
Knocke och Smocke in person, med husse som bihang.
Efter att ha hittat en cach, insåg vi att nästa låg uppe på ett berg. Jag och armérocken hade ingen lust att klättra upp dit, så vi valde att stanna kvar på marknivå tillsammans med Drama the Maniac för att träna lite stadga (som det så fint heter). För ett ögonblick höll det på att bli stadgeövning tillsammans med ett hyperaktiv familjefader, som, efter att ha skickat fru och telningar en bit bort, höll på att fullkomligt krama ihjäl Drama, innan jag fick iväg karln. Till sist fick vi i alla fall till en stunds jättebra övningar och jag blev sååå nöjd. Såsmåningom förenades vi med sambo och Elsa igen, hoppade in i bilen och fräste vidare den sista halvkilometern till Lövhagens vandrarhem. Där är det mycket fint att se kan jag säga.
Fr o m nu har jag inte så värst mycket att säga, jag tycker att fotona får tala för sig själva...
Busig, pigg Elsa - alias Knocke - väntar på lekinvit.
Suddig matte och, om möjligt ännu suddigare hundar, njuter av dagen tillsammans. Fotograf: Björn Friberg. ;)
Vackert.
Tillsammans vandrade dom mot solnedgången...
Men kom någongång, människa! Vi vill till havet, rasta och ta en macka!
Schysst rastplats!
Eller vad?!
Solen gör underverk.
Knocke och Smocke väntar ivrigt på sin andel av matsäcken.
Knappelskär i eftermiddagsskymningen.
Efter att ha gått med matte på lydnadspromenad i ett par timmar, slockande ängeln med svarta vingar så skönt i sin fåtölj och inte hörts av sen dess. Elsa snusar så skönt i sin säng och är nöjd efter dagens härliga utflykt. Imorgon väntar lydnad och spår med Sofia och Annika, och söndagen bjuder på lydnad med galna gänget, bl a bestående av Nina, Sara, Katarina m fl. Därefter styrelsemöte.... Fullt upp, med andra ord, men kul!
Gott Nytt på er alla och med hopp om ett ÄNNU bättre 2012!
Ibland kan man ju slås av tanken att man ev lider av någon form av "hang up" eller så, men faktum är att jag är nog aldrig nöjdare och gladare, än när jag får dra på mig hundkläderna och dra iväg ut och köra hund! Jodå, jag är naturligtvis ännu lyckligare när allt är bra med familjen förstås, men efter det....
Nyårsafton var inget undantag, då vi vaknade till en kall och klar morgon med massor av frost på marken! Efterlängtat eftersom det varit en sällsynt klen och ynklig vinter hittills. Sofia och jag byltade på oss rejält, laddade termosen, packade in hundtäcken osv och rasslade iväg till Vissvass för att möta upp Annika. På vägen passade vi på att släppa av Elsa och husse som skulle ut på geocach.
Hon är en bra pigg och rask 9-åring, den där Gårdvarens When I Kiss the Teacher!
Därefter drog vi vidare till Mörkdalen, där vi hann slänga i oss varsin mugg kaffe och macka innan det var dags att lägga spåren. Annika körde samma spår för två av sina hundar och då gjorde dottern och jag detsamma. Ganska långt blev det, typ 800-1000 m, och det kändes bra! Nu gällde liggtid, så rallylydnaden tog vid - fast på en annan åker!
Annika startade upp med pinglan Elin och det ser ju så bra ut att man blir grön av avund. Det är så roligt att se Annika träna sina hundar - hon har så himla fina fotgåenden, inkallningar mm och bibehåller hela tiden ett så underbart lugn. Det kanske var tur för liten Basil just idag, förresten. Han inledde med ett tjusigt kryp, men sen måtte hjärnan ha ramlat bort. Ingen ordning blev det på någonting - faktiskt! Till sist gick vi i karavan en bit bort för en låååång budföring... Ni ser ju tydligt att det behövdes! :)
Och nu skulle då dotter och barnbarn göra premiär i rallylydnadssammanhang. Borde passa det där gifta, "gamla" paret perfekt, med tanke på glädje i träning och helt outstanding kontakt.
Xtra väntar och väntar på att något ska hända...
....och det gör det! Matte trasslar in sig totalt i kopplet vid en sväng! :)
Däremot går ju slalom alldeles perfekt! Oh, vad små och söta dom är, sa Annika och lät nästan lite rörd. Jag fick ett skrattanfall och såg serien "Absolut hysteriskt" framför mig - med den söta, skötsamma dottern och galna mamman och hennes knäppa väninna... Någon som vet vad jag pratar om? Hur som helst, så skulle Sofia och Xtra vara grymma på rallylydnad (bara liten matte vågar, vilket ev kan vara ärftligt)!
Då det var dags för lilla ärtan Drama, var hon plötsligt något halt på höger bak (vilket egentligen inte förvånar mig ett endaste dugg). Hittade ett litet sår på ena trampdynan och valde därför att köra lite på vägen som där, så vacker i solen, istälelt för stubbåkern. Inte vet jag om det var det som gjorde susen, men inte kändes hon särskilt halt inte..
Kontroll måste dock ske - gäller inte öronställning.
Jag blir faktiskt väldig glad när jag ser den här bilden. Som ni vet är inte lydnad min paradgren och jag har aldrig kunnat glänsa något vidare i fria följet. Här ser t o m jag, att det ser riktigt trevligt ut och det ger mig små, glada fjärilar i magen. Tack för det, bästa Drama!
Vilka härliga färger!
Hahaha! Här ska Drama snurra ut från mig och runt. Ni ser ju själva hur lyckliga vi blev när det funkade!!!
Dags för spåren, som gick alldeles utmärkt för samtliga inblandade, men innan det måste ju Xtra städa undan efter oss! Hon är helt bedårande och Sofia så jädrans duktig!
Väl hemma var det hårinpackningar, bad, schamponeringar mm som gällde för dottern, medan Björn och jag tog det lite lugnare. Sofia drog på fest och vi besök av bästa Nettan och Tarzan Mycket, mycket trevlig avslutning på det gamla året!
Hann t o m sitta ner en stund innan dom kom! Notera Björns urfåninga akvarium i TV:n... :)
Gott slut till er alla!
Nyårsafton var inget undantag, då vi vaknade till en kall och klar morgon med massor av frost på marken! Efterlängtat eftersom det varit en sällsynt klen och ynklig vinter hittills. Sofia och jag byltade på oss rejält, laddade termosen, packade in hundtäcken osv och rasslade iväg till Vissvass för att möta upp Annika. På vägen passade vi på att släppa av Elsa och husse som skulle ut på geocach.
Hon är en bra pigg och rask 9-åring, den där Gårdvarens When I Kiss the Teacher!
Därefter drog vi vidare till Mörkdalen, där vi hann slänga i oss varsin mugg kaffe och macka innan det var dags att lägga spåren. Annika körde samma spår för två av sina hundar och då gjorde dottern och jag detsamma. Ganska långt blev det, typ 800-1000 m, och det kändes bra! Nu gällde liggtid, så rallylydnaden tog vid - fast på en annan åker!
Annika startade upp med pinglan Elin och det ser ju så bra ut att man blir grön av avund. Det är så roligt att se Annika träna sina hundar - hon har så himla fina fotgåenden, inkallningar mm och bibehåller hela tiden ett så underbart lugn. Det kanske var tur för liten Basil just idag, förresten. Han inledde med ett tjusigt kryp, men sen måtte hjärnan ha ramlat bort. Ingen ordning blev det på någonting - faktiskt! Till sist gick vi i karavan en bit bort för en låååång budföring... Ni ser ju tydligt att det behövdes! :)
Och nu skulle då dotter och barnbarn göra premiär i rallylydnadssammanhang. Borde passa det där gifta, "gamla" paret perfekt, med tanke på glädje i träning och helt outstanding kontakt.
Xtra väntar och väntar på att något ska hända...
....och det gör det! Matte trasslar in sig totalt i kopplet vid en sväng! :)
Däremot går ju slalom alldeles perfekt! Oh, vad små och söta dom är, sa Annika och lät nästan lite rörd. Jag fick ett skrattanfall och såg serien "Absolut hysteriskt" framför mig - med den söta, skötsamma dottern och galna mamman och hennes knäppa väninna... Någon som vet vad jag pratar om? Hur som helst, så skulle Sofia och Xtra vara grymma på rallylydnad (bara liten matte vågar, vilket ev kan vara ärftligt)!
Då det var dags för lilla ärtan Drama, var hon plötsligt något halt på höger bak (vilket egentligen inte förvånar mig ett endaste dugg). Hittade ett litet sår på ena trampdynan och valde därför att köra lite på vägen som där, så vacker i solen, istälelt för stubbåkern. Inte vet jag om det var det som gjorde susen, men inte kändes hon särskilt halt inte..
Kontroll måste dock ske - gäller inte öronställning.
Jag blir faktiskt väldig glad när jag ser den här bilden. Som ni vet är inte lydnad min paradgren och jag har aldrig kunnat glänsa något vidare i fria följet. Här ser t o m jag, att det ser riktigt trevligt ut och det ger mig små, glada fjärilar i magen. Tack för det, bästa Drama!
Vilka härliga färger!
Hahaha! Här ska Drama snurra ut från mig och runt. Ni ser ju själva hur lyckliga vi blev när det funkade!!!
Dags för spåren, som gick alldeles utmärkt för samtliga inblandade, men innan det måste ju Xtra städa undan efter oss! Hon är helt bedårande och Sofia så jädrans duktig!
Väl hemma var det hårinpackningar, bad, schamponeringar mm som gällde för dottern, medan Björn och jag tog det lite lugnare. Sofia drog på fest och vi besök av bästa Nettan och Tarzan Mycket, mycket trevlig avslutning på det gamla året!
Hann t o m sitta ner en stund innan dom kom! Notera Björns urfåninga akvarium i TV:n... :)
Gott slut till er alla!
Vilken härlig dag, åhåhå, man blir härligt glad, åhåhå...
Long time, no seen - nu igen! Men det lär har varit Lucia, jul och lite sån´t sen sist... Vi tillbringade julafton på hemmaplan i all ensamhet, eftersom dom förvuxna barnen var på Teneriffa. Det var bara sambon, lilla mamsen och jag, vilket var underbart lugnt och trivsamt. Men när jag tittade efter lite mer noga så...
....så var vi ganska många! Inte en ledig sittplats någon enda stans, så sambon fick hålla till godo med den rakryggade stolen vid datorn.
Nu gjorde inte det så mycket, eftersom han passade på att bjuda på några jultruddeluttar på klarinetten - såhär julaftonen till ära. :D
Idag blev en sådär härligt, mysigt lyckad dag - som det liksom bara blir ibland. För min del började morgonen med att öppna på fritids sisådär runt 6.30. Jag gillar att vara först på jobbet, det ligger en så skön känsla av lugn över skolan och det är så puttrigt när ungarna börjar droppa in. Den tidiga morgonen förde dessutom med sig att jag kunde gå hem ganska tidigt, vilket inte heller är så vanligt.
Plockade upp dottern, som hade landat i Sverige efter semestertrippen, och vi stack till fotbollsplanen vid Kunskapsskolan och tränade lydnad med hela hundligan. Xtra var fullkomligt överlycklig att både få träffa älskade matte och träna! En riktigt söting är hon, den där lilla.
Elsa var som en galopphäst och skenade runt med stora språng och gjorde allt med ett strålande humör. Det blev lite apportering, rutan, fotposition, inkallning och lite så.
Drama har käkat piggelinpiller dom senaste 3,5 åren (alltså sen födseln) och kunde både ligga, sitta, stå mm mm på en och samma gång. Efter lite inledande ordningsregler, jobbade hon som en riktig liten pärla - som vanligt! Om hon inte vore hund, så skulle jag absolut hävda att hon ler när hon tränar!
Efter detta lyckade träningspass, fanns det fortfarande tid kvar av dagen, och då susade jag vidare till mitt nya tillhåll - gymmet!!! Ja, det låter osannolikt, men det är faktiskt så det är. Jag har varit jätteflitig sen strax innan jul och känner mig oerhört stolt - och stark förstås. Fascineras av dessa kubiker till män/pojkar i olika åldrar, som liksom inte kan "fälla in" armarna längs med kroppen pga musklerna, och gläds dock över att jag inte är lika stark som dom... ;)
Nu är jag hemma, klockan är inte kväll nu heller och badet väntar. Det snarkar två "mördarhundar" i sina gröna och rosa sängar, om en stund tittar bästa dottern förbi och ännu lite senare kommer bästa sonen hem!
Allt detta sammantaget = bra dag!
....så var vi ganska många! Inte en ledig sittplats någon enda stans, så sambon fick hålla till godo med den rakryggade stolen vid datorn.
Nu gjorde inte det så mycket, eftersom han passade på att bjuda på några jultruddeluttar på klarinetten - såhär julaftonen till ära. :D
Idag blev en sådär härligt, mysigt lyckad dag - som det liksom bara blir ibland. För min del började morgonen med att öppna på fritids sisådär runt 6.30. Jag gillar att vara först på jobbet, det ligger en så skön känsla av lugn över skolan och det är så puttrigt när ungarna börjar droppa in. Den tidiga morgonen förde dessutom med sig att jag kunde gå hem ganska tidigt, vilket inte heller är så vanligt.
Plockade upp dottern, som hade landat i Sverige efter semestertrippen, och vi stack till fotbollsplanen vid Kunskapsskolan och tränade lydnad med hela hundligan. Xtra var fullkomligt överlycklig att både få träffa älskade matte och träna! En riktigt söting är hon, den där lilla.
Elsa var som en galopphäst och skenade runt med stora språng och gjorde allt med ett strålande humör. Det blev lite apportering, rutan, fotposition, inkallning och lite så.
Drama har käkat piggelinpiller dom senaste 3,5 åren (alltså sen födseln) och kunde både ligga, sitta, stå mm mm på en och samma gång. Efter lite inledande ordningsregler, jobbade hon som en riktig liten pärla - som vanligt! Om hon inte vore hund, så skulle jag absolut hävda att hon ler när hon tränar!
Efter detta lyckade träningspass, fanns det fortfarande tid kvar av dagen, och då susade jag vidare till mitt nya tillhåll - gymmet!!! Ja, det låter osannolikt, men det är faktiskt så det är. Jag har varit jätteflitig sen strax innan jul och känner mig oerhört stolt - och stark förstås. Fascineras av dessa kubiker till män/pojkar i olika åldrar, som liksom inte kan "fälla in" armarna längs med kroppen pga musklerna, och gläds dock över att jag inte är lika stark som dom... ;)
Nu är jag hemma, klockan är inte kväll nu heller och badet väntar. Det snarkar två "mördarhundar" i sina gröna och rosa sängar, om en stund tittar bästa dottern förbi och ännu lite senare kommer bästa sonen hem!
Allt detta sammantaget = bra dag!
Oldies AND goodies på Hundmässan!
Det var ju en himmelens tur, att hundmässan föll in så lämpligt - precis när läsarna av bloggen började dala. Jag menar, då kan jag ju blogga lite om den - trots att jag inte ställer hund för egen del. Sen Facebbok dök upp i etern, tenderar ju bloggarna att hamna i skymundan, vilket inte förvånar mig särskilt mycket. Det är lättare och mer lättillgängligt med FB och det räcker ju utmärkt att lägga in en rad "Jag har tränat hund" typ.... Men som fan av bloggeriet blir det ju onekligen lite utarmande emellanåt.
Så nu ni, nu ska ni få vad ni tål gällande Hundmässan 2011 - eller inte! Det blir snarare en kavalkad av bra, mindre bra och rent dåliga bilder från dagen - rent allmänt. Jag ställer ju inte hund för egen del, men jag älskar Stora Stockholm, tycker att det är en riktig högtidsstund när jag kan åka dit! Det är lyxigt att kunna hänga med likasinnade under avslappnade former, titta på hundar av alla de raser, bara prata hund timme ut och timme in!
Det är dessutom den helgen på året, då man garanterat träffar dom man bara lyckas träffa någon gång/år - vilket är nog så viktigt!
Först då, hästägare Kerstin (som jag träffar betydligt oftare än en gång/år), bästa Erica, Kerstins vackra systerdotter Amanda med Luke, och så mina allra, allra bästa Eva och Anette (först suddigt, vilket jag tror att Eva uppskattar) och sen en mycket tydlig på min älskade Anette! <3<3<3
Sen är det förstås dom som man träffar mer frekvent - av olika orsaker...
Först och främst vän och kollega Bitte, därefter dom mycket nära kompisarna (tillika knäppgökarna) Marie och Vicktoria, sen dyker samma par upp igen - men tillsammans med bästa Eva Werther, som har hjälpt Östra LO ett antal gånger (hon är mycket värdefull) !!
Och så kommer det lite annat, liksom bara för att.... Det är gulligt, hundigt, roligt osv.
Deminas Viggo = SnyggViggo! I snöret hängde såklart favoriten Malin, men hon fastande inte på bild.
Petri ställde en väldigt läcker hanhund, som jag inte har namnet på just här och nu.
Och så alla dessa "moments" som man bara vill föreviga: En mellanschnauzer, en borderterrier (gudasöt), den lilla, lilla chihuahuan (vars matte berättade mycket intressant om en aktiv och livlig ras - tyvärr missförstådd), bostonterrier, trötta, trötta bassets efter en lång dag, härlig chowchow, om jag skulle ha en spets så skulle det vara en basenji... eller möjligen en shiba, imponerande ekipage - funktionshindrad och fin tollare som klok servicehund, en urhäftig bergshund med fascinerande päls och, till sist, Felicia med en charmerande, söt, liten långhårig kanintax.
Efter många, många timmar tillsammans med lånebarnet Felicia och alla andra, stapplade jag in här hemma och möttes (eller faktiskt inte alls) av två rottisbrudar, som varit på geocach med husse i Tyrestaskogarna i 6 timmar!!!! Heder åt sambon, som stretar på i allehanda skogar med våra kära rottisdamer. Just nu lever jag i någon form av lyxvärld, där jag mest sköter träningen. Kan tänka mig att Malin Baryard känner sig ungefär likadan, när hon traskar till stallet efter mockning och annat "krafs", får hästen "framkörd", kastar sig upp och kör igenom dagens hopprogram, sitter av och går direkt till duschen medan stalltjejen (i detta fall) tar om det kvarvarande arbetet.... Vi - som är lite "bättre" - tycker att ni är FANTASTISKA!!!!! Hihihi...
Nu måste jag lägga mig, för imorgon väntar hundträning (och rastning dessvärre), styrketräning av mig själv (nypremiär) samt arbete. Ujujujuuuuj, hur ska jag orka!?
Så nu ni, nu ska ni få vad ni tål gällande Hundmässan 2011 - eller inte! Det blir snarare en kavalkad av bra, mindre bra och rent dåliga bilder från dagen - rent allmänt. Jag ställer ju inte hund för egen del, men jag älskar Stora Stockholm, tycker att det är en riktig högtidsstund när jag kan åka dit! Det är lyxigt att kunna hänga med likasinnade under avslappnade former, titta på hundar av alla de raser, bara prata hund timme ut och timme in!
Det är dessutom den helgen på året, då man garanterat träffar dom man bara lyckas träffa någon gång/år - vilket är nog så viktigt!
Först då, hästägare Kerstin (som jag träffar betydligt oftare än en gång/år), bästa Erica, Kerstins vackra systerdotter Amanda med Luke, och så mina allra, allra bästa Eva och Anette (först suddigt, vilket jag tror att Eva uppskattar) och sen en mycket tydlig på min älskade Anette! <3<3<3
Sen är det förstås dom som man träffar mer frekvent - av olika orsaker...
Först och främst vän och kollega Bitte, därefter dom mycket nära kompisarna (tillika knäppgökarna) Marie och Vicktoria, sen dyker samma par upp igen - men tillsammans med bästa Eva Werther, som har hjälpt Östra LO ett antal gånger (hon är mycket värdefull) !!
Och så kommer det lite annat, liksom bara för att.... Det är gulligt, hundigt, roligt osv.
Deminas Viggo = SnyggViggo! I snöret hängde såklart favoriten Malin, men hon fastande inte på bild.
Petri ställde en väldigt läcker hanhund, som jag inte har namnet på just här och nu.
Och så alla dessa "moments" som man bara vill föreviga: En mellanschnauzer, en borderterrier (gudasöt), den lilla, lilla chihuahuan (vars matte berättade mycket intressant om en aktiv och livlig ras - tyvärr missförstådd), bostonterrier, trötta, trötta bassets efter en lång dag, härlig chowchow, om jag skulle ha en spets så skulle det vara en basenji... eller möjligen en shiba, imponerande ekipage - funktionshindrad och fin tollare som klok servicehund, en urhäftig bergshund med fascinerande päls och, till sist, Felicia med en charmerande, söt, liten långhårig kanintax.
Efter många, många timmar tillsammans med lånebarnet Felicia och alla andra, stapplade jag in här hemma och möttes (eller faktiskt inte alls) av två rottisbrudar, som varit på geocach med husse i Tyrestaskogarna i 6 timmar!!!! Heder åt sambon, som stretar på i allehanda skogar med våra kära rottisdamer. Just nu lever jag i någon form av lyxvärld, där jag mest sköter träningen. Kan tänka mig att Malin Baryard känner sig ungefär likadan, när hon traskar till stallet efter mockning och annat "krafs", får hästen "framkörd", kastar sig upp och kör igenom dagens hopprogram, sitter av och går direkt till duschen medan stalltjejen (i detta fall) tar om det kvarvarande arbetet.... Vi - som är lite "bättre" - tycker att ni är FANTASTISKA!!!!! Hihihi...
Nu måste jag lägga mig, för imorgon väntar hundträning (och rastning dessvärre), styrketräning av mig själv (nypremiär) samt arbete. Ujujujuuuuj, hur ska jag orka!?
Åh, vad jag ÄLSKAR min lilla ärta!!!!
Och så var det träningsdags igen!!! Det är så himlans roligt när det finns rejält med tid för hundträning och man liksom känner att man är på "G". Nu har jag haft förmånen att återigen ha en helg fylld av hundträning med en massa mysiga kompisar. I love it!!!!
Idag mötte jag upp Vicktoria vid 11-tiden på Värmdö BK - Marie anslöt sig något senare till sällskapet. Jag lade ett kortare spår till Tarzan, som bor hos oss tills på tisdag, och sen var det lydnadsdags för Drama och mig. Vicktoria hade redan kommit ut på plan med Beckie och Dixie, och det är alltid nyttigt för fröken Spjutspets att ha lite andra jyckar i närheten.
Titta, matte, Dixie har minsann spanat in mig....
....men jag tittar bara på min matte, jag, som den lilla ängel jag är!
Eller också tittar jag intresserat på när den äldre och klokare Beckie tränar.
Söt?! Näe, inte så värst - och inte är hon någon ängel heller! :)
Så kom vi då igång med träningen och det gick sådär superbra som det gör emellanåt - och dessutom ganska ofta med liten Drama. Maken till samarbetsvillig hund får man nog leta efter. Eller som Vickan sa: Man ser i hennes ögon att hon verkligen vill, bara vi förklarar hur!
Vi nöter ju på med rutan, och idag föreslog Vicktoria att vi skulle prova med target, vilket vi också gjorde. Efter några gånger hade Drama greppat konceptet och tryckte till den där jädrans target-plattan så det rök ur öronen! Där vilar då sannerligen inga halta symaskinstangenter inte (va - har ni inte hört uttrycket förut)!
Liten Ärta under träningspass.
Naturligtvis körde vi fritt följ också. Hon går lite för långt fram, men det är inget som jag orkar lägga ner en massa tid på att korrigera. Tävla lydnad får vi ju inte göra och skulle vi ha turen att få starta i rallylydnad, så är det inte ett problem med positionen. Jag är mest lycklig över den fina kontakten, jag!
Apportering stod också på schemat och här lyckades Vicktoria fånga en härlig, flygande Drama på väg mot apportbocken. Den symboliserar verkligen hela hennes underbara personlighet - fart och fläkt, lycklig och fri!
När jag tittar på bilder från våra träningar, så inser jag att jag ler stort på nästan varendaste foto, och det är faktiskt precis så jag känner. Att leva och träna tillsammans med Drama, kan få vem som helst att känna glädje. Hon är som ett kvicksilver med en vänlig och glad personlighet i kombination med arbetslust och vilja att vara till lags. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi aldrig uppfattar hennes dövhet som ett hinder.
Sen var det gamle Trazan Bananessons tur att trampa runt i spårskogen. Han var så himla ivrig, så till en början stod jag fastvirad med spårlinan runt fötterna, med hunden ifråga hade hunnit springa både upp och ner för en bergknalle, rundat en och annan tall, skenat genom ett buskage och tillbaka innan vi ens kommit 10 m. Men sen kom vi igång så fint, så fint och tog oss till slutet utan problem. Jag gillar verkligen Tarzan! Han har varit extrahund hos oss under hela sitt 9-åriga liv och han är del av vår familj. <3
Avslutade eftermiddagen med styrelsemöte tillsammans med tjejerna i Östra LO och det var så roligt att alla kunde vara på plats. Tack för ert engagemang, raringar!
Nu middag och tidig, tidig "hopp i säng"! :)
Idag mötte jag upp Vicktoria vid 11-tiden på Värmdö BK - Marie anslöt sig något senare till sällskapet. Jag lade ett kortare spår till Tarzan, som bor hos oss tills på tisdag, och sen var det lydnadsdags för Drama och mig. Vicktoria hade redan kommit ut på plan med Beckie och Dixie, och det är alltid nyttigt för fröken Spjutspets att ha lite andra jyckar i närheten.
Titta, matte, Dixie har minsann spanat in mig....
....men jag tittar bara på min matte, jag, som den lilla ängel jag är!
Eller också tittar jag intresserat på när den äldre och klokare Beckie tränar.
Söt?! Näe, inte så värst - och inte är hon någon ängel heller! :)
Så kom vi då igång med träningen och det gick sådär superbra som det gör emellanåt - och dessutom ganska ofta med liten Drama. Maken till samarbetsvillig hund får man nog leta efter. Eller som Vickan sa: Man ser i hennes ögon att hon verkligen vill, bara vi förklarar hur!
Vi nöter ju på med rutan, och idag föreslog Vicktoria att vi skulle prova med target, vilket vi också gjorde. Efter några gånger hade Drama greppat konceptet och tryckte till den där jädrans target-plattan så det rök ur öronen! Där vilar då sannerligen inga halta symaskinstangenter inte (va - har ni inte hört uttrycket förut)!
Liten Ärta under träningspass.
Naturligtvis körde vi fritt följ också. Hon går lite för långt fram, men det är inget som jag orkar lägga ner en massa tid på att korrigera. Tävla lydnad får vi ju inte göra och skulle vi ha turen att få starta i rallylydnad, så är det inte ett problem med positionen. Jag är mest lycklig över den fina kontakten, jag!
Apportering stod också på schemat och här lyckades Vicktoria fånga en härlig, flygande Drama på väg mot apportbocken. Den symboliserar verkligen hela hennes underbara personlighet - fart och fläkt, lycklig och fri!
När jag tittar på bilder från våra träningar, så inser jag att jag ler stort på nästan varendaste foto, och det är faktiskt precis så jag känner. Att leva och träna tillsammans med Drama, kan få vem som helst att känna glädje. Hon är som ett kvicksilver med en vänlig och glad personlighet i kombination med arbetslust och vilja att vara till lags. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi aldrig uppfattar hennes dövhet som ett hinder.
Sen var det gamle Trazan Bananessons tur att trampa runt i spårskogen. Han var så himla ivrig, så till en början stod jag fastvirad med spårlinan runt fötterna, med hunden ifråga hade hunnit springa både upp och ner för en bergknalle, rundat en och annan tall, skenat genom ett buskage och tillbaka innan vi ens kommit 10 m. Men sen kom vi igång så fint, så fint och tog oss till slutet utan problem. Jag gillar verkligen Tarzan! Han har varit extrahund hos oss under hela sitt 9-åriga liv och han är del av vår familj. <3
Avslutade eftermiddagen med styrelsemöte tillsammans med tjejerna i Östra LO och det var så roligt att alla kunde vara på plats. Tack för ert engagemang, raringar!
Nu middag och tidig, tidig "hopp i säng"! :)
Rallylydnad och vänskapsförening.... :)
Nämen hejsan alla, nu var det ett tag sen igen. Jag inleder med denna vänskapsförening som jag planerar att starta - NOOOOOT! Blev så himla full i skratt igår, när jag, för typ enda gång någonsin på FB, föll för frestelsen att kopiera ett inlägg. Som ni vet, så handlade det om en vänskapsring och och det väckte uppenbarligen starka känslor.... Jag tackar så hjärtligt för alla "gilla"-tryckningar och vill bara säga att jag tycker om er också - jättemycket! Dock lovar jag att aldrig mer göra något liknande - det är ju inte så att jag går runt och undrar om någon tycker om mig! Och nu hoppas jag att ev läsare förstår ironin och humorn i detta. :)
Under den gångna veckan har jag hunnit med både ditt och datt, vilket har varit trevligt. Jag har jobbat lite på extrajobbet, och det är jätteroligt. Jag har tränat lydnad med Elsa och Drama på en liten fotbollsplan, tillsammans med barn från en förskoleklass (=bra reklam för rasen). Jag har fikat med Elsas uppfödare, Ingela, till mitt i natten. Jag har haft "badlakanssnärt-krig" med grabbarna i klassen efter idrotten. Jag har ätit middag med kollega/vän Bitte efter jobbet osv, osv, osv. Som en röd tråd genom hela veckan, har mitt nyväckte intresse för rallylydnad gått coh jag har läst böcker, studerat skyltar, jagat kurser mm.
Igår em loggade Elsa ut och åkte till extrafamiljen (bl a på Skattjakt, eftersom hon har fyllt 9 år) och i samma veva passade Tarzan på att logga in hos sin extrafamilj, dvs hos oss! Matte och syrran är i London och roar sig, minsann!
Razzmatazz Ulveus, 9,5 år.
Imorse stod lydnadsträning på schemat för kära fröken Fis och mig. Vi hade bestämt med Bitte/Frazer och - förhoppningsvis - Annika/Basse, Elin och Moa (om dom hann). Drama och jag var först på plats och hann köra rutan, inkallning med ställande och fritt följ innan Bitte dök upp. Därefter kastade vi oss över rallylydnadens ädla konst - så gott vi nu kunde (hade dock en bok att läsa ur). Det var väldigt skönt när Annika faktiskt dök upp och kunde styra upp det hela lite....
Inte vet jag, men Drama känns ju som klippt och skuren för den här typen av träning. Snurrar jag 360 grader, så gör hon detsamma utan att blinka, om jag vill att hon snurrar åt ena hållet medan jag snurrar åt det andra, så gör hon det också, ska vi traska runt koner i olika varianter, så gör hon det med!
Jag ska verkligen kolla upp detta med ev möjlighet att tävla i denna gren! Både Ärtan och jag tycker att det är jätteroligt och lagom avspänt (åtminstone för mig) för att kännas behagligt!
Efter träning och långpromenad med sambon, gällande Tarzan, var det dags för adventskaffe hos kära mamsen tillsammans med famlijen. Familjen är spretig och bångstyrig men det är alltid trevligt när vi lyckas ses.
Imorgon gäller träning i olika former på Värmdö BK och efter det kallar Östra LO:s styrelse till möte. Vi hörs snart igen!
Under den gångna veckan har jag hunnit med både ditt och datt, vilket har varit trevligt. Jag har jobbat lite på extrajobbet, och det är jätteroligt. Jag har tränat lydnad med Elsa och Drama på en liten fotbollsplan, tillsammans med barn från en förskoleklass (=bra reklam för rasen). Jag har fikat med Elsas uppfödare, Ingela, till mitt i natten. Jag har haft "badlakanssnärt-krig" med grabbarna i klassen efter idrotten. Jag har ätit middag med kollega/vän Bitte efter jobbet osv, osv, osv. Som en röd tråd genom hela veckan, har mitt nyväckte intresse för rallylydnad gått coh jag har läst böcker, studerat skyltar, jagat kurser mm.
Igår em loggade Elsa ut och åkte till extrafamiljen (bl a på Skattjakt, eftersom hon har fyllt 9 år) och i samma veva passade Tarzan på att logga in hos sin extrafamilj, dvs hos oss! Matte och syrran är i London och roar sig, minsann!
Razzmatazz Ulveus, 9,5 år.
Imorse stod lydnadsträning på schemat för kära fröken Fis och mig. Vi hade bestämt med Bitte/Frazer och - förhoppningsvis - Annika/Basse, Elin och Moa (om dom hann). Drama och jag var först på plats och hann köra rutan, inkallning med ställande och fritt följ innan Bitte dök upp. Därefter kastade vi oss över rallylydnadens ädla konst - så gott vi nu kunde (hade dock en bok att läsa ur). Det var väldigt skönt när Annika faktiskt dök upp och kunde styra upp det hela lite....
Inte vet jag, men Drama känns ju som klippt och skuren för den här typen av träning. Snurrar jag 360 grader, så gör hon detsamma utan att blinka, om jag vill att hon snurrar åt ena hållet medan jag snurrar åt det andra, så gör hon det också, ska vi traska runt koner i olika varianter, så gör hon det med!
Jag ska verkligen kolla upp detta med ev möjlighet att tävla i denna gren! Både Ärtan och jag tycker att det är jätteroligt och lagom avspänt (åtminstone för mig) för att kännas behagligt!
Efter träning och långpromenad med sambon, gällande Tarzan, var det dags för adventskaffe hos kära mamsen tillsammans med famlijen. Familjen är spretig och bångstyrig men det är alltid trevligt när vi lyckas ses.
Imorgon gäller träning i olika former på Värmdö BK och efter det kallar Östra LO:s styrelse till möte. Vi hörs snart igen!
Bring the Tomte on!
Är ju ensam hemma i helgen och fick plötsligt en helt ledig dag i hemmets lugna vrå. Mycket märkligt, väldigt skönt och något långtråkigt... Hur som haver, så betydde det ju att adventspysslet kom upp i tid och jag kan vakna i lugn och harmoni - nöjd med min husmoderliga planering - imorgon bitti. Då ska jag traska iväg till extrajobbet för ett dygns extraknäck och kommer att kunna fokusera på det och slippa grubbla på hur i herrans namn alla stackars undangömda tomtar mår, sådär på första advent!
Vardagsrumsbordet får gå i grönt.
Min vackra spetshistoria - dock tveksam om masken i bakgrunden passar eller inte...
Skänken i köket.
Matplatsen.
Hallbyrån, med julklappen (förra årets) från sonen i fokus. Numera undrar jag vem som använder "los mobilos" mest - han eller jag!
Lilla fönstret i sovrummet. Den här gillar jag skarpt!
Och så två små varianter i badrummet "bara för att", liksom!
Nu känner jag mig helt färdigjulpyntad, förutom favoriten - julgranen!!!! Gillar absolut mys med ljus och så, men är inte sådär överförtjust i alltför mycket "dutt". Men det kan ju hänga ihop med att jag inte är något julfreak heller.... :)
Hoppas att ni alla får en härlig första advent!
Vardagsrumsbordet får gå i grönt.
Min vackra spetshistoria - dock tveksam om masken i bakgrunden passar eller inte...
Skänken i köket.
Matplatsen.
Hallbyrån, med julklappen (förra årets) från sonen i fokus. Numera undrar jag vem som använder "los mobilos" mest - han eller jag!
Lilla fönstret i sovrummet. Den här gillar jag skarpt!
Och så två små varianter i badrummet "bara för att", liksom!
Nu känner jag mig helt färdigjulpyntad, förutom favoriten - julgranen!!!! Gillar absolut mys med ljus och så, men är inte sådär överförtjust i alltför mycket "dutt". Men det kan ju hänga ihop med att jag inte är något julfreak heller.... :)
Hoppas att ni alla får en härlig första advent!
Grattis Elsa, 9 år idag!
Facebook i all ära, men egentligen tycker jag att det hör bloggen till, att gratulera ålderdamen Gårdvarens When I kiss the Teacher, alias Elsa, på hennes 9-åriga högtidsdag. Nu är hon ju fullständigt nerlusad med "grattisar" på FB, så detta är helt överflödigt, men rätt ska vara rätt! :)
Alltså - ett fyrfaldigt leve för vår Elsa idag! Ja, må hon leva, ja, må hon leva.......
Här är drottningen 7 år gammal och något mindre grå - men lika pigg nu som då!
Alltså - ett fyrfaldigt leve för vår Elsa idag! Ja, må hon leva, ja, må hon leva.......
Här är drottningen 7 år gammal och något mindre grå - men lika pigg nu som då!
Jag = mycket duktig hundägare (för att sno ett uttryck från Sara)!
Precis så är det - alltså som rubriken helt enkelt konstaterar. Har ju haft en extremt flitig helg och fortsatte i samma idoga anda idag. Istället för att sova bort förmiddagen (vilket är otroligt lockande ibland), slet jag mig loss från Vakna med the Voice-fördärvet, åt frukost och drog iväg till Erstavik för hundträning. Idag var jag helt ensam, vilket först kändes lite trist, men sen blev sådär alldeles underbart avkopplande och härligt.
Började med att lägga spår åt Drama och Xtra (Elsa var rätt så trött efter en intensiv helg hos Caroline och familjen, så hon fick avstå idag). Xtra fick ett rätt så långt spår med endast ett slut, medan Drama fick ett något kortare, trixigt med ett gäng udda apporter.
I väntan på spåren passade jag på att köra lite rallylydnadsövningar med lilla ärtan. Hon var verkligen sjukt PÅ, och blev nästan lite överladdad. Det är roligt att se vilken glädje det för med sig, att matte inte går - stel som en pinne - utan bjuder på mycket kroppsspråk, tjo och tjim! Nu är ju jag inte, på något sätt, specialist på rallylydnad, så sitt nu inte där och bli förbaskade. Tycker bara att det verkligen är roligt att hitta något som Drama och jag kanske kan få gå på kurs i och förkovra oss lite i något nytt. Och att det är en träningsform som passar fröken Fis, är det definitivt ingen tvekan om!
Efter detta traskade hela flocken och jag upp till skyddsvärnet som ligger i närheten och körde lite uppletande. Det är så kul att kunna utnyttja värnet och gömma grejer i små skrymslen och vrår och det är en ovan miljö för hundarna. Elsa var först ut och jobbade på, glad som en lärka, med alla apporter in. Dessvärre såg jag sen att hon var halt, så nu får det bli lite vila och korta promenader. Primadonnan fyller nämligen 9 år på torsdag och då måste hon ju vara i form!
Januari 2011 - vadå snö?! Men Elsa håller ångan uppe. :)
Xtra körde "full rulle, kanelbulle" och hann både runt och upp på värnet, innan hon sansade sig och hittade allt så fint, så fint. Ärtan (dvs Drama) stod och galopperade på stället en stund innan hon kom iväg, men därefter gick det bra. Allting in, snyggt och prydligt, bortsett från att hon passerade matte med en sisådär två-tre meter varje avlämning, pga fart.
Sen var det spårdags och Xtra var först ut. Det var ganska svårt, med mycket dofter och sandmark, men hon nötte på som den lilla iller hon är. Lite fel på några ställen blev det, men hon hittade såklart rätt till slut och gjorde ett superbra spårarbete! Sofia har verkligen fått sig en liten pärla, hon! <3
Och så var det Dramas tur, och idag tog hon revansch för gårdagens mediokra jobb i spåret. Jag gick där i slutändan på linan och konstaterade, för första gången i mitt hundliv, att jag faktiskt behöver ett par handskar när jag spårar med den där fröken Fis. Inget märkvärdigt med det - snarare en reflektion över hur olika saker och ting ser ut, beroende på individ och lite så. Vi kom i mål med alla knasiga apporter plus slut och då var faktiskt Drama trött!
När jag gick till jobbet, lämnade jag tre snarkande hundar efter mig och det kändes verkligen härligt. Nu är det kväll, sambon har överraskat med lite festmiddag och jag måste liksom kila till köket. Känner mig extremt nöjd med hundarbetet på sistone i alla fall! :)
Började med att lägga spår åt Drama och Xtra (Elsa var rätt så trött efter en intensiv helg hos Caroline och familjen, så hon fick avstå idag). Xtra fick ett rätt så långt spår med endast ett slut, medan Drama fick ett något kortare, trixigt med ett gäng udda apporter.
I väntan på spåren passade jag på att köra lite rallylydnadsövningar med lilla ärtan. Hon var verkligen sjukt PÅ, och blev nästan lite överladdad. Det är roligt att se vilken glädje det för med sig, att matte inte går - stel som en pinne - utan bjuder på mycket kroppsspråk, tjo och tjim! Nu är ju jag inte, på något sätt, specialist på rallylydnad, så sitt nu inte där och bli förbaskade. Tycker bara att det verkligen är roligt att hitta något som Drama och jag kanske kan få gå på kurs i och förkovra oss lite i något nytt. Och att det är en träningsform som passar fröken Fis, är det definitivt ingen tvekan om!
Efter detta traskade hela flocken och jag upp till skyddsvärnet som ligger i närheten och körde lite uppletande. Det är så kul att kunna utnyttja värnet och gömma grejer i små skrymslen och vrår och det är en ovan miljö för hundarna. Elsa var först ut och jobbade på, glad som en lärka, med alla apporter in. Dessvärre såg jag sen att hon var halt, så nu får det bli lite vila och korta promenader. Primadonnan fyller nämligen 9 år på torsdag och då måste hon ju vara i form!
Januari 2011 - vadå snö?! Men Elsa håller ångan uppe. :)
Xtra körde "full rulle, kanelbulle" och hann både runt och upp på värnet, innan hon sansade sig och hittade allt så fint, så fint. Ärtan (dvs Drama) stod och galopperade på stället en stund innan hon kom iväg, men därefter gick det bra. Allting in, snyggt och prydligt, bortsett från att hon passerade matte med en sisådär två-tre meter varje avlämning, pga fart.
Sen var det spårdags och Xtra var först ut. Det var ganska svårt, med mycket dofter och sandmark, men hon nötte på som den lilla iller hon är. Lite fel på några ställen blev det, men hon hittade såklart rätt till slut och gjorde ett superbra spårarbete! Sofia har verkligen fått sig en liten pärla, hon! <3
Och så var det Dramas tur, och idag tog hon revansch för gårdagens mediokra jobb i spåret. Jag gick där i slutändan på linan och konstaterade, för första gången i mitt hundliv, att jag faktiskt behöver ett par handskar när jag spårar med den där fröken Fis. Inget märkvärdigt med det - snarare en reflektion över hur olika saker och ting ser ut, beroende på individ och lite så. Vi kom i mål med alla knasiga apporter plus slut och då var faktiskt Drama trött!
När jag gick till jobbet, lämnade jag tre snarkande hundar efter mig och det kändes verkligen härligt. Nu är det kväll, sambon har överraskat med lite festmiddag och jag måste liksom kila till köket. Känner mig extremt nöjd med hundarbetet på sistone i alla fall! :)
Superhärlig helg med hundträning, geocach och friluftsliv i kubik och kvadrat!
Nu har jag verkligen haft två helt suveräna helger efter varandra - det är minsann inte alltid det är så turligt. Och fördelen med att närma sig pensionen (visserligen en sisådär 12-15 år tills dess, men det är i alla fall mindre 30..) är att man då kan ha sån´a här dagar mest hela tiden! Jag skulle utan några som helst problem, kunna tillbringa en stor del av livet, med att lägga spår, träna lite lydnad, köra sök, sitta på en sten med kaffemugg i näven osv - det är väl livskvalitet om något. Men det är klart - det bygger kanske på att man är hundidiot eller vansinnigt förtjust i natur. Tänkte inte på det, som Peter Dalle sa i något komikerprogram för 100 år sen (ytterligare ett tecken på min höga ålder)!!!!
Och vid det här laget är det säkert några som som har slutat läsa, för dom tror att jag har drabbats av obestämbar förvirring. Det är bäst att jag går in på "pudelns (rottweilerns) kärna" och berättar om själva helgen på direkten.
Igår morse sa jag farväl till sambo och Xtra-hunden, som skulle ta sig en geocach-tur på ca 1,5 mil. Om ni undrar vad geocach är, så kan jag berätta - i högst förenklade ordalag - att det handlar om att leta reda på små "skatter" som är gömda på alla möjliga ställen i både natur och storstäder. Det förekommer över hela världen. Som hundägare tycker jag att det är roligt, eftersom det går utmärkt att kombinera med promenader och så. Är dessutom lite spännande att leta efter den däringa lilla lådan (eller vad det nu är) - ungefär som kurragömma.... :)
Här försvinner dom iväg, med ryggsäcken fullpackad med grillar, korvar, varm glögg och något grisöra.
Själv fortsatte jag vägen fram ytterligare en bit, där jag träffade Annika och alla hennes jyckar. Vi började med ängsspår åt Drama och Basil, vilket gick jättebra för Basse. Drama har nog inte spårat så okoncentrerat på länge - dert var näsa i sorkhål, krumsprång, jakthundsmarkeringar, oj, där låg en apport osv, osv. Men vad gör det egentligen, när man har en hund som 99 gånger av 100 gör sitt allra bästa?! Inte ett dugg om ni frågar mig!
Dramas spår med fyra pinnar och favoritleksaken som slut, Basses spår med tre pinnar och en liten, diskret hästleksak som slut!
Även Drama (eller snarare naturligtvis) blev galet förtjust i den "lilla" leksaken! Det är helt ok, i och för sig, jag bara undrar hur man ska kunna stoppa undan den i jackan/västen eller vad man nu har för ytterplagg på sig?!
Efter spåren förflyttade vi oss till åkrarna vid båtklubben för lydnad i olika former. Annika har börjat köra rallylydnad med sin ena tik, Elin, och jag är jättenyfiken på det. Känns som om det vore något för Drama, då det belönas att man använder kroppsspråk, belöning mm. Det är ju liksom precis det som vi håller på med - lilla pärlan och jag.
Annika och Elin tränar momentet "Front", vilket säkert anses löjligt i IPO-kretsar, men kan vara nog så besvärligt att lära in för en lydnadshund. Hur som helst så var dom jätteduktiga. Jag blev djupt imponerad av en moment som kallas "Tysken", vilket är den gamla ingången vid inkallning. Det är inte så att momentet i sig kanske är så uppseendeväckande, men med min totala oförmåga att göra många saker samtidigt i hundträningen, så det otroligt coolt ut! Jag funkar ju ungefär som så, att en person måste stå bredvid och säga: Nu ska du kasta bollen! Nu ska du klappa hunden! Och att få in ett moment där Drama och jag ska snurra och gå åt olika håll och sen lyckas mötas, känns snudd på orealistisk.... PS. Vi provade - men utan koppel - och det gick faktiskt hyfsat! DS.
Passar på att lägga in ett par bilder på Annikas andra hundar också:
Underbart grånande Moa, 11 år!
Vackra Basil - en jättetrevlig hane från Pia Iharanta!
Drama och jag provade lite rallylydnad och hon känns ju som klippt och skuren för denna gren! Mycket sprall och kroppsspråk, lek och bus passar ju fröken Fis som handen i handsken. Hon följde mig hur enkelt som helst, med ständigt viftande svans och ögonkontakt. Det var till och med så Annika undrade hur sjutton vi har lyckats med detta och sanningen är, att jag vet inte riktigt. Som jag ser det, så är det Dramas förtjänst, men jag har säkert gjort några rätt, jag med. Som lök på laxen passade vi även på att köra lite "Rutan" samt metallapport, vilket funkade bra - dock inte lika spänstigt som förra helgen. Ögon började gå i kors på den fyrbenta, så vi höll en ganska låg profil. Sammantaget kan man säga att hon är en riktig liten ärta, den där Keeponix Drama!
Gårdagskvällen blev lugn, med god middag, hundkel och myyysiga samtal med sonen - som plötsligt känns vuxen.
Och så var det söndag - dvs idag:
Efter 12 timmars otroligt skön sömn, vaknade sambon och jag, som små nyponrosor, fyllda av förväntan inför dagen. Näe, vänta nu - det där var nog början på en saga.... Men vi sov i alla fall 12 timmar! Drama och Xtra startade med att brottas några varv, medan vi fixade frukost och packade ryggsäcken. Idag tänkte vi oss till vackra Gålö, där vi minsann skulle hitta några cachar!
Jag var laddad till tänderna, eftersom jag är en riktig rookie i jämförelse med Björn. Det är för all del inte ett dugg konstigt, eftersom det är han som går med gps:en i näven och vet precis var man ska leta.... Första stoppet var vid Jättegrytorna på väg ut mot Gålö Havsbad.
Say no more...
Ha! Min första cach hittad och jag känner mig ungefär som jag är 6 år! Den är dessutom fylld med små roliga grejer, varpå jag byter till mig en alldeles nödvändig flodhäst som sjunger. ;)
Fylld av stolthet och segervisshet drar vi vidare till havsbadet, där vi parkerar och börjar vår vandring runt Havtornsudden. Vi har gått där många, många gånger och det är verkligen otroligt vackert. Drama och Xtra var, helt uppenbart, opåverkade av gårdagen och for som två galningar i skog och mark!
Nyss utsläppta ur bilen. Visst ser dom stela och eländiga ut?!
Drama väntar på att lillasyrran ska dyka upp.
Efter mycket strävan och klättrande, når man dessa stränder.
Lite känsla av grekisk klapperstensstrand.
Sambo och Xtra spanar ut över Mysingen.
Lilla ärtan D är liksom bara söt.
Skål på er alla! Kaffe och lussebulle sitter fint efter några timmars farande i skogen.
Nämen, har jag inte hittat cach nr 2 denna dag! Jättelätt att kolla med sällskap av dessa två intressenter!
Xtra står plötsligt uppflugen på en stor trädstam. Hade bästa fotochansen, men hunden är för snabb. Detta får duga!
Vi kämpade, vi klättrade, vi halkade för att ta oss fram på denna vandring - hela tiden med dessa små gömda hemligheter för ögonen. Efter en överdos av frisk luft, kom vi till ställe nr 3 och där letade sambon och Xtra på som tokar, medan jag vilade och Drama försökte bada - dock utan framgång!
En mardröm för en människa med höjdskräck - typ jag!
Dom stretar på över klipporna...
Har vi verkligen gått rätt väg?
Kan det vara så att cachen finns på Dalarö långt där borta i fjärran?
Eller lite mer närbeläget? Tur att Xtra är med och letar!
Som sagt, inget blev funnet och vi fortsatte vår vandring tillbaka mot bilen. Många km var det och lite trötta började vi bli. Men det är så vackert där ute i havsbandet, att stegen onekligen blir lite lättare.
Fantastisk ekbacke i havsbandet.
Har ingen aning om vad denna gård heter, men bevisligen har något segt sjöfolk bott här i forna tider.
Tydligen blev det bråttom iväg, eftersom plogen och harven (?) står kvar....
Björn och Drama håller god fart förbi båthuset.
Sista viken som vi ska passera - långt därborta skymtar Skälåkers Båtklubb.
På vägen hem lyckades Björn hitta en cach vid runhällen på Dalarövägen, och då blev även han nöjd. Efter lite shopping i den närbelägna matbutiken, landade vi hemma efter en riktig heldag i naturen. Jag känner mig verkligen sjukt nöjd med den här helgen! Jag har hunnit träna Drama ordentligt, umgåtts med sambon, bara njutit av att vara ledig, sovit rejält och gott samt gjort lite småkul pyssel. Ser dessutom fram emot en vecka där jag hinner träna hund rejält! Börjar imorgon med spår till alla tre bruttisarna....
Och vid det här laget är det säkert några som som har slutat läsa, för dom tror att jag har drabbats av obestämbar förvirring. Det är bäst att jag går in på "pudelns (rottweilerns) kärna" och berättar om själva helgen på direkten.
Igår morse sa jag farväl till sambo och Xtra-hunden, som skulle ta sig en geocach-tur på ca 1,5 mil. Om ni undrar vad geocach är, så kan jag berätta - i högst förenklade ordalag - att det handlar om att leta reda på små "skatter" som är gömda på alla möjliga ställen i både natur och storstäder. Det förekommer över hela världen. Som hundägare tycker jag att det är roligt, eftersom det går utmärkt att kombinera med promenader och så. Är dessutom lite spännande att leta efter den däringa lilla lådan (eller vad det nu är) - ungefär som kurragömma.... :)
Här försvinner dom iväg, med ryggsäcken fullpackad med grillar, korvar, varm glögg och något grisöra.
Själv fortsatte jag vägen fram ytterligare en bit, där jag träffade Annika och alla hennes jyckar. Vi började med ängsspår åt Drama och Basil, vilket gick jättebra för Basse. Drama har nog inte spårat så okoncentrerat på länge - dert var näsa i sorkhål, krumsprång, jakthundsmarkeringar, oj, där låg en apport osv, osv. Men vad gör det egentligen, när man har en hund som 99 gånger av 100 gör sitt allra bästa?! Inte ett dugg om ni frågar mig!
Dramas spår med fyra pinnar och favoritleksaken som slut, Basses spår med tre pinnar och en liten, diskret hästleksak som slut!
Även Drama (eller snarare naturligtvis) blev galet förtjust i den "lilla" leksaken! Det är helt ok, i och för sig, jag bara undrar hur man ska kunna stoppa undan den i jackan/västen eller vad man nu har för ytterplagg på sig?!
Efter spåren förflyttade vi oss till åkrarna vid båtklubben för lydnad i olika former. Annika har börjat köra rallylydnad med sin ena tik, Elin, och jag är jättenyfiken på det. Känns som om det vore något för Drama, då det belönas att man använder kroppsspråk, belöning mm. Det är ju liksom precis det som vi håller på med - lilla pärlan och jag.
Annika och Elin tränar momentet "Front", vilket säkert anses löjligt i IPO-kretsar, men kan vara nog så besvärligt att lära in för en lydnadshund. Hur som helst så var dom jätteduktiga. Jag blev djupt imponerad av en moment som kallas "Tysken", vilket är den gamla ingången vid inkallning. Det är inte så att momentet i sig kanske är så uppseendeväckande, men med min totala oförmåga att göra många saker samtidigt i hundträningen, så det otroligt coolt ut! Jag funkar ju ungefär som så, att en person måste stå bredvid och säga: Nu ska du kasta bollen! Nu ska du klappa hunden! Och att få in ett moment där Drama och jag ska snurra och gå åt olika håll och sen lyckas mötas, känns snudd på orealistisk.... PS. Vi provade - men utan koppel - och det gick faktiskt hyfsat! DS.
Passar på att lägga in ett par bilder på Annikas andra hundar också:
Underbart grånande Moa, 11 år!
Vackra Basil - en jättetrevlig hane från Pia Iharanta!
Drama och jag provade lite rallylydnad och hon känns ju som klippt och skuren för denna gren! Mycket sprall och kroppsspråk, lek och bus passar ju fröken Fis som handen i handsken. Hon följde mig hur enkelt som helst, med ständigt viftande svans och ögonkontakt. Det var till och med så Annika undrade hur sjutton vi har lyckats med detta och sanningen är, att jag vet inte riktigt. Som jag ser det, så är det Dramas förtjänst, men jag har säkert gjort några rätt, jag med. Som lök på laxen passade vi även på att köra lite "Rutan" samt metallapport, vilket funkade bra - dock inte lika spänstigt som förra helgen. Ögon började gå i kors på den fyrbenta, så vi höll en ganska låg profil. Sammantaget kan man säga att hon är en riktig liten ärta, den där Keeponix Drama!
Gårdagskvällen blev lugn, med god middag, hundkel och myyysiga samtal med sonen - som plötsligt känns vuxen.
Och så var det söndag - dvs idag:
Efter 12 timmars otroligt skön sömn, vaknade sambon och jag, som små nyponrosor, fyllda av förväntan inför dagen. Näe, vänta nu - det där var nog början på en saga.... Men vi sov i alla fall 12 timmar! Drama och Xtra startade med att brottas några varv, medan vi fixade frukost och packade ryggsäcken. Idag tänkte vi oss till vackra Gålö, där vi minsann skulle hitta några cachar!
Jag var laddad till tänderna, eftersom jag är en riktig rookie i jämförelse med Björn. Det är för all del inte ett dugg konstigt, eftersom det är han som går med gps:en i näven och vet precis var man ska leta.... Första stoppet var vid Jättegrytorna på väg ut mot Gålö Havsbad.
Say no more...
Ha! Min första cach hittad och jag känner mig ungefär som jag är 6 år! Den är dessutom fylld med små roliga grejer, varpå jag byter till mig en alldeles nödvändig flodhäst som sjunger. ;)
Fylld av stolthet och segervisshet drar vi vidare till havsbadet, där vi parkerar och börjar vår vandring runt Havtornsudden. Vi har gått där många, många gånger och det är verkligen otroligt vackert. Drama och Xtra var, helt uppenbart, opåverkade av gårdagen och for som två galningar i skog och mark!
Nyss utsläppta ur bilen. Visst ser dom stela och eländiga ut?!
Drama väntar på att lillasyrran ska dyka upp.
Efter mycket strävan och klättrande, når man dessa stränder.
Lite känsla av grekisk klapperstensstrand.
Sambo och Xtra spanar ut över Mysingen.
Lilla ärtan D är liksom bara söt.
Skål på er alla! Kaffe och lussebulle sitter fint efter några timmars farande i skogen.
Nämen, har jag inte hittat cach nr 2 denna dag! Jättelätt att kolla med sällskap av dessa två intressenter!
Xtra står plötsligt uppflugen på en stor trädstam. Hade bästa fotochansen, men hunden är för snabb. Detta får duga!
Vi kämpade, vi klättrade, vi halkade för att ta oss fram på denna vandring - hela tiden med dessa små gömda hemligheter för ögonen. Efter en överdos av frisk luft, kom vi till ställe nr 3 och där letade sambon och Xtra på som tokar, medan jag vilade och Drama försökte bada - dock utan framgång!
En mardröm för en människa med höjdskräck - typ jag!
Dom stretar på över klipporna...
Har vi verkligen gått rätt väg?
Kan det vara så att cachen finns på Dalarö långt där borta i fjärran?
Eller lite mer närbeläget? Tur att Xtra är med och letar!
Som sagt, inget blev funnet och vi fortsatte vår vandring tillbaka mot bilen. Många km var det och lite trötta började vi bli. Men det är så vackert där ute i havsbandet, att stegen onekligen blir lite lättare.
Fantastisk ekbacke i havsbandet.
Har ingen aning om vad denna gård heter, men bevisligen har något segt sjöfolk bott här i forna tider.
Tydligen blev det bråttom iväg, eftersom plogen och harven (?) står kvar....
Björn och Drama håller god fart förbi båthuset.
Sista viken som vi ska passera - långt därborta skymtar Skälåkers Båtklubb.
På vägen hem lyckades Björn hitta en cach vid runhällen på Dalarövägen, och då blev även han nöjd. Efter lite shopping i den närbelägna matbutiken, landade vi hemma efter en riktig heldag i naturen. Jag känner mig verkligen sjukt nöjd med den här helgen! Jag har hunnit träna Drama ordentligt, umgåtts med sambon, bara njutit av att vara ledig, sovit rejält och gott samt gjort lite småkul pyssel. Ser dessutom fram emot en vecka där jag hinner träna hund rejält! Börjar imorgon med spår till alla tre bruttisarna....
Roligaste träningen på evigheter!!!!
Så har det faktiskt varit idag, och jag ber tusen gånger om ursäkt om jag trampar någon på dom ömma tårna. Att både få förmånen att träffa kära, "gamla" samt alldeles nya vänner och samtidigt ha en lyckad träning är väl en stor ynnest?! Och tänka sig att just både dessa saker inträffade just idag!
Vid 10-tiden imorse samlades vi på Södertälje BK för hundträning och med på tåget var Sara och Nina (som det var alldeles för länge sen jag träffade), Sara (Kinaxx), Anki, Lena W och så två alldeles nya bekantingar, Katarina och Magda. Det var så jäkla rolilgt att ses, så jag hade nästan kunnat nöjt mig med bara det - ärligt talat! Men hundfolk är ett flitigt och segt släkte, så naturligtvis kom vi igång med diverse träning efter en stunds tjatter.
Anki och jag styrde bilarna mot spårskogen, där jag la ett spår till barnbarnet på en sisådär 600-700 m. Det klarade Xtra naturligtvis galant när det var så dags och jobbade på som sjutton. Hon är en riktig liten spårstjärna, den ärtan!
Vittergubbens Xtra.
Under tiden våra spår låg till sig, tränades det förstås lydnad hur flitigt som helst - och togs en och annan fika naturligtvis.
Läckerbiten Nina - från Öfvre Östermalm.
Sara, Sara och Nike, Magda och Nina.
Nike i full fart på väg till rutan.
Om man har stora öron, så hör man mycket bättre! Det kanske är därför mallar är så jäkla duktiga!
Snyggt fotgående - Sara och Kalle (iiihhh, kan ha skrivit fel namn).
Bakom Anki står Lena och gömmer sig. Hon har väldiga problem att vara med på bild, dessvärre... Jag har ett där man ser att hon är hon, men det vill hon garanterat inte ha publicerat i en blogg!
Och här kommer supertrevlig ny bekantskap nr 1: Katarina och Ettan. Vem gillar inte en person med denna glimrande, glittrande och sprudlande personlighet?! Hahhahaha!!!!!
Och nu startar kapitel 2 (det var när ovan nämnda Katarina och Sara Andersson tog över kameran):
Jag har länge gått och fnulat på hur man ska lära in rutan med Drama, då det ev ställer till vissa problem när träningsobjektet ifråga är lite döv. När jag nämnde det för Nina, så såg jag direkt hur hennes hjärnceller började arbeta och naturligtvis hade hon en ypperlig idé när det var "vår tur"! Till mitt försvar ska sägas att jag faktiskt har försökt mig på detta en del, men resultatet har varit lite skiftande. Dock ligger ju problemet inte i Drama som "person", utan att komma på hur man ska göra för att lyckas optimalt...
För att vara så tydlig som möjligt, visar jag arbetet nedan:
Rutan - utan hund. Tack Katarina, för detta übertydliga foto!
Ok, vi riggar iordning belöningen = den nya bollen!
Gå med själva hunden till rutan och ställ den där.
Här är tanken att det ska vara ett tydligen tecken för "Stanna", vilket det också är. Det är bara det att fröken Fis är såååå snabb ibland...
Hon stannar och belöningen är på gång!
Då blir matte så glad att hon drabbas av spasmer i ansiktet och blir förlamad i båda sina händer...
Nina blir häpen...
....medan Sara blir jäkligt sur! Gapskratt!!!!!
Nästa moment är metallapporten - som vi faktiskt aldrig har tränat på. Nina dra igång med liten D och hon är förstås med på noterna på direkten!
Hos Drama vilar överhuvudtaget inga ledsamheter - det är full spruta hela tiden!
Matte har drabbats av tungsinthet och tror inte att detta kommer att gå lika bra som rutan...
Sara är skeptisk...
Men Drama, hon apporterar som om hon aldrig har gjort annat! Enda smolket i bägaren är att hon har en trög matte, som inte belönar tillräckligt snabbt till en början. Efter lite skäll från omgivningen, skärper matte ihop sig och Drama får bättre förutsättningar, varpå allt funkar ännu bättre.
Katarina blev såhär glad när apporteringen fungerade så bra.
Och här kommer hon! Om någon vill klaga på bildkvalitéen, går det bra att vända sig till Sara A.....
När vi (Drama) hade lyckats så fantastiskt bra med sina två nya kunskaper flippade typ alla ur (ovan Sara och Nina)....
För egen del är jag en nöjd, glad och stolt ägare till godingen....
....och bjuder på segerdans!
Tack, o´tack, Nina, för all hjälp!
Nu är det så att texten och fotona, till en viss del, är helt tagna ur sitt sammanhang, men vad ska man annars göra???? Det som handlar om Dramas träning stämmer till punkt och pricka!
Detta och följande sker under tiden jag försöker förkovra Drama i lydnadens konster...
Konstigt att man är liiiite bekymrad?! ;)
Under tiden vi höll på med vår märkliga aktivitet, anslöt sig Madde och jyckarna till gänget. Inte mycket att säga, mer än att dom är såååå duktiga! Och trevliga förstås!
Madde och Mick.
Jag vill också presentera Mycket trevlig ny bekantskap nr 2:
Magda och Nitro! Magda var en väldigt sympatisk tvåbening och Nitro var en grym fyrbening! Turligt nog, så bor vi inte så långt ifrån varandra, så det kan nog bli "några ses" nu och då!
Sammantaget är jag verkligen jättejättenöjd med dagen! Drama var så jäkla duktig och då även Xtra! Sällskapet var toppen och gav såååå mycket mersmak! Tack alla för en kanondag - jag ler fortfarande!!!!!
Vid 10-tiden imorse samlades vi på Södertälje BK för hundträning och med på tåget var Sara och Nina (som det var alldeles för länge sen jag träffade), Sara (Kinaxx), Anki, Lena W och så två alldeles nya bekantingar, Katarina och Magda. Det var så jäkla rolilgt att ses, så jag hade nästan kunnat nöjt mig med bara det - ärligt talat! Men hundfolk är ett flitigt och segt släkte, så naturligtvis kom vi igång med diverse träning efter en stunds tjatter.
Anki och jag styrde bilarna mot spårskogen, där jag la ett spår till barnbarnet på en sisådär 600-700 m. Det klarade Xtra naturligtvis galant när det var så dags och jobbade på som sjutton. Hon är en riktig liten spårstjärna, den ärtan!
Vittergubbens Xtra.
Under tiden våra spår låg till sig, tränades det förstås lydnad hur flitigt som helst - och togs en och annan fika naturligtvis.
Läckerbiten Nina - från Öfvre Östermalm.
Sara, Sara och Nike, Magda och Nina.
Nike i full fart på väg till rutan.
Om man har stora öron, så hör man mycket bättre! Det kanske är därför mallar är så jäkla duktiga!
Snyggt fotgående - Sara och Kalle (iiihhh, kan ha skrivit fel namn).
Bakom Anki står Lena och gömmer sig. Hon har väldiga problem att vara med på bild, dessvärre... Jag har ett där man ser att hon är hon, men det vill hon garanterat inte ha publicerat i en blogg!
Och här kommer supertrevlig ny bekantskap nr 1: Katarina och Ettan. Vem gillar inte en person med denna glimrande, glittrande och sprudlande personlighet?! Hahhahaha!!!!!
Och nu startar kapitel 2 (det var när ovan nämnda Katarina och Sara Andersson tog över kameran):
Jag har länge gått och fnulat på hur man ska lära in rutan med Drama, då det ev ställer till vissa problem när träningsobjektet ifråga är lite döv. När jag nämnde det för Nina, så såg jag direkt hur hennes hjärnceller började arbeta och naturligtvis hade hon en ypperlig idé när det var "vår tur"! Till mitt försvar ska sägas att jag faktiskt har försökt mig på detta en del, men resultatet har varit lite skiftande. Dock ligger ju problemet inte i Drama som "person", utan att komma på hur man ska göra för att lyckas optimalt...
För att vara så tydlig som möjligt, visar jag arbetet nedan:
Rutan - utan hund. Tack Katarina, för detta übertydliga foto!
Ok, vi riggar iordning belöningen = den nya bollen!
Gå med själva hunden till rutan och ställ den där.
Här är tanken att det ska vara ett tydligen tecken för "Stanna", vilket det också är. Det är bara det att fröken Fis är såååå snabb ibland...
Hon stannar och belöningen är på gång!
Då blir matte så glad att hon drabbas av spasmer i ansiktet och blir förlamad i båda sina händer...
Nina blir häpen...
....medan Sara blir jäkligt sur! Gapskratt!!!!!
Nästa moment är metallapporten - som vi faktiskt aldrig har tränat på. Nina dra igång med liten D och hon är förstås med på noterna på direkten!
Hos Drama vilar överhuvudtaget inga ledsamheter - det är full spruta hela tiden!
Matte har drabbats av tungsinthet och tror inte att detta kommer att gå lika bra som rutan...
Sara är skeptisk...
Men Drama, hon apporterar som om hon aldrig har gjort annat! Enda smolket i bägaren är att hon har en trög matte, som inte belönar tillräckligt snabbt till en början. Efter lite skäll från omgivningen, skärper matte ihop sig och Drama får bättre förutsättningar, varpå allt funkar ännu bättre.
Katarina blev såhär glad när apporteringen fungerade så bra.
Och här kommer hon! Om någon vill klaga på bildkvalitéen, går det bra att vända sig till Sara A.....
När vi (Drama) hade lyckats så fantastiskt bra med sina två nya kunskaper flippade typ alla ur (ovan Sara och Nina)....
För egen del är jag en nöjd, glad och stolt ägare till godingen....
....och bjuder på segerdans!
Tack, o´tack, Nina, för all hjälp!
Nu är det så att texten och fotona, till en viss del, är helt tagna ur sitt sammanhang, men vad ska man annars göra???? Det som handlar om Dramas träning stämmer till punkt och pricka!
Detta och följande sker under tiden jag försöker förkovra Drama i lydnadens konster...
Konstigt att man är liiiite bekymrad?! ;)
Under tiden vi höll på med vår märkliga aktivitet, anslöt sig Madde och jyckarna till gänget. Inte mycket att säga, mer än att dom är såååå duktiga! Och trevliga förstås!
Madde och Mick.
Jag vill också presentera Mycket trevlig ny bekantskap nr 2:
Magda och Nitro! Magda var en väldigt sympatisk tvåbening och Nitro var en grym fyrbening! Turligt nog, så bor vi inte så långt ifrån varandra, så det kan nog bli "några ses" nu och då!
Sammantaget är jag verkligen jättejättenöjd med dagen! Drama var så jäkla duktig och då även Xtra! Sällskapet var toppen och gav såååå mycket mersmak! Tack alla för en kanondag - jag ler fortfarande!!!!!
Busiga "ungar" och muterade svampar
Igår var familjen på middag hos Elsas extrafamilj. Dom har tre barn, varav den yngsta är 3,5 år, och vi hade med oss en av våra hundar och ett av våra tre barn, som också är 3,5 år. Hon heter Keeponix Drama och är en mycket finurlig typ. Om jag inte visste att hon är extremt van vid att hänga med på allt möjligt som sker här hemma, så hade jag trott att hon aldrig hade varit utanför lägenheten förut. Hon hittade på allehanda hyss dom första timmarna, t ex sno gosedjur, pilla på legot, stoppa näsan i sällskapsspelet, stjäla lilltjejens strumpor mm. Det var som att gå x antal år tillbaka i tiden, då sonen lekte krig med tjejernas Barbiedockor och sen illtjöt för att dom inte ville att han var med och lekte.....
Till slut var jag tvungen att trycka till henne ganska rejält och berätta hur man uppför sig i andras hem, och se på f-n - då somnade den lilla ärtan så sött.
Efter en fortsatt mycket trevlig kväll, blev Elsa kvar hos Wahlströmmarna, och vi tog vår toka och åkte hem och sov en god natts sömn.
Imorse vaknade jag och kände mig full av energi - och tur var ju det, eftersom dagen bestod av både träning och styrelsemöte. Plockade upp "barnbarnet" (dottern ska tillbaka till Leksand och behöver hundvakt några veckor) och mötte upp Vicktoria på Värmdö BK vid 11 för lite spårträning. Det är alltid så himla spännande att heta Lena och ge sig ut i helt nya spårskogar! Idag hade jag tur och fick ta ett parti mellan klubben och motorvägen och då borde jag rimligen inte kunna komma bort. Och jag vill gärna påpeka att jag heller inte gjorde det - även om jag förvisso trodde något helt annat när motorvägen dök upp....
Hur som helst så lyckades jag slira omkring på bergknallarna och åstadkomma ett jättebra - och långt - spår. På vägen hittade jag dessutom ett gäng superstora kantareller och trattisar, som jag skrev i rubriken, nästan muterade! Till en början var jag seriös och knöt en snitsel vid svampstället, men när jag kom till ett parti där valet stod mellan att trampa ner ett stort antal trattisar eller stanna och plocka bort dom, kunde jag inte motstå frestelsen. Alltså plockade jag bort allihop och fortsatte därefter spårläggandet. Antagligen inte alls efter regelboken, men ibland kan man inte ta hänsyn till sån´t.
Så småningom blev det då dags att gå spåret med hund också, och det gick, som vanligt, fort! I alla fall till en början, men sen mattades även Dramas takt av något, vilket kan ha berott på att spåret var ca 1 km långt. På ett ställe var hon på väg åt helt fel håll, men sansade sig, kom rätt och jobbade vidare. Jag är mycket nöjd! Älskar hennes energi, arbetslust och säkerhet i spårarbetet.
Blev också väldigt nöjd med svampskörden - både den jag plockade innan och den jag hann med i själva arbetet! :)
Är förstås helt omöjligt att visa hur stora svampskrällena är, men Vicktoria kan intyga att jag inte ljuger...
Efter detta var det dags för lite styrelsemöte med Östra LO. Vi var en liten, men effektiv, skara på fyra personer - bestående av Mikaela, Lena S, Vickan och mig själv. Måste säga att det var utmärkt att ha möte på en helg, eftersom vi både hann träna hundarna och sköta styrelsearbetet. Mer av den varan kommer det att bli. Under mötet fick Xtra hänga med oss i klubbstugan och passade på att lära sig att apportera pennor. En kunskap som hon kommer att ha mycket glädje av under livet, eller vad tror ni andra?!
Och på kuppen blev hon såhär trött...
En bra söndag med mycket vettigt gjort. Ha det bäst tills vi hörs igen!
Till slut var jag tvungen att trycka till henne ganska rejält och berätta hur man uppför sig i andras hem, och se på f-n - då somnade den lilla ärtan så sött.
Efter en fortsatt mycket trevlig kväll, blev Elsa kvar hos Wahlströmmarna, och vi tog vår toka och åkte hem och sov en god natts sömn.
Imorse vaknade jag och kände mig full av energi - och tur var ju det, eftersom dagen bestod av både träning och styrelsemöte. Plockade upp "barnbarnet" (dottern ska tillbaka till Leksand och behöver hundvakt några veckor) och mötte upp Vicktoria på Värmdö BK vid 11 för lite spårträning. Det är alltid så himla spännande att heta Lena och ge sig ut i helt nya spårskogar! Idag hade jag tur och fick ta ett parti mellan klubben och motorvägen och då borde jag rimligen inte kunna komma bort. Och jag vill gärna påpeka att jag heller inte gjorde det - även om jag förvisso trodde något helt annat när motorvägen dök upp....
Hur som helst så lyckades jag slira omkring på bergknallarna och åstadkomma ett jättebra - och långt - spår. På vägen hittade jag dessutom ett gäng superstora kantareller och trattisar, som jag skrev i rubriken, nästan muterade! Till en början var jag seriös och knöt en snitsel vid svampstället, men när jag kom till ett parti där valet stod mellan att trampa ner ett stort antal trattisar eller stanna och plocka bort dom, kunde jag inte motstå frestelsen. Alltså plockade jag bort allihop och fortsatte därefter spårläggandet. Antagligen inte alls efter regelboken, men ibland kan man inte ta hänsyn till sån´t.
Så småningom blev det då dags att gå spåret med hund också, och det gick, som vanligt, fort! I alla fall till en början, men sen mattades även Dramas takt av något, vilket kan ha berott på att spåret var ca 1 km långt. På ett ställe var hon på väg åt helt fel håll, men sansade sig, kom rätt och jobbade vidare. Jag är mycket nöjd! Älskar hennes energi, arbetslust och säkerhet i spårarbetet.
Blev också väldigt nöjd med svampskörden - både den jag plockade innan och den jag hann med i själva arbetet! :)
Är förstås helt omöjligt att visa hur stora svampskrällena är, men Vicktoria kan intyga att jag inte ljuger...
Efter detta var det dags för lite styrelsemöte med Östra LO. Vi var en liten, men effektiv, skara på fyra personer - bestående av Mikaela, Lena S, Vickan och mig själv. Måste säga att det var utmärkt att ha möte på en helg, eftersom vi både hann träna hundarna och sköta styrelsearbetet. Mer av den varan kommer det att bli. Under mötet fick Xtra hänga med oss i klubbstugan och passade på att lära sig att apportera pennor. En kunskap som hon kommer att ha mycket glädje av under livet, eller vad tror ni andra?!
Och på kuppen blev hon såhär trött...
En bra söndag med mycket vettigt gjort. Ha det bäst tills vi hörs igen!
